Tror det är ett mirakel vi just nu bevittnar, vad gäller FRA och frågan om avlyssning som kommer att beslutas om imorgon.
Äntligen vaknar svenska folket ur den likgiltiga soffpotatisdvalan och försöker faktiskt påverka politiken - och detta trots fotbollen!!!
Man kan undra om denna omröstning var strategiskt placerad så att vi inte skulle märka vad de gjort....förrän det var för sent?
På andra sidan match-masspsykosen.
Något säger mig att förslaget inte kommer att gå igenom imorgon - ifall regeringen ska kunna fortsätta med bibehållet förtroende.
I och för sig var detta visst något som redan förra regeringen hade på tapeten. Oppositionen tar alltså chansen att bli populära här - stryka folket medhårs. Hade de suttit vid makten nu hade det förmodligen varit tvärtom. Något i stil med det menade UNT's ledarskribent idag - en läsvärd artikel för övrigt!
Regeringen har det sannerligen inte lätt.... Men hundhuvudet kommer att kunna bäras betydligt högre om de går ur detta med stil - d.v.s. inser att det bästa är att sänka prestigeribban nu och erkänna att det inte var en bra idé precis.
Man kan undra var tanken ursprungligen kommer från. Tycker att det låter ganska USA-inspirerat. Det klingar "Storebror Ser Dig" - och hetsjakt på presumtiva terrorister. Kan det vara USA som har satt press på andra länder att hjälpa dem spåra individer som hotar nationen? USA's nation alltså.
För det här går liksom inte ihop med den svenska mentaliteten, som vid den här tiden på året livnärs på somriga jordgubbar och sill och koncentrerar sig på firanden av studenter, nationaldag och midsommar, och eventuellt fotbollssegrar - beroende på hur det går förstås.
Inte lurar det väl små lömska terrorister i smultronsnåren, i de grönskande potatislanden, på badbryggorna och i sommarstugorna?
Lika lite som de sitter och mailar om eventuella terrordåd på ett sätt som i så fall inte är extremt väl krypterat.
Det är tydligt att det enda som blir resultatet ifall förslaget - mot förmodan - skulle gå igenom - är att FRA kommer att kunna sitta och avlyssna våra personliga samtal och läsa meddelanden om ditt och datt - som de inte kan ha något intresse av - och som heller inte är ett hot mot nationens säkerhet. Inte heller USA's säkerhet.
Man får hoppas att de tar sitt förnuft till fånga innan det är för sent. Får jag rekommendera samtliga politiker som har tänkt rösta för förslaget ett kallt dopp i närmaste badsjö i morgon bitti? En kalldusch hemma går också bra förstås.
Så att hela landet slipper få en permanent strilande osynlig kalldusch över sig från och med imorgon.
Må det sunda förnuftet segra.... Den synbara prestigeförlusten blir då istället en vinst. Tro mig.
Det lönar sig visst att vara ihärdig... Idag kom insändaren in i UNT till slut - även om de har ändrat såväl den fyndiga rubriken till något platt och tråkigt, samt förkortat den en aning. Men budskapet går ju fram - och det är huvudsaken.... Får se om jag får några svar från politikerna...
Fick på en gång svar från Riksdagen när jag skickade en kopia av insändaren dit tillsammans med lite kommentarer. De bifogade motioner och förslag. Intressant! Svarade med fler synpunkter och förslag... Tydligen krävs det viss lobbyverksamhet om förslaget väl går igenom och Uppsala ska ha en chans. Hoppas det kan få ett folkligt stöd här i så fall. Och hoppas att partierna vågar titta över blockgränserna och samarbeta om det...
Apropå skrivande och svar så tycker jag att det vore kul med fler kommentarer på blogginläggen igen! Gillar när det blir livliga diskussioner. Och tycker att det är trevligare att samtala än att bara skriva och inte få någon feed-back - och den senaste tiden har det ju varit mest så. Troligen p.g.a. det fina vädret och alla helger. Men nu är det ju lagom vardagligt och kyligt för bloggande igen... :-)
Det går bra att ta upp trådar bland sånt som skrivits tidigare också. Och har ni förslag på vad ni vill diskutera här - kom gärna med det! Har fått några förslag redan, samt har ett par gästbloggsinlägg väntande - men det är alltid välkommet med synpunkter.
I övrigt så har mitt bredband trasslat enormt de senaste månaderna, så att det har varit svårt att ta sig in på nätet en del dagar - och man blir ofta bortkopplad när man väl lyckats ta sig in. De har till sist lovat skicka en tekniker som ska titta på det nästa vecka eftersom de särskilda nya kablar de skickade inte har förbättrat situationen nämnvärt. Idag var det dessutom driftstörning i hela staden - så jag kanske får avboka teknikern ifall det funkar hyfsat under resten av veckan.
