Jag bad Kjell Ove Nilsson (domprost emeritus i Göteborg) om att få lägga in följande aktuella debattartikel i min blogg (den är även publicerad i veckans nummer av Kyrkans tidning).
Den fångar in alla de vanligaste argumenten mot vigning av kvinnor - och bemöter dem på ett bra sätt, tycker jag.
Passa gärna på att kommentera och ställa eventuella frågor till artikelförfattaren....!
***
"I år firar vi femtioårsjubileet av kvinnans rätt till prästämbetet. Jag var nyprästvigd på våren 1958 och hade den sommaren brottats med problemen i bl.a. en stor enkät till alla präster. Jag kom efter viss möda fram till att det trots allt måste vara rätt att viga kvinnor. Det satt åt en del. Det fanns många påtryckningar och en mängd goda argument från Bibel och tradition, och ändå fick det bli ett ”JA”! Det ställningstagandet har bara förstärkts genom åren, inte genom lättsinnig anpassning utan tack vara ökad teologisk klarsyn – det var ju också ett huvudskäl till att jag blev domprost i Göteborg 1986.
Det har radats med ”goda” skäl till en annan åsikt. Men problemet med kvinnans tillträde till prästämbetet i Svenska kyrkan är t ex inte att en större del av kristenheten ännu inte medgivit det. Anglikanska kyrkan håller på att göra så i land efter land, och inom den romersk-katolska kyrkan pågår heta debatter, trots påvens nej - ännu.
Det är inte heller bibelsynen, eftersom Bibeln faktiskt inte säger något om det. Orden om att kvinnan skall tiga i församlingen (1 Kor 14:34) hör egentligen inte dit, vilket motståndarna indirekt medger: Felet med kvinnliga präster är ju inte att de tiger, ty tala får de, men de får inte, ”kan” inte, har inte makt att ”konsekrera” nattvarden, bl.a. därför att de inte antas kunna ”representera” Kristus. En kvinnlig präst kan inte, har inte förmåga, att läsa instiftelseorden så att de får sakramental verkan! En kvinnlig prästs nattvard är därför inte en riktig nattvard, säger de. Men om detta säger Bibeln ingenting!
Problemet med kvinnliga präster är inte heller en jämställdhetsfråga eller en könsfråga, det är inte ett socialt eller psykologiskt problem, men väl teologiskt. Socialt och psykologiskt var jämlikhet en omöjlighet på Jesu tid - inte teologiskt (jfr Gal 3:28).
Ojämlikheten var ännu en självklarhet: Kvinnan var i princip omyndigförklarad, under en man, nämligen sin far, sin bror, sin make. Hon kunde inte uppträda självständigt eller offentligt och ansågs inte vittnesgill. Så är det ju ännu på olika håll i religionens värld.
Hur skulle kvinnor då kunna vittna om Kristus, eller än mindre vandra med honom och hans manliga lärjungar ute på vägar och stigar - utan att helt enkelt anses för prostituerade?
Ibland vill man rationellt hävda, att om Jesus så velat hade han naturligtvis kunnat avskilja också kvinnor till apostlar. Se bara hur han ofta upphöjde kvinnans människovärde! Ett sådant resonemang är vilseledande och djupast sett en förnekelse av inkarnationen: Jesus var faktiskt människa just där, med den samhällssyn och kvinnosyn som där rådde. Inte ens Jesus kunde sätta sig över detta. Han var sann människa och han var själv tidsbunden!
Gör man allvar av människoblivandet kan man alltså bli förlöst både i fråga om bibelsyn och kyrkosyn - och kvinnosyn!
Här gäller det egentligen frågan om tidsbundenhet. Är inte också Nya testamentet bundet vid sin tid, inte minst i denna fråga? Och Jesus själv? Han var naturligtvis tidsbunden, han som kommit ”i köttet”, men hans frälsningsgärning är det inte, evangeliet är det inte. Och det är tragiskt, att det urkyrkan var tvungen att göra en gång p.g.a. omgivningens tryck, nämligen att inte tillåta kvinnor som präster och församlingsledare, det återspeglar en samhällssyn och en människosyn som nu delvis bara finns kvar i kyrkan, men inte längre i omgivningen! Det blir ju helt förryckt!
Evangeliet frigör, det binder inte. Det har sitt innehåll, givet och detsamma, alltid. Men detta har inte något att göra med könet på den som förkunnar det, eller som vid altaret utdelar Kristi kropp och blod.
Prästen representerar verkligen Kristus, och det har naturligtvis inte med prästens manlighet eller kvinnlighet att göra. Kristus var man, men han var också jude, omskuren, förmodligen mörkhårig! Representationen är teologiskt menad, sakramentalt, inkarnatoriskt. Den kvinnliga prästen, liksom den manliga, är kallad att i sin tjänst re-presentera Kristus, vad han gjort och ger, åter göra närvarande hans frälsningsgåva, aktualisera och realisera frälsningsverket, så att det blir gripbart, konkret tillgängligt för människors tro.Så när prästen predikar, döper, delar ut bröd och vin, är det Gud som gör det. Genom både kvinnor och män!
