A Catholic Renewal

~ En radikal blogg ~

"Se, jag gör allting nytt..." (Upp 21:5)

fredag, augusti 31, 2007
Ko-olt







Här är några nytagna bilder på mina favvo-kossor. (Klicka på bilderna för att förstora dem.)

Tyvärr var kalvarna för långt borta, så jag fick ingen bra bild av dem. Men en annan gång. De börjar bli stora nu.

Kalvarna håller sig gärna för sig själva när de betar, en bra bit från de vuxna - ungdomarna vill vara ifred, tycks det! De råmar sött och hoppar omkring och tittar nyfiket på mig, när de hungrigt tror att jag kommer med mjölk till dem - de låter inte alls som vuxna kor än.

Korna (alla utom den svarta) verkar vara alldeles nyklippta, för de hade mycket kortare päls nu än i somras. Lite ologiskt - för nu när kylan har kommit så kunde de ju behöva lite varm päls - medan de alldeles måste ha smält bort i sommarvärmen i den lurviga kostym de hade då...

De röda korna brukar stångas ibland - men det slutar alltid med att den ena slickar den andra. Så enkelt är det att sluta fred i kohagen. Man kunde önska att det vore så i människovärlden också...

Etiketter: , , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 16:03   2 svar / comments
Ännu fler katolska kvinnor vigda
Det är knappt man hinner med det snabba skeendet i fråga om detta längre - har missat en del videoklipp och artiklar tror jag, från vigningen i Minneapolis. Ska leta vidare, återkommer senare om jag hittar några.

Här är i alla fall två videoklipp från vigningar nyligen i Kalifornien:

http://video.google.com/videoplay?docid=3119236598187202781&hl=en
(3 min)

http://video.google.com/videoplay?docid=-4551217199653287501&hl=en
(2 min)

Etiketter: , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 14:38   0 svar / comments
Evangelikal framgång på katolsk mark
Jag läste i Kyrkans tidning i morse om hur de evangelikala kyrkorna växer i Latinamerika.

Det beror främst på deras enkla och folkliga budskap, och en stor fördel är också att pastorerna kommer från samma förhållanden som folket, ibland från gatan - de kommer alltså inte ovanifrån utan folk kan ta till sig deras budskap genom att de känner igen sig.

Inte minst har de framgång i att vända sig till människor med just det som de allra mest behöver. Det kan röra sig om rökavvänjningskurser - och predikan kan behandla teman som hustrumisshandel och alkoholism. Man inte bara talar om problemen utan försöker också göra något åt dem. Medan katolska kyrkan mest har inriktat sig på systemförändring - fattigdomsbekämpning och införande av demokrati - så har evangelikalerna inriktat sig på människornas inre - på förändring inifrån, och det tycks vara det som effektivast berör och består.

För människor upplever verkligen förnyelse - "frälsning". En kvinna som övergav sin katolska tro och övergick till en evangelikal kyrka uttrycker det kort och gott: "- Man blir en ny människa."

De evangelikala upplevs i dessa länder ofta av katolska kyrkan som ett hot - som att de snor medlemmar från dem. Men det är enligt artikeln mest inaktiva katoliker som fångas upp av dessa kyrkor. (Tyvärr finns artikeln inte på nätet - annars skulle jag ha länkat till den - men kanske den dyker upp senare?)

Jag fick idag också en tänkvärd illustration till detta från Daniel, som talar av erfarenhet som missionär, i en kommentar i ett annat blogginlägg:

"Erfarenheter? En sådan var att jag och min syster med nöd och näppe unvek att bli stenade av en hop arga katoliker. Vår pingstförsamling hade stor framgång i en liten by och till slut nådde detta den präst som ansvarade för mässa i 3-4 liknande byar. Han ställde ett ultimatum till sin församling; Om ni inte kör ut 'los evangelicos' (de evangeliskt kristna) slutar jag hålla mässa i er by. När vi kom en onsdagskväll med församlingens buss för att hämta de som inte själva kunde ta sig till sin församling blev vi mötta av en ursinning folkmassa med stenar i handen. En snabbtänkt syster drog in oss i sitt hus och låste dörren. Där fick vi sitta tills folkmassan gått hem och sedan smyga ut till bussen och köra hem."

Etiketter: , , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 12:59   5 svar / comments
torsdag, augusti 30, 2007
Maria - enande stötesten?

Jag läste just ett blogginlägg (särskilt kommentarerna till det var intressanta), om jungfru Maria.

Det tar sitt avstamp i Moder Teresas bönemörker, som även Dagen och SvD skriver om. Som om det var så sensationellt... Många helgon har fått uppleva detta under längre eller kortare perioder i sina liv - och även många andra än helgon för den delen. Det tycks vara en del av det helt vanliga andliga livet.

Det tycks också vara så att jungfru Maria enar många kristna - genom att hon nu återupptäcks och släpps in ur kylan efter reformationen igen - som Kyrkans moder, eftersom hon är mor till Jesus, som är "kyrkokroppens" huvud, den förstfödde. Och därigenom är hon även Guds moder - Gudaföderska - Theotokos, lär kyrkan utifrån ett tidigt koncilium.

Samtidigt förekommer i vår tid en Mariadyrkan som gått alldeles för långt på en del håll i världen - som andra kristna (och även majoriteten av katolikerna), tar avstånd från - med rätta.

De ytterligare dogmer som en del har propsat på - Maria som mediatrix (medlare) och corredemptrix (medåterlöserska), har inte gått igenom på katolskt håll - vilket är ekumeniskt positivt. Ju färre nya dogmer vi på egen hand lägger till ovanpå de gemensamma trosskatterna, desto bättre. Det gör det lättare att hitta vägar till enhet.

Att Maria var och förblev jungfru slår dock både katolska och ortodoxa kyrkan fast. Bröderna som nämns i evangelierna förklaras traditionellt som Josefs barn eller kusiner - d.v.s. "bröder" i storfamiljen. Detta tycks man ha svårt att ta till sig i andra kyrkor. Man kan i och för sig då fråga hur viktigt det är på det stora hela.

För nu är ju detta inte trons absoluta mittpunkt - utan denna är och förblir Gud - och då inte minst Marias Son - Guds Son.

Och i Honom bör väl vi kristna kunna mötas utan större problem...?

Etiketter: , , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 16:44   26 svar / comments
Amnestys nya abortpolicy väcker reaktioner
Det rapporteras i Dagen om att Katolska kyrkan i Sverige inte lär drabbas av frostigare förbindelser med Amnesty efter att de sistnämnda nu har infört en ny abortpolicy.

Något förvånande, kan det tyckas, från det annars så snabbt (ibland överilat snabbt) reagerande katolska stiftet här. Men det är ju att föredra om man kan fortsätta att se till de många goda saker som görs för att främja mänskliga rättigheter i Amnesty - hellre än att klippa alla band p.g.a. meningsskiljaktigheter i en enda fråga.

andra katolska håll protesterar man kraftigt, eller lämnar t.o.m. Amnesty efter lång tid p.g.a. detta.

Det är på sätt och vis förståeligt, för visst är det ganska förvirrande att man kan vara för liv så selektivt - så att allas rätt till liv inte tillmäts samma värde - och att man vill bekämpa oförsvarbart våld genom (i första hand tycks det) tillämpandet av en så drastisk metod:

"Amnestys generalsekreterare, framhåller att man inte förespråkar abort som en generell rättighet utan vill att aborterna avkriminaliseras i de länder där handlingen är straffbar. Den nya policyn har motiverats främst av att våldtäkter används som massförstörelsevapen i Darfur och andra konflikter. Argumentet har fallit i god jord, även bland många kristna."

Ska man som kristen inte, så långt det är möjligt, bemöta det onda med godhet - vända andra kinden till? Försöka vända det onda till något gott.

Samtidigt som man naturligtvis måste se till vad som är bäst i det enskilda fallet, för den enskilda kvinnan - och barnet, i detta fall.

Mycket svåra frågor - som därför kräver oerhört finkänsliga lösningar.

Än mer tankeväckande är artikeln om en tvilling som av misstag aborterades.

Men barn med Downs syndrom (som den tvilling har, som genom detta misstag fick vara kvar), kan leva ett fullgott liv i våra moderna samhällen.

Finns det då inte plats för dem i våra hjärtan? Varför? De har så oerhört mycket positivt att ge oss. De gör världen mycket mänskligare - den sårade och trasiga värld som tycks gå mot att bli allt omänskligare.

Etiketter: , , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 13:32   0 svar / comments
onsdag, augusti 29, 2007
Om teologers kallelse
Troskongregationen gav 1990 ut ett intressant dokument om teologers kallelse i Kyrkan, kallat Donum Veritatis.

Det står bl.a. där om hur teologer ibland kan hamna i konflikt med läroämbetet - spänningar kan uppstå. Men just detta kan vara Guds sätt att leda Kyrkan vidare - om det öppnas upp för en god dialog om frågorna mellan teologer och läroämbete (Magisteriet).

Många katoliker misstolkar läroämbetets uppgift som att det de uttalar sig om är definitvt och odiskutabelt. Så är inte fallet - det säger de själva. Och det är teologernas uppgift att utforska sanningen vidare - ledda av den helige Ande.

Här några särskilt viktiga utdrag (mina markeringar):

24. Finally, in order to serve the People of God as well as possible, in particular, by warning them of dangerous opinions which could lead to error, the Magisterium can intervene in questions under discussion which involve, in addition to solid principles, certain contingent and conjectural elements. It often only becomes possible with the passage of time to distinguish between what is necessary and what is contingent.

The willingness to submit loyally to the teaching of the Magisterium on matters per se not irreformable must be the rule. It can happen, however, that a theologian may, according to the case, raise questions regarding the timeliness, the form, or even the contents of magisterial interventions. Here the theologian will need, first of all, to assess accurately the authoritativeness of the interventions which becomes clear from the nature of the documents, the insistence with which a teaching is repeated, and the very way in which it is expressed.

When it comes to the question of interventions in the prudential order, it could happen that some Magisterial documents might not be free from all deficiencies. Bishops and their advisors have not always taken into immediate consideration every aspect or the entire complexity of a question. But it would be contrary to the truth, if, proceeding from some particular cases, one were to conclude that the Church's Magisterium can be habitually mistaken in its prudential judgments, or that it does not enjoy divine assistance in the integral exercise of its mission. In fact, the theologian, who cannot pursue his discipline well without a certain competence in history, is aware of the filtering which occurs with the passage of time. This is not to be understood in the sense of a relativization of the tenets of the faith. The theologian knows that some judgments of the Magisterium could be justified at the time in which they were made, because while the pronouncements contained true assertions and others which were not sure, both types were inextricably connected. Only time has permitted discernment and, after deeper study, the attainment of true doctrinal progress.

25. Even when collaboration takes place under the best conditions, the possibility cannot be excluded that tensions may arise between the theologian and the Magisterium. The meaning attributed to such tensions and the spirit with which they are faced are not matters of indifference. If tensions do not spring from hostile and contrary feelings, they can become a dynamic factor, a stimulus to both the Magisterium and theologians to fulfill their respective roles while practicing dialogue.

26. In the dialogue, a two-fold rule should prevail. When there is a question of the communion of faith, the principle of the "unity of truth" (unitas veritatis) applies. When it is a question of differences which do not jeopardize this communion, the "unity of charity" (unitas caritatis) should be safeguarded.

Etiketter: ,

postat av Charlotte Thérèse @ 13:03   0 svar / comments
Låt bloggen blomma!
Blommande svar på Z's initiativ...









Detta är bara några av mina favoritblommor. Det får tyvärr inte plats tusentals bilder i ett litet blogginlägg... :-)

Har också lagt in lite foton nu i efterhand i inläggen nedan - hade inte tillgång till datakabeln för kameran när jag var på resande fot, så det blev lite tunnsått med foton ett tag.

Etiketter: ,

postat av Charlotte Thérèse @ 11:10   2 svar / comments
tisdag, augusti 28, 2007
Kvinnoprästmotståndet relativiserat
En vän ringde idag och berättade att en pensionerad Anglikansk biskop som talade under kyrkodagarna, och som jag konverserade med i en paus, hade refererat till vårt samtal i ett föredrag dagen efter (jag var inte där då).

Han hade under sitt första föredrag sagt en del negativa saker om kvinnliga präster (men, kanske bäst att tillägga, det var inte han som kom med de osmakliga skämten), därför ville jag byta några ord med honom. Det blev ett mycket positivt samtal. Det visade sig snart att han inte var emot kvinnliga präster i sig, utan sättet de införts på i hans del av Kyrkan. Han sa att han skulle välkomna det om Katolska kyrkan införde det.

Han hade sedan under sitt andra föredrag sagt något i stil med att han hade talat med en "ung katolsk kvinna som verkar för kvinnliga präster", och att han var positiv till det - eftersom det var ett initiativ inifrån Kyrkan.

Det ligger något mycket viktigt i det. Förändring måste komma inifrån, det är inte bra om det är ett beslut som tvingas på utifrån, det leder per automatik till den tragiska situation som har uppstått i en del kyrkor där förändringar har införts med hjälp av sekulär makt.

Det är fortfarande rätt i sak - Gud kallar även kvinnor till att vara präster - men metoden var, sett i backspegeln, uppenbarligen inte den allra bästa?

I Finland ska man ha väntat ända till 1980-talet, för att den Lutherska kyrkan skulle vara helt redo för detta - förändringen kom där som ett beslut inom Kyrkan. Där har man heller inte mött ett kvinnoprästmotstånd på det sätt som skett i t.ex. Sverige (där förföljelsen nu istället har vänts mot dem som är emot kvinnliga präster - vilket inte heller precis främjar enheten...).

Slutsats: om man vill förändra något bör man tydligt verka för detta inom Kyrkan för att nå bästa resultat. Det är också min intention.

Jag ser det också som mycket värdefullt att ta del av ekumeniska erfarenheter från de kyrkor som har infört kvinnliga präster. Ni som har gått före oss har en hel del att lära oss utifrån det - positiva saker som också vi behöver få del av.

***

Hittade idag äntligen en utlovad artikel i Dagen om kyrkodagarna - läs den! (Mötte en ledarskribent därifrån under helgen, som sa att någon skulle skriva om dagarna.)

Och - hittar du hit via Dagen, så kan du läsa mina och andras kommentarer om kyrkodagarna och ekumenik i allmänhet här.

Etiketter: , , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 13:56   18 svar / comments
söndag, augusti 26, 2007
Ekumeniska kyrkodagar
Jag utlovade en kommentar från de ekumeniska dagarna (arrangerade av AKF). De avslutades idag, så här är några korta reflektioner.

Det som märktes mest, i alla fall utifrån det jag närvarade vid, var den stora samstämmigheten.

Man tycktes alltså vara ganska så överens på det stora hela - och där man hade delade meningar respekterade man varandras syn.

Kyrkoledare och representanter från olika håll sa ungefär samma saker, och inga provocerande frågor ställdes, utom en på slutet, från en i publiken - han ville veta vad det är vi egentligen väntar på - varför vi inte redan tar de synliga stegen till enhet....

Något oroväckande är just att man på bred front tycks vara ganska så nöjda med status quo. Jag såg ingen svidande törst eller hunger efter en synlig enhet - efter gemensamt nattvardsfirande - inga tårar över splittringens synd.

Kan det vara så att man mer eller mindre har slagit sig till ro med splittringen, den sysselsätter ju numera (jag vet inte hur många) aktningsvärda teologiska kommittéer som i allt vänskapligare anda fördjupar sig i allt sinnrikare detaljfrågor som aldrig får någon praktisk genomslagskraft i församlingarna bland gräsrötterna.