Megasuck för datatrassel!
Bäst jag postar det här medan uppkopplingen för tillfället funkar... ;-)
Precis vad jag skrev en insändare om i mars - som aldrig togs in - fick inte ens ett svar från UNT.
Men nu kan det ju vara läge att publicera den apropå det här:
Replik till Håkan Holmbergs inlägg under "Uppriktigt sagt" idag (27 mars 2008).
Gratistips till Uppsalas politiker - guld värt!
Vill man åka buss i Uppsala räcker det inte att gardera sig med några småmynt - om man med det inte menar "guldmynt" förstås. Såna krävs det nämligen i dagsläget hela sex stycken av för att man ska få åka tur och retur inom staden, om så bara ett par hållplatser. Sextio kronor!
Det är nästan samma pris som för att åka tur och retur med buss ända till Stockholm... Betalar man med sms eller kort är resultatet som bäst halva det priset - vilket fortfarande är absurt högt för ett par minuters resa.
Att cykla kan vara livsfarligt - särskilt i snöstorm på oplogade knaggliga isbackar till "cykelbanor". Och att gå fram och tillbaka om man inte bor i centrum medför blödande skavsår. Det är lätt att förstå varför de som har bil väljer det alternativet.
Politiker som på allvar värnar om miljön borde satsa på att subventionera lokaltrafiken så kraftigt att det inte behöver kosta något att åka buss! Uppsala skulle kunna bli en exemplarisk föregångskommun i det hänseendet.
Härmed uppmanar jag alla miljömedvetna politiker i kommunen (oavsett partifärg) att gå samman och arbeta för att genomföra detta!
Jag törs lova: man kommer att få sätta in extrabussar i rusningstid, och även annars kommer folk att i mycket hög grad välja bussen istället för bilen. Det kommer att förbättra såväl stadsluften som människors hälsa.
Då löser man samtidigt också effektivt problemet med rånrisk vid hantering av "småpengar" (som för många av oss icke-politiker faktiskt är stora pengar). Ingen rånar en gratisbuss!
Fick av okänd anledning just ett pressmeddelande i min mailbox, vars budskap jag tycker är viktigt att lyfta fram. Publicerar det nedan - i politisk obundenhet. Heja - fortsätt driva frågan!!
Jag reagerar särskilt på ett par ord om flickor/kvinnor: "fördomsfulla budskap om deras ”natur”" - känns det möjligen igen från den inomkatolska debatten om kvinnliga präster....?
***
REGERINGEN BLUNDAR FÖR KÖNSDISKRIMINERANDE REKLAM
Mehmet Kaplan, Miljöpartiet de Grönas ledamot i justitieutskottet, kritiserar idag regeringens beslut att inte vidta åtgärder mot könsdiskriminerande reklam.
- Våra grundlagar står inte i strid med att kämpa för ett samhälle fritt från könsdiskriminering. Regeringen väljer istället att blunda för konsekvenserna av reklamens budskap om hur vi ska se ut och hur våra könsroller formas dagligen, säger Mehmet Kaplan. Rapporterna från Bris är alarmerande om flickor och pojkar som mår psykiskt dåligt av bland annat de utseendekrav som de upplever från medier.
Näringsdepartementet konstaterade i en förstudie år 2003 att medborgare av båda könen, men särskilt flickor och kvinnor har mycket små möjligheter att påverka de fördomsfulla budskap om deras ”natur” som sprids i det offentliga rummet.
FÖR VIDARE INFORMATION: Mehmet Kaplan, 070-623 12 34, Kristoffer Talltorp, pressekreterare, 0709-25 18 93, Zaida Catalán, jurist, 0709 – 566 901
Får för tillfället (under några månader) UNT, och hittar så gott som varje dag saker jag skulle vilja kommentera. Mest intressant är insändarsidan och debatten.
Men för att inte lusa ner redaktionen med vassa kommentarsinlägg så tar jag nog det mesta av det jag inte kan låta bli att kommentera här i bloggen.... Hoppas dock att en insändare jag skrev nyligen tas in...
Idag läser jag bland insändarna ett ytterst blekt försvar till de skyhöga garanterade politikerpensionerna - som politiker får lyfta under decennier samtidigt som de har andra arbeten. Det kan röra sig om flera hundra tusen om året i "bonus" - som tack för att ha ägnat något år åt politiken. Därefter är man visst kasserad på arbetsmarknaden....?
Enligt insändarskribenten finns det "goda skäl att ha politikerpensioner" - eftersom politiker kan göra sig obekväma genom att de säger sin åsikt, och riskera att förlora makten vid nästa val. Jaha?
Är det inte just det politik går ut på? Att man gör sig obekväm genom att säga vad man tycker, genom att stå upp för det man anser är rätt - ibland mot strömmen, och att man uttalar sig om saker man önskar genomföra? Ska man för att göra sitt förväntade jobb ha extra fallskärmspension utöver det vanliga (redan rejält tilltagna) arvodet?
Exemplen som ges är ganska absurda, som hämtade från en historisk svartvit film. Ett handlar om en bibliotekarie som blir lokalpolitiker och tar parti för invandrare när ett främlingsfientligt parti får makten och beslutar rensa ut böcker - om denne står upp för tron att alla är jämlika riskeras bibliotekarieanställningen i framtiden. Eller en läkare som arbetat som politiker och bjudit in judiska läkarkollegor under förföljelser i Tyskland och riskerar sitt läkararbete p.g.a. detta. Hur troligt eller vanligt är det att såna extremsituationer uppstår i dagens Sverige?
Om nu politiker anses riskera hela det framtida livet genom sitt uppdrag - varför ser man då så sällan politiker som ställer sig upp och säger nåt vettigt, något som går rakt in, som inte bara ligger på ytan och guppar beskedligt, som olja på vågorna? Var är de politiker som vågar ställa sig upp i snålblåsten och säga något "politiskt inkorrekt"? Mot den egna partilinjen. Mot den politikercentrerade politiken. Mot de svindlande orättvisa fallskärmarna och väl tilltagna egna arvodena.
Varför ska just politiker vaccineras och tryggas en livstidsinkomst när vanliga medborgare inte får ett öre extra - hur obekväma de än är? Har politiker så svårt att hitta nytt jobb efter politiken att de behöver denna silkesvantesbehandling? Eller får de kanske svårt att masa sig upp ur soffan och söka jobb när de vet att inkomsten är kirrad i vilket fall som helst? Hägrar månne årslånga semestrar på skattebetalarnas bekostnad? Eller bunkrar de upp för den riktiga pensioneringen med att lagra politikerpensionen vid sidan av inkomsten för det nya välbetalda arbetet? Ex-politiker kör knappast sopor, eller arbetar som städare, kan jag tro.
Hur motiverat är det att samtliga politiker garanteras ersättning för att en promille (om ens det) kan råka ut för svårigheter att återgå till sitt tidigare arbete eller hitta nytt liknande? Andra yrkeskategorier får ju lov att omskola sig och flytta hundratals mil om de inte hittar jobb där de är och med den bakgrund de har. De har inga garantier. Så har politikerna bestämt att det ska vara.
Varför ska politiker själva ha mer priviligierade villkor än alla andra?
Politiker lär för övrigt enligt en granskning nyligen vara de friskaste i landet - många har inte en enda sjukdag under flera år. Kan det bero på att de inte vill bli av med den höga inkomst de annars får 365 dagar om året? D.v.s. att de inte vill förlora en enda karensdag? Samtidigt som de vill försämra sjukförsäkringsvillkoren för alla andra. Kanske är politiker vaccinerade inte bara mot inkomstbortfall utan mot alla sjukdomar som vi vanliga dödliga kan drabbas av?
Tänk om politikerna kunde besluta om att bli av med sina förmåner (det handlar årligen om gigantiska belopp som slentrianmässigt och omotiverat betalas ut till de stackars ex-politikerna), så att alla som verkligen gör en betydande insats i samhället och som har förhållandevis låga löner kunde belönas med en fallskärm. De som utmärker sig som sjuksköterskor, lärare, dagispersonal, städare, sophämtare och avloppsrensare bland annat. Då kanske även politiker skulle få ändan ur vagnen och göra något vettigt som kommer andra än de själva till del...?
Om politiker skulle dela allas våra villkor utan att vara immuniserade mot inkomstbortfall - skulle det inte göra dem mer motiverade att verka just för allas bästa?
Och tänk om alla människor som vågade vara riktigt rejält obekväma skulle belönas med en bonus....
Då skulle nog t.o.m. de inomkatolska samtalen se lite annorlunda ut även officiellt. Mindre "politisk korrekthet" och mer rakt på sak. Påven borde införa en bonus istället för bestraffning av katolsk obekvämhet.... Vilket korsdrag det skulle bli!
Inte för att katoliker alltid är så värst moraliska - ens som politiker (se artiklarna nedan, två av dem handlar om katolska politiker)...
Z tog upp några oerhört viktiga frågor igår, som jag spinner vidare på här eftersom tankarna sprang iväg så att det som ursprungligen var menat att bli en kommentar där blev ganska långt.
Jag hade ändå tänkt skriva om det här nån gång mycket snart. Egentligen tänkte jag skriva en debattartikel till någon stor dagstidning, tillsammans med några andra från kyrkliga frivilligorganisationer. Men bloggar är ju ett annat sätt att nå ut direkt - de utgör en allt viktigare röst i samhället och debattklimatet.
Jag funderar mycket ofta över de frågorna (om rättigheten till ett land) eftersom jag kontinuerligt möter flyktingar som väntar på att avvisas från Sverige - eller som inte kan avvisas - för att de är "papperslösa", har gjort sig av med passet när de flydde, eller rest in på falska handlingar, eller utan handlingar, och inget land nu vill ta emot dem.
De hamnar i ett slags limbo. Ofta hamnar de i förvar hos Migrationsverket - tills så lång tid har gått (ibland handlar det om flera år, med upprepade försök att skicka iväg dem), att de inte längre kan hållas frihetsberövade, om än de saknar uppehållstillstånd. Då kan de plötsligt hamna utanför det svenska skyddsnätet om det vill sig illa.
Det är inte kul att sitta i förvar precis. Och det är förfärligt dyrt att ha folk i förvar - det kostar omkring 3.000 kr/dygn/person. Det hade varit billigare att låta dem bo på hotell... Många i Sverige känner nog inte ens till att det finns flyktingförvar eller vad det egentligen är. Bara ordet förvar är hemskt tycker jag - som om det handlade om förvar av kärnvapenavfall, eller ett människoförråd. Det liknar mest ett fängelse, eftersom avdelningarna är låsta, och eftersom det finns personal där dygnet runt. De som hamnar där har fått avslag på sin ansökan om asyl i Sverige, och av olika skäl förväntas personerna avvika från verkställighet av beslutet om de inte hålls inlåsta - alltså tas de i förvar. Andra kan ha hamnat där genom att de har åkt fast för något brott, eller blivit ID-kontrollerade av någon annan anledning - de har vanligen uppehållit sig i landet under lång tid utan att söka asyl.
Ju längre någon tvingas sitta i förvar - ju mer ökar desperationen, ångesten över att kanske snart skickas rätt in i en situation som innebär tortyr och fara för livet. Det är inte alltid psykologer tillkallas vid t.ex. självmordsförsök - istället kan personen placeras i häkte, eller mötas av en beväpnad insatsstyrka. Hallå? Vart tog den mänskliga förståelsen och förnuftet vägen? Är det kanske ett brott att till slut inte palla med en omänsklig situation?
De enskilda fallen är sekretessbelagda, så jag kan inte ta upp något sådant, och bara en liten bråkdel av allt som händer når nånsin medias uppmärksamhet.... Men jag har under de numera ganska många år jag har besökt flyktingar som volontär, sett och hört det mesta om den här världens elände - koncentrerat i ett nötskal....
Jag har också sett hur den nya lag om domstolsprövning av varje ärende, som kom för ett par år sen, först tycktes underlätta för många, även i och med den amnesti som vi i de olika kyrkodelarna gemensamt drev fram. Men sen har det mest gått utför.... Jag har av en jurist fått veta att ärendena numera inte prövas mer än ett par minuter hos Migrationsverket, som är den första instansen, och det mesta avslås rutinmässigt. En oerhörd bevisbörda läggs på den enskilde, och man tar inte tillräcklig hänsyn till särskilda omständigheter. Ifall någon överklagar beslutet måste denne komma in med nya uppgifter för vidare omprövning - ofta hjälper inte heller det, och ofta blir det många omprövningar i de mest tragiska fallen. Reglerna för de enskilda fallen har också byråkratiserats så att det nästan är omöjligt att rätta till begångna myndighetsfel.
Vadå rättssäkerhet?
Många hamnar också mellan stolarna p.g.a. den så kallade Dublinförordningen, som innebär att det land där en flykting först sätter sin fot är skyldigt att pröva asylansökan. I praktiken innebär det att länder som ligger långt bort från de länder där de största flyktingströmmarna kommer från ganska enkelt kan skjuta ifrån sig det mesta av det som borde vara ett kollektivt ansvar. Det gäller bl.a. Sverige (om än vi tar emot förhållandevis många jämfört med en del andra länder). För man måste helt enkelt mellanlanda nånstans innan man kommer hit - om man inte lyckas åka båt hela vägen från t.ex. Afrika (bara att överleva det vore en bedrift). Det här drabbar dessutom flyktingmottagandet negativt i de länder som får ta emot många av Dublinärendena - Grekland, Italien, Malta, etc. Förhållandena där är oerhört svåra - vilket också drabbar dem som söker sig direkt dit och alltså inte är Dublinärenden. Det förekommer att flyktingbåtar utanför kusterna hindras att ta sig till land. Människor dör för att de inte välkomnas nånstans....
Ska det verkligen få vara så här?
Ju mer jag ser av flyktingverkligheten, desto mer undrar jag över vilka som egentligen kan ta sig rätten att inmuta revir och sätta upp gränskontroller.
Är inte precis alltsammans Guds egendom?
Borde inte alla människor - alla Guds barn - i princip få välja att bo var de vill i världen - oavsett var de råkar vara födda? Ska det vara ett priviliegium för dem som hade turen att födas i ett rikt land?
Betyder "förvaltning" att lägga beslag på allt man kan så inga andra får del av det?
Betyder "försvar" att upprätthålla murar som inte borde finnas där? Som aldrig borde ha byggts upp? Betyder det förfarandet att man oavsiktligt skapar de krig som människor sedan tvingas fly från?
Man kan även ställa sig många av dessa landtillhörighetsfrågor i samband med kyrkan....
Ekumeniskt och inomkyrkligt.
Och interreligiöst med för den delen...
Till sist kokar allt ihop till vad man har för syn på Gud och människor...
Dessa förespråkas ytterst gärna av katolska kyrkan, och tycks då gälla så gott som överallt - utom just inom katolska kyrkan - där Vatikanska restriktioner effektivt hindrar dem.
Inte minst för kvinnor med en kallelse till kyrklig tjänst.
Funderade över detta igår när jag lyssnade på ett antal ekumeniska föredrag i S:ta Eugenias katolska kyrka i Stockholm, apropå ett nytt flyktingdokument från SKR som vill främja just de mänskliga rättigheterna. Där fanns debattdeltagare från flera sambfund, bl.a. svenska kyrkans ärkebiskop, en ortodox biskopsvikarie, och en kvinnlig pastor från Baptistförbundet - som satt bredvid den katolske biskopen!!
Hur uppenbar måste diskrimineringen bli för att de som är förblindade ska få synen tillbaka?
Funderade också över bättre lösningar av flyktingsituationen. Som det är idag är det bara en liten elit som kan ta sig till ett annat (väst-)land som flykting. Att smugglas kan kosta uppåt en halv miljon om man vill ha familjen med sig - dessutom är det illegalt. Men det är enda sättet.
En lösning, som jag inspirerades till igår, skulle kunna vara att inrätta internationella asylkontor i alla de länder som många flyr ifrån. Bevakade av FN. Dit kunde alla som är livrädda för att vara kvar i sitt land ta sig utan stora omkostnader - om behövligt med hjälp av FN-eskort. Varje enskilt fall kunde också prövas på det lokala asylkontoret, av oberoende jurister från olika länder, som är experter på flyktingfrågor. Därifrån kunde sedan alla behövande få hjälp att ta sig till ett annat land legalt, och söka asyl där - vilket borde beviljas utan långa procedurer eftersom det redan prövats och godkänts en gång av en oberoende instans.
Finns det då inga faror, t.ex. angående rättssäkerheten med ett sådant system? Såvitt jag kan se är de inte större än i de system vi har idag, som dessutom bara en liten minoritet - illegalt - kan utnyttja. Ett sätt att minimera riskerna i prövningen är att alla beslut kontrolleras av en annan oberoende instans.
Blir detta inte en administrativ jätteapparat? - kan man då fråga sig. Inte nödvändigtvis - eftersom en del resurser frigörs där de i nuläget är insatta, och ytterligare kan rekryteras. Det blir snarare en effektivisering av resurserna.
Man kan också fråga sig vad FN bör prioritera. Själv kan jag tycka att denna flyktinghjälp vore viktigare än att skicka ännu fler soldater in i krigsdrabbade länder.
Naturligtvis bör det hela också kombineras med ökade fredsbevarande insatser (utan stridsdeltagande), och införande av sann demokrati där den ännu inte finns... Så att allt färre behöver fly.
Även internationella volontärorganisationer (NGO) som har stor erfarenhet av flyktingarbete kan kopplas in.
(Går)dagens fråga i Dagen handlade för övrigt, apropå ekumeniken ovan, om katolska mässbesök. Det pågår en ganska belysande kommentardebatt i anslutning till det, som påminner om vad vi sett i bloggvärlden på sistone. M.a.o. finns det ännu en hel del missförstånd kvar om vad katoliker tror respektive INTE tror - som behöver redas ut... Fortsätt gärna samtalen i de trådar nedan i bloggen där detta påbörjats.
Idag sjungs det live i 22 timmar för vår planet, har jag hört... Direktsänt på tv lär det t.o.m. vara.
Och jag kan inte släppa tanken på att miljöklockan verkar närma sig fem i tolv.
Det behövs snart också en "svanesång" för vår jord - om inte betydligt mer görs för miljön.
Och där har kyrkorna en stor möjlighet - och ett stort ansvar - genom sin världsvida närvaro, och genom att tron faktiskt inkluderar ett värnande om skapelsen.
Ortodoxerna har sin gröne patriark - ett gott exempel på kyrkoledare som går före för miljön. Bara det att han kallar sig så leder tankarna i rätt riktning.
Och man ordnar baltikum-möten för miljön (där han väl är en av initiativtagarna om jag minns rätt). Där pratar man - och pratar - men allt färre tar sig dit för att lyssna, enligt en artikel i senaste Kyrkans tidning.
Kanske för att ordtröttheten breder ut sig allt mer... Det hjälper ju heller inte att bara prata. Informationen verkar ha gått in allt mer - om än många slår allvaret ifrån sig. Nu är det hög tid att handla! (Och inte bara ekologiskt/rättvisemärkt.) Det krävs stora insatser på alla fronter - och att fler tar sitt ansvar lokalt och visar på möjliga vägar framåt.
Hörde att elpriserna kommer att öka till det dubbla inom ett år, p.g.a. höjda utsläppsrätter. Och fast jag tycker att elen redan är på tok för dyr, så tycker jag faktiskt att det är bra. "Miljöbovars" verksamhet måste begränsas - och kan ekonomin användas som medel så - gott så! Samtidigt bör en satsning göras på upplysning om hur man kan spara el genom enkla medel. De som sparar borde belönas. Och man bör undersöka alternativen än mer. Kanske det också finns alternativ som vi ännu inte har upptäckt?
Och så har vi vår stackars Östersjö - som numera ikläder sig gul sorgmantel om somrarna - det går inte att negligera algblomningen, att fortsätta släppa ut allt möjligt, mediciner och kemiskt avfall, i sjöar och hav... Dödar vi dessa dör vi också själva.
Detsamma gäller luften - jag ser hur man bygger allt större anläggningar för att ta hand om allt större sopberg - men lukten från skorstenarna där känns verkligen inte nyttig att andas in - luktar förfärligt. Och där bygger man samtidigt också bostäder.
Man rensar också långsamt bort alla grönområden i innerstäderna verkar det som. Kolonilotter bortprioriteras för bostadsrätter, hallonbuskar rycks bort, och pålningsarbetet är oändligt, på 20 meter lerjord stabiliserar man inte så lätt en husgrund. Ser man verkligen inte vad man ställer till med? De gröna lungorna förstörs allt mer, så människorna inte kan andas.
Och bussbiljetterna har just chockhöjts med 30% - det är tydligt att man inte vill att folk ska åka kollektivt. Jag bara undrar; vart är vi på väg - och varför är det nästan ingen som reagerar?
Hallå...!?!
Behöver vi sedan verkligen allt vi omger oss med? Går det att börja tänka på annat sätt än: "Jag konsumerar - alltså är jag"? Särskilt som konsumtionen förstör så mycket. Borde vi inte prioritera det som är verkligt viktigt i livet istället? Sådant som rör människor, djur, natur...? Det är det som får oss att må bra - inte ett ständigt införskaffande av den senaste tekniken. Inte ett jagande efter pengar. Om ekonomin inte tilläts styra världen så skulle mycket gå att rätta till relativt enkelt.
Förhoppningsvis ska allt fler av dem som har fått förtroendet att bestämma vakna upp och se galenskapen.... Det går inte att fortsätta tänka så kortsiktigt som nu.
En av de allra bästa böcker jag nånsin har läst (alla kategorier inkluderade) är Stefan Edmans bok: "Jordens sång" - som är en svindlande färd genom skapelsen - vetenskaplig och andlig på samma gång. Jag läste den för många år sedan, och sen dess har den stått bland poesin i bokhyllan. För att den är så vacker.
När jag letade efter den idag fann jag den intill Povel Ramels "Min galna hage" (som skrevs långt före larmen om galna kosjukan...!).
Själv har jag en "egen" favvo-hage som för tillfället bebos av Highland Cattle - de liknar lurviga, härliga, urtida "murmeldjur", "mammutar" - och medan de är små är de pigga, nyfikna, ystra kalvar. De får illustrera ett upprop för miljön i detta sammanhang.
Jag nämnde den gröne patriarken - men vad gör andra kyrkor och samfund? Varför ser man dem inte på barrikaderna? Har man inte missförstått budskapet om man ser jorden som oviktig - om man bara vänder blicken mot himlen. Då missar man skapelsen, och sin nästa - och Gud. Man misstar sig....
Mystikerna är ytterst medvetna om skapelsens mysterium - Johannes av Korsets lovsång - Andlig sång - är en hyllning till allt det vackra - och jag glömmer aldrig den sommar som jag tillbringade tillsammans med bl.a. honom och Teresa av Avila och rådjur, harar, nässelfjärilar och allehanda blommor och grönskande äppelträd, och med en glittrande utsikt över Mälaren. Det var en obeskrivlig tid, där många av mina bästa dikter kom till.
Apropå det så publicerade Dagen min dikt: "Maskrosens evangelium" för några veckor sedan, tillsammans med fotot - dessa återfinns även här i bloggen, längre ner.
När jag var liten sjöng vi alltid "Kalla den Änglamarken eller Himlajorden om du vill.." på skolavslutningarna. Den etsade sig fast. Gör man det även idag? Eller är det bara "Du ska inte tro det blir sommar..." som gäller - fast vi snart står inför hoten om en evig sommar och klimatflyktingar i en stor del av världen p.g.a. växthuseffekten.
Lär man ännu barn och ungdomar att ta ansvar för miljön? Eller är det "omodernt", och vågar man inte ens säga åt dem att det finns papperskorgar och att de är till för att användas? Själv har jag plockat upp massor av pappersskräp och plastpåsar i ett naturreservat invid några skolor - där djuren annars sväljer de spännande färgglada påsarna... Och det är inte så svårt att gissa vad som händer då... Avslutningsvis ett citat av Augustinus, som även anknyter till ett tidigare blogginlägg denna vecka - om det mänskliga livet:
"Människorna beundrar det brusande havet, de uppstigande bergen och anblicken av himlen, men glömmer det underverk de själva är."
Kyrkans tidning har idag en liten notis om att arbetsgivare inom samtliga religiösa samfund borde granskas. Det är Claes Borgström, den avgående jämO som önskar detta i en artikel i Ordfront Magasin:
"Det finns en sak jag ångrar att jag inte gjort under mina sju år som jämO: att jag bara granskat arbetsgivare inom Svenska kyrkan, och inte inom övriga religiösa samfund."
"Europarådets resolution 1464 slår fast att religionsfriheten inte får användas som en förevändning för att kränka kvinnors rättigheter och att medlemsstaterna därför inte ska acceptera diskriminering som är en följd av att religionen tillskriver kvinnor och män olika roller i samhället."
Jättebra!
Men jag skulle vilja tillägga att även diskriminering INOM religioner i demokratiska och mer eller mindre jämställda länder bör tas på allvar och vidtas kraftfulla åtgärder mot.
De världsvida religiösa samfund i Sverige som med åberopande av sin "tro" diskriminerar kvinnor bör få statsbidraget indraget. För vad finns det för anledning till att stödja sådan verksamhet? De som vill fortsätta att diskriminera utifrån sin tro bör också ha tro för att få in pengar på annat sätt.
Rimligtvis bör det, i enlighet med resolutionen, även utföras en EU-granskning av påven/katolska kyrkan utifrån diskrimineringsperspektivet och kyrkligt anställdas jämställdhet; kvinnors och mäns lika rätt att pröva och följa sin kallelse, etc.
Så var det dags för nya mediestormar om det heta ämne som den katolske biskopen och pingstföreståndaren tog upp häromsistens. Med ungefär samma grad av finkänslighet och eftertänksamhet. Då gällde det abortturism - nu gäller det abortförbud.
Ett abortparti - eller snarare antiabortparti lär inte lösa problemet - för det är ett stort problem att Sverige har så höga aborttal - jämfört med exempelvis grannlandet Finland.
Abortförbud skulle förmodligen leda till massor av illegala aborter (som förvisso inte är livsfarligt för kvinnor i Sverige - så som det är för kvinnor i fattiga länder). Men är det verkligen det som är meningen?
Aborterna skulle alltså knappast minska genom ett förbud. De skulle istället utföras “svart”.
Jag tror snarare på andra åtgärder för att minska antalet aborter (om än en nollvision nog tyvärr är lika svår att nå som i trafiken - hur önskvärt det än vore).
Sådana åtgärder skulle kunna vara:
* Att föräldrarna har bättre koll på ungdomarna - var de är, vad de gör - alltid. Det är också deras ansvar att ge barnen en bra moralisk uppfostran - man kan inte överlåta allt till skolan!
* Att särskilt pojkar/unga män lär sig att ta sitt ansvar. (Det gäller än mer i andra länder - där DE i 99% av fallen är orsaken till aborter - eftersom kvinnor i en del kulturer inte har någon talan - och förväntas ställa upp på männens alla önskningar, oavsett om de är gifta med dem eller inte! Genom respekt och ökad jämställdhet kunde världens aborttal sjunka MYCKET drastiskt.)
