Idag var verkligen en berg-och-dalbana...
Digitalkameran kollapsade imorse - när jag var på väg att ta den första bilden under resan. Batterierna var fulladdade kvällen innan jag åkte - de brukar räcka en månad. Hoppas att det inte ar slut med kameran. Det var precis detta jag hade en mardröm om härom natten. Att jag kom hem utan bilder. Kan apparaterna på flygplatsen ha förstört kameran? Har redan provat att byta batterier - utan resultat.
Vad värre var: höll redan på att bli av med det nya jobbet - p.g.a. den svenska skattebyråkratin... De gav nästan upp i djungeln av regler och paragrafer, och fortfarande är det högst oklart vad som gäller. Får ta reda på det i detalj när jag är hemma igen, men det hade ju varit bra att veta redan nu.
Tydligen arbetar de sex dagar i veckan i detta land - när jag sa att vi har femdagarsvecka i Sverige blev de chockade. "Inte undra på att det går utför för svensk ekonomi", skämtade de...
I två dagar har jag nu ägnat 40 minuter per lunch åt att värma upp fryst snabbmat i micro. Den tinade inte ens på högsta effekt i 8 minuter. Och efter 20 minuter var visserligen riset äntligen rykande varmt, men korma-kycklingen var fortfarande krispig av is. Micron är inte den bästa... Men (snabb-)mat är i alla fall mycket billigare än i Sverige, två portioner för 28 kr, medan restaurangerna enligt en uppgift jag fick tar drygt 150 kr för en lunch! Därför äter alla inhemska öbor här smörgåsar till lunch. Utom jag som mycket hellre kämpar den goda kampen med micron.
Växlade in mina gamla sedlar och mynt imorse. "Oh God!" utbrast kassörskan när hon såg mynten. "Det var visst inte igår du var här senast?" tillade hon. Nej - de mynten var t.o.m. äldre än jag!
Blev mot slutet av dagen inlåst i en affär där jag hade hittat ett par tjusiga penslar som bör kunna tackla möbelfärg utan att fälla hår. De såg mig inte och hade dragit ner gallret och låst när jag kom till kassan. Snacka om att känna sig osynlig!
En rolig historia som den irländske prästen avslutade den gravallvarliga mässan igår med (på Marias upptagnings dag - han predikade om döden), får avsluta även dagens bloggande.
Två irländare möts och samtalar om en vän som just dött. "Vad dog han av egentligen?", frågar den ene. "Jag vet inte", svarar den andre. "Men det var i alla fall ingenting allvarligt."Etiketter: digitalkamera, irländsk humor, jobb, svensk byråkrati |