"Om katten själv får välja" (för att citera kattmatsreklamen) så väljer den gärna att delta i religiösa ceremonier....
Just precis så som denna klosterkatt som deltog intresserat och uppmärksamt då en ortodox broder - Yossi - som jag känner (han bor i USA), fick tonsur härom dagen.
Katten tittar, liksom alla övriga, rakt mot brodern - som inte finns med på bilden eftersom han just då prostrerar (d.v.s. ligger utsträckt på golvet medan alla ber för honom).
Jag frågade om kattens (och för all del prästens) namn - återkommer med en uppdatering ifall jag får svar senare.
Såg ni förresten elefanten som målar ett häpnadsväckande självporträtt via videolänken i gårdagens inlägg?
Vem sa att djur inte är intelligenta - bara för att de inte talar på ett sätt så att vi kan förstå allt?
***
Uppdatering:
Prästen heter Bob, och den numera berömda katten, som plötsligt dök upp framför kameran, heter Larry.... ;-)
Fick veta att det finns hela fyra katter som håller till i krokarna, som alla är fascinerade av bön, och som särskilt verkar gilla psaltarpsalmerna. De gillar också en musikgrupp (oklart vilken genre) som dottern till kattägaren har, och de brukar stå i mitten av gruppen och lyssna när de övar... Coolt.
En annan ortodox vän berättar att han fortfarande har tassavtryck i sina liturgiska böcker efter att de katter han tidigare hade brukade komma in utifrån och sätta sig i hans knä medan han bad... ;-)
Z skrev för en tid sen om ett sannolikhetsexperiment à la Monty Hall, som går ut på att det är bättre att byta från en ursprunglig gissning på en vinst (bland alternativen vinst-nit-nit) efter att ett nit-alternativ plockats bort, än att stanna vid den första gissningen.
Funderade en hel del över det - eftersom resultatet inte direkt är givet, självklart eller uppenbart. (Men det blir tydligare om man har två vinster istället och en nit - då är det bättre att stå fast vid den ursprungliga gissningen.)
Så samlades ett litet gäng bloggare i helgen för att testa detta IRL. (Ni som var med får ge er till känna om ni vill - annars låta bli.)
Vi gick noggrant till väga - med två protokoll som fylldes på av två "gissare", som gissade snäppet över 50 gånger var - sammanlagt var det alltså lite över 100 gissningsomgångar.
En "lekledare" slog en tärning vars siffror fick avgöra under vilken av tre koppar tärningen lades (tärningen utgjorde "vinsten"), för att eliminera den mänskliga faktorns påverkan så långt det var möjligt. Vi "gissare" tittade bort/blundade medan tärningen lades under en av kopparna.
När vi hade valt en kopp plockades en "nitkopp" bort. Sen stod vi inför det knepiga valet att behålla ursprungskoppen eller byta.
Vi testade lite olika metoder under resans gång.
Den ena gissaren gick systematiskt till väga och bytte kopp varannan gång, och behöll den ursprungliga varannan gång. Hon hade tänkt växla kopp systematiskt också: 1-2-3-1-2-3 etc - men det blev inte så.
Själv gick jag till en början på intuition, men då jag märkte att feber och trötthet nästan helt slog ut dennas effektivitet, växlade jag metod till att byta kopp så gott som varje gång (också för att göra resultatet mer statistiskt säkerställt, eftersom jag inte bytte så mycket i början).
Det gav ett förbluffande resultat - tror det blev 7 eller 8 rätt på raken när jag gjorde så. Vilket inte precis är enligt statistiken...
Kontentan av det hela var att det för oss båda "gissare" blev ett resultat på drygt 2/3 rätt vid byte. I mitt fall 39/12 - i den andra "gissarens" fall 38/13. Antar att det i alla fall överensstämmer ganska bra med statistiken?
Vi funderar på att göra om försöket utifrån andra metoder: t.ex. att en alltid byter och den andra inte, och själv skulle jag vilja testa nån gång när intuitionen är en avgörande faktor i det hela - då tror jag fortfarande att resultatet kan motsäga statistiken med en övervikt åt rätt-gissningar med bibehållen förstakopp... ;-)
Slutsats hittills: även om det kan verka ologiskt: byt alltså kopp - om intuitionen inte är på topp!
Ytterligare två filmer är avverkade på lika många dagar - ingen av dem var bland dem jag prioriterat högst på önskelistan, så förväntningarna var ganska låga, särskilt inför den första:
Sjätte sinnet - överraskade mig positivt. Hade förväntat mig en B-skräckis, och fick se en oväntat bra film. Suveränt skådespeleri - framför allt av "Cole" - den lille grabben - som redan hade många filmer bakom sig, trots att han bara var 11 år när filmen gjordes (2000). Vad ska det månne bli av honom när han är äldre? Filmen skildrar hur en barnpsykolog plågas av att inte ha kunnat hjälpa en pojke - han stöter på ytterligare en ung kille som verkar ha samma problem och lovar sig själv att hjälpa denne - som ett slags gottgörelse. Frågan är om det är en psykolog killen behöver - det visar sig att han ser döda människor.... Ska inte avslöja för mycket - filmen är sevärd, särskilt som den är så skickligt gjord, och lämnar en hel del att klura på. Plus för mycket oväntad överraskningseffekt på slutet! Betyg: 4 (minst).
Eddie Izzard - Unrepeatable - hyfsad stand-up, lite smårolig nästan rakt igenom, men blir aldrig hysteriskt kul... Roligast tycker jag är tvättscenen i början - om hur blå kalsonger klär ut sig till en oskyldigt vit näsduk och infiltrerar vittvätten eftersom den fått förtur framför kulörtvätten. Kul också om tvättomaten! Tråkigast är scenen med referenser till Star Trek (som jag aldrig sett) och till personer jag aldrig hört talas om. Lokala kändisar? Det blir helt enkelt inte roligt om man inte känner till dem... Dracula och transvestiter är också med på ett hörn, och lite kyrklig humor blir det också - men där retar jag mig på att han anger fel årtal för författandet av evangelierna. Typ 200-270 år för sent... Och att han drar en så billig vits om att namnen (Mark, Matthew, Luke och John) är engelska. Duh?! Nånsin hört talas om översättning, eller? Men det är bara det jag retar mig på - i övrigt är han helt ok om man vill fnissa lite grann - även om showen aldrig lyfter till de höjder jag hela tiden hoppas och önskar att de ska lyfta till. (Sorry, Mackan, nu har han fått två chanser, och jag tycker jag redan kan hans repertoar - han upprepar sig ganska mycket...) Fortfarande klart impad dock, över att han kan allt utantill, och knyter ihop bra mellan skämten - ännu bättre i förra dvd'n än i den här. Betyg: 3.
En dokumentär, "The Secrets of the Twelve Disciples", som sändes i Storbritannien igår hävdar att Petrus inte alls var den förste påven, och att han aldrig ens kom till Rom, utan att det är hans ben som har återfunnits i en grav i Jerusalem med påskriften: Shimon Bar Jonah.
Teorin, om den stämmer, skulle i så fall visa hur katolska kyrkan har utnyttjat Petrus namn och ett par bibelverser till att skaffa sig orättmätig makt och företräde framför alla andra kristna. Ingen liten konspirationsteori precis...
Hmmm...
Varför var utgrävningen av "Petrus" grav i Rom hemlig, och utförd av påvens vän? Vad fanns att hemlighålla där?
Frågorna som inställer sig är många - så det är synd att man inte kan se dokumentären i Sverige. Men kanske via nätet, för dem som har fungerande datorer... ;-)
Kom gärna med en länk i så fall, och berätta närmare vad den handlade om. Jag ska också fråga några jag känner där om de möjligen såg den...
Det finns massor av läsarkommentarer under artikeln, kanske kan vara värt att ta sig igenom dem?
***
Dr Robert Beckford, a theology lecturer at Oxford Brookes University, who presents the documentary, denied that this was an attempt to attack the Catholic Church. "This is about looking at what the pillars of power are founded on and examining the scholarship that most Catholics take for granted," he said.
"We found that there is no scientific evidence to support the idea that Peter was buried in Rome, but yet the rival theory has not got out because it challenges the Church.
"If you undermine its basis for power you undermine the Church. It's tragic that the faith gets reduced to manipulating the facts and to one Church trying to make itself superior to others."
Precis "allt" går att hitta på nätet, som bekant....
Det finns de som roar sig med att leta efter fel i allt påven gör t.ex. och som har gjort en webbsida som uppdateras med "veckans heresi".
Kanske säkrast att inledningsvis poängtera att jag inte håller med om det som skrivs på sidan. Tycker det är en av de mest insnöade sidor jag nånsin sett faktiskt.
Senaste nytt på påveheresifronten påstås vara att hans dop är ogiltiga!
Detta eftersom vattnet bara rör vid håret och inte vid huden på pannan när vuxna dopkandidater böjer sig framåt över dopfunten.
Då undrar jag vad alternativet skulle vara. Att dopkandidaterna går ner baklänges i spagat över dopfunten? Att man inför tillämpning av dopbassänger för alla vuxna, där de går ner med hull och hår? Att man inför obligatoriskt barndop?
De absurda frågorna ställs åter på sin spets:
Verkar Gud nödvändigtvis enbart genom människoregler? Är reglerna till för att försvåra utförandet av sakramenten?
Mycket har hänt i försåddslådorna sen sist.... Två veckor har snart gått sen första sådden, och mitt lilla köksbord är nu helt ockuperat av plantor.
Luktärter och solrosor (nederst i mitten) har växt med flera cm om dagen. Förmodligen på jakt efter ljus. De ska få krukor så småningom.
Tomatplantorna (till vänster) är nu omkring 80 stycken, och behöver snart också flyttas till stora krukor (måste bara skaffa dem nånstans först).... Fick i veckan veta att det som såddes som körsbärstomatfrön kan komma upp som helt andra slags tomater - så vi får väl se vad det blir.... Tydligen är de manipulerade på något vis så att de ska bli små - men om man sår frön från dem blir de antagligen normalstora.
Igår fick jag lov att plantera om samtliga persiljeplantor (övriga lådor på bilden) eftersom de stod alldeles för tätt. Det gör de i och för sig fortfarande - fast de nu har hela fyra lådor att bre ut sig i. Det beror på att de grodde högt över förväntan. Uppskattade det till över 200 plantor när jag räknade igår (i en av de små lådorna finns över 60 plantor). Det tog sin lilla tid att plantera om alla....
Min balkong är visserligen ett par kvadratmeter stor - men vem som helst kan nog räkna ut att det kommer att bli ganska späckat med växter. Då väntar ännu frön till morot, sallad och rädisor på varmare väder. Funderar så smått även på att sätta ett par potatisar i en hink. Färskpotatis är inte fel...
Jordgubbsplantorna, där en kruka inte tycktes ha överlevt vintern, har nu börjat återhämta sig och skjuta ut friska blad. Smultronen som drabbats hårt av löss har fått lite såpavatten över sig ett par gånger och ska nog klara sig. Hoppas bara att fåglarna inte tar bären... De hittar ju numera till min balkong - tittar in ganska ofta. Såväl blåmesar och talgoxar som skator.
För att "bättra på" oddsen för en grönskande balkong har jag idag försått vilda blommor - slog på stort och hällde i först halva, sen hela påsen i en balkonglåda på 90 cm. Jag vet... Det kommer att bli förfärligt trångt, men jag får väl flytta de största plantorna när de börjar bre ut sig. För tillfället står lådan inomhus, flyttar ut den i mitten eller slutet av maj.
Fröna till sommarblommorna såg krumeluriga och högst varierande ut - pyttesmå och större, böjda och raka, bulliga och platta, några hade en liten tofs i ena änden - de såg ut som små sopborstar. Från denna blandning kan man förvänta sig blåklint, ringblomma, aster, zinnia (aldrig hört talas om det!), romersk(-katolsk!?) riddarsporre, och många fler....
Fick av okänd anledning just ett pressmeddelande i min mailbox, vars budskap jag tycker är viktigt att lyfta fram. Publicerar det nedan - i politisk obundenhet. Heja - fortsätt driva frågan!!
Jag reagerar särskilt på ett par ord om flickor/kvinnor: "fördomsfulla budskap om deras ”natur”" - känns det möjligen igen från den inomkatolska debatten om kvinnliga präster....?
***
REGERINGEN BLUNDAR FÖR KÖNSDISKRIMINERANDE REKLAM
Mehmet Kaplan, Miljöpartiet de Grönas ledamot i justitieutskottet, kritiserar idag regeringens beslut att inte vidta åtgärder mot könsdiskriminerande reklam.
- Våra grundlagar står inte i strid med att kämpa för ett samhälle fritt från könsdiskriminering. Regeringen väljer istället att blunda för konsekvenserna av reklamens budskap om hur vi ska se ut och hur våra könsroller formas dagligen, säger Mehmet Kaplan. Rapporterna från Bris är alarmerande om flickor och pojkar som mår psykiskt dåligt av bland annat de utseendekrav som de upplever från medier.
Näringsdepartementet konstaterade i en förstudie år 2003 att medborgare av båda könen, men särskilt flickor och kvinnor har mycket små möjligheter att påverka de fördomsfulla budskap om deras ”natur” som sprids i det offentliga rummet.
FÖR VIDARE INFORMATION: Mehmet Kaplan, 070-623 12 34, Kristoffer Talltorp, pressekreterare, 0709-25 18 93, Zaida Catalán, jurist, 0709 – 566 901
Har sett ytterligare två filmer i maratonfilmseendet denna vår (det slutar i maj - puh!).
Mirikitanis katter - en charmig dokumentär om en japansk konstnär i 80-årsåldern som varit med både om Hiroshima, fångläger och New York 9/11. Han träffar en filmande tjej som bjuder in honom att bo hos sig när han sitter ensam ute och hostar i den förgiftade luften i en park efter terrordåden, hon har då redan filmat honom under ett par månader. Han var även dessförinnan hemlös sen en tid tillbaka - bodde utanför en affär. Här skildras en mycket stolt och lite inbunden människa - som in i det längsta vägrar ta emot hjälp, och som ser på sig själv som en stor mästare konstnärligt. (Han tecknar ganska barnsligt, men med vackra färger och exotiska motiv.) Han öppnar dock upp sig under filmens gång - och får se sitt liv förändras till det bättre. Klart sevärd. Betyg: 4.
Vansinnigt förälskad - lite udda film minst sagt, om en psykiskt störd kvinna som lever i en drömvärld. Hon förälskar sig i en hjärtspecialist som är gift, vilket leder till riktigt hemska konsekvenser. Intressant upplägg av filmen, i två episoder, mer än så kan jag inte avslöja utan att förstöra för eventuella tittare.... Dock ingen film jag direkt rekommenderar. Betyg: 2,5.
Om drygt en vecka samlas kristna från hela landet i Stockholm för en Jesusmanifestation.
Jag har nog inte riktigt fattat poängen med den. Varför samlas man där och då? För att uttrycka viljan till större enhet? Mellan vilka kristna?
Hoppas att vissa inte utnyttjar tillfället till negativ propaganda, anti- det här och det där, till kritik mot andras tro. Visserligen har de som arrangerar det "förbjudit" det, läser jag i Kyrkans tidning. Men beroende på vilka som dyker upp lär det kunna gå hur som helst...
Bara detta att en del kyrkoledare kommer dit - och andra väljer att avstå - signalerar en hel del.
Själv kan jag inte delta ens om jag skulle vilja - det krockar med en vernissage... Mer om det senare....
Detta att kvinnor och män skulle ha "olika roller" i Kyrkan lyfts ofta fram av dem som är emot att kvinnor prästvigs. Då menar de att prästrollen är förbehållen män.
Jag skulle vilja vända lite på begreppen och säga: olika roller - ok, varför inte - men inom samma tjänster.
D.v.s. både kvinnor och män behövs för att fullgöra prästtjänsten på ett fullödigt sätt - men de har kanske delvis olika roller inom denna tjänst. Inte bara som kvinnor/män utan också som individer med unika gåvor.
Tänkte på hur det är inom polisväsendet. Kvinnor och män får (numera) bli poliser - men de utöver inte sin tjänst på samma sätt. När kvinnor kommer in i bilden förändras saker - till det positiva.
Var det en slump att Englas mördare erkände när han förhördes av två kvinnliga poliser - sedan han dessförinnan blånekat? Jag tror inte det.
Är det en slump att grova kriminella blir lugnare och bemöter kvinnliga poliser annorlunda än de bemöter dessas manliga kollegor?
Vad kan en kvinnlig dörrvakt tillföra tjänsten som inte hennes manliga kollegor förmår?
Vad tillför en kvinnlig läkare sin tjänst?
Vad kan - på liknande vis - en prästvigd kvinna tillföra den specifika tjänsten?
Kan hon kanske predika ur ett annat perspektiv utifrån sina erfarenheter, sin syn på världen?
Kan hon visa på nya dimensioner i mässfirandet?
Kan hon dela ut de sjukas smörjelse på ett sätt som i sig är helande (jfr. hur en mor intuitivt kan trösta sitt barn)?
Kan det vara psykologiskt bättre för en våldtagen kvinna eller för någon som drabbats av prästpedofiler - att möta en kvinna i det andliga samtalet eller i biktstolen - än att möta någon som liknar förövaren?
Dåliga argument har en tendens att återanvändas i vitt skilda sammanhang.
Mot kvinnlig rösträtt framfördes i början av 1900-talet hetsigt:
* Det är inte tillbörligt (proper) eller naturligt!
* Det går emot den gudomliga ordningen!
Rent nonsens ser vi idag.
Men ser vi det lika tydligt när diskrimineringen klär sig i kyrklig högtidsskrud - då man samtidigt upphöjer kvinnor till skyarna - i andra uppgifter?
I början av 1900-talet var det en del kvinnor som gärna ville hjälpa till i Kyrkan på sätt som kvinnor idag gör utan att någon blinkar. Men då var det kontroversiellt. Det var likadant rakt över den ekumeniska skalan.
Så här skriver Maude Royden, en anglikansk lekkvinna, som ofta inbjöds att predika i andra kyrkor än sin egen - mycket belysande även idag i de sammanhang där kvinnor inte är välkomna att använda sina gåvor fullt ut:
"Deacons, choristers, churchwardens, acolytes, servers and thurifers, even the takers-up of the collection, are almost exclusively men. If at any time not a male person can be found to collect, the priest does it himeslf, or, after a long and anxious pause, some woman, more unsexed than the rest, steps forward to perform this office. In one church, I am told, it was the custom for collectors to take the collection up to the sanctuary rails, till the war compelled women to take the place of men, when they were directed to wait at the chancel steps. In another it was proposed to elect a woman churchwarden, then the vicar vehemently protested on the ground that this would be a 'slur on the parish'. In another, the impossibility of getting any male youth to ring the sanctus-bell induced a lady to offer her services. After anxious thought the priest accepted her offer 'because the rope hung down behind a curtain, so no one would see her'."
Har sett en del filmer på sistone, men inte haft tid att recensera dem förrän nu.
Natt på museet- en ganska fumlig komedi om en nyanställd nattvakt som får problem när naturhistoriska museet blir lite väl levande. Men han löser det galant. Inte en film jag skulle rekommendera direkt - men går att se om man har en kväll över. Kul specialeffekter. Betyg: 3. Magnolia - En av de konstigaste filmer jag har sett. Eller snarare snabbspolat mig igenom. Den var väldigt seg - dessutom hade jag bråttom - så jag såg en tretimmarsrulle på drygt två timmar. Den handlar om diverse otäcka sammanträffanden - som hänger ihop eller inte. Tråkvarning. Betyg: 2. Med nöd och näppe.
La Vie en Rose - berättelsen om Edith Piaf - film som visar ett urval scener ur den genomparisiska sångerskans tuffa liv, delvis uppväxt på bordell börjar hon sjunga på krogar och som gatusångerska - innan världsscenen öppnades för henne.
Ibland skildrar filmen på ett lite märkligt sätt ett helgons, Thérèse av Lisieux, betydelse för henne. Edith blev, vilket säkert är bekant för dem som känner till Thérèse, botad från en ögonsjukdom som barn efter en bön vid hennes grav. Filmen visar på helgonets fortsatta inflytande i hennes liv - i en uppenbarelse bl.a. och i att Edith ber om att få behålla en man hon är otrogen med (han är gift och har tre barn). Ska man se det som händer då (mannen dör i ett störtat flygplan) som ett Guds straff eller vad? Edith verkar i filmen inte be till Gud utan till Thérèse (svårt att tro att det var så i verkligheten). Och det kyrkligt katolska verkar inte ha någon betydelse alls i hennes liv - man ser henne aldrig gå i mässan t.ex. Som sagt, man får ett lite märkligt intryck av skildringen av religionen. Och i och för sig av den neddekade sångerskan också.
Men nånstans finns det en styrka som bär rakt igenom. Hon har en stor röst - större än henne själv - den beskrivs träffande som att den är en katedral (i sångens form). Och man kan faktiskt inte låta bli att tänka på Gud - om än en fullständigt okyrklig Gud - som visar sig hos en mycket stark personlighet som följer kärleken framför allt. Rakt igenom svårigheterna. Övertygande. Inspirerande - faktiskt. Betyg: 4,5.
Sicko - Michael Moore har gjort det igen. En film som visar på absurditeterna i USA. Tidigare var det bl.a. vapenindustrin som fick sig en rejäl känga - denna gång är det sjukvården. Han visar hur det funkar mycket bättre i några länder i Europa (England och Frankrike) där man har en allmän sjukförsäkring och gratis vård, och otroliga förmåner - än i USA, där folk har svårt att ens få en försäkring om de har haft minsta symptom på något. Och även om de skulle kunna teckna en försäkring så täcker den inte kostnaderna vid en allvarlig sjukdom.
En kvinna som varit högsta chef på ett försäkringbolag kan inte leva med det samvete hon har efter att ha sett hur folk lämnas att dö för att de nekas vård, eftersom det hela går ut på ett bonussystem där man ska neka folk ersättning så långt det är möjligt - de som lyckas bäst befordras. Hon talar ut i en domstol efter att ha anmält sig själv. Starkt.
Man får se hur folk kastas ut på gatan från sjukhusen ifall de inte kan betala räkningen. Och får veta att Al Qaida-fångar får exemplarisk och gratis vård i Guantanamofängelset - medan frivilliga hjälparbetare från 9/11 har fått allvarliga lungskador - och inte får någon vård i USA. Inte ens ett tack för sin insats. Den handlingskraftige Moore försöker då ta dem och en del andra som drabbats av systemet till Guantanamosjukhuset för att ge dem tillgång till samma vård som fångarna - men de blir inte insläppta. Istället bär färden till Kuba, där de möts av en del positiva överraskningar....
Antingen gillar man honom eller inte - han beskylls ibland för att vinkla saker ensidigt. Inte så konstigt att de som gör fel inte vill bli avslöjade kanske....? Han visar sitt goda hjärta när han hjälper en av sina argaste motståndare som står inför att lägga ner en webbsida som går ut på att smutskasta Moore, då hans fru blivit allvarligt sjuk - och sjukförsäkringen inte räcker till... Då får han ett anonymt bidrag av Moore så han kan hålla hatsidan uppe. Själv uppskattar jag såväl Moore som våra svenska motsvarigheter - t.ex. Robert Aschberg i deras avslöjande reportage. Klart sevärd! Betyg: 4.
Kan nu meddela att min ortodoxe vän har fått pengarna som vi har skramlat ihop - det blev sammanlagt 2.007, 63 kr - fick meddelande idag om att de har kommit fram säkert - lagom till den ortodoxa påsken denna vecka....
Han skrev att han ska ta ut lite av det redan för att betala några brådskande räkningar. Så de kom väl till pass...
STORT TACK till alla som har bidragit!!!
Eventuellt blir det en ny sändning till jul - men kontot förblir öppet så om någon vill bidra innan dess så går det bra. Hör av er i så fall!
Hade helt missat nyheten om den första katolska biskopsvigda kvinnan i USA, eftersom jag koncentrerat mig på nyhetsflödet om påvens USA-besök.
"She states: 'Our RCWP community is blessed with diverse, creative and spiritual gifts, and varied ministries in loving service with the people of God. Together we are living out our callings in a discipleship of equals. We envision, and we are working towards a Spirit-guided development of a balanced ordained ministry (women and men created equal by God) in a renewed Roman Catholic Church. The challenging times we are living in are calling for the re-imagining of how to best acknowledge and respond to the spiritual needs of God’s human family. Inspired by the Holy Spirit, we learn and grow together, returning to and following Jesus' teachings of inclusivity, compassion, and acceptance.' Dana resides in California."
Den första fjäril man ser på våren är alltid lite speciell. Idag var det dags för den första i år - den mötte upp på söndagspromenaden nyss. I år blev det ett påfågelöga - vanligen brukar det för min del annars bli en citronfjäril. Det här var en tilltufsad men mycket vackert färgsprakande liten individ, med trasiga vingar, som först var lite skraj, men som sen villigt lät sig fotas.
Har aldrig lyckats komma så pass nära en fjäril med kamera förut - de brukar fladdra iväg när man är på drygt en meters avstånd - men nu kunde jag ta bilder på 20 centimeters håll! Fick zooma lite på det avståndet eftersom den enkla digitalkamera jag mest använder numera inte kan ta skarpa bilder närmare än så. Kanske den inte skrämmer på samma sätt som den stora kamera med bättre objektiv som jag alltid använde förut (för traditionella foton)?
Vid vägkanten lyser för övrigt blåsippor, violer och tussilago i kapp nu i mängd - såg också en nyss uppkommen gullviva - och en vitsippa (tyvärr plockad och slängd på vägen...).
I träd och buskage sjunger fågelkörer, och fortfarande hälsar såväl talgoxar som blåmesar på utanför fönstret och knaprar på resterna av talgbollarna från i vintras. Höll utkik efter den lilla grönsiska jag träffade på häromdan, men såg den inte. En vuxen gulsparv flyttade sig till andra sidan den tillfälliga och nästan igenvuxna ån när jag passerade. För en vecka sen flödade vårvattnet där för fullt (bilden är tagen för ett par dar sen när vattnet stod flera decimeter högre än idag) - men nu tar växterna redan över - och snart är marken där helt torrlagd.
En lite rolig nyss uppsatt efterlysning fanns också längs vägen. Kan inte låta bli att försöka hjälpa den "trevlige mannen" på traven. Det låter som att han bör få träffa den ostpajsätande damen igen. Märkligt bara att han inte minns hennes namn...? Men det kan ju tänkas att hon tittar in på en stadsanknuten blogg. Ifall hon inte tar en promenad i vårvädret och hittar lappen....
Nån som ännu tvivlar på att våren verkligen är här nu - om än fortfarande lite kall?
Alla tecken tycks ha anlänt... Från blommor och fjärilar till vårförälskelser - lägg märke till antydningen till hjärta, och den röda texten i efterlysningen - så sött!
"När ni kommer till honom, den levande stenen, ratad av människor men utvald av Gud och ärad av honom, då blir också ni till levande stenar i ett andligt husbygge. Ni blir ett heligt prästerskap och kan frambära andliga offer som Gud vill ta emot tack vare Jesus Kristus.
Det står ju i skriften: Se, på Sion lägger jag en hörnsten, utvald och ärad; den som tror på den skall inte stå där med skam. Äran tillfaller alltså er som tror. Men för dem som inte tror har stenen som husbyggarna ratade blivit en hörnsten, en sten som de snavar på, en klippa som de stöter emot. De stöter emot därför att de inte lyder ordet. Så är det förutbestämt för dem.
Men ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk som skall förkunna hans storverk. Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus." (1 Pet 2:5-9)
Tycker att dagens andra läsning var inspirerande... Där står det så tydligt om vår kallelse som kristna... Och där står det ingenting om att kvinnor inte skulle ha del i den.
Om kvinnor kan utgöra ett heligt prästerskap i vardagen, i världen - i och för sig står inget i den citerade texten om att detta skulle gälla där, utan det står om allas vår roll i det andliga husbygget, som ju är just kyrkan - så kan de det på ett specifikt sätt - tack vare Kristus, mitt i hans församling, i templet av levande stenar.
Tänkte också, i ett stickspår, åter på att det väl inte går att uttyda ur något enda som sägs i skrifterna att prästen ska representera Kristus under det som blivit till mässfirandet?
Jesus sa aldrig: "representera mig när ni firar måltiden" eller "var mina vikarier" - utan: "gör detta till min åminnelse" och "jag är med er alla dagar intill tidens ände".