Allt detta talar för kvinnliga präster, inte emot! Det är värt att fira! Och det borde vara en självklarhet efter alla dessa år!"
Jag håller med Kjell Ove Nilsson, under dessa 50 år visar kvinnliga präster att de gjort ett gott arbete i kyrkans tjänst. Jag som hör hemma inom pingströrelsen , vet att det är först de senaste 10-15 åren som kvinnliga pastorer blivit allmänt accepterade hos oss. Tidigare fick de endast arbeta som "evangelister" De sänders ut på 30-50 talet till byar ut i landet där det gjorde en viktig insats byggde upp församlingar, men församlingspastorer fick de aldrig bli.
Detta är min första egna blogg, jag har är gästbloggare hos "Forum för frihet" Nyhetsbloggen vill ge tips om nyhets och debattartiklar som ger läsare en djupare insikt i den komplicerade situationen i det heliga landet
Känner du till att Liberala Katolska Kyrkan vigde en kvinna till präst i lördags? Det är tydligen den första katolska kvinnan i svensk historia som blir präst...
Privatkristen ar en ny term som jag inte forstar. Ingen ar ensam och kristen, alla tillhor vi Jesus Kristus. Himmelen, eller helvetet, beroende pa hur du upplever det ar en och samma plats. Ingen kommer vara utanfor Guds nad. Alla kommer att vara i Guds omedelbara narhet, vid parosia. Sa himmel eller helvetet ar hur du kan vara med dina medmanniskor har och nu, och ocksa i himmelen. Du kommer att erfara Guds karlek, och dina medmanniskor precis som du gor nu. Darfpor ar det sa viktigt att vara del av en kyrka, darfor att vi kommer inte att vara ensamma i himmelen, eller helvetet, utan tillsammans med alla andra. Bara en tanke angaende anonym privat kristen ovan.
Okej..jag har undvikit denna diskussion. Inte av radsla att bli pahoppad, och attackerad ideologiskt, utan for att utav radsla for att sa mer sorg, och splittring i en redan alltfor splittrad kyrka. Det ar tydligt att ordinationen av kvinnliga praster ar slutet av all ekumenisk debatt med ortodoxa kyrkor. Av en simpel anledning, darfor att det ater igen ar att ta steget annu langre ifran oss ortodoxa.
Dvs. splitten blir storre, for att ortodoxa kyrkan ar, om man skulle titta pa det fran en daglig svensk analogi, till hoger om den romersk katolska kyrkan. Liksom Republikanerna ar till hoger om Moderaterna... :)
Denna bild ar forvisso inte ratt heller, men ger oss en mojlig tankebana. Varfor skulle detta vara slutet pa alla ekumenisk debatt. Darfor att de Ortodoxa ar styvnackade fariseer? Nej..au contraire. Men darfor att det ar ett totalt, och permament overgivande av den heliga traditionen.
Kvinnor har aldrig vigts till praster, men forvisso diakonessor. Aven fast detta ar borta ur aven den ortodoxa kyrkan sa ar det aktiva, och reella diskussioner, och planer att aterinfora diakonessorna. Sa detta ar inte helt enkelt en fraga om ordination.
Utan snarare en fraga om varfor ordination? Varfor ordination om alla dopta och krismerade kristna ar praster, och deltager i kyrkans uppbarande av gavorna for varldens fralsning? Darfor att Jesus satte asido apostlarna, och dessa valde sedan eftertraddare etc. Sa fragan ar da varfor inte kvinnliga praster eller prastinnor? Jesus uppenbarade sig ju at St. Maria Magdalena..osv. Och kvinnorna var narvarande vid pingst etc.
Det var inte ett kulturellt beslut, darfor att i de hedniska landerna dar Kristendomen till slut spred sig hade redan prastinnor. Det var ju faktiskt sa att religion till stor del var lamnad till kvinnor. Inte heller var det for att Paulus skrev vad han skrev, texter som till sist och slutligen hittade sin vag till Kanon av Nya Testamentet under 300-talet efter Kristus. Da redan en etablerad regel for kyrkans tro var etablerad.
Kyrkans tradition var etablerad av Kristus sjalv. Inte for att vi ska i dagens lage titta pa det som kulturell predestination, for lat oss vara arliga, Jesus blev korsfast for att han brot med fariseerna. Jesus brot med fariseerna och den Judiska traditionen till den grad att han sade, "I am the Lord of the Sabbath." Sa att pasta att Jesus inte skulle ha valt kvinnor till apostlaskapet ar en allt larvigare ide, an att tro att Jesus skulle ha valt kvinnor om han ville. Jesus ar inte bara en manniska (bunden till sin kuluturella och historiska tid), utan sann manniska, och sann Gud, vilket innebar att han inte var bunden av vanliga manniskors synsatt, synder etc.
Jesus ar Gud, punktslut. Sa att saga att Jesus inte hade mojligheten att valja kvinnor till apostlaskapet om han ville det ar lite smaaktigt. Det ar som att saga att Jesus Kristus, som var dar nar varlden skapades, inte kunde gora som han ville tva tusen ar sedan. Om jag vill minnas ratt sa uppstog han fran de doda, och brot med fariseeisk konvention hela tiden, och faktiskt instiftade egna budord. Jesus gjorde vad han ville tva tusen ar sedan.