* Utveckla bättre information om åtgärder som gör det möjligt för flickor/kvinnor att föda “oönskade” barn - som eventuellt kan adopteras av andra som hett önskar sig barn, men som själva inte kan få några. Det kan vara det minst dåliga alternativet i många fall. För samtliga inblandade.
* Högre åldersgräns för alkohol. (Och att föräldrar eller andra INTE köper ut.) För det tycks vara så att i en väldigt stor del av abortfallen (särskilt i Sverige), så är alkohol inblandat.
Liknelsen som ges i SvD mellan att köra rattonykter och att utföra aborter haltar däremot:
"Per Kronlid likställer ett abortförbud med rattonykterhet. - Det är förbjudet att köra onykter. På samma sätt borde det vara förbjudet att ta ett ofött barns liv, säger han till SvD.se."
Snarare borde den självklara "rattnykterheten" kompletteras med ett nyktert ansvar inom alla livets områden - och det gäller att börja i tid!
Det gäller som synes att främst satsa på förebyggande åtgärder snarare än att komma med förbud i ett skede när det redan är för sent.
Det behövs alltså inget “antiabortparti”!
Av ett enda skäl:
Det skulle effektivt motverka målet - som givetvis är att få ner aborttalet så lågt som det bara går!!!
Enligt min bloggranne som delvis verkar tycka annorlunda än jag i denna fråga (jag tror inte på straff som en bra åtgärd...ska de som hamnat i en desperat situation straffas ytterligare?), så skulle ett antiabortparti dessutom sannolikt dra med sig andra företeelser, som t.ex. utökat försvar. Och om nackdelarna i fråga om det är vi ense.
Ska det vara tillåtet att döda "födda" människor i krig efter krig? Vart tog "nykterhetsvisionen" i så fall vägen där?
Skapar man istället fred med alla medel så behövs till slut inget försvar.
Ett effektivt sätt att komma en bra bit på vägen vore att satsa på en rättvis ekonomisk fördelning - för varför ska vissa människor "hållas fattigare" än vi i i-världen, om inte för att vi billigt ska kunna utnyttja deras resurser - då blir ett samtidigt minimalt bistånd bara ett hån!
Samtidigt som fattigdomen bekämpas än mer kan man lösa flyktingproblematiken. Om människor har råd att stanna i sina länder - om det finns tillräckligt med arbete, som är tillräckligt bra betalt, och om det finns gott om mat - och är fred - så behöver de inte fly. Och det skulle vi kunna hjälpa till med - det borde vara FN's största uppgift, och en gemensam uppgift för alla länder som har det bra (ett samarbete över gränser är en fredsskapande åtgärd i sig).
Så en samvetsfråga till alla politiker är: varför gör vi i Sverige inte detta i högre mån än det lilla vi nu gör? Jag vill gärna ha svar på det - här i bloggen! Och jag vill se en förändring!
Skapar man ett rättvist, jämställt (!) och ansvarsfullt klimat i världen - såväl som i lokalsamhällena - d.v.s. uppfostrar man ansvarsfulla individer, och föregår politiker med gott exempel genom ett kompetent och ansvarsfullt arbete (inkluderande att hantera världsekonomin på ett bättre sätt) - så behövs inga förbud, inga vapen, inga förtryckande regler.
Då kan vi alla leva i ökad frihet, gemenskap, samhörighet - med stort personligt ansvar. Då frigörs automatiskt också mer resurser för utbildning och sjukvård (eftersom den ofantligt stora försvarsbudgeten kan skrotas).
Alltså är det som mest av allt behövs ett ansvarsparti - som tar ett ökat globalt och medmänskligt ansvar och som främjar vars och ens ansvarstagande!
Jag har kallat den här bloggen "A Catholic Renewal" - vilket inte betyder att det jag skriver om - och det jag kommer att skriva om allt mer framöver - bara berör den katolska kyrkan internt, eller enbart kristna (ekumeniskt).
Ordet "katolsk" används här samtidigt i den bredare - ja, allt omfattande - bemärkelsen: allmän.
Det handlar i stort om en förnyelse av allt: kyrka, religion, kultur, konst, politik, etc...
En förnyelse som till störst del pågår nästan omärkligt - det syns inte eftersom våra perspektiv är så små (jämfört med Guds).
Vi kan se fragment av den, liksom vi ser naturens förnyelse år efter år. Det är samma sak som sker varje gång - men resultatet är ständigt nytt ändå - det är inte samma blommor som växer upp om våren varje år, utan ständigt nya - individer. Och detsamma gäller människor - och förnyelsen av allt...
Förnyelsen kan liknas vid en spiralrörelse snarare än en linjär rörelse...