Till vad behövs det representanter ifall Gud själv är med oss alla, är mitt ibland oss, när vi samlas två eller tre?
Prästen bär fram just ett andligt offer. Förkunnar Guds storverk. Så som det står att hela Gudsfolket ska göra... Inte bara vissa utvalda.
Bönerna i mässan är riktade från människor till Gud, från kyrkan till Gud - inte från Kristus till Fadern. Så synen på prästen som representant för Kristus stämmer helt enkelt inte särskilt bra - ens liturgiskt.
Tycker för övrigt att det är väldigt svårt att se Kristus i prästen. Särskilt om det är flera som koncelebrerar samtidigt - det ger ett lite klonat intryck.... Förutom att det är svårt rent allmänt att hitta några paralleller mellan nutidens präster och Kristus. Utom det att de är män - men vad har de annars gemensamt? Kristus är ju framför allt människa, först i andra hand man - och det är det andliga som är det viktiga i kyrkan - inte biologi.
Som kristna personer är prästerna kallade att efterlikna Kristus som vi alla, absolut - men skulle de vara extra lika honom som präster? I så fall får de allt jobba på... Eller snarare låta bli - så att Kristus kan framträda mer.
I evangeliet idag lästes en rad om att t.o.m. många präster kom till tro - det sägs förvisso om judiska präster. Men är det så långsökt att tillämpa det också på kyrkan?
Tror kyrkan har tagit sig vatten över huvudet när man utnämner människor till Gudsrepresentanter utan urskillning - och enbart män dessutom.... Inte minst ovärdiga sådana - pedofiler, alkoholister, karriärister.... Listan kan göras lång....
Varför inte bara se det som det faktiskt är - som människor kan vi alla tjäna i Kristi kyrka - på de sätt vi som personer är kallade till - inte utifrån kön, utan utifrån våra gåvor - som blir till gåvor för kyrkan, för världen. Och det är bara oss själva vi representerar. Även om idealet förstås är att något av Kristus ska skina igenom oss alla en dag. Så att världen kan tro...
Så var vi framme vid dagens (kanske rentav årets?) blogghöjdpunkt...
Vid kvällspromenaden igår inträffade ett lyckligt möte, där kameran för en gångs skull var med... Den brukar annars vara hemma när de bästa bildchanserna dyker upp. (På samma sätt som paraplyn har en tendens att hänga kvar i hallen när man är ute och det kommer en oväntad störtskur.)
På vägen framför mig satt plötsligt en liten citrongul dunboll och huttrade i den vinande snålblåsten. Någon kunde ha trampat på den utan att se den - så liten var den. Som tur var tittade jag ned just då, och stannade förstås.
Förväntade mig att den förskrämt skulle flyga iväg på en gång - men icke. Den var inte ett dugg rädd, utan satt kvar och plirade sött mot mig, så jag grävde upp kameran ur väskan och började fota...
Det blåste som sagt riktigt vinande hårt och kallt (nordanvind?), så den frös nog ganska kraftigt, burrade flera gånger in huvudet invid vingen.
Men den tittade nyfiket upp när kameran pep - för den lät ju precis som en fågel... ;-)
Joggare och hästar passerade, men den satt oberört kvar.
Trodde ett tag att den kanske var skadad. Men så började den hoppa mot mig. Först undersökte den världsvant min väska, senare var den nyfiken på min klänning och försökte ta sig in under den.
Ett tag satt den invid ena skon, där den fann det vindskydd den sökte... ;-)
Är den inte söt så säg... Det var väldigt frestande att röra vid den, men jag lät bli, ifall det fanns en fågelmamma i närheten som kanske inte skulle ge den mat ifall ungen luktade människa...
Var lite orolig att den skulle bli nedtrampad om den satt kvar på vägen, så jag försökte locka den till gräset vid sidan av. När jag rörde mig följde den efter... En liten stund senare flög den ut på en åker, och sen var den försvunnen.
Försökte gissa vad det är för slags fågelunge. Har aldrig sett något liknande faktiskt. Tänkte först att det kanske kunde vara en gulsparv eftersom den var så lysande gul. Men när jag kom hem och bläddrade i en fågelbok så såg jag en bild av en grönsiska - som den liknar ännu mer, särskilt med det svarta huvudet. Även storleken (eller snarare litenheten) tyder på det - eftersom grönsiskor är ganska så mycket mindre än gulsparvar. Någon bloggläsande ornitolog kanske vet?
Mötte på ett liknande sätt en björktrastunge för några år sen - den flög inte heller iväg när jag närmade mig, trots att såväl tåg som motorcyklar passerade, och folk med hundar stannade och tittade på den märkliga scenen. Jag kunde den gången t.o.m. gå hem och hämta kameran för att ta kort på den... En annan fotograf passerade mig och tog kort på själva fågelfotandet... :-)
Så här ser det ut just nu i två av försåddslådorna...
En dryg vecka har gått sen sist - och som synes så blir det en hel del tomater (lådan till vänster).
Körsbärstomaterna närmast i bild verkar ha kommit upp till 100% och de vanliga tomaterna längst bort är inte mycket sämre. Sådde ganska många frön eftersom det stod på påsen att det bara var omkring 60% grobarhet. Det stämmer alltså inte! Nån som vill ha ett gäng tomatplantor så småningom....?
I den andra lådan är såväl solrosor som luktärter på gång att klättra över kanten. Ska de månne stöttas med pinnar snart? Än är det inte dags att plantera ut dem på ett bra tag - nätterna är fortfarande riktigt kalla.
Läste på solrosfröpåsen en morgon vid frukosten att de kan bli 5 meter höga! I så fall lär grannen två våningar upp få njuta av blommorna, medan jag bara ser stammar och blad... Alternativt så får jag be grannen två trappor ner om att få ha dem på dennes balkong... ;-)
Skämt åsido... Det går ju att plantera ut de största på gården om de växer ur balkongen s.a.s. Förmodligen blir det så framåt juni...
Det är bara persiljelådan som gapar ganska tom än - men nånting har just kommit upp vid en kant - som ser mer ut som rötter än stjälkar... De verkar växa åt fel håll.... Eller så är det ogräs...
Katoliker som önskar att även kvinnor ska få vigas till alla kyrkliga tjänster (rörelsen WOC - Women's Ordination Conference) har markerat detta inför påvens födelsedag, samt hans liturgi på en sportarena idag, där enbart pojkar och män deltar kring altaret.
Fick också en mediarelease (se nedan) som går in närmare på det.
Man har bl.a. satt en stor affisch på en bil som följer påven genom Washington (den kan även skymtas i nyhetssändningen via länken ovan).
"Ordain Catholic Women" Mobile Billboard to Follow Pope
WASHINGTON, DC - April 16 - Today, as Pope Benedict XVI visits our nation's capital on his 81st birthday, the Women's Ordination Conference continues their "Giving the Gift of Women" campaign, urging him to open the doors to women's ordination. A large mobile billboard stating, "Pope Benedict, How long must women wait for equality? Ordain Catholic Women," posted on a truck will follow his engagements in Washington, DC.
"We are disappointed that the pope has missed an opportunity to include women during his stadium Masses as altar servers, which has been approved by the Vatican since 1994," said Aisha Taylor, executive director of the Women's Ordination Conference. "In a tragically familiar pattern, only men - including priests, bishops and cardinals - will be near the altar. That's why we have extended our mobile billboard campaign to circle Nationals Park on the day of the Mass."
On Monday, April 14, the mobile billboard drove from 10:30AM to 6:30PM in Washington, DC, beginning at the National Press Club where WOC hosted a press conference to lauch the campaign, and circling the US Conference of Catholic Bishops Headquarters and Catholic University. Later that night, in conjunction with thirteen similar events around the country, over 100 people attended an inclusive Mass presided by Catholic women, including two recently excommunicated ordained women from St. Louis. During the Mass, attendees gave generous financial support to enable WOC to circulate the mobile billboard outside Nationals Park.
Events:
April 16 Mobile billboard to follow route of popemobile, 10:00AM to 6:00PM Billboard to follow pope's engagements, from White House to Vatican Embassy to Basilica
April 16 Vigil for Women's Ordination, 5:00 PM, Basilica of the National Shrine of the Immaculate Conception, 400 Michigan Ave, NE
April 17 Mobile billboard to circle Nationals Park during Pope's Mass, 5:30AM to 1:00 PM
In 1976, the Pontifical Biblical Commission determined that there is no scriptural reason to prohibit women's ordination. An overwhelming majority of US Catholics support ordaining women, 63 percent for women priests, and 81 percent for women deacons. There are 16 national organizations from 11 different countries that advocate the ordination of women.
"In the face of one closed door after another, Catholic women have been innovative, courageous and faithful to the church. They continue to make a way where there is none. We are raising public awareness that women's leadership is integral to all aspects of the church. We urge the pope to open the doors to women's ordination," Taylor concluded.
Founded in 1975, the Women's Ordination Conference is the oldest and largest national organization that works to ordain women as priests, deacons and bishops into an inclusive and accountable Catholic church. For more information, visit: http://www.womensordination.org/."
***
Här är en artikel som minst sagt ställer en hel del saker på sin spets med anledning av påvens USA-besök:
"For Pope Benedict's visit, the question to ponder is this: In the face of the Church's blatant discrimination against women and its consequences, to which Benedict has mightily contributed, what exactly is the basis for the Catholic Church hierarchy's moral authority?"
Idag skriver SvD rakt på sak om Katolska kyrkan och preventivmedel:
"Nätverket Rättviseakademin har länge försökt påverka katolska kyrkan i Sverige att erkänna att kondomer behövs för att minska spridningen av hiv.
I Uganda och Kagera (angränsande region i Tanzania) har vi sett en minskning av hiv-smittan. Hur mycket kondomanvändningen påverkat vet vi inte säkert, men i Uganda har man använt den så kallade ABC-metoden (a=abstain/avstå, b/be faithful=var trogen mot din partner, c/condom).
/.../
Kyrkans inställning till födelsekontroll är en viktig orsak till att världens fattigaste länder inte kan ta sig ur sitt tillstånd. Vem inom katolska kyrkan kan starta en rörelse för att ifrågasätta fördömandet av preventivmedel?"
Jag bollar frågan vidare till Zoltan, som lämnade en kommentar om detta i min gästbok förut, vilken jag lovat honom att återkomma till i bloggen, eftersom jag håller med honom om att katolska kyrkan borde agera på ett bättre sätt i denna krissituation. Så här skrev han om det:
"Den fråga som jag mest känner att kyrkan bör finna en bättre hållning till, är frågan om kondomer/AIDS. Jag har själv sett effekterna i södra Afrika.
Om man måste välja mellan två onda ting, så ska man välja det minst onda: kondomer.
Många hävdar då att kondomer inte ger ett fullgott skydd. Visst, men avsevärt bättre än alla alternativ, även avhållsamhet, som miljoner människor inte förmår att hålla sig till."
Hittade en intressant artikel om den växande roll bloggare har fått som en alternativ nyhetskälla, inte minst på katolskt håll.
Den handlar specifikt om påvens besök - men jag tycker att det stämmer generellt sett.
"The media frenzy surrounding Pope Benedict’s visit to the United States is being driven in part by a newcomer on the media block: bloggers. For the first time in history, a U.S. papal visit is being covered around the clock by bloggers of all stripes – Catholic and secular, independent and staff, spiritually focused and news focused – and they are doing what they do best, bringing online readers information almost as fast as it happens.
It’s a new way of covering the pope, and, according to those on the front lines, it is changing the landscape of media coverage in general, bringing to light errors in the press that might otherwise go uncorrected and creating communities of people who not only read the news but participate in it through comments and e-mails."
På slutet av artikeln finns länkar till några bloggar som skriver om påvens besök.
Som väl ingen kan ha missat är det nu dags för påvens besök i USA.
Kommer att följa det under de kommande dagarna förstås, förmodligen blir det länkar till en del artiklar ur katolskt kvinnoperspektiv... Har fått en del i mailboxen om det på sistone, men inte hunnit kolla närmare på det.
Just nu sitter påven visst på planet över Atlanten och funderar över pedofilpräster.
Mysko... Som ni förmodligen också ser (ser ni det inte så uppdatera cacheversionen av bloggen i er webbläsare - d.v.s. rensa ur kakburken/cookies) - så är den röda bakgrunden bakom bildspelet överst försvunnet!
Såg det på plats senast för en dryg timme sen, så jag avvaktar, kanske servern den finns på är tillfälligt nere. Annars är det nog kört... Kan inte göra en ny bakgrund förrän jag har min vanliga dator igång - för till det behövs bl.a. Photoshop - och lite mer än trög dinosauriedatakapacitet.
Men man kan ju leva även utan bloggbakgrund...
Kommer den inte tillbaka så flyttar jag upp ett nytt bildspel som jag gjorde häromdagen, men som blev för stort när det låg överst (bakgrunden anpassar sig automatiskt utifrån bildstorleken - och den svällde ut rejält när jag testade). Ni kan se bildspelet längst ner i bloggen just nu...
***
Uppdatering: idag, den 15 april, är bakgrunden visst tillbaka igen - får se om den stannar... ;-)
Snart prästvigs ytterligare en katolsk kvinna i USA, Kathy Redig, och två andra diakonvigs samtidigt, som ett första steg mot prästvigningen.
Som synes är detta (Roman Catholic Women Priests - RCWP) en växande rörelse som inte kommer att stoppas med mindre än att Kyrkan officiellt välkomnar kvinnor till kyrklig tjänst.
Varje vigning drar till sig fler nya kandidater. Och varje vigd kvinna bidrar på olika sätt till att göra Kyrkan mindre exklusiv och navelskådande - de välkomnar dem som finns i marginalerna och som den officiella Kyrkan inte bryr sig om, eller t.o.m. aktivt utesluter från kommunionen. På deras mässor saknas inte precis församling.... Och särskilt intressant är att de betonar samma sak som frikyrkligheten - små husförsamlingar...
Tycker det är mycket som blir tydligt när man följer denna rörelses utveckling. Visst finns där en del barnsjukdomar, liksom i alla nya rörelser, men man får se till djupet och på de framväxande frukterna under mycket lång tid för att bedöma detta.
Själv fortsätter jag förstås att följa utvecklingen - och kommer att posta artiklar i bloggen då och då - för ni lär inte få läsa om det någon annanstans.... Tycker det är viktigt att båda sidor får komma till tals - kanske kan fördomarna minska en aning då.
Den här artikeln visar både Kathy's perspektiv och den lokale biskopens syn.
Bara ett kort citat:
"She doesn’t want out of the Catholic church, she wants in - and she wants to bring others along.
Redig explained there are many who feel like church outsiders, uncomfortable because they’ve been marginalized by some of its teaching. Redig said she feels called to minister to those people.
“I want the bishop to know that I am not looking to take anyone out of the church,” Redig said. “But there are so many who do not feel served. There is so much work for all of us to do. The bishop shouldn’t be afraid.”"
Det kommer ibland in bloggläsartips via mail, som jag gärna förmedlar vidare.
Inte minst sånt som rör humor (humor är ju officiellt tillåtet - ja rentav rekommenderat - även mellan fastetiderna).
Det piggar upp i väntan på den riktiga våren, när det ostadiga aprilvädret dragit förbi. (Apropå det så har de första tomatfröna tittat upp i sålådan idag!)
Skicka alltså gärna in roligheter!
Här är ett exempel på katolsk humor som kom från Simon.
Själv ska jag lyssna på det en andra gång, för den som pratar gör det väldigt fort, så jag missade en del under första lyssningen.
Tre systrar och en mamma - klichéer rakt igenom. Mycket bröllopstårta, prickiga tyger och moderligt överbeskyddande. Men skådespelarna gör det bästa av situationen. Helt ok - men inget att hänga i julgranen s.a.s. Betyg: 3.
Pans labyrint - otäck men välgjord film. Saga och verklighet flätas samman på ett intrikat sätt. Grymheten i det fascistiska Spanien (1944), där Francos soldater ger sig på motståndsrörelsen, förstärker det vackra i sagan. Men också sagan innehåller val mellan gott och ont. Absolut sevärd (men kan rekommendera andra känsliga tittare att blunda under tortyrscener, benavsågning utan bedövning, egenhändig hopsömnad av sönderskuren kind och liknande). Bra skådelpelare - särskilt den unga huvudrollsinnehavaren Ofelia. Betyg: 4,5 - för att ondskan inte får sista ordet.
På balkongfronten händer det redan en del... Eller rättare sagt i försåddslådorna inomhus.
De första solrosfröna började gro för ett par dar sen, och idag har luktärterna också börjat titta upp - efter bara fem dagar, fast det stod att de skulle ta lång tid på sig om fröna inte låg i vatten ett par dar. Det tycks inte stämma.
Tomatlådan visar inga som helst livstecken än trots idogt duschande med vattensprayflaska varje kväll, men där finns nu både frön till vanliga tomater och körsbärstomater, så jag hoppas att de gror så såmåningom.
Igår kväll stoppade jag ner de pyttesmå persiljefröna som legat i vatten ett tag i en egen låda - massor av frön blev det.... Det ska enligt fröpåsen ta 2-3 veckor innan de kommer upp. Konstigt - stora frön gror snabbt - och de minsta behöver mycket mer tid. Man kunde tro att det skulle vara tvärtom.
Snart väntar hopmontering och upphängning av balkonglådan. Där blir det förmodligen en blomblandning som ska sås ute i maj. "Problemet" är bara att en del av blommorna i blandningen kan bli meterhöga, så jag lär få flytta de mest högväxande till egna krukor allt eftersom de visar sig. Alternativt så blir det kanske pelargoner i balkonglådan istället. Vi får se....
Inser så smått att jag har gjort det ganska omöjligt för mig att resa nånstans i sommar. Balkongodling har vissa konsekvenser.... Å andra sidan är det nog trevligt med en blommande och grönskande balkong, och finns det dessutom små kalvar i närheten i år igen - vart ska man då resa - bort från ett paradis i miniatyr (om än högst tillfälligt, medan skolungarna och fotbollspelarna och motorcykelåkarna som hela övriga året vrålar och väsnas utanför fönstret dag och natt, äntligen har sommarlov och förhoppningsvis reser bort...)?
I väntan på odlarbilder får andra vårbilder illustrera blogginläggen om detta. Idag dessa vackra krokusar, fotade förra helgen.
En intressant sak är hur Kyrkan anser sig ha massor av mandat till att bestämma ditt och datt - och samtidigt menar sig sakna mandat till ett enda.
Man anser sig bl.a. ha mandat till:
* att stänga ute troende från kommunionen - fast Jesus sa: "tag och ät/drick härav alla".
* att använda vitt vin till eukaristin - fast det troliga väl var att det var rött vin som användes? Och då man nu inte vet hur det var - hur kan man gå efter det minst troliga alternativet?
* att reducera lekfolkets delaktighet i eukaristin till brödets gestalt, medan präster tar emot båda gestalterna (bröd och vin).
* att koppla samman prästämbete och celibat - fast det i NT talas enbart om gifta ämbetsbärare (om än det inte fanns präster då i vår tids mening).
* att förbjuda preventivmedel (även för att förhindra HIV/AIDS) - fast Jesus inte har sagt ett knyst om det.
* att instifta ett ofelbart maktfullkomligt påveämbete - fast ingen människa kan vara ofelbar, fast Kyrkan har begått massor av fel under historiens gång.
Exemplen kan mångfaldigas....
Hur kommer det sig att man anser sig kunna detaljreglera människors liv, och Kyrkans liv, på allt sätt - men totalt saknar förmåga till ett positivt beslut på en enda punkt - numera?
Så ytterligt intressant att det enda Katolska kyrkan inte anser sig ha mandat till längre är att viga kvinnor till tjänst - fast de vigdes i den tidiga Kyrkan - och fast det inte finns något i Bibeln eller traditionen som talar emot att kvinnor kan vigas.
Var fick man mandat ifrån att ändra på det?
Varifrån kommer det obegränsade mandatet till allt det övriga?
Kort sagt: hur patetiskt kan man egentligen gå till väga utan att helt förlora trovärdigheten?
Eftersom det åter snöar kraftigt ute, efter att våren länge varit på väg, och krokusar och blåsippor redan tittat upp, så kan det kanske passa bra med en hyfsad julfilm en mörk kväll... ;-)
Jag har sett Vägen till Betlehem - som är just en söt julhistoria med mycket sockervadd och stereotypa roller, men med några otippade scener också, som gör den betydligt bättre än den kunde ha varit... Betyg: 3,5 (vi är tillbaka på 1-5-skalan nu igen efter påvefilmsuppsvinget).
Helt fel är det inte heller tidsmässigt att se filmen just nu - för Jesus lär ha fötts just i april - den tid då fåren lammar så att herdarna vaktar dem även om nätterna...
Har även sett en dokumentär om Judasevangeliet(av National Geographics), ett av det 30-tal gnostiska evangelier som ogillades av Irenaeus på 180-talet. Även de så kallade gnostikerna var kristna - och de kallade sig just kristna, inte gnostiker. Det är en etikett som klistrades på dem av andra - på samma sätt som etiketter delas ut av kristna i vår tid.
Man får i dokumentären följa Judasevangeliets irrfärder mellan egyptisk underjordisk antikhandel, stöld och bankvalv, till en forskares upphittande av det, och hur det sedan har daterats och analyserats.
Detta evangelium är särskilt intressant genom dess bild av Judas - som mer liknar bilden av honom i Markusevangeliet än i Johannesevangeliet. Man kan se en tydlig förändring mellan de tidigt och sent skrivna evangelierna i fråga om detta. I början är han inte den skurk han senare utmålas som, och där hans namn kom att associeras till judarna, som då fick skulden för Jesu död. Den synen bidrog också starkt till förintelsen under Andra världskriget.
Här framställs Judas istället som ett helgon som är den enda av lärjungarna som verkligen förstår Jesus på djupet och uppfyller dennes önskan att befria själen från kroppen (ett typiskt gnostiskt tema). Han bär fram Jesus som ett offer. Evangeliet slutar med det som framställs som Judas uppdrag från Jesus, och nämner alltså inget om Jesu död och uppståndelse. Det viktiga för de gnostiskt kristna var kunskapen om Gud - inte de syndaförlåtelseläror som uppstod på andra håll.
Dokumentären, liksom en del böcker jag har läst, förmedlar en mycket intressant bild av den tidiga Kyrkan som en heterogen och spretig rörelse där olika grupper trodde vitt skilda saker och prioriterade vissa evangelier framför andra.
Man kan inte låta bli att fundera över hur Kyrkan hade sett ut idag ifall någon annan/några andra av de många förgreningarna hade "segrat"...
Eller om t.ex. Mariaevangeliet, där Maria Magdalena har en framträdande roll som apostel och lärare till de övriga lärjungarna, hade hamnat bland de kanoniska skrifterna.... Inga heresier finns i det, enligt en av de intervjuade bibelforskarna - det enda kontroversiella är just att en kvinna står i centrum.... Och just i den tid då de kanoniska skrifterna valdes ut stod kvinnor ytterst lågt i kurs i Kyrkan som hade påverkats negativt av det omgivande samhället.
Att en del skrifter betecknats som "gnostiska" behöver alltså inte betyda att de är särskilt heretiska. En av forskarna lyfte fram hypotesen att de som nu är de kanoniska evangelierna var de som var enklast, och därför kunde accepteras på ett mer brett plan än dessa skrifter som vände sig till de mer avancerade kristna, på ett mystikt och filosofiskt abstrakt plan. Lite som skillnaden mellan barnmat och gourmetmat alltså....
Men Irenaeus urvalsprincip är svår för oss att förstå idag - han baserade urvalet på att det finns fyra väderstreck och vindriktningar - alltså menade han att Kyrkan ska ha just fyra evangelier.... Inte särskilt historiekritiskt, kan man tycka.
En vanlig uppfattning om gnostiska evangelier är att de är sent skrivna, och tidigt sorterades ut. Faktum är att de kan vara skrivna tidigt, samtidigt som de senare kanoniska evangelierna, men att originalen har gått förlorade, eftersom handskrifter vanligen förstördes när man hade gjort nya kopior. Johannesevengeliet är det kanoniska evangelium som är närmast de gnostiska evangeliernas stil genom sin utvecklade teologi och abstraktionsnivå.
Evangelierna (både de som är kanoniska och de som kallas gnostiska) användes som sagt parallellt av olika grupper under drygt 200 år innan den bibliska kanon formades. Det fanns under denna långa tid inte en lära utan många. Kristendomen såg alltså mycket annorlunda ut i den tidiga Kyrkan än idag.... Så de som vill hävda en enda "ortodox" linje från Kyrkans början till nu får det väldigt svårt.... Liksom de som vill tolka in väldigt mycket i Jesu ord och handlingar i det som blev de kanoniska evangelierna. Det blir lätt till teologiska efterkonstruktioner (för att försöka bevisa ditt eller datt som Kyrkan slagit fast långt senare), men som rimligtvis inte stämmer rent historiskt, och som rimmar särskilt illa med evangeliernas bottenklang.
Kyrkohistoria är intressant.....!
Dokumentären får 4,5 i betyg. Bäst är bonusmaterialet där flera forskare intervjuas, och där de nämner bl.a. intressanta saker om den tidiga Kyrkan.
En liten bok jag skrev för ganska länge sen - men som fortsätter att överraska och påminna även mig själv om trons väsentligheter... ;-)
Den som vill kan beställa den direkt från förlaget eller köpa den i välsorterade katolska bokhandlar.
Har även några ex. själv, som fram till pingst fås som ett specialerbjudande för er som vill recensera den i bloggar eller i tidningar/tidskrifter.
Fast den är utgiven för ett antal år sen förblir den ständigt aktuell. Särskilt just mellan påsk och pingst.
Letar fortfarande efter ett förlag som vill ge ut tre andra poesi/meditationsböcker, med vackra foton som illustrationer. Om påskhemligheter och om bönens väg.
Du ska inte tro det blir so-o-mmar, ifall inte VI sätter fart, och odlar på balkonger och i utetäppor.
Själv har jag för första gången i mitt liv nu tillgång till en balkong, relativt stor, om än bara med eftermiddags/kvällssol (västerläge). Och det tänker jag ta vara på. Minst sagt!
Visst kommer det upp massor av härliga vilda vår- och sommarblommor ute i naturen. men det är ändå speciellt att se hur det växer på riktigt nära håll också - från frö till blomma och i en del fall grönsaker.
Det ska alltså bli spännande att se hur det går för diverse fröer till grönsaker och blomblandningar, vad som växer upp, och vad som blir kvar när fåglarna har tittat in.
Blåmesarna kommer fortfarande och äter talg här flera gånger om dagen, de bor i en holk intill såg jag idag. Hoppas de inte är lika intresserade av växter - eller av jordgubbar och smultron - ett par lusätna plantor har mirakulöst nog övervintrat - hoppas de hämtar sig.
Möjligen blir det lite fler kryddväxter framöver också - men kanske färdigköpta - basilika och liknande.
Tänkte att det kunde få bli en liten bloggföljetong av balkongodlingen - där ni som har gröna fingrar gärna får komma med tips under resans gång.
Idag börjar försådden av de fröer som behöver gro inomhus under april innan de planteras ut. En del ska påbörjas senare.
Utgångsläget är detta:
Hoppas på min balkong under sommaren få se solrosor, luktärter, en blandning av vilda blommor, sallad, tomater, rädisor (av någon anledning blev det två fröpåsar av dem), sockerärter, morötter och persilja.
Inser redan att fröerna lär räcka i två år - för det blev ganska många, och odlingsmöjligheterna är begränsade till en nyinköpt smal blomlåda, 90 cm lång, och till två plastlådor, c:a 30- 40 cm, men ganska djupa, och så till några krukor. Lär få justera detta beroende på hur mycket som kommer upp... Har också köpt 60 liter jord - det lär räcka långt.
Bild: blåsippa fotad i helgen - med så ovanligt som nio blad. Obs - att jag har copyright på den!
Eftersom Tuve just har stängt en kommentarstråd i sin blogg där ett par citat om ofelbarhet diskuterades, så tar jag mig friheten att citera dem här så vi kan fortsätta att bena i just den tråden.
Petronella, jag hoppas att du vill svara på frågorna du fick i Tuves blogg här!
Det gäller alltså när ett katolskt uttalande ses som ofelbart - och inte. Intressant nog så är det mesta som påvarna lär ut icke-ofelbart (se citaten).
En fråga som inte hör till tro utan praxis har förts fram med anspråk på ofelbarhet. Kvinnoprästfrågan dogmatiserades dock inte "ex cathedra" - även om formuleringen är förvillande lik detta förfarande.
