Kristendom på utdöende - ateism och islam med framtiden för sig?
Läste just ett ateistiskt blogginlägg om hur kristendomen förutspås i princip ha försvunnit om hundra år. Första tanken var att det förmodligen låg i skribentens intresse att det blir så... Men vid närmare eftertanke så ligger det en del i hans påpekanden (förutom den ateistiska fördomen om rationalism och fritänkande - vilket inte begränsas av tro...).
Artikeln handlar om Storbritannien - men frågan kan utvidgas till att omfatta situationen i världen.
"Whilst this is good news for rationalism and freethinking in Britain, the fall of Christianity is having a completely opposite effect on Islam. It is expected that the active Muslim population will double within the next 27 years, proving that Islam really is the more controlling and persuasive religion in the world today."
Andra undersökningar visar på liknande tendenser - buddhism och islam växer i popularitet och population. Särskilt islam.
Det är nog inte en alltför djärv slutsats att dra att om utvecklingen fortsätter så här så kan islam mycket väl ha blivit den största religionen i världen inom hundra år. Tätt följd av areligiositet/ateism.
Å andra sidan så växer kristendomen kraftigt i länder där den inte minskar. D.v.s. i tredje världen. Det verkar vara en ganska konservativt bokstavstolkande variant, ibland kombinerad med synkretism.
Man kan då fråga sig varför "vanliga" kristna i västvärlden inte missionerar mer här? Det är ju här den största avkristningen har skett.
Ska vi överlåta i princip all mission till ateism/humanism och islam - och till representanter för en ytterst förenklad kristendomstolkning som i värsta fall öppnar upp för sekterism (som ju har sin grogrund i det absoluta, och där kikaren måste hållas felvänd för att perspektivet ska stämma)?
I och för sig märks en påkristning i Sverige under de senaste åren då olika "kändisar" har funnit tron och gått ut med det i media. Det når säkert ut brett till deras anhängare - de blir ett slags mediapredikanter - men når det också ner på djupet? Får lite känslan av att man som nyomvänd gärna vill uppfinna hjulet igen och missar mycket av det som redan finns i den kristna skattkammaren av tradition. Fast visst - varje ny tid behöver nås på ett nytt sätt - också. Och nu lever vi i en mediaera - på gott och ont. Men budskapet får inte bantas ner till ett minimum, till en skugga av vad det egentligen är om det ska få någon effekt.
Hittade hur som helst en sådan lista, skriven av Matthew Fox, tidigare katolik och dominikan, som till slut blev nedtystad av Vatikanen, numera anglikansk frispråkig präst - här är bara ett litet utdrag.
Inte minst företeelsen "Sycophants" är tänkvärd... ;-)
*Ideology is not theology and ideology endangers the faith because it replaces thinking with obedience, and distracts from the responsibility of theology to adapt the wisdom of the past to today’s needs. Instead of theology it demands loyalty oaths to the past.
*Loyalty is not a sufficient criterion for ecclesiastic office—intelligence and proven conscience is.
*No matter how much the television media fawn over the pope and papacy because it makes good theater, the pope is not the church but has a ministry within the church. Papalolotry is a contemporary form of idolatry and must be resisted by all believers.
*Creating a church of Sycophants is not a holy thing. Sycophants (Webster’s dictionary defines them as “servile self-seeking flatterers”) are not spiritual people for their only virtue is obedience. A Society of Sycophants — sycophant clergy, sycophant seminarians, sycophant bishops, sycophant cardinals, sycophant religious orders of Opus Dei, Legioneers of Christ and Communion and Liberation, and the sycophant press--do not represent in any way the teachings or the person of the historical Jesus who chose to stand up to power rather than amassing it.
*Vows of pontifical secrecy are a certain way to corruption and cover-up in the church as in any human organization.
*Original sin is an ultimate expression of a punitive father God and is not a Biblical teaching. But original blessing (goodness and grace) is biblical.
