CT,

Grattis, inlägget kan väl omöjligen få någon att gå i spinn?

"Det handlar om att vi alla ska få bli dem Gud har skapat oss att vara - fullt ut".

Vilken värld det vore: att vi alla accepterar att vi är unika, olika och värdefulla! Och att vi lär oss se det unika i varje människa, att se hela människan.

Min bild av feminism nådde absolut botten efter Ireen von Wachenfeldts numera bevingade "män är djur" uttalande. Jag kan dock förstå uttalandet, även som man. Men det finns syndare i alla läger, både män och kvinnor.

Men, en annan aspekt: liksom vi är skapta en smula olika, är det helt fel att tänka sig att vi (män resp. kvinnor) kan ha olika roller? I de historiska kyrkorna har vi ju som bekant en sådan "exklusivitet" avseende vissa ämbeten.

Men frågan är: finns det några givna sådana rollfördelningar, och mer "naturliga"?

Jag kan inte komma på några just nu...

Sedan kommer vi män att vara evolutionärt onödiga om ca 30 år, då vår roll ersatts med industriell kloning. Kommer den siste mannen att sitta i kalsongerna och dricka öl framför en TV på Naturhistoriska riksmuséet?

 

Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

 

Zoltan,

Man ska nog aldrig säga aldrig... :-)

Det finns säkert någon arg feminist som kan tänkas gå i spinn över att jag inte representerar någon extremform utan en "katolsk avart" av jämställdhetsfeminism som går ut på att upprätta såväl det kvinnliga som det manliga - vilket innebär att lämna många av klyschorna därhän och se verkligheten, och vad vi kan göra av den utifrån status quo - så att resultatet blir positivt för alla. Dessutom - förmodligen hyperkontroversiellt i många feministiska sammanhang - jag räknar med Guds ledning i detta.

Du skrev:

"Vilken värld det vore: att vi alla accepterar att vi är unika, olika och värdefulla! Och att vi lär oss se det unika i varje människa, att se hela människan."

Det är just så jag tror det var menat att vara.

Om det skrev jag nyligen lite tillspetsat (säkert retade det någon, men, men...).

Kan höra Gud sucka över den kyrkliga masskopieringsprocessen, dubbelmoralen - och över alla orättvisor i världen.

Min bild av feminism som något seriöst nådde också botten vid samma tillfälle som för dig - även om jag inte läste artikeln då utan bara hörde talas om den ganska så mycket - kanske ska läsa den nu? Inte för att det skulle få mig att ändra uppfattning i sak. Män (99% skulle jag tippa på) är inte djur!!! Och visst kan en del kvinnor vara lika otäcka som en del män. Om inte värre....

Jag vet inte vad jag ska tro om det där med rolltänkandet. Det verkar vara kulturellt betingat - i olika kulturer är rollerna olika - det finns ju/har åtminstone funnits t.ex. matriarkat.

Är kvinnor bra ledare?

Fortfarande i vår tid verkar det finnas många som har svårt att acceptera det - inte bara i kyrkorna utan också sekulärt. Läste en intresssant artikel i Kyrkans tidning denna vecka - om domprosten Tulikki Koivonen Bylynd och länspolismästaren Carin Götblad.

Tillbaka till din fråga om roller.

Behövs de? Till vad? Och i så fall vilka roller?

Jag är öppen för förslag på positiva roller som är värda att bevara!

Typ att män lagar mat, diskar, tvättar, städar - medan kvinnor läser bra böcker, surfar på nätet, vilar, äter choklad... Nä, jag bara skojar förstås - tycker det ska fördelas lika - det tråkiga blir faktiskt roligare då...

Men i övrigt?

Om rolltänkandet i vissa fall leder till diskriminering - hur kan det vara bra i dessa fall?

Då är vi tillbaka igen i ämbetsfrågan.

Om kvinnor känner en kallelse på samma sätt som män - så verkar det ju vara - varför ska då inte också kvinnor få följa den?

P.g.a. ett rolltänkande som inte fanns i den tidiga kyrkan eller hos Jesus - men som senare har införts - från det sekulära samhället - och som lever kvar än idag - även i bottenlagren i de kyrkor som har infört kvinnliga vigningar igen.

Jag hoppas innerligt att män inte kommer att bli överflödiga museiföremål (till sist uppstoppade sådana?)... :-)

Så illa ska det väl ändå inte bli?

Om det otänkbara skulle inträffa: även klonade barn lär bli pojkar ibland - eller tror du de kommer att sortera foster så att bara flickor får födas? Huvva!

Tillbaka till visionen.

Om vi alla fick/kunde leva fullt ut det vi är kallade att vara - sida vid sida - så tror jag att kyrkan och tron skulle bli attraktiv för fler.

Tänk om vi kristna kunde visa världen vad sann jämställdhet är...?

Men vi siktar förmodligen på jumboplatsen i det racet också...?

Förresten, off-topic - jag hittade nyligen ett inlägg du skrev i min gästbok - får jag flytta över det till ett nytt blogginlägg om den frågan som vi kan tala om här (eftersom gästboken täcker hela min hemsida och folk som inte har hittat bloggen nog inte fattar vad det handlar om - och de som är intresserade specifikt av frågan hittar det nog inte heller där)?

Charlotte

 

CT,

visst får du flytta gästboks kommentaren, vart du vill.

Avseende min gamla kommentar: det är två olika frågor.

1) Vilken form är lämpligast för att diskutera vissa frågor?

2) Ett allvarligt problem där jag personligen har en avvikande uppfattning jämfört med min gemenskap.

Jag tror att det är ganska lätt att i förväg se hur diskussionen i fråga två kan gå.

På vilket sätt tjänar vi Gud bäst?

Jag tror bloggen som medium tenderar att bli ett fördärvande tjatter i många frågor, särskilt då deltagarna endast har ett teoretiskt perspektiv, men ingen personlig erfarenhet alls. Då är det nästintill kriminellt att inbjuda till meningslöst, oinsatt och ofta direkt felaktigt pladder - jag är skyldig mina döende medmänniskor i Namibia mer!

Visst önskar jag att diskussioner kunde sprida mer kunskap och perspektiv, men den effekten är extremt sällsynt, tyvärr.