Splittringen tycks ha blivit till ett lönsamt företag i sig. Det ger god "credit" att verka för enhet - på ytan. Men i grunden vill ingen förändra sitt eget synsätt där det skiljer sig, och ta de ödmjuka stegen närmare varandra.

Som om den egna trostolkningen var viktigare än enheten i Kristus.

Intressant var att det flera gånger nämndes just precis vad som krävs - vilket är detsamma som jag skrivit om i flera år nu - samma saker sades nu av flera av talarna; det som behövs är omvändelse, att gå genom den ekumeniska dörren på knä (eller, med mina ord: att tornspirorna böjer sig mot marken och välkomnar varann, ödmjukhet, förlåtelse, ökad uppskattning för varandras skatter)....

Men problemet, käppen i hjulet, är att ingen verkar vilja börja!

En talare föreslog att Petrus (katolska kyrkan) som det står i Bibeln, skulle omvända sig, för att sedan styrka sina bröder.

En god idé....!!! Den som är störst bör vara störst även i ödmjukhet och gå först - visa gott föredöme.

Något som gjorde mig mycket bedrövad under dagarna var de osmakliga skämt och kommentarer som framfördes då och då av vissa talare - mot kvinnliga präster (som om de vore roten till allt ont, särskilt i Svenska kyrkan). I detta har man helt missat målet!

Mer positivt är den ökande öppenhet som märks för det karismatiska och olika kyrkotraditioner - att man ser varandras gåvor, och hur de kan bli till glädje och nytta för hela Krist-enheten.

Etiketter: , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 19:14   14 svar / comments
Panthöjning önskas i aluminiumreservatet!

I naturreservat brukar man hitta sällsynta växter och djur. Men man kan också hitta naturfrämmande arter.

Naturreservatet i närheten tycks ha förvandlats till aluminiumreservat, en viloplats för horder av burkar, mestadels ölburkar. Plockar man bort ett lager fylls det snart på igen några kvällar senare.

Samlat in sammanlagt omkring 80 stycken burkar nu, vid ett par tillfällen. Bl.a. i hagen där dessa kalvar finns.

Många av burkarna var sotiga eller hopknycklade, så de gick tyvärr inte att lämna till återvinning (pantmaskinen spottar ut dem) - men de ska ju åtminstone inte ligga i naturreservatet och skräpa.

Fortsätter det så här så lär det bli ett lukurativt promenerande framöver. Har hittills fått ihop 24.50 kr (de burkar som godkändes).

Två av burkarna innehöll sniglar, som uppenbarligen flyttat in i varsitt aluminiumslott. En av dem hade tagit sig ut ur sitt eget skal och kröp omkring inne i burken. Ur en annan burk tittade en spindel ut, och ur ytterligare en kom en stor tvestjärt. Under en tillplattad burk som nog legat ute mycket länge fanns ett femtiotal myror.

Mitt förslag till dem som bestämmer över returburkars öde är en chockhöjning av panten - från 50 öre till 2 kronor (minst!). Då tror jag vi skulle få se betydligt färre burkar kvarlämnade i naturen.

Då skulle kanske rentav de som köpt burkarna själva orka ta vara på dem....!

Lika törstiga och ihärdiga som de som lusar ner naturreservatet med burkar är för övrigt bladlössen på mina stackars smultronplantor. Har sprejat dem med såpvatten i flera månader nu - men bladlössen tycks ha blivit resistenta - de reagerar knappt av duschen, och blir bara fler och fler, medan bladen blir färre och färre. Vad göra??

Etiketter: ,

postat av Charlotte Thérèse @ 18:51   2 svar / comments
fredag, augusti 24, 2007
Öldrickande kor...och tokiga ungar?

Finns det kor som dricker öl?

Nej, tänkte väl det...

Ändå har jag rensat ett naturreservat, bl.a. en kohage, från över 20 burkar idag. Gick in i hagen fast man egentligen bör undvika det, - eftersom tre kalvar stod och åt gräs och nosade mycket nyfiket på burkarna. Stod inte ut med tanken på att de kunde göra sig illa på dem, kanske rentav försöka tugga i sig en hopknycklad burk. Nöden har ingen lag!

Och jag försökte att inte tänka på att det, förutom de söta kalvarna, också finns ett antal stora lurviga kor med mycket långa och vassa horn i hagen. Ibland är de på springa-runt-och-stångas-humör, då är man glad att det finns ett elstängsel emellan. Adrenalinet flödade under burkplockningen, minst sagt.


Utanför hagen fanns ännu fler burkar, och en massa skräp - samlade ihop en hel kasse. Fast det finns papperskorgar i närheten!

Aluminiumburkar och skräp hör helt enkelt inte hemma i ett naturreservat! Vad tänker folk med som kastar sitt avfall där de sitter eller står??? Reptilhjärnan?

Det finns också ett antal skolor i närheten, och barnen vrålar där för full hals, alldeles utanför mitt fönster, precis hela dagarna - de har rast i skift verkar det som... Jag kan då inte minnas att vi var alldeles sjövilda på rasterna när jag var liten. Mår de verkligen bra nu för tiden - barnen?

Eller har det moderna samhället med sina hejdlösa krav, även på de allra minsta, redan knäckt dem - så att det enda de förmår göra är att springa omkring och vråla för full hals så fort de får chansen?

Jag ser den berömda tavlan av Munch - Skriet - framför mig när de vilda skrina ekar och studsar mot husväggen.

Har även lyssnat på en massa föredrag om ekumenik idag. Från katolskt, ortodoxt, anglikanskt och trosrörelsehåll. Intressant. Men mer om det senare.

Etiketter: , , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 20:09   0 svar / comments
torsdag, augusti 23, 2007
Varm förnyelsevind från Australien

Det blåser sannerligen varma vindar från Australien nu, gällande kyrkoförnyelse. Hoppas det sprider sig som en eld till hela Kyrkan.

För ett tag sedan skrev jag om en petition (som nu har fått över 900 underskrifter) till Australiens biskopar om att viga fler präster till församlingarna där som lider stor brist på dessa.

Även brevet om kvinnliga diakoner har fått över 900 signaturer - men det behövs många fler - så fyll gärna på!

Petitionen till Australiens biskopar nämner lösningen att låta gifta präster träda i tjänst igen, samt att även viga kvinnor.

Flera biskopar har svarat positivt på detta. En biskop, Pat Power, har valt att göra det öppet:

http://catholica.com.au/gc1/pp/002_pp_210807.php?id=5991

Kyrkan behöver fler biskopar som han - som vågar säga vad så många tänker!

Etiketter: , , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 13:55   4 svar / comments
måndag, augusti 20, 2007
Dop i helig Ande - fortsättning
Fick en fråga om detta förut, och tänkte höra vad ni som läser min blogg tänker om det.

Jesus talar om ett dop inte enbart i vatten utan också i helig Ande och eld (den texten lästes idag i den indiska mässa jag för andra gången fick tillfälle att delta i) .

I frikyrkorna talar man om andedop, men mera sällan i katolska kyrkan (utom bland karismatiker).

Varför är många så rädda för detta:

- som utlovar oss liv i överflöd...

- som verkligen förändrar livet...

- som ger en ny och levande relation med Gud...

- som öppnar bibeltexterna på ett nytt sätt...

- som tar tron från huvudet till hjärtat...

- som "aktiverar" Andens frukter och gåvor...

- som förnyar allt...