Sedan vill jag kommentera pa tanken att prasten fran en sakramental, teologisk synpunkt, att det inte spelar nagon roll vilket sex han ar. Okej men lat mig da paminna er alla att prasten inte agerar pa egen hand. Prasten agerar som en eskatologisk symbol for den enda prasten namligen JEsus Kristus. Jesus efter uppstandelsen, och uppstigandet till himmelen, blev inte plotsligt hemaphrodit. Han ar och forblir en man. Saleddes fran en litrugisk synvinkel sa kan en prast endast vara en man. Darfor att han agerar som en ikon av Jesus, inte en konslos Gud. Jesus uppsteg till himmelen i kropp och sjal sa att saga. Plus att en prast inte gor ett skapandes dug for sig sjalv, utan pa en Biskops uppdrag. Prasten ar inte en Biskop, utan tjanar en Biskop, och framfor en liturgi i Biskopens stalle. Biskopen ar den som igentligen representerar Kristus i liturgin. Anledningen diakoner kunde vara bade man och kvinnor var for att diakonen ar en ikon for angalarna(anglarna ar konslosa). Och vad menar jag da med ikoner...Den Gudomliga Liturgin ar inte en teater, utan en IKON av den eviga liturgin som ar hos Gud.
Prasterskapet kan bara forstas fran ett eskatologiskt perspektiv. Eskaton, varande Kristus kommande, och Hans etablerande av det eviga riket. Vilket redan skett, eftersom hos Gud sa finns ingen tid. Endast vi lider av tidens gang. Saleddes sa om vi laser Evangelium fran en eskatologisk synvinkel sa forstar vi battre Jesus citat, "sok forst Guds riket... etc."
Sedan har vi hela biten med Traditionen, vilket var fran borjan. Vi kan lasa bade Petrus, Paulus, och Johannes skriver om hur de kristna ska vara lydiga till traditionen de fatt fran faderna. Dvs. kyrkans tro var given oralt, och litrugiskt, innan skriftligt. Plus att slutligen sa leder Den Helige Anden kyrkan, inte manniskor. Att saga att den Helige Anden nu plotsligt har uppenbarat for en liten grupp kristna att kvinnor ar jamlika man, och saleddes bor bli vigda till praster, aven fast kyrkan under tva tusen ar aldrig gjort detta pga av dess lojalitet till den tro de blivit givna ar ocksa lite underligt. Om vi idag lever i ett sadant olika samhalle an Jesus sjalv, varfor kom han inte nu? Da kunde han ju givit kvinnor samma roll i den liturgiska kontinuiteten som man. Men vanta nu om Jesus ar den enda och ursprungliga prasten vad innebar det for Eskaton. Innebar det att kvinnor, likval som man kommer att lyfta upp gavorna i himmelriket, nej enligt min forstaelse sa ar Jesus samme judiska man nu som han var tva tusen ar sedan. Dvs. den andra personen av treenigheten. Kyrkan ar ju bunden till den kanoniska, och liturgiska tradition den blivit given fran Jesus sjalv. Jag ar overtygad om, som en modern man utan nagon som helst bekymmer att dela ansvar i hemmet med min hustru, att den heliga Traditionen inte ar byggd simpelt pa patriarkaliska , kulturella , sociologiska, och politiska ideer. Darfor om sa var fallet ar det mer troligt att vi skulle ha haft prastinnor i kyrkan idag. Darfor att prastinnor var vanliga i den hedniska kultur som varan kyrka till stor del lutar pa.
Sist vill jag saga att Paulus skriver ju ocksa i sina epistlar att en Presbyter, pastor, skall vara en man, gift endast en gang etc... sa det ar skriftlligen belagt. Tydligt och klart, och av denna anledning. Det ar mindre om kvinnors roll i liturgin, och som ordinerade personer (diakonessor), an om verkligheten om Jesus val, kyrkans tradition, och realiteten av att prasten ar en IKON av den eviga, och enda arke prasten Jesus , pa en Biskops uppdrag i ett eskatologiskt, doxologiskt, och liturgiskt perspektiv. Det handlar valdigt lite om kvinnors intelligens, eller kvalifikationer som ledare i denna varlden. Plus framfor allt sa ar det samma lojalitet, och trohet till den samma Traditionen som har styrt kyrkan under de forsta tusen aren som styr henne nu.
Detta ar varfor Schmemann och den Ortodoxa kyrkan star dar den star. Men jag vill ocksa papeka att denna fraga aldrig kommit upp i ett ekumeniskt Koncilie, och som det ser ut nu aldrig kommer att komma upp. Den Ortodoxa kyrkan lutar sig valdigt mycket pa den ursprungliga konciliateten som styrde kyrkan de forsta tusen aren, och tills kyrkan vander tillbaka till den sortens diskussion sa forblir dessa fragor olosta. Darfor att kyrkan de facto ar splittrad. Sa det handlar inte ens om att inte diskutera, utan snarare inom vilken ram vi diskuterar denna fraga. Och grejen med de katolska kvