Ibland är det väldigt svårt att välja text. Denna vecka var det så mer än hittills. Så det fick till sist bli både episteln och evangeliet eftersom de kompletterar (och problematiserar - åtminstone ur katolsk syn) varann på ett intressant sätt när de är ställda tillsammans.
Den som vill kommentera bara den ena texten är naturligtvis välkommen att göra det.... Men titta gärna på de två tillsammans....
***
Rom 11:33-36
Vilket djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud! Aldrig kan någon utforska hans beslut eller spåra hans vägar. Vem kan känna Herrens tankar, vem kan vara hans rådgivare? Vem har skänkt honom något som han måste återgälda? Ty av honom och genom honom och till honom är allting. Hans är härligheten i evighet, amen.
***
Matt 16:13-20
När Jesus kom till området kring Caesarea Filippi frågade han sina lärjungar: "Vem säger människorna att Människosonen är?" De svarade: "Somliga säger Johannes döparen, men andra säger Elia och andra Jeremia eller någon profet." - Och ni", frågade han, "vem säger ni att jag är?" Simon Petrus svarade: "Du är Messias, den levande Gudens son." Då sade Jesus till honom: "Salig är du, Simon Barjona, ty ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig, utan min fader i himlen. Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den. Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen." Sedan förbjöd han lärjungarna att tala om för någon att han var Messias.
Det mest intressanta med Jesus ar att gang pa gang forbjuder larjungarna, eller andra som han helar etc. Att tala om det. Intressant hur han hela tiden aktivt reagerar och kontrollerar sitt eget ode pa nagot vis. Han vet nar tiden ar inne, Jesus vet att om vissa saker han avslojar till Apostlarna skulle fa honom dodad, innan ratt tidpunkt. Han avslojar sig just den veckan innan Pascha till Sanhedrin etc. Annars sa ar Evangelie texten en utav mina favoriter. Om man kan ha favoriter. Det ar en sadan maktig sak han sager om kyrkan. For mig ar det denna text som bevisligen visar att kyrkan som organisation ar essentiell for ens fralsning.
Romarbrevet ar ocksa en fin text som speglar rejalietetn av vara liv. "Av, genom och till Honom ar allting" WOW...vilket betyder slutligen att ingen av oss igentligen kan satta ena foten framfor den andra utan Gud. Men samtidigt sa skapade Gud sin kyrka. Men det mest intresanta ar nog att omedelbart efterat sa kommer kapitel tolv om hur vi bor leva som kristna. Att vi bor gora vara kroppar heliga, och rena offer till Gud. Dvs. att bli ett med Guds vilja for en. Och i min situation som seminarist sa betyder det forst och framst att forst vara en Kristen man. Endast da jag kan saga att jag ar en brinnande kristen man sa kan jag igentligen bli en bra prast. Att brinna for evangelium, och des applikation i vara liv. Wow, den gava som ar kyrkan, dess litrurgiska och sakaramentala transfiguration av oss, och denna varlden. Utan vilken varlden skulle vara an ondare och skrammande. Endast genom de miliontals kristnas boner sa tror jag vi kan halla den Onde at bay i denna varlden, aven fast han gor sitt basta. Helvetets portar kommer inte att ha nagon makt over den. Kyrkan ger liv till varlden, varfor glads vi nte at detta och gar till kyrkan med ett stort leende, jubilerande varan Gud. Varfor ar det sa svart?
Ja, den så kallade "Messiashemligheten" - men inte alla evangelier framställer det så...
Och nu bryter jag kanske mot tanken med bibelbloggen en aning - genom att gå in på det specifikt teologiska mer än det andliga. Men det blir inte långvarigt - det är bara för att jag är nyfiken på en sak som passar bra att fråga just i samband med den här texten.
Jag undrar hur du som ortodox (och ni som är protestanter) ser på Petrus...
I katolska kyrkan är ju den här texten väldigt viktig som kyrkogrundande och ämbetsgrundande (påveämbetet).
Om man står utanför den tolkningsgemenskapen - hur tolkar man den då?
Sen tycker jag att det är lite intressant hur Romarbrevet nästan motsäger det påveämbetet står för:
"Aldrig kan någon utforska hans beslut eller spåra hans vägar. Vem kan känna Herrens tankar"
Om nu ingen kan det - hur kan påven det? Ofelbart dessutom?