Jag läste ett citat efter att ha skrivit detta igår - vilket beskriver detta bättre än jag förmår:

"...in the next instant he was suddenly overwhelmed, and well nigh knocked off his knees, by an almost unbearable consciousness of the presence of God. It was as if he had been transported, in the twinklig of an eye, to the purest realms of everlasting light, and was kneeling right before the very Throne of the Father. All he could do was weakly bow his head in awe and worship, as light and love broke over him. At first he was too choked to speak. What he was experiencing, within himself and without, was too deep and holy, too immeasurably vast, too intensely real, for shallow, shadowy words to express... Then all at once his whole being let out its love and adoration in an ecstatic gush of sounds. They were words indeed that were pouring from him, but words in a language he had never before heard and could not for the life of him understand. He only knew that his spirit was communing with God in a way more direct, more fundamental, more basic to his innermost nature, than he had ever thought possible." (Peter Hocken, "One Lord One Spirit One Body, Ecumenical grace of the Charismatic Movement, 1987)"

Detta beskriver både andedopet och en av gåvorna (tungotalet).

Fr. Anthony sa häromdagen att detta dop i helig Ande är Guds gåva menad att ges till alla - och inte bara inom Kyrkan.

Undrar om detta sker... För det är ju Gud som verkar.

Döps "icke-karismatiska" (d.v.s. sådana som aldrig har hört något om detta), katoliker och andra kristna i helig Ande - utan att veta vad det är som sker?

Döps judar, muslimer, hinduer, buddhister, agnostiker, ateister och andra i helig Ande utan att vi vet om det? Möter de den Levande Guden utan att ha ord för detta möte?

Någonstans i bibeln står det om hur Gud berörde personer som sedan fick den kristna tron förklarad för sig av apostlarna utifrån det som skett.

Vad är vår roll i det hela? Bör Kyrkan (de traditionella delarna av den) inte undervisa mer om detta?

Ordet är fritt!

Etiketter: , , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 21:16   12 svar / comments
söndag, augusti 19, 2007
Ortodox kontrast

Som jag nämnde så väntade två mycket olika dagar denna helg.

Idag började vi (jag och mamman i familjen här) med en och en halv timmes resa (inklusive lite vilseåkning), för att nå ett ortodoxt dubbelkloster, där det alltså finns både munkar och nunnor. Och, åtminstone på söndagarna - många gäster.

Vi var där drygt en halvtimme efter att liturgin hade startat, ändå var vi bland de första som anlände. De flesta kom först två timmar senare, när det var dags för eukaristin.

Vid det laget var det lilla kapellet (utan elektricitet), smockfullt. Folk trängdes så mycket när de skulle ta sig fram för att tända ett par ljus var (som nästan genast släcktes av nitiska ljusbärarvakter, då ljusen lutade eller snabbt brändes ned), att jag inte fann någonstans att ställa fötterna till slut och fick ge upp. Gick ut strax innan kommunionen för att bereda plats för de ortodoxt troende så de både kunde kyssa ikon och köa till nattvarden utan att trampa mer på mig.

En liten pojke minns jag särskilt - han var kanske två år gammal, men redan väl införd i sina föräldrars tro. Han hade lärt sig en egen liten (bokstavligen) liturgi, av bugningar och korstecken, och drog sedan i ett skynke vid ikonstället, inte för att dra ner det, som andra tvååringar kanske skulle ha gjort, utan för att lyftas upp av sin mamma, flera gånger, så att han kunde kyssa ikonen högt och ljudligt på fem ställen minst. Senare var han dock mer tvååringsintresserad av några andra barn som kom in. Då gjorde han först en grimas, rullade sen omkring på golvet...medan prästerna mässade sina böner och körens sånger bidrog till att dra ner himmelriket på jorden. Bara kvinnor ingick i kören, och de överröstade prästerna där framme.

Efter lunch i det ikonväggmålade refektoriet fick vi en liten guidning av en syster Serafima i det kloster som grundades av Arkimandrit Sofrony, som kände starets Siluan - läs förresten gärna den bok som finns om honom på svenska av just Arkimandrit Sofrony!

Särskilt ikonerna var mycket vackra, men kameran gjorde dem inte rättvisa (de få foton jag tog), utan blixt och med skakigt lång slutartid. (Ett par klosterkattfoton blev det också - raderade de roligaste kattbilderna, men inte de mest lyckade, för att få plats med andra bilder, annars hade jag tänkt blogga om lustiga kattfoton och kattfotograferandets svåra konst.) Fick t.o.m. komma in i deras ikon- och mosaikateljé, och i kyrkan ovanpå begravningskapellet där Arkimandriten vilar.

Gjorde lite efterforskningar om ikoner med kvinnliga diakoner (det tycks vara ett ganska "oskrivet" område - så jag efterlyser härmed bilder av ikoner med detta motiv!), och andra kvinnliga helgon. Hittade en med Thekla (Paulus följeslagare som nämns i Apostlagärningarna), och några bland målningarna i refektoriet, som dock mest visade manliga helgon. Investerade också i en intressant cd med grekisk liturgi för Maria Magdalenas fest, från berget Athos. Ska bli spännande att höra sen!

Glömde skriva ett par saker igår - just nu minns jag bara en.

De tre foton jag tog under den katolska karismatiska samlingen blev samtliga ganska så märkliga. Det är fullt av runda ringar, som ser ut som såpbubblor, i luften, det ser ut som att folk bollar med dem, och det är fler på den sista bilden än på den första. Mellan och efter de bilderna tog jag andra foton - där är det inte så, utan allt ser ut som det såg ut genom kameralinsen. Var det kanske den helige Ande som visade något av sin verksamhet även i bild?
Jag har nu lagt till ett av de fotona i gårdagens tillägg - klicka på bilden för att förstora den så ser ni "bubblorna".

Etiketter: , , , , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 21:16   0 svar / comments
lördag, augusti 18, 2007
Katolsk karismatik som aldrig annars
Så har jag varit på den katolska karismatiska förnyelsedagen (20 minuters tågresa från där jag bor nu).

Mycket intensivt. Som att ha samlat ihop en hel månads böner under en enda dag.

Fr Anthony Musaala hette han som ledde det hela, med mässfirande, bön, dans, sång, bibelläsning och utläggning om barnaskap och mognad.

Men detta liknade inget annat. Inte ens andra katolska karismatiska samlingar jag varit med om.

Denna dag var som ett inträde i en annan värld, där tiden upphörde att existera, där det enda viktiga var Gud, som var oerhört närvarande.

Inte minst under mässan, och senare, när prästen gick runt med en monstrans (en behållare med en hostia i), och välsignade alla, han gick runt långsamt, flera varv.

Det var som att plötsligt förflyttas till Jesu tid, då han mötte folkskarorna. Samma nöd lyste ur människors ögon, och en mycket stor kärlek. Händer sträcktes ut mot det förvandlade brödet. "Only you" sjöngs samtidigt, bara de orden till att börja med, senare andra enkla och avskalade sånger också. Gripande. Kunde känna Jesu kärlek till människorna mycket tydligt, hans omsorg om alla han mötte.

"Det var mycket tillbedjan, entusiastiskt, djupt..." Så beskriver mamman i familjen jag bor hos (jag följde med henne dit), denna dag.

Vi bad för staden också, en bra stund i varje riktning. Fick veta att en sådan bön stoppat ett par bomber för ett tag sedan - de exploderade aldrig. Det var en mäktig bön, som säkert hade sin avsedda verkan.

Under Fader Vår i mässan höll vi varandras händer, och jag hörde hela tiden bara barns röster sjunga, fast nästan alla närvarande var vuxna. Vi är alla Guds barn - det blev väldigt konkret. Också under lunchen när en liten flicka dansade i en virvelvind av löv och skräp som blåste runt vid stationen där vi åt.

En mäktig dag helt enkelt, men inte utan en hel del andlig kamp, särskilt i början, var på god väg att avvika och bege mig till centrum istället - för jag får inte tillälle att ta mig dit innan jag åker hem - ingen sightseeing eller shopping alltså. Men detta var så mycket mera värt...

Prästen var extraordinär, från Uganda, han dansade så kaftanen fladdrade, lärde oss en afrikansk sång, skämtade, och läste evangeliet på ett sätt jag aldrig nånsin sett maken till, som gjorde det levande, närvarande, det blev till ett skeende där och då. Som en mycket skicklig skådespelare, men inte på ett konstlat sätt. Både Jesus och djävulen steg ut ur bibeltexten och berättade om prövningarna i öknen. Han sjöng och predikade om vartannat. Men inte på ett ytligt sätt, utan just utifrån en mycket djup karismatik. Äkta. Allt flöt harmoniskt samman. En halv dag drogs in i tidlösheten.

Hur jag än kämpar så beskriver ändå inte orden hur det verkligen var...!

Obeskrivligt!

Och min brännande fråga efter denna dag är: varför är det inte så här överallt?

INTENSIVT LEVANDE. FULLSTÄNDIGT GUDSÖPPET UTAN KRUSIDULLER. DJUPT. ÄKTA. VERKLIGT. ANGELÄGET.

Vad är det vi sysslar med i Kyrkan? Flyktig underhållning? Sömnförberedande övningar? Söndagligt requiem?

Etiketter: , , , , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 21:23   3 svar / comments
fredag, augusti 17, 2007
Catholic jokes - Brian guestwriting
A farmer named Muldoon lived alone in the countryside with a wee dog that he loved and doted on. After many long years of faithful companionship, the dog finally died, so Muldoon went to the parish priest:

"Father, my dear old dog is dead. Could you be saying a Mass for him?"

Father Patrick replied, "I am so very sorry to hear about your dog's death. But, unfortunately, I can't say Mass for the poor creature..."

Muldoon said, "I understand, Father, I do. I guess I'll go to this new denomination down the road; no tellin' what they believe... Do you think $500 is enough to donate for the service?"

Father Patrick: "Why didn't you tell me your wee dog was Catholic?!"

+++

Late one night, a burglar broke into a house he thought was empty. He tiptoed through the living room but suddenly he froze in his tracks when he heard a loud voice say: "Jesus is watching you!"

Silence returned to the house, so the burglar crept forward again. "Jesus is watching you," the voice boomed again. The burglar stopped dead again. He was frightened. Frantically, he looked all around. In a dark corner, he spotted a bird cage and in the cage was a parrot. He asked the parrot:

"Was that you who said Jesus is watching me?" "Yes," said the parrot. The burglar breathed a sigh of relief and asked the parrot: "What's your name?" "Clarence," said the bird.

"That's a dumb name for a parrot," sneered the burglar. "What idiot named you Clarence?" The parrot said, "The same idiot who named the Doberman Jesus."

+++

A priest and a bus driver both died and went to Heaven at the same time. They get to the pearly gates where Pope St. Peter greets them. He motions to the priest, and they both hop in a jeep and go out the back door. There are about 50 acres of rolling hills with a little cottage on the knoll.

St. Peter turns to the priest and says "This will be yours for eternity. A perfect little cottage, right next to lovely pond, a lush little garden, and a library full of books."

The priest says, "Thank you so much. This I shall enjoy!" St. Peter drops off the priest, goes back to the pearly gates and motions to the bus driver.

They hop in a stretch limo and go out the front door. There are about 500 acres of land, with mountains and lakes and rivers. There is a huge 200-room castle on one of the mountains, and a wishing well that makes wishes come true. St. Peter says "This will be yours for eternity. You can live in that castle with servants to wait on you hand and foot, and you can have everything you want."

The bus driver looks and St. Peter and says "Well, now, don't think I'm not grateful, but why am I getting so much more than the priest?"

St. Peter just laughs and says "You brought more souls to Heaven! When the priest preached, everyone fell asleep. When you drove your bus, people prayed!"

Etiketter: ,

postat av Charlotte Thérèse @ 22:50   0 svar / comments
Än mer dramatiskt idag
Fick det tråkiga beskedet idag att de inte har råd att anställa mig, fast de vill, och fast allt var klart - det som det stupade på var alla dessa svenska avgifter... De måste också prioritera ett avlönat jobb till någon som kommer att jobba på plats.

Nåväl, inget att göra åt.

Innan detta besked kom hann jag känna mig riktigt hemma i jobbet. Det gick mycket smidigt idag... Det kändes verkligen bra. Var som fisken i vattnet.

Men man kan ju alltid åta sig detta som ännu ett av alla dessa volontäruppdrag...bara för den goda sakens skull. Lutar åt det, faktiskt.

Det blev en långpromenad mellan tre sjöar efter detta besked. Mötte bl.a. denna svanfamilj - fler fina naturbilder kommer i bloggen senare... (Fick alltså fart på kameran igen!)


Nu är jag ledig två dagar - de kommer att bli mycket olika. Från katolsk karismatik till ortodoxt dubbelkloster.

Mer om detta då.

Ovan lämnar jag plats för en gästbloggare som tillhör familjen jag bor hos här. Han berättade ett par skämt som jag bad honom återberätta här, apropå Sankte Per, pärleportar, nunnor, och andra ämnen jag skrivit om nyligen. (Kommer senare.)

Etiketter: , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 21:37   0 svar / comments
torsdag, augusti 16, 2007
Dramatiskt värre idag
Idag var verkligen en berg-och-dalbana...

Digitalkameran kollapsade imorse - när jag var på väg att ta den första bilden under resan. Batterierna var fulladdade kvällen innan jag åkte - de brukar räcka en månad. Hoppas att det inte ar slut med kameran. Det var precis detta jag hade en mardröm om härom natten. Att jag kom hem utan bilder. Kan apparaterna på flygplatsen ha förstört kameran? Har redan provat att byta batterier - utan resultat.

Vad värre var: höll redan på att bli av med det nya jobbet - p.g.a. den svenska skattebyråkratin... De gav nästan upp i djungeln av regler och paragrafer, och fortfarande är det högst oklart vad som gäller. Får ta reda på det i detalj när jag är hemma igen, men det hade ju varit bra att veta redan nu.

Tydligen arbetar de sex dagar i veckan i detta land - när jag sa att vi har femdagarsvecka i Sverige blev de chockade. "Inte undra på att det går utför för svensk ekonomi", skämtade de...

I två dagar har jag nu ägnat 40 minuter per lunch åt att värma upp fryst snabbmat i micro. Den tinade inte ens på högsta effekt i 8 minuter. Och efter 20 minuter var visserligen riset äntligen rykande varmt, men korma-kycklingen var fortfarande krispig av is. Micron är inte den bästa... Men (snabb-)mat är i alla fall mycket billigare än i Sverige, två portioner för 28 kr, medan restaurangerna enligt en uppgift jag fick tar drygt 150 kr för en lunch! Därför äter alla inhemska öbor här smörgåsar till lunch. Utom jag som mycket hellre kämpar den goda kampen med micron.

Växlade in mina gamla sedlar och mynt imorse. "Oh God!" utbrast kassörskan när hon såg mynten. "Det var visst inte igår du var här senast?" tillade hon. Nej - de mynten var t.o.m. äldre än jag!

Blev mot slutet av dagen inlåst i en affär där jag hade hittat ett par tjusiga penslar som bör kunna tackla möbelfärg utan att fälla hår. De såg mig inte och hade dragit ner gallret och låst när jag kom till kassan. Snacka om att känna sig osynlig!

En rolig historia som den irländske prästen avslutade den gravallvarliga mässan igår med (på Marias upptagnings dag - han predikade om döden), får avsluta även dagens bloggande.

Två irländare möts och samtalar om en vän som just dött.
"Vad dog han av egentligen?", frågar den ene.
"Jag vet inte", svarar den andre. "Men det var i alla fall ingenting allvarligt."

Etiketter: , , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 18:45   0 svar / comments
onsdag, augusti 15, 2007
Dagens dammkrönika
Den blir kort.

Allt tyder på att det hela har gått bra, och att jag nu har ett nytt jobb... Men det är väl bäst att inte ropa hej innan det är spikat i pappersformat.

Kommer dock att förbli på min sida av dammen, hur som helst. De behöver någon som jobbar därifrån också har det nu visat sig, för att utvidga verksamheten, bygga upp något nytt. Vilket var just en lösning jag funderade över redan innan jag åkte hit.