Här kommer först några matnyttiga definitioner:
1) "Extraordinary Magisterium refers to a special exercise of their teaching office by either the Pope and bishops together, or the Pope alone, in which a definitive judgment is given. When a General Council pronounces a solemn definition, this is an exercise of the extraordinary Magisterium. So is an ex cathedra definition by the Pope: a decision definitively settling the question.
2) By contrast ordinary Magisterium refers to the exercise of the teaching office without a solemn definition being given. This is the case with the day-today teaching of bishops in their dioceses, or the greater part-almost the entire part-of the Popes teaching. (Much in these categories, however, has already been defined infallibly.)
3) The term ordinary universal Magisterium means an exercise of the Church's teaching office where there is complete agreement, or fairly close to complete agreement, among the Catholic Bishops of the world that a particular doctrine is certainly true, but without a solemn definition.
The extraordinary Magisterium is infallible. A definition given by a General Council or an ex cathedra definition by a Pope cannot be erroneous. Likewise, the ordinary universal Magisterium is infallible. The fact that the bishops are dispersed throughout the world' (in the words of Vatican II quoted above) does not make any difference.
What of the ordinary (but not universal) Magisterium? Is it infallible? No, as Vatican II indicates in the quotation above concerning statements that are not ex cathedra."
För att använda just kvinnoprästfrågan som exempel:
Påven ensam hade aldrig kunnat komma med ett uttalande mot prästvigning av kvinnor eftersom det inte skulle ha uppfyllt samtliga nödvändiga kriterier för ett ofelbarhetsuttalande ex cathedra (närmare bestämt punkterna 4 och 5 i citaten nedan). Och något ekumeniskt koncilium har inte hållits i frågan. Både alternativ 1 och 2 faller därmed.
Alltså måste det finnas en enighet bland biskoparna världen över - alternativ 3 - för att detta ska ses som ofelbart. Men biskoparna är inte ens tillfrågade - och bevisligen är de oeniga (några har ju vigt kvinnor olagligt, andra håller tyst med att de också är för prästvigning av kvinnor). Förre påven försökte mot slutet av sitt liv få kontroll över framtida biskopar genom att införa en regel om att dessa innan vigningen måste intyga att de är emot kvinnliga präster!
Ett "ofelbart" uttalande enligt punkt 3 är alltså även det en chimär - frågan hanteras genom skrämd tystnad och tvång - och i yttersta nödfall exkommunicering ifall det kommer till påvens kännedom att en biskop inte håller med om detta. Inte precis respektfullt gentemot biskopskollegornas samveten, teologiska visdom och lyhördhet inför Gud...
För att inte tala om lekfolkets känsla för vad som är rätt - sensus fidelii - där omkring 70% av katolikerna enligt en undersökning anser att också kvinnor bör kunna bli präster. En dogm kan inte instiftas på tvärs med det de troende menar vara sant.... Kyrkan som de troendes världsvida gemenskap utgör ytterligare en variant av ofelbarhet.
Nedan kommer citaten med kriterierna på ofelbara uttalanden.
Välkomna att kommentera allt detta!
***
"The criteria for Papal Infallibility were defined infallibly by the First Vatican Council in Pastor Aeternus, chapter four, as quoted below (with my numbering added). There are five criteria which must be met for a Papal teaching to be infallible:
1. “the Roman Pontiff” 2. “speaks ex cathedra” (“that is, when in the discharge of his office as shepherd and teacher of all Christians, and by virtue of his supreme apostolic authority….”) 3. “he defines” 4. “that a doctrine concerning faith or morals” 5. “must be held by the whole Church”
These criteria were reaffirmed by the Second Vatican Council, in Lumen Gentium, n. 25, paragraph 3, using somewhat different language to teach the same truths (again, with my numbering):
1. “the Roman Pontiff” 2. “in virtue of his office, when as the supreme shepherd and teacher of all the faithful, who confirms his brethren in their faith (cf. Lk 22:32),” 3. “by a definitive act, he proclaims” 4. “a doctrine of faith or morals” (“And this infallibility…in defining doctrine of faith and morals, extends as far as the deposit of revelation extends”) 5. “in accordance with revelation itself, which all are obliged to abide by and be in conformity with”
It is the infallible teaching of the Catholic Church that each and every one these criteria must be met for a teaching to be infallible, if it is taught by the Pope alone. (The Pope can also teach infallibly in union with the other Bishops, as discussed below.) Therefore, whenever the Pope teaches by his own authority, yet without meeting all the criteria for an infallible Papal teaching, his teaching is non-infallible and it falls under the non-infallible Ordinary Magisterium, not the infallible Sacred Magisterium. Historically, the Popes have only occasionally taught under Papal Infallibility; they have most often taught under the non-infallible Ordinary Magisterium."
"Those who claim that the Magisterium never errs on matters of faith or morals are contradicting the teaching of the Magisterium itself, which limits infallibility to very specific criteria under Papal Infallibility, the solemn definitions of Ecumenical Councils, and the Ordinary Universal Magisterium. All other teachings of the Magisterium proper fall under its ordinary non-infallible teaching authority. The most common way that the successors of Peter and the successors of other Apostles teach is under the Ordinary Magisterium."
Hittade en intressant notis i dagens UNT - som samtidigt förklarar varför det har varit lite glesare mellan burkarna i stan i år än förra året... ;-)
"En Kolmårdenresa är priset till den låg- eller mellanstadieklass som vinner tävlingen Pantresan. Musiklådans skola i Uppsala deltar och har sen januari samlat massvis med burkar.
Genom att panta burkar, skriva berättelser, titta på film och prata om återvinning är det tänkt att miljömedvetenheten hos eleverna som deltar i tävlingen Pantresan öka. Hur varje klass jobbar med uppgiften och sen redovisar den blir avgörande."
Läs hela notisen via länken ovan.
Heja "uppsalaungar" - hoppas ni vinner! Och fortsätt gärna plocka burkar när tävlingen är slut.....!
Ni - och alla andra - kan också bidra till en bättre miljö genom att skriva på pantburksuppropet.
Att man i trosbekännelsen skulle infoga en rad om att kvinnor inte får bli präster.
Som om det vore en trosfråga.
....Jag tror på en helig, katolsk och apostolisk Kyrka - där kvinnor inte får prästvigas eftersom de är av "fel materia"....
Det skulle garanterat bli ett ramaskri...
Men så lyder ju ett av de mest absurda argumenten "mot". Som om Gud skulle ha skapat kvinnor med en inbyggd brist medan män skulle vara perfekta.
Som om män automatiskt liknade Kristus mer än kvinnor. Som om det handlade om biologi och inte en andlig representation. De kvinnliga helgonen var alltså inte Kristuslika - förmodar jag? Bara de manliga?
För tillfället är det många som felaktigt sorterar kvinnoprästfrågan under trons område (där de ser det snudd på som en dogm) - inte till praxis, där det hör hemma, bland andra ordningsfrågor som prästcelibat, vilka som får ta emot kommunionen, etc.
Fick en länk till ett intressant inlägg om bl.a. katolska kyrkan och kvinnliga präster i en blogg. Uppenbarligen är författaren väl insatt i historiska fakta om kvinnor i den tidiga Kyrkan...
Det skulle vara intressant att se hur ni (särskilt från katolskt håll) bemöter kritiken - som jag själv ser som berättigad i fråga om synen på kvinnor och ämbete - och även i fråga om auktoritet.
Jag vill inte diskutera de vigda kvinnorna här - utan låt oss fokusera samtalet på själva sakfrågan: kvinnliga präster i allmänhet.
Själv är jag övertygad om att det skulle leda till en blomstrande Kyrka om det välkomnades officiellt.
Det är när Kyrkoträdet inte tillåts växa, blomma och bära frukt på ett naturligt sätt som det urartar - både åt ultrakonservativt och ultraliberalt håll. Det föder kraftiga motreaktioner som skulle undvikas om Kyrkan var mer balanserad och sund. Mer radikal.... ;-)
***
"Obviously, I'm making a number of points here. The one I want to stress, though, is that Christianity, by stressing the importance of faith, or belief, soon established specific matters of faith and specific items of belief as fundamental to the new religion. And before long, they were set in stone, no longer to be denied or modified.
One of those beliefs was the dogma still held today by the Roman Church that only males are qualified to be priests and bishops. The qualification is a matter of genitalia. The rationale goes like this: Jesus was a male and had a penis. All of his disciples were male and had penises. Priests and bishops for 2,000 years have been males with penises. Ergo, God hath ordained that only males (with their penises) can attach to the holier than thou class of clergy within the domain of the Roman organization.
[Please note that this rationale ignores the evidence that in many places during the first years of the church's existence, women did play important and significant roles within the church. Paul calls women his "co-workers," and one of them he refers to as a deaconness, and another an apostle. In the very early years, Christians met in homes owned by women which likely signifies they held some position within the group. The Gospel of Mary Magdalene describes a Christian community in which Mary Magdalene is regarded as a disciple, a leader and a teacher. By way of a negative reference, Tertullian, an early church father in Africa, became very upset at a woman he called "that viper," because she baptized. He said "These heretical women, how audacious they are. I mean they, they teach, they baptize, they preach, they do all kinds of things they shouldn't do. It's horrible, in short." By the 2nd century, however, at least in more orthodox circles, women were ostracized from leadership positions, probably because they were much too threatening to good order, e.g., male domination and power.]
/.../
Many millions of the Catholic faithful grant to their clerical leaders, authority. These faithful will listen to the hierarchy and will believe the hierarchy as if their word was the word of god itself, and they will obey the hierarchy. The faithful thus transmit authority to the bishops and by so doing validate their power.
However, this arrangement is becoming more and more unsatisfactory as millions of other Catholics have withdrawn the authority they had given their clerics and that effectively relieves the clerics of their power.
/.../
Meet the women of the Roman Catholic Church who have taken back the authority and thus the power they once gave to the bishops to determine who is eligible to attain the priesthood. Meet the women who, realizing the bishops were more about abuse of power than the sharing of the gospel, retracted their grant of authority to the hierarchy which shifted the power in new and different direction.
Before we go further, we must note the consequences of such actions. The bishops, perhaps not realizing they no longer have authority or power, may very well issue threats of excommunication and eternal damnation in an attempt to bring these women back in line. They may very well damn all those who assist these women or receive the sacraments from their hands.In fact, the bishops have already done so. But it's too late. Their authority has no teeth.
/.../
Common sense seems to dictate that periodically we need to revisit our past in light of our present and our future, and realizing that the rules were written by people just like us, we take it upon ourselves to rewrite the rules!"
Nu har jag sett den andra påvefilmen: Karol - A Man Who Became Pope.
En drygt tre timmar lång historia, vilket var väl långt - drygt två timmar hade varit mer lagom. Största delen av filmen fokuserar på hans tid som revolutionär pjäsförfattare, arbetare och ung präst. Den tid han enligt min subjektiva mening kom allra bäst till sin rätt.... Har även läst en bok om honom för många år sedan som särskilt går in på denna period.
Filmen ger framför allt en värdefull inblick i den polska katolska historien, som jag, trots att vi har många polacker i församlingen, aldrig har fått höra så mycket om. Den visar frihetskampen - rörande politiken - som fann sin styrka i tron. Polen råkade ju ut för både nazister och kommunister....
Jag har också ett mycket gott intryck av den unge Karol - som inte alls hade kvar samma glöd som påve. Han uttalade ganska radikala saker, särskilt som ung präst och biskop. Det är frapperande hur han hade så tydlig inblick i vad som är fel i samhället - men inte tycks se att precis samma problematik finns inom Kyrkan - även där förföljs folk för sin tro, även där behövs förnyelse och förlåtelse... (Ett par scener som visade en nazists och en ateistisk spions omvändelse var för övrigt bland de som berörde starkast.)
Jag pausade även denna film några gånger för att anteckna särskilt träffsäkra repliker. Vet inte heller här om det är exakta uttalanden eller parafraser av vad påven har sagt - men intressant är det - läs bara följande...
1962 vid konciliet:
"Människan är unik. Vår värld är materiell, men vi har djupa andliga behov. Vi är gåtor för oss själva och andra. Kyrkan blir alltmer ineffektiv. Kyrkan kan inte visa sig i sin förlegade form längre. Vi kan inte stå över världen och kräva lydnad längre. Kyrkan måste verka i världen. Människan söker sanningen. Vi måste lösa livets svåra problem. Vi måste ta itu med den förtvivlan som präglar vår tid. Därför måste allmänheten stå i centrum för kyrkans liv. Jag vill rensa ut alla former av kyrklig överhöghet (clerical mentality)."
Till arbetarna i Nowa Huta - den icke-religiösa staden:
"Håll tankens frihet vid liv. Kristus gav oss den för att göra oss fria."
Under konciliet (?):
"Ingen ska tvingas att bekänna tro mot sin vilja. Människans andliga frihet, samvetets och religionens frihet, är ett värdigt mål. Det gäller både nu och i alla tider. Det är inte nog att säga: "Jag är fri." Vi måste säga: "Jag tar ansvar." Jag vill tala om kyrkans dialog med ateismen. Vi borde inte börja med våra Gudsbevis utan med reflekterande kring människans totala ensamhet."
"Vi borde be om förlåtelse för kyrkans alla misstag."
"Miljontals människor har mördats på grund av sin ras eller sina idéer. Vi borde be om förlåtelse för kyrkans medverkan eller tystnad."
Filmen får 7 i betyg - på skalan som fick lov att höjas till 10 efter gårdagens påvefilm. Ett trovärdigt porträtt, bra skådespelare, välfilmat, och enligt uppgift på omslaget: musik av den sexfaldigt Oscarsnominerade Ennio Morricone.
Detta blir en blogg-påve-följetong i två delar....
Idag anlände två påvefilmer, de tycks skicka dem tematiskt i möjligaste mån. Och jag har sett den första nu. Den handlar om Den Gode Påven - ja, själva filmen heter just The Good Pope.
Det är Johannes XXIII vi talar om.... Mannen av folket, som aldrig glömde sitt ursprung, och som under sin korta tid på påvestolen bidrog till ett rejält inomkyrkligt korsdrag. Andra Vatikankonciliet var hans goda initiativ - tillsammans med den helige Ande då... ;-)
Han motsvarade därmed inte de inomvatikanska förväntningarna på en "övergångspåve" som skulle hålla ställningarna i väntan på en noga utvald ytterst traditionell efterträdare.
Gud är ju en överraskningarnas Gud som inte ens Vatikanen rår på...
Tyvärr dog Johannes XXIII alltför tidigt - efter bara några få år på påvestolen (3 juni 1963, kl. 19:49). Ryktena menar att han blev förgiftad av fiender inom Vatikanen - filmen framställer det som att det var cancer han dog av. Vi vet alltså inte hur det var.....
Men det han åstadkom har satt kyrkan i gungning - förnyelsen är bara påbörjad. Korsdraget har visserligen under lång tid ersatts av en stängd dörr med massor av lås på - men lite luft sipprar trots allt igenom springorna i karmarna - och en dag kan dörren komma att smällas upp på vid gavel igen, om inte av en påve så av ett alltmer samlat och Gudslyhört lekfolk.
Tillbaka till filmen...
Den är filmtekniskt inte särskilt märkvärdig, och många skulle nog tycka att den är lite väl "sockrig". Men jag föll fullkomligt pladask för gestaltningen av Den Gode Påven, som jag hört talas om en del tidigare, men inte visste särskilt mycket i detalj om. Jag t.o.m. pausade och antecknade en del filmrepliker...
Han var påve under en turbulent tid i världshistorien - det kalla kriget, Berlinmuren, rymdfärder, Vietnam, och attentatet på John F. Kennedy är bara några exempel.
Påven räddade 600 judiska barn på väg till Auschwitz, och bidrog till att åstadkomma fred med Ryssland i ett läge där risken för kärnvapenkrig var överhängande. Han verkade också för kristen enhet, för religionsdialog, tog parti för de fattiga, för arbetarna, för kvinnors rätt, för de lidande, fördömda och utstötta. Han besökte såväl fängelser som sjukhus. Han tog emot kommunister som ville besöka honom. Han höll sig inte undan från folket som påvarna före honom brukade göra. Han såg sig som "allas fader". Och han uttryckte sig kärleksfullt och ömt, och förlät dem som motarbetade honom i Vatikanen för hans radikala (!) åsikters skull. Han hade vänner i alla läger - såväl konservativa som liberala. Bl.a. stod en (av den tidiagre påven) exkommunicerad fritänkande studiekamrat honom mycket nära. Där borde jag verkligen ha antecknat repliker - fullkomligt lysande!
Han beskrivs så här i trailern:
"Pope John XXIII not only revolutionised the Catholic Church... He changed history."
"The people christened him 'The Good Pope'"
"He gave hope in a time of human suffering. He brought peace to a world on the edge of destruction."
Och jag kan inte låta bli att komma med smakprov på några av de guld värda replikerna - samtliga är lagda i påvens mun, och jag förmodar därför att de till sitt innehåll, om än kanske inte ordagrant, är vad han har uttalat sig om.
"Kyrkan borde vara som en trädgård, upplyst av Gud, inte ett museum, ett mycket gammalt museum."
"Konciliet är nödvändigt, det kan inte skjutas upp längre. Föreställ dig en kyrka där allas röster blir hörda. Som blommorna i trädgården som slår ut i solen. Många själars hoppfulla blickar kommer att riktas mot detta koncilium."
"Vissa möten i livet lyser upp en inifrån. När man är ledsen dyker de upp i ens inre."
När konciliet anklagades för modernism inifrån Vatikanen:
"De här murarna skyddar inte bara dem som vill gott. Jag låter stenarna de kastar på mig ligga."
"Det måste finnas en dialog mellan alla religioner om det ska bli fred på jorden."
Om alla människor, inte bara katoliker:
"Påven måste älska alla sina barn lika mycket."
Tänk om alla påvar var som han - ett verkligt helgon... Grät mig faktiskt igenom en stor del av filmen. Glädjetårar, igenkännandets tårar.... Tack, Gud för att vi fick detta lysande exempel på hur en påve kan vara....
Härmed får Johannes XXIII bli denna bloggs skyddshelgon och kyrkoförnyelsens särskilde förebedjare....!
Behöver jag efter detta lovtal säga att filmen får 10 (i en skala där 5 egentligenär högst) i betyg...? För den bild den föredlar av personen den gestaltar.... Jag måste läsa mer om honom - samt det han har skrivit....!
Fick denna formulering i ett mail idag. Mellan den arameiska transkriberingen (här markerat grönt) av originalbönen finns aktuella tolkningar/tillämpningar av ursprungsorden (markerat svart)....
Abwûn
Oh Thou, from whom the breath of life comes,
d'bwaschmâja
who fills all realms of sound, light and vibration.
Nethkâdasch schmach
May Your light be experienced in my utmost Being.
Têtê malkuthach.
Create your reign of unity now- through our fiery hearts and willing hands.
Nehwê tzevjânach aikâna d'bwaschmâja af b'arha.
Let Your will come true - in the universe just as on Earth.