*The term “original wound” better describes the separation humans experience on leaving the womb and entering the world, a world that is often unjust and unwelcoming than does the term “original sin.”
*Fascism and the compulsion to control is not the path of peace or compassion and those who practice fascism are not fitting models for sainthood. The seizing of the apparatus of canonization to canonize fascists is a stain on the church.
*The Spirit of Jesus and other prophets calls people to simple life styles in order that “the people may live.” Dancing, whose root meaning in many indigenous cultures is the same as breath or spirit, is a very ancient and appropriate form in which to pray.
*To honor the ancestors and celebrate the communion of saints does not mean putting heroes on pedestals but rather honoring them by living out lives of imagination, courage and compassion in our own time, culture and historical moment as they did in theirs.
*A diversity of interpretation of the Jesus event and the Christ experience is altogether expected and welcomed as it was in the earliest days of the church.
*Therefore unity of church does not mean conformity. There is unity in diversity. Coerced unity is not unity.
*The Holy Spirit is perfectly capable of working through participatory democracy in church structures and hierarchical modes of being can indeed interfere with the work of the Spirit.
Fick en länk till en mycket intressant artikel i New York Times om förhållandet mellan tro och vetenskap.
Där förutspås en utveckling där vetenskapen slår armkrok med mystiken - och lämnar de religiöst bokstavstroende till att föra en alltmer tynande väderkvarnsfajt.
Här ett kort utdrag ur artikeln:
"In their arguments with Christopher Hitchens and Richard Dawkins, the faithful have been defending the existence of God. That was the easy debate. The real challenge is going to come from people who feel the existence of the sacred, but who think that particular religions are just cultural artifacts built on top of universal human traits. It’s going to come from scientists whose beliefs overlap a bit with Buddhism.
In unexpected ways, science and mysticism are joining hands and reinforcing each other. That’s bound to lead to new movements that emphasize self-transcendence but put little stock in divine law or revelation. Orthodox believers are going to have to defend particular doctrines and particular biblical teachings. They’re going to have to defend the idea of a personal God, and explain why specific theologies are true guides for behavior day to day. I’m not qualified to take sides, believe me. I’m just trying to anticipate which way the debate is headed. We’re in the middle of a scientific revolution. It’s going to have big cultural effects."
Spännande tankar...
Har han möjligen rätt? Vad tror ni?
Själv tror jag inte att detta, om det besannas, behöver betyda att man överger tron på en personlig Gud. Men att det kommer att påverka de religiösa systemen är ganska givet....
Massor av intressanta saker samlas på hög när man inte hinner blogga på ett tag. Sållar lite bland det som vällt in på sistone. Imorse läste jag en notis i UNT som jag fastnade för.
Brukar inte precis skriva om "kändisar" - förutom påven då - men det här får bli ett undantag - och påven är med även i detta:
Anders Wall, finansmannen, fick nyligen gästpredika i Vittinge kyrka - och berättade där om att försöka tjäna både Gud och mammon, och om sin syn på livets mening/-ar och om hur han återfann Gud efter att ha tappat tron då fadern dog, dessförinnan hade han som ung tänkt bli präst:
"Vid en påskmässa i Rom, bara meter från påven, kände han närvaron; som beröring, som tröst och förtröstan. 'Det är flikar av mening som livet visar oss.'"
Vad är nästa steg? Tänker han månne konvertera och bli katolik?
Fick tips om en unierad kyrka - förmodligen fristående - bestående både av ortodoxer och katoliker, där både den östliga och västliga liturgin firas.
Och de har kvinnliga präster.... :-)
Har bara kikat lite hastigt på länkarna - men det verkar nästan för bra för att vara sant. Är det inte så HÄR Kyrkan borde vara...?
Tyvärr finns de bara i USA. Hm... Än så länge.... Men sånt som är bra brukar ju spridas vidare så småningom.
Läs t.ex. vad de skriver om prästämbetet - här ett utdrag ur det:
"Women are good candidates for Orders and, despite a long history to the contrary, ought to be ordained in the Church. Again, a comment with which we can completely agree. However, some Anglican and most Roman Catholic, Eastern Orthodox, Missouri Synod and Southern Baptist authorities would heatedly disagree. This is another core issue concerning ordination that isn't going to easily resolve itself. We in the Orthodox-Catholic Church of America have felt called to step out in faith on this matter, believing that precisely because there is an essential equality among believers by virtue of our common baptism, ordained sacramental leadership draws upon that equality. The principle that motivates our stand is therefore theological, not social or political as such."
I en del kulturer är det männen som genomlider alla graviditetens och barnafödandets plågor - medan kvinnor går mer eller mindre obemärkta igenom det - slutar jobba några timmar innan förlossningen, och sen går direkt tillbaka till arbetet. Medan männen är helt förstörda i flera dar efteråt. Och dessförinnan har gått igenom alla graviditetssymptom.
Det kallar jag medlidande! Och genuin solidaritet. Nu finns det inte längre något att skylla på, hörrni män....! Ni kan uppenbarligen vara nästan lika delaktiga i barnafödandet som kvinnor - och samtidigt lindra det enormt för dem.
Är detta inte som gjort för alla män i vår jämställda kultur? Särskilt katolska män - som ju ofta ser till att det blir ganska så många barn i familjerna. Bör män inte solidariskt ta på sig åtminstone hälften av lidandet? Varannan herrarnas...?
I de beskrivna kulturerna där fenomenet förekommer ses det som självklart att männen ska ta på sig det varje gång - annars är de inga riktiga män utan ynkryggar. Det här var en ny machosymbol som jag verkligen gillar (till skillnad från den rådande).
Fram för fler modiga och till ytterlighet empatifyllda män!
"Consider the phenomenon of Couvade, documented in many places worldwide. In some societies in Micronesia and the Amazon Valley, for example, the mother shows no indication of suffering during delivery. She may break from work a mere two or three hours to give birth, then return to the fields. By all appearances the husband bears the pain: during the delivery and for days afterward he lies in bed, thrashing about and groaning. Indeed, if his travail seems unconvincing, other villagers will question his paternity. A journalist or anthropologist who tried to explain, "Sir, there's no reason for you to feel pain because, after all, it was your wife who bore the child," would doubtless meet a hostile reaction. For months the father has struggled with such symptoms as nausea, weight gain, constipation, headache, and other signs of distress, not to mention the agony of the "delivery" itself. For him, the pain is as real as it is for the Manhattan socialite demanding her epidural."
Är det kanske så finurligt tänkt att vi kan bära varandras plågor mycket konkret - inte bara andligt utan också fysiskt....?
Även om detta skulle vara en placeboeffekt så verkar den ju funka utmärkt - både för kvinnor och män. Och blir lidandet för stort för de medlidande männen så kan man ju ge dem epiduralbedövning istället - så ser de nog till att den blir effektiv. För det är ju så det brukar funka i forskningen - när män lider så hittar man snart botemedel.... Hade män fött barn rent fysiskt hade det nog skett helt smärtfritt vid det här laget.
Även detta som skrivs om religion, och särskilt kristen tro och smärta är intressant:
"Religion, of course, plays a crucial role in ascribing meaning to the pain experience. At the risk of oversimplification, I might suggest the following pattern: acceptance (Islam, Hinduism, Buddhism), mastery (advanced practitioners of Hinduism and Buddhism), and protest (Judaism). Christianity at various points reflects each of these streams. Early in its history martyrs sang in the flames, stylites sat on poles exposed to weather, and desert monks lived on a diet of bread and water. Later, fatalistic Christians argued against inoculations for smallpox, which would interfere with God's will, and warned against relieving the God-given pain of childbirth. Sarah Coakley, one of the editors of this volume, contributes a chapter examining the relationship between pain and contemplation in the spirituality of two 16th-century Carmelites, Teresa of Avila and John of the Cross. She admits that in some ways these two reflect a strand of valorization of pain—a tradition familiar to parochial school students drilled on martyrs' tales. Yet, paradoxically, meditation also offers its own analgesic possibilities, as Dr. Herbert Benson has long maintained. Perhaps most important, the Christian mystics presume that no pain is devoid of spiritual meaning. It can serve a redemptive purpose, and in that sense pain can be transformed."
Katolska stickspår:
Kan män som tar på sig kvinnors graviditets- och barnafödandesmärtor bli präster?
Kan inte detta rent av utvecklas till en ny kyrklig tjänst enbart för män (så att de får ha ett eget unikt revir kvar när kvinnor återför möjligheten till vigningar) - att de tar på sig inte bara sina eventuella fruars smärta men också okända kvinnors lidande? Det vore väl närmast helgonlikt...?!
Hmmm....apropå kvinnlighet och prästerskap: kan medelålders män som får en naturligt ökad östrogenhalt och därmed får kvinnligare former, och även mentalt blir mer lika kvinnor, fortsätta vara präster? Medan kvinnor - som går i motsatta riktningen i medelåldern, mot större testosteronhalter - då borde få bli präster? Om prästämbetet nu ska definieras biologiskt - så som många gör....
"Om katten själv får välja" (för att citera kattmatsreklamen) så väljer den gärna att delta i religiösa ceremonier....
Just precis så som denna klosterkatt som deltog intresserat och uppmärksamt då en ortodox broder - Yossi - som jag känner (han bor i USA), fick tonsur härom dagen.
Katten tittar, liksom alla övriga, rakt mot brodern - som inte finns med på bilden eftersom han just då prostrerar (d.v.s. ligger utsträckt på golvet medan alla ber för honom).
Jag frågade om kattens (och för all del prästens) namn - återkommer med en uppdatering ifall jag får svar senare.
Såg ni förresten elefanten som målar ett häpnadsväckande självporträtt via videolänken i gårdagens inlägg?
Vem sa att djur inte är intelligenta - bara för att de inte talar på ett sätt så att vi kan förstå allt?
***
Uppdatering:
Prästen heter Bob, och den numera berömda katten, som plötsligt dök upp framför kameran, heter Larry.... ;-)
Fick veta att det finns hela fyra katter som håller till i krokarna, som alla är fascinerade av bön, och som särskilt verkar gilla psaltarpsalmerna. De gillar också en musikgrupp (oklart vilken genre) som dottern till kattägaren har, och de brukar stå i mitten av gruppen och lyssna när de övar... Coolt.
En annan ortodox vän berättar att han fortfarande har tassavtryck i sina liturgiska böcker efter att de katter han tidigare hade brukade komma in utifrån och sätta sig i hans knä medan han bad... ;-)
En dokumentär, "The Secrets of the Twelve Disciples", som sändes i Storbritannien igår hävdar att Petrus inte alls var den förste påven, och att han aldrig ens kom till Rom, utan att det är hans ben som har återfunnits i en grav i Jerusalem med påskriften: Shimon Bar Jonah.
Teorin, om den stämmer, skulle i så fall visa hur katolska kyrkan har utnyttjat Petrus namn och ett par bibelverser till att skaffa sig orättmätig makt och företräde framför alla andra kristna. Ingen liten konspirationsteori precis...
Hmmm...
Varför var utgrävningen av "Petrus" grav i Rom hemlig, och utförd av påvens vän? Vad fanns att hemlighålla där?
Frågorna som inställer sig är många - så det är synd att man inte kan se dokumentären i Sverige. Men kanske via nätet, för dem som har fungerande datorer... ;-)
Kom gärna med en länk i så fall, och berätta närmare vad den handlade om. Jag ska också fråga några jag känner där om de möjligen såg den...
Det finns massor av läsarkommentarer under artikeln, kanske kan vara värt att ta sig igenom dem?
***
Dr Robert Beckford, a theology lecturer at Oxford Brookes University, who presents the documentary, denied that this was an attempt to attack the Catholic Church. "This is about looking at what the pillars of power are founded on and examining the scholarship that most Catholics take for granted," he said.
"We found that there is no scientific evidence to support the idea that Peter was buried in Rome, but yet the rival theory has not got out because it challenges the Church.
"If you undermine its basis for power you undermine the Church. It's tragic that the faith gets reduced to manipulating the facts and to one Church trying to make itself superior to others."
Precis "allt" går att hitta på nätet, som bekant....
Det finns de som roar sig med att leta efter fel i allt påven gör t.ex. och som har gjort en webbsida som uppdateras med "veckans heresi".
Kanske säkrast att inledningsvis poängtera att jag inte håller med om det som skrivs på sidan. Tycker det är en av de mest insnöade sidor jag nånsin sett faktiskt.
Senaste nytt på påveheresifronten påstås vara att hans dop är ogiltiga!
Detta eftersom vattnet bara rör vid håret och inte vid huden på pannan när vuxna dopkandidater böjer sig framåt över dopfunten.
Då undrar jag vad alternativet skulle vara. Att dopkandidaterna går ner baklänges i spagat över dopfunten? Att man inför tillämpning av dopbassänger för alla vuxna, där de går ner med hull och hår? Att man inför obligatoriskt barndop?
De absurda frågorna ställs åter på sin spets:
Verkar Gud nödvändigtvis enbart genom människoregler? Är reglerna till för att försvåra utförandet av sakramenten?
Fick av okänd anledning just ett pressmeddelande i min mailbox, vars budskap jag tycker är viktigt att lyfta fram. Publicerar det nedan - i politisk obundenhet. Heja - fortsätt driva frågan!!
Jag reagerar särskilt på ett par ord om flickor/kvinnor: "fördomsfulla budskap om deras ”natur”" - känns det möjligen igen från den inomkatolska debatten om kvinnliga präster....?
***
REGERINGEN BLUNDAR FÖR KÖNSDISKRIMINERANDE REKLAM
Mehmet Kaplan, Miljöpartiet de Grönas ledamot i justitieutskottet, kritiserar idag regeringens beslut att inte vidta åtgärder mot könsdiskriminerande reklam.
- Våra grundlagar står inte i strid med att kämpa för ett samhälle fritt från könsdiskriminering. Regeringen väljer istället att blunda för konsekvenserna av reklamens budskap om hur vi ska se ut och hur våra könsroller formas dagligen, säger Mehmet Kaplan. Rapporterna från Bris är alarmerande om flickor och pojkar som mår psykiskt dåligt av bland annat de utseendekrav som de upplever från medier.
Näringsdepartementet konstaterade i en förstudie år 2003 att medborgare av båda könen, men särskilt flickor och kvinnor har mycket små möjligheter att påverka de fördomsfulla budskap om deras ”natur” som sprids i det offentliga rummet.
FÖR VIDARE INFORMATION: Mehmet Kaplan, 070-623 12 34, Kristoffer Talltorp, pressekreterare, 0709-25 18 93, Zaida Catalán, jurist, 0709 – 566 901
Om drygt en vecka samlas kristna från hela landet i Stockholm för en Jesusmanifestation.
Jag har nog inte riktigt fattat poängen med den. Varför samlas man där och då? För att uttrycka viljan till större enhet? Mellan vilka kristna?
Hoppas att vissa inte utnyttjar tillfället till negativ propaganda, anti- det här och det där, till kritik mot andras tro. Visserligen har de som arrangerar det "förbjudit" det, läser jag i Kyrkans tidning. Men beroende på vilka som dyker upp lär det kunna gå hur som helst...
Bara detta att en del kyrkoledare kommer dit - och andra väljer att avstå - signalerar en hel del.
Själv kan jag inte delta ens om jag skulle vilja - det krockar med en vernissage... Mer om det senare....
Detta att kvinnor och män skulle ha "olika roller" i Kyrkan lyfts ofta fram av dem som är emot att kvinnor prästvigs. Då menar de att prästrollen är förbehållen män.
Jag skulle vilja vända lite på begreppen och säga: olika roller - ok, varför inte - men inom samma tjänster.
D.v.s. både kvinnor och män behövs för att fullgöra prästtjänsten på ett fullödigt sätt - men de har kanske delvis olika roller inom denna tjänst. Inte bara som kvinnor/män utan också som individer med unika gåvor.
Tänkte på hur det är inom polisväsendet. Kvinnor och män får (numera) bli poliser - men de utöver inte sin tjänst på samma sätt. När kvinnor kommer in i bilden förändras saker - till det positiva.
Var det en slump att Englas mördare erkände när han förhördes av två kvinnliga poliser - sedan han dessförinnan blånekat? Jag tror inte det.
Är det en slump att grova kriminella blir lugnare och bemöter kvinnliga poliser annorlunda än de bemöter dessas manliga kollegor?
Vad kan en kvinnlig dörrvakt tillföra tjänsten som inte hennes manliga kollegor förmår?
Vad tillför en kvinnlig läkare sin tjänst?
Vad kan - på liknande vis - en prästvigd kvinna tillföra den specifika tjänsten?
Kan hon kanske predika ur ett annat perspektiv utifrån sina erfarenheter, sin syn på världen?
Kan hon visa på nya dimensioner i mässfirandet?
Kan hon dela ut de sjukas smörjelse på ett sätt som i sig är helande (jfr. hur en mor intuitivt kan trösta sitt barn)?
Kan det vara psykologiskt bättre för en våldtagen kvinna eller för någon som drabbats av prästpedofiler - att möta en kvinna i det andliga samtalet eller i biktstolen - än att möta någon som liknar förövaren?
Dåliga argument har en tendens att återanvändas i vitt skilda sammanhang.
Mot kvinnlig rösträtt framfördes i början av 1900-talet hetsigt:
* Det är inte tillbörligt (proper) eller naturligt!
* Det går emot den gudomliga ordningen!
Rent nonsens ser vi idag.
Men ser vi det lika tydligt när diskrimineringen klär sig i kyrklig högtidsskrud - då man samtidigt upphöjer kvinnor till skyarna - i andra uppgifter?
I början av 1900-talet var det en del kvinnor som gärna ville hjälpa till i Kyrkan på sätt som kvinnor idag gör utan att någon blinkar. Men då var det kontroversiellt. Det var likadant rakt över den ekumeniska skalan.
Så här skriver Maude Royden, en anglikansk lekkvinna, som ofta inbjöds att predika i andra kyrkor än sin egen - mycket belysande även idag i de sammanhang där kvinnor inte är välkomna att använda sina gåvor fullt ut:
"Deacons, choristers, churchwardens, acolytes, servers and thurifers, even the takers-up of the collection, are almost exclusively men. If at any time not a male person can be found to collect, the priest does it himeslf, or, after a long and anxious pause, some woman, more unsexed than the rest, steps forward to perform this office. In one church, I am told, it was the custom for collectors to take the collection up to the sanctuary rails, till the war compelled women to take the place of men, when they were directed to wait at the chancel steps. In another it was proposed to elect a woman churchwarden, then the vicar vehemently protested on the ground that this would be a 'slur on the parish'. In another, the impossibility of getting any male youth to ring the sanctus-bell induced a lady to offer her services. After anxious thought the priest accepted her offer 'because the rope hung down behind a curtain, so no one would see her'."
Hade helt missat nyheten om den första katolska biskopsvigda kvinnan i USA, eftersom jag koncentrerat mig på nyhetsflödet om påvens USA-besök.
"She states: 'Our RCWP community is blessed with diverse, creative and spiritual gifts, and varied ministries in loving service with the people of God. Together we are living out our callings in a discipleship of equals. We envision, and we are working towards a Spirit-guided development of a balanced ordained ministry (women and men created equal by God) in a renewed Roman Catholic Church. The challenging times we are living in are calling for the re-imagining of how to best acknowledge and respond to the spiritual needs of God’s human family. Inspired by the Holy Spirit, we learn and grow together, returning to and following Jesus' teachings of inclusivity, compassion, and acceptance.' Dana resides in California."
"När ni kommer till honom, den levande stenen, ratad av människor men utvald av Gud och ärad av honom, då blir också ni till levande stenar i ett andligt husbygge. Ni blir ett heligt prästerskap och kan frambära andliga offer som Gud vill ta emot tack vare Jesus Kristus.
Det står ju i skriften: Se, på Sion lägger jag en hörnsten, utvald och ärad; den som tror på den skall inte stå där med skam. Äran tillfaller alltså er som tror. Men för dem som inte tror har stenen som husbyggarna ratade blivit en hörnsten, en sten som de snavar på, en klippa som de stöter emot. De stöter emot därför att de inte lyder ordet. Så är det förutbestämt för dem.
Men ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk som skall förkunna hans storverk. Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus." (1 Pet 2:5-9)
Tycker att dagens andra läsning var inspirerande... Där står det så tydligt om vår kallelse som kristna... Och där står det ingenting om att kvinnor inte skulle ha del i den.
Om kvinnor kan utgöra ett heligt prästerskap i vardagen, i världen - i och för sig står inget i den citerade texten om att detta skulle gälla där, utan det står om allas vår roll i det andliga husbygget, som ju är just kyrkan - så kan de det på ett specifikt sätt - tack vare Kristus, mitt i hans församling, i templet av levande stenar.
Tänkte också, i ett stickspår, åter på att det väl inte går att uttyda ur något enda som sägs i skrifterna att prästen ska representera Kristus under det som blivit till mässfirandet?
Jesus sa aldrig: "representera mig när ni firar måltiden" eller "var mina vikarier" - utan: "gör detta till min åminnelse" och "jag är med er alla dagar intill tidens ände".
Till vad behövs det representanter ifall Gud själv är med oss alla, är mitt ibland oss, när vi samlas två eller tre?
Prästen bär fram just ett andligt offer. Förkunnar Guds storverk. Så som det står att hela Gudsfolket ska göra... Inte bara vissa utvalda.
Bönerna i mässan är riktade från människor till Gud, från kyrkan till Gud - inte från Kristus till Fadern. Så synen på prästen som representant för Kristus stämmer helt enkelt inte särskilt bra - ens liturgiskt.
Tycker för övrigt att det är väldigt svårt att se Kristus i prästen. Särskilt om det är flera som koncelebrerar samtidigt - det ger ett lite klonat intryck.... Förutom att det är svårt rent allmänt att hitta några paralleller mellan nutidens präster och Kristus. Utom det att de är män - men vad har de annars gemensamt? Kristus är ju framför allt människa, först i andra hand man - och det är det andliga som är det viktiga i kyrkan - inte biologi.
Som kristna personer är prästerna kallade att efterlikna Kristus som vi alla, absolut - men skulle de vara extra lika honom som präster? I så fall får de allt jobba på... Eller snarare låta bli - så att Kristus kan framträda mer.
I evangeliet idag lästes en rad om att t.o.m. många präster kom till tro - det sägs förvisso om judiska präster. Men är det så långsökt att tillämpa det också på kyrkan?
Tror kyrkan har tagit sig vatten över huvudet när man utnämner människor till Gudsrepresentanter utan urskillning - och enbart män dessutom.... Inte minst ovärdiga sådana - pedofiler, alkoholister, karriärister.... Listan kan göras lång....
Varför inte bara se det som det faktiskt är - som människor kan vi alla tjäna i Kristi kyrka - på de sätt vi som personer är kallade till - inte utifrån kön, utan utifrån våra gåvor - som blir till gåvor för kyrkan, för världen. Och det är bara oss själva vi representerar. Även om idealet förstås är att något av Kristus ska skina igenom oss alla en dag. Så att världen kan tro...