Mött en som är involverad i kyrkoförnyelse här på andra sidan dammen ikväll. Alltid kul att ventilera tankar...

Regnet upphörde också lagom tills att jag promenerade tillbaka från kontoret. Det har öst ner nu i flera dagar.

Också fått beskedet (när jag handlade lunch) att de sedlar jag har med inte är giltiga längre - och naturligtvis stängde banken 5 minuter innan jag hann dit för att byta ut dem mot nyare. Konstigt - för igår gick det hur bra som helst att använda dem... Saker blir visst snabbt utdaterade här... :-)

Några nutida mynt räddade dock lunchen! (Hade ett par gamla med mig också - drottningen är ju fortfarande densamma på bilden, så det är ytterst märkligt att de inte är parallellt giltiga. Men detta kanske min myntintresserade bloggranne Johan har någon teori om?)

En annan sak: de har en bättre sopsortering här - återvinner prakiskt taget allt - de lämnar in yoghurtburkar och får pant för dem, ungefär på samma sätt som vi lämnar in tomflaskor.

Etiketter: , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 19:16   1 svar / comments
Fler katolska kvinnor vigda
Här är en blogg som rapporterar från de senaste vigningarna - den 12 augusti, i Minneapolis.

Etiketter: , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 19:14   0 svar / comments
tisdag, augusti 14, 2007
Dagens dammrapport
From the other side of the pond, alltså.

Har inte så mycket att säga om dagens äventyr. Mer än att en del inledande förhandlingar fick ett bra resultat arbetsmässigt... Börjar få ett visst grepp om det hela, känns det som, och faktiskt trivas riktigt bra här redan, på dammens andra sida.

Mötte en underbar dam på "hemvägen" även idag - en turkosklädd en, med lika turkosa ögon som sin rock. I det strilande regnet gick hon med sin rollator genom samma tunnel som jag, men i motsatt riktning. När våra blickar möttes sken hon upp hela tunneln med sitt leende. Omöjligt att inte besvara det!

Det känns helt enkelt bra här - just nu åtminstone. Men visst vore det tufft att arbeta här på heltid, det är ett snabbt tempo i stan, om än jag nu är i utkanten av den.

Den kritiska deadlinen är i alla fall uppskjuten tills imorgon, så det blir en lång studienatt. Men först kvällsmat och mässa.

Etiketter: ,

postat av Charlotte Thérèse @ 18:17   0 svar / comments
Ekumenisk insamling
Dagen skriver om den insamling som Johan startat på sin blogg.

Min spontana kommentar är: mycket bra initiativ - stöd gärna detta, alla!

Visst borde vi verka mer på detta sätt - konkret, ekumeniskt!

Jag återkommer här i min blogg senare med ett par projekt som verkligen skulle behöva sponsras kyrkligt, ekumeniskt.

Etiketter: , , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 18:09   0 svar / comments
måndag, augusti 13, 2007
Inför kvinnliga katolska diakoner - brev till Påven

Det här brevet till Påven förtjänar många underskrifter - genom konkreta saker som denna kan man på sikt uppnå förändring...

Skulle ha bloggat om det tidigare när jag först såg det - men glömde bort det. Bättre sent än aldrig...

Skriv gärna på, alltså, och varför inte skicka vidare en länk till andra som kan tänkas vilja skriva under!?

Etiketter:

postat av Charlotte Thérèse @ 19:00   3 svar / comments
From the other side of the pond
Så bloggar jag nu från andra sidan "dammen" ett par dagar...

Planet hit var fyllt av svenska politiker som skulle på språkkurs. (Snarare betald semester lät det som...) Tjuvlyssnade lite på de senaste nyheterna från riksdagen, men tar på mig frivillig tystnadsplikt om det... :-)

Hittills har det varit intensivt men intressant här. Lär mig nu allt om "fundraising", kommer att vara expert inom 30 dagar utlovar mig en bok jag fick i min hand idag. Men jag har bara en dag på mig att visa vad jag går för på den fronten - redan imorgon! Snacka om intensivkurs!

Är i alla fall mitt i händelsernas centrum, vilket jag trivs med.

På det lilla kontoret blev det dramatiskt. En person stängde av misstag av en annans dator - en hel bok försvann - men gick att återskapa. Tack och lov!

Leddes dit en mycket krånglig väg i morse - det visade sig sedan att man hade kunnat gå nästan raka vägen - satsar på det imorgon!

Mötte Jesus på hemvägen...

I form av en kvinna med ett blått och ett grönt öga. Båda intensivt gnistrande. Hon vinkade på mig för hon behövde hjälp att få en blytung låda fram till vägen. Hon hade artrit eller liknande, så jag låtsades som att ryggen inte höll på att gå av (kom knappt upp imorse), och fick till sist lådan dit den skulle. Det var det värt. Alltid är det någon som har det värre...

Firat en underbart familjär indisk mässa kring ett köksbord idag. Gripande i sin enkelhet och i allas delaktighet på olika sätt.

Igår blev det en mer traditionell söndagsmässa med en irländsk präst med mycket humor. Det var länge sedan man skrattade i kyrkan... Och han fick ett skämt tillbaka vid utgången.

Etiketter: , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 18:40   2 svar / comments
lördag, augusti 11, 2007
Kvinnlig katolsk präst berättar om sin väg
Här är en föreläsning av Jane Via, en av de katolska kvinnor som vigts. Hon berättar om sin väg till vigningen.

Det verkar mycket spännande. Själv har jag inte hunnit se mer än ett par minuter nu i kväll (det hela är på drygt en timme) - men jag ska absolut se hela sen!

Etiketter: ,

postat av Charlotte Thérèse @ 21:25   1 svar / comments
Skärseldsanteckningar
Funderade, efter ännu en närmast sömnlös natt, på att byta namn på denna blogg till något i stil med:

* Anteckningar ur skärselden

* Helvetesbloggen live

Eller något liknande.

När det väl blev tyst i huset och jag till sist lyckades slumra in (ack så välbehövligt!), väcktes jag efter en dryg timme av mobilen - tre sms ville ta sig in (dubbla kopior samt ett meddelande om att jag måste radera några sms för att kunna ta emot dem som väntade). En bra bit efter midnatt.

Raderade alltså några viktiga sms som jag sparat - sedan anlände de nya med tio minuters mellanrum.

Försökte därefter komma på hur man stänger av mobilen. Hittills har det inte behövts. Folk i allmänhet brukar ju sova på nätterna och inte sms-bomba andra. Det tog sin lilla tid. Men nu vet jag hur man stänger av eländet - och det kommer jag att göra varenda kväll hädanefter - och om det behövs - på dagarna med för den delen! Och det gör då rakt inget om jag glömmer koden för aktiveringen en vacker dag.

Vilket för mig in på nästa tanke jag grunnat på idag - på ungefär den nivå man klarar av efter tre timmars sömn - lyckades nämligen inte somna om efteråt förrän framåt 05.00, och då var det bara två timmar tills grannarna ovanför vaknade och satte på orientalisk musik och gjorde "morgontoilette".

Det jag tänkte på var det här med sifferkoder som lösenord. Hur i hela friden ska man kunna komma ihåg alla fyrsiffriga koder till allt? Det är illa nog med alla lösenord man måste skaffa sig på nätet. Tips någon?

Försöker nu komma på vad man bör packa ner om man ska ut och resa inom kort. I vanliga fall är det ingen svårighet, men när man känner sig som en klubbad säl, eller en zombie - med ryggskott dessutom (kan varken sitta eller stå och är febrig av trötthet), så är det förhållandevis svårt att få till något vettigt.

Till på köpet så har de ju infört nya detaljföreskrifter om vätska i handbagaget (rena katekesen) - och allt som räknas dit ska in i en liten enliterspåse. En jag har hittat bland kartongerna (fick hälla i en liter vatten i flera påsar för att kolla storleken), är redan fylld av tandkräm, tvål och schampoo - så nu får jag ligga lågt på vätskefronten i den vidare packningen.

Vad som ska räknas som vätska är lite klurigt, minst sagt. Jag har hittat ett klart gränsfall: tonfisksallad.

För fisk i vatten är vätska. (Men ex. kaviar är det inte.) Tar man ut tonfisken ur vattnet så borde det väl funka?

Och grönsaker och frukt är inte vätska - förutom om de är förädlade - ex. mosade.

Är skuren isbergssallad och gurka "förädlad"? Dressing är otänkbart förstås. Men det går ju bra även utan.

Fast kommer de att tvinga mig att sätta i mig den presumtiva lunchen redan vid incheckningen (numera får man ju inga måltider på planen) - eller får jag ta med den vidare? To eat or not to eat - that is the question.

Kanske bäst att bara ta med en smörgås. Det är inte vätska, upplyser de nogsamt om - oavsett pålägg. Det är ju bara det att man blir vrålhungrig snart igen då.

Kanske meningen - så att man ska ge upp och köpa deras dyra "cloud"-alternativ i ren hungerfrossa alldeles innan man svimmar av?

Men nu är jag riktigt nyfiken på hur de bedömer tonfisksallad. Ska kanske testa ändå...?

En annan sak jag tänkte på idag (skyller på den totala utmattningen) - är vad poängen med wasabinötter är - eller än värre: wasabichoklad!

D.v.s. grön-vitlöks-smörje-inpackade nötter och choklad. Hur kan man förstöra godsaker så? Fick rena chocken en dag när jag tänkte vara "nyttig" - köpte en näve wasabinötter - de såg faktiskt ganska goda ut - men när jag smakade på den första var det som att knapra på något vidrigt - fullständigt oätligt. Men de gick ner ändå - mycket hastigt - en efter en. Bra botövning! Och klart godkända för flygning; knastertorra.

Apropå botövningar - lagade just skorna inför resan. De är snart värdiga Franciskus. Ett hål stort som en enkrona finns i botten av den ena. Nu hjälpligt igentejpat med silvertejp (hoppas att det inte piper i metalldetektorn!). Jag har helt enkelt inte hittat några nya skor som inte skaver, klämmer och skär in. Då är det bättre att känna marken direkt under tårna. Fast det blir ganska blött när det regnar, förstås.

Så satte dunka-dunkat igång i lägenheten ovanför, och ryggen vädjar till mig att gå och lägga mig blick stilla och spikrak en stund. Bäst jag lyder.

Etiketter: , , , , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 14:27   2 svar / comments
Roman Catholic Women Priests info
Fick en ny länk till en redigerad och uppdaterad version av videoklippet som de släppte häromdagen.

Här är alltså version 2.0.

Lägger in länken här ifall version 1.0 kan komma att tas bort från google.

Etiketter: ,

postat av Charlotte Thérèse @ 14:24   0 svar / comments
fredag, augusti 10, 2007
Australiensisk kyrkoförnyelse
I Australien har man i juni skickat ut ett brev till samtliga biskopar om att viga gifta män - och kvinnor. Det är banbrytande i katolska kyrkan där.

Brevet undertecknades av "vanligt" lekfolk, systrar, bröder och präster. 11 svar har kommit in från biskoparna hittills, varav 8 var positiva. Med detta stöd bakom sig beslutade man att offentliggöra brevet.

Man kan hoppas att hela kyrkan snart ska se vartåt det barkar ifall detta inte införs.

Läs brevet här.

Etiketter: , , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 10:22   0 svar / comments
torsdag, augusti 09, 2007
Elefantungar och byggslammer
Barn är snälla, rara, söta, fina....

Ibland.

Nu har den stora familjen som tydligen bor ovanför kommit hem från semestern.

Barnen far omkring som vilda elefantungar (2-3 stycken) - de hoppar och stojar och skriker. De har jättekul. Ända sen kl. 07.00 imorse.

Byggarbetet nedanför satte igång 06.55, lite senare än vanligt.

Bara att glömma att somna om. Sovit 4-5 timmar per natt de senaste två veckorna. Börjar kännas som något slags utmattningstortyr. Det är mycket effektivt, kan jag intyga.

Önskar mig dubbla öronproppar - kan någon vänlig själ uppfinna det, please. På en gång. Enkla räcker inte för att dämpa byggslammer-elefantunge-symfonin det allra minsta.

Nu ska jag inte klaga mer om detta. Övergår till seriösa och högst allvarliga inlägg om kyrkoförnyelse inom kort... :-)

När jag fått sova ut åtminstone en natt. Nån gång.

Etiketter: , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 09:59   0 svar / comments
onsdag, augusti 08, 2007
Nyckelgömmande spöke?
Nyckeltrasslet fortsätter....

Fick låna en grannes tvättstugenyckel igår för att kunna tvätta (akut).

Den försvann. Två gånger. Och återfanns på de mest osannolika ställen - fast jag lade den tillsammans med de andra husnycklarna båda gångerna.

Ena gången dök den upp i torktumlaren, väl intrasslad i ett lakan. Den andra gången fanns den en bit ner i en kasse med ren tvätt.

Jag börjar snart tro på spöken. Det är säkert jättekul att vara osynlig och gömma nycklar!

Utanför gräver de också, oändligt mycket. Och sätter upp märkliga installationer. Idag smällde de upp tre lyktstolpar på den gröna gården. In the middle of nowhere. Typ. Och de tände dem sedan inte när det blev kväll. Kanske inte elen är inkopplad än, fast sladdarna är dragna?

Såg en igelkott kravla över jordhögarna mellan stolparna i skymningen. Lite absurd känsla. Staden invaderar långsamt men säkert (den relativa) landsbygden - där de dock har avskaffat nästan all service som tidigare fanns - man får numera cykla en kvart/tjugo minuter för att uträtta ärenden som tidigare fanns på några minuters avstånd. Och inte är det särskilt lugnt heller - har inte sovit en hel natt sen jag flyttade in här.

Efter fem telefonsamtal har jag idag äntligen lyckats få posten till den nya adressen. Ordnade med eftersändning redan i juni - för att det säkert skulle funka från första dan. Det gjorde det alltså inte (liksom inte heller internetuppkopplingen - samma sak där). Så jag har talat med posten två gånger, och med adressändringen en gång (de skulle höra av sig när de löst mysteriet med den försvunna posten - men det förblev tyst), och med de lokala postsorteringskontoren (för gamla och nya adressen) en gång vardera.

Det visade sig till sist att brevbärarna på nya stället inte hade lyckats lista ut i vilken lägenhet jag bor - fast namnet har stått på ytterdörren sedan första dagen. Den jag pratade med sist visste i alla fall vem jag var direkt när jag ringde - och kom hit med 1 1/2 veckas post i ösregnet. Snällt. Men kanske vore det på sin plats med en kurs i elementär dörrskyltsläsning för alla brevbärare? Man börjar ju undra. Särskilt som en granne jag mötte (när jag tog ner en tidigare hyresgästs felkomna post så han kunde hämta den och en väns post från anslagstavlan vid porten), sa att hon hade fått andras post nu under sommaren (dock inte min).

Fick till slut min tvättstugenyckel också via den sena posten (bara ett ex - hur ska det väl gå om även den får fötter och börjar springa och gömma sig, hm, om det nu inte är ett lurigt litet spöke i farten?).

Undrade också hur den tidigare hyresgästen har klarat sig utan att tvätta under ett helt år - eller om han möjligen kände till ett hemligt "sesam, öppna dig" som funkar på hermetiskt tillsutna tvättstugedörrar. Det visade sig, när jag frågade, att han aldrig hade använt tvättstugan. Hans metod var istället att lägga kläderna i blöt i badkaret om kvällen. På morgonen ansåg han dem sedan vara "rena".

Vad man än kan säga om allt som sker - livet är då inte det minsta långtråkigt....! Särskilt inte om man flyttar... :-)

Nu har jag fått upp det mesta ur kartongerna (de jag fått hit alltså) och börjar kunna röra mig obehindrat mellan rum och kök och balkong. Det känns fint. Mitt i allt.

Etiketter: ,

postat av Charlotte Thérèse @ 23:28   4 svar / comments
måndag, augusti 06, 2007
Om Roman Catholic Womenpriests
Här är en videosnutt där de kvinnliga katolska prästerna presenterar sig:

http://video.google.com/videoplay?docid=-6902242394506973453&hl=en

Det är ju alltid bäst att gå direkt till källan om man vill veta något...

Etiketter: , , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 13:05   4 svar / comments
Nyckelfrågor och pärleportar
Jag glömde skriva att han som kom och släppte in oss från balkongen heter just Per.... :-)

Och en lustig sak till hände i lördags - sent på kvällen satte någon i huset plötsligt på dundrande musik. Det lät först som dansbandstongångar. Men efter ett tag tyckte jag mig känna igen en del melodier - kristna sånger.

En av dem var:

"Han har öppnat pärleporten, så att jag kan komma in..."

Det var nästan för mycket! Det var ju precis vad som hade hänt under flytten.

Musiken dånade över hela kvarteret. Kanske ett bra sätt att evangelisera? Tror jag ska kontra med ortodox liturgi, fyrstämmig André Gouzes-inspirerad musik, och kanske modern frikyrklig lovsång - ifall det blir mycket dunka-dunka i huset när folk är tillbaka från semestrarna.

Nu är jag utlovad nycklar till källaren inom ett par dar. Måste alltså flytta tvättiden. Det blir på håret, men det får lov att gå.

Mer om flyttbestyr och insikter från kartongerna finns att läsa i kommentarerna i inläggen nedan. Evangeliet igår var t.ex. mycket talande. En av dem som hjälpte mig med flytten påpekade det...

Själv fick jag rycka in vid första läsningen: "allt är tomhet, idel tomhet"... Så sant. Utom Gud förstås.

Under dessa dagar har jag fått massor av intressanta nyheter - de kommer i inlägget ovan.

Etiketter: , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 12:49   0 svar / comments
lördag, augusti 04, 2007
Sankte Per, korsdrag och nyckelelände
Så var det värsta med flytten över... Den var lärorik.

Nu är jag återigen uppkopplad, efter fyra långa dagar utan tillgång till internet, så jag tar en liten paus från uppackandet. Datorn krånglar dessvärre förfärligt nu - men hoppas hitta nån som kan hjälpa mig med det.

De som hjälpte till med flytten tyckte att jag skulle skriva en roman om allt som hände då.

Det skulle bli en absurd en. Av någon anledning överträffar alltid det verkliga livet romaner - i alla fall mitt liv.

Bara en liten glimt nu.

Jag flyttade in på "Sankte Pers" dag. Han med nycklarna till himlen, ni vet. Och hela den dagen kom att handla just om nycklar.

Fick inte alla nycklar vid utlämningen, så måste i värsta fall byta lås om de har kommit på avvägar.

Det första som sedan hände när vi (fyra personer) kom in här, och det stank tobak i hela lägenheten, och vi öppnade fönster och balkongdörr för att vädra, och gick ut på balkongen allesammans, var att det blev korsdrag - så både ytterdörr och balkongdörr smällde igen.

Vi var utlåsta på balkongen!

Och nycklarna låg i lägenheten. På andra sidan huset stod två stora flyttlass som skulle in. Men hur? Vi ropade och ropade - men de som var kvar där hörde oss inte. Hur skulle de komma in - ifall ytterdörren också hade gått i lås?

Jag funderade som bäst över om det finns något skyddshelgon för lås (det borde ju vara just Sankte Per). Till slut ringde det på dörren - och vi ropade att vi inte kunde komma och öppna.

Det blev tyst. Länge.

Så kom det till sist in en person - en av dem som hjälpte till med flytten - och fann oss!

Det första som därpå hände var att jag utforskade källaren och stängde en torkrumsdörr i tvättstugan (skulle prova nycklarna), och fick inte upp den igen. Två personer försökte - det gick fortfarande inte. I värsta fall är den ännu låst... Ska ta mig ner och titta idag, och be en granne visa mig hur det fungerar...

Sen höll vi på att inte komma ut ur källaren - nycklarna passade inte i någon dörr. Men vi hittade en dörr till slut där det gick att vrida om ett lås som inte behövde nyckel.

När vi skulle åka och hämta ett tredje lass senare på kvällen (vi höll på från morgonen till 23.30, och även hela dagen efter det), glömde jag både lås och nyckel i förrådet medan vi var borta - och dörren stod öppen när vi kom tillbaka... I värsta fall är ett par saker borta (har i alla fall inte hittat dem än, och jag vet att de var där).

På kvällen låses porten automatiskt - först var det osäkert om vi skulle kunna ta oss in ifall vi alla råkade vara utanför huset efter 21.00 - för nycklarna som jag fått till porten gick inte att vrida om - och de passar ingenstans! Men vi kom in på annat sätt, som tur var...

Första natten sov jag sedan bara fyra timmar, p.g.a. ungdomar som åkte motorcykel utanför till 02.00. Sedan satte de igång med byggarbetsslammer kl. 06.00. Och inte är det precis lugnt här...

Men det ska väl gå att vänja sig.

Idag har jag i alla fall fått undan så pass många kartonger från golvet att det går att passera genom rummet utan att flytta saker åt sidan. Skönt!

Har kollat in soprummet idag också - tack och lov utan att bli inlåst!

Man får glädjas åt det lilla.

***

Nyckeluppdatering några timmar senare:

Det har nu visat sig att jag fått fel nycklar till källaren - så jag kommer inte in i tvättstugan - och nyckelkontoret är naturligtvis stängt under helgen. Bokat tvättid till på tisdag, håll tummarna att de ska fixa fram nycklarna tills dess!

Dessutom var plötsligt samtliga nycklar till annat försvunna (nu upphittade).

Och resterande nycklar är visst på vift för gott - förra hyresgästen fick dem inte heller...

Blivit förvarnad om att man kan låsa in nycklarna i tvättstugan - eller bli inlåst själv om man har otur - det gäller att hålla hårt i nycklarna i detta hus - och vara på sin vakt vid alla korsdrag!

Kors-drag behövs annars väldigt väl i Kyrkan - en total genomblåsning så dammet far ut. Och nog skulle man vinna på att slänga alla nycklar till de trånga lärosystem som man bevakar så hårt...? Så att Gud äntligen släpps in helt och fullt...

P.S. Lyckades fixa datorn!

Etiketter: , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 11:45   2 svar / comments
     
OBS!!! BLOGGEN HAR FLYTTAT! / THE BLOG HAS MOVED!
Senaste kommentarer
My English blog posts
Aktuellt
Min lilla hörna
Om bloggen
Tidigare inlägg
Arkiv
Webbsidelänkar
En salig bloggblandning
Etiketter - ett urval
Ekumenisk dialog
Citerat

    "Since we live by the Spirit, let us keep in step with the Spirit." (okänd källa)

    "Where there is no love, put love and gather love."  Johannes av Korset

    "The soul of one who loves God, always swims in joy, always keeps holiday, and is always in the mood for singing." Johannes av Korset

    "To write is to pray."  Thomas Merton

    "In vino veritas!" (Det kan tolkas bokstavligen så - på ett djupt sätt - i eukaristin.)

    "Injustice anywhere is a threat to justice everywhere. I will not stand idly by when I see an unjust war taking place." Martin Luther King, Jr.

Smått och gott

Copyright: Charlotte Thérèse, 2007

Bloggtoppen.se BlogRankers.com Christianity Blogs - Blog Catalog Blog Directory Blogglista.se Bloggar Religion bloggar Blog Flux Directory Blogarama - The Blog Directory Add to Technorati Favorites
eXTReMe Tracker