Jag vet inte om jag har tagit upp det här rakt på sak i min blogg nån gång - men det kanske jag borde göra. Har hittills alltid känt en motvilja mot att kalla mig feminist - för att jag har tolkat in en massa negativa saker i ordet - som inte behöver finnas där.
Det har närmast blivit ett skällsord på många håll - man kunde utifrån samhällsdebatten tro att definitionen av en feminist är något i stil med: "en rabiat rödstrumpa som är för abort och som hatar män". Har tvingats ta itu med mina fördomar mot begreppet. För den bilden stämmer verkligen inte alls in på mig. Men jag är positiv till att använda en nytolkning av ordet på mig själv.
För när jag har hört katolska tolkningar så kan jag inte annat än instämma. Jag känner många katolska män som är feminister på ett sådant sätt. Det handlar om jämställdhet - inte bara om att förbättra situationen för kvinnorna alltså - utan även om “befrielse” för männen från system som låser dem, tvingar dem till att vara vad de inte är, och inte heller vill vara.
Det handlar om att vi alla ska få bli dem Gud har skapat oss att vara - fullt ut.
Läste för ett tag sen en bra artikel - som fångar in något av det här.
Kolla gärna även in de här inläggen som jag tidigare har skrivit angående jämställdhet.
Under helgerna fick jag tid till att surfa runt i bloggosfären och läsa ikapp sånt jag inte hunnit med tidigare.
I Karins blogg fann jag flera intressanta artiklar om i grunden samma ämne: underordning och jämställdhet - på alla nivåer.
Skrämmande att det fortfarande ska vara så lång väg kvar att gå för att uppnå något självklart...
Den bästa artikel jag läst på länge är skriven av den förre Lutherske ärkebiskopen i Finland, John Vikström, och handlar om hur det ser ut i fråga om kvinnliga präster i vårt grannland. Mycket känns igen från svenska föhållanden - tyvärr. Man skulle vilja ställa samma brännande frågor som han gör om vad motståndet ytterst beror på.
Det tycks på botten "koka ihop" till att handla om stark grupptillhörighet förenad med usel (för att inte säga obefintlig) teologisk argumentation... På så lös sand som grund kan man inte bygga något annat än luftslott. Och det är just vad det rör sig om.
Bara ett kort men viktigt citat:
"Ämbetsbärarens uppgift är att vara tjänare åt Ordet och sakramenten, i vilka Kristus enligt sitt löfte är närvarande. Det kyrkliga ämbetet som sådant gör alltså inte Kristus närvarande. Det gör endast den helige Ande, som verkar i och genom Ordet och sakramenten oberoende av ämbetsbärarens kön och andra kvaliteter. Ämbetsbäraren representerar nog Kristus (”å Kristi vägnar och i hans ställe”, Apol. VII:28), men inte genom det han är utan genom det som han säger och gör - ”Den som lyssnar till er, han lyssnar till mig”. (Lk 10:16) Eftersom det kyrkliga ämbetets innehavare och utövare förutsätts ha denna relation till Kristus, Ordet och sakramenten, har frågan om könet överhuvudtaget ingen plats och betydelse i den lutherska ämbetssynen."
DN debatt tar upp frågan om bibehållna könsroller och där ställs den något förvånande ekvationen upp:
"Att mannen i ett parförhållande tar på sig en traditionell mansroll medan kvinnan går in i kvinnorollen beror på att båda upplever att de på detta sätt tillfredsställer varandras och familjens behov. Att ifrågasätta de invanda och könstypiska mönstren och sträva efter jämställdhet upplevs ofta som hotfullt, direkt felaktigt och likställt med att ifrågasätta partnern och hela kärleksrelationen. I valet mellan att åstadkomma jämställdhet inom parrelationen eller att bekräfta varandra och kärleksrelationen väljer par ofta det senare."
Var finns motsättningen i den av mig fetmarkerade meningen? Detta borde aldrig framstå som ett val - utan det ena leder naturligt nog till det andra om allt bara är som det ska.... Handlar "valet" inte istället om ekonomi - detta att män fortfarande tjänar mer än kvinnor av någon märklig anledning? Kan det vara därför papporna inte har råd att ta ut föräldraledighet i samma utsträckning som mammor? Familjen tjänar på att mamman är hemma med barnen. Anno 2008. Det blir då också en större katastrof ifall mannen blir arbetslös än om kvinnan blir det.
Min slutsats i fråga om detta:
Enklaste sättet att uppnå jämställdhet på i praktiken vore att lagstifta om lika lön för lika arbete. Har verkligen ingen tänkt på det?
På Brännpunkt beklagas männens taskiga läge retoriskt - och så överdrivet att det slår tillbaka på det författaren vill få fram:
"Enligt den feministiska retoriken, som märkligt nog accepterats som sanning av större delen av medierna och det politiska Sverige, är män en skock lata och egoistiska härskare som super, slår sina fruar och konspirerar i bastun om hur kvinnor bäst kuvas.
Runt omkring kvinnan lyser däremot helgonauran som en sol."
Han fortsätter:
"Verkligheten är att män befinner sig i underläge gentemot kvinnor på många områden. Kvinnor lever fem år längre, vilket inte uppfattas som något problem för jämställdheten (men om motsatsen gällt hade det säkerligen utmålats som en gigantisk orättvisa som snarast måste korrigeras genom ”kvinnosatsningar” i sjukhusvård och medicinsk forskning)."
Men han tycks inte vara informerad om att nästan all medicinsk forskning utgår just från män - har också läst nånstans om att medicinerna anpassas till män - och funkar därför inte lika bra för kvinnor.
Sorgligt förstås, att män lever så pass mycket kortare än kvinnor (trodde t.o.m. att det var mer än fem år). Vad beror den kortare livslängden på? Och ska det ses som en förlust enbart för män? Det är nog inte så kul att sitta ensam som änka heller...
Visst finns det sånt som inte är bra för män i vårt samhälle - även män diskrimineras. Självklart bör vi ta itu med detta!
Så fram för en sant jämställd syn på kvinnor och män som utgår från det som är bra för båda!
Håller utifrån denna syn med om en av slutklämmarna:
"Sann jämställdhet kan bara uppnås genom könsneutralitet i genusdebatten, där båda könens specifika svårigheter ges samma erkännande!"
Nyss hemkommen från årets första mässa funderar jag lite över de två första läsningarna...
Den första är den underbara Aronitiska välsignelsen (4 Mos 6:22-27), numera med andra ord än de "klassiska", så man får koncentrera sig för att inte läsa "fel" och utantill av bara farten. Svårt det där med nyöversättningar av sånt som hunnit sätta sig i "ryggmärgen" (ändå är jag för ung för att börja skylla på åldern...).
Herren välsignar dig och beskyddar dig. Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd. Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred.
Andra läsningen är ur Galaterbrevet (4:4-7) - om "söners" rätt.
Mässans texter anknyter till Jungfu Maria som firas på katolskt håll idag, liksom världsböndagen - men det jag fastnade mest för var bl.a. det som stod om "sönerna" i båda texterna.
Fick en liten aha-upplevelse...
Om Paulus ord ska tolkas som att även döttrar är inkluderade när sönerna nämns (och om detta är väl exegeterna alldeles överens - det var kutym att ofta nämna enbart män, men i detta inkluderades automatiskt även kvinnor), så varför inte också orden om Arons söner (prästsläkten) - som får i uppdrag att läsa denna Guds välsignelse över Israels folk (numera alla folk)....?
Är det bokstavliga söner det handlar om - eller är det textens ande - att det handlar om Guds barn - som är det viktiga?
Texterna fick plötsligt nytt strålande ljus över sig i fråga om detta...
Evangeliet upphäver dåtidens många tabuföreställningar om kvinnor, män, rent och orent.
I Kristus är vi alla ett. Ett nytt folk. Alla inkluderas och räknas. Inte bara Israels släkt, och inte bara män.
Man kunde önska att vi kommit längre i vår tids kyrka än vi har. Evangeliet har kommit så mycket längre, och är mer radikalt i sin (jämställda) omutlighet, än vi som är kallade att tillämpa det idag tycks vara....!
Kyrkans tidning har idag en liten notis om att arbetsgivare inom samtliga religiösa samfund borde granskas. Det är Claes Borgström, den avgående jämO som önskar detta i en artikel i Ordfront Magasin:
"Det finns en sak jag ångrar att jag inte gjort under mina sju år som jämO: att jag bara granskat arbetsgivare inom Svenska kyrkan, och inte inom övriga religiösa samfund."
"Europarådets resolution 1464 slår fast att religionsfriheten inte får användas som en förevändning för att kränka kvinnors rättigheter och att medlemsstaterna därför inte ska acceptera diskriminering som är en följd av att religionen tillskriver kvinnor och män olika roller i samhället."
Jättebra!
Men jag skulle vilja tillägga att även diskriminering INOM religioner i demokratiska och mer eller mindre jämställda länder bör tas på allvar och vidtas kraftfulla åtgärder mot.
De världsvida religiösa samfund i Sverige som med åberopande av sin "tro" diskriminerar kvinnor bör få statsbidraget indraget. För vad finns det för anledning till att stödja sådan verksamhet? De som vill fortsätta att diskriminera utifrån sin tro bör också ha tro för att få in pengar på annat sätt.
Rimligtvis bör det, i enlighet med resolutionen, även utföras en EU-granskning av påven/katolska kyrkan utifrån diskrimineringsperspektivet och kyrkligt anställdas jämställdhet; kvinnors och mäns lika rätt att pröva och följa sin kallelse, etc.