Nej, där önskar jag mig lite katolsk ödmjukhet...
Vill som sagt alltså inte sätta igång en debatt om påven här - eftersom det är ett mer meditativt inlägg - men det vore fint om ni ville svara lite kort på det här.
Jag gissade att detta var vad du var ute efter, men I declined to follow your lead. :) Den texten sager ingenting om Petrus som varande en anda som har ett sadant hogt ambete. De andra apostlarna ar inte mindre i rang. Petrus ansags fran borjan vara den forste bland likar, det ar anledning Rom alltid ansag som havande forsta honor av de fem Patriarkaten. Men iden om Kristus vicariat, och en absolut overhoghet ar en senare uppfinning av ett desperat Rom. Desperat efter ar av barbarere och politiskt kaos.
Men Ortodoxa kyrkan har aldrig sett Pavens ofelbarhet etc som grundad i denna text eller nagon anan i Bibeln. Kyrkan var fran forsta borja konciliar, och endast det ett fullt ekumeniskt koncilie bestamde gallde. fast aven da sa kan man diskutera vad som igentligen gor ett ekumeniskt koncilie. Fast akdrig har det arit sa att Petrus bestamde och alla andra biskopar var tvugna att lyda honom. Detta ar ett fruktansvart snesteg i min asikt. Det gor ju andra biskopar bara till vasaller, inte verkliga biskopar. Som for oss den Ekumensika Patriarken kan inte bestama for nagon anann biskop i var kyrka, utan har snarare en slags centraliserande roll enbart. Aven fast det finns en viss hierarki och struktur, men inte pa samma satt som for katolska kyrkan. En biskop ar en biskop, endast jurdiska skillnader rader. Nar det kommer till stift niva dvs.
Sa for oss sa var inte detta nagononting som bara Petrus fick, eftersom I Jerusalem sa var broderna samlade for att diskutera fragan om icke judar som kom till kyrkan, och debatten fortsatte, och da var det James som satt som oversiare for konciliet. Jesus overlamnar ju rodret till alla larjungarna innan han uppstiger etc.
Det mest intressanta med Jesus ar att gang pa gang forbjuder larjungarna, eller andra som han helar etc. Att tala om det. Intressant hur han hela tiden aktivt reagerar och kontrollerar sitt eget ode pa nagot vis. Han vet nar tiden ar inne, Jesus vet att om vissa saker han avslojar till Apostlarna skulle fa honom dodad, innan ratt tidpunkt. Han avslojar sig just den veckan innan Pascha till Sanhedrin etc. Annars sa ar Evangelie texten en utav mina favoriter. Om man kan ha favoriter. Det ar en sadan maktig sak han sager om kyrkan. For mig ar det denna text som bevisligen visar att kyrkan som organisation ar essentiell for ens fralsning.
Romarbrevet ar ocksa en fin text som speglar rejalietetn av vara liv. "Av, genom och till Honom ar allting" WOW...vilket betyder slutligen att ingen av oss igentligen kan satta ena foten framfor den andra utan Gud. Men samtidigt sa skapade Gud sin kyrka. Men det mest intresanta ar nog att omedelbart efterat sa kommer kapitel tolv om hur vi bor leva som kristna. Att vi bor gora vara kroppar heliga, och rena offer till Gud. Dvs. att bli ett med Guds vilja for en. Och i min situation som seminarist sa betyder det forst och framst att forst vara en Kristen man. Endast da jag kan saga att jag ar en brinnande kristen man sa kan jag igentligen bli en bra prast. Att brinna for evangelium, och des applikation i vara liv. Wow, den gava som ar kyrkan, dess litrurgiska och sakaramentala transfiguration av oss, och denna varlden. Utan vilken varlden skulle vara an ondare och skrammande. Endast genom de miliontals kristnas boner sa tror jag vi kan halla den Onde at bay i denna varlden, aven fast han gor sitt basta. Helvetets portar kommer inte att ha nagon makt over den. Kyrkan ger liv till varlden, varfor glads vi nte at detta och gar till kyrkan med ett stort leende, jubilerande varan Gud. Varfor ar det sa svart?
bara nagra kvika tankar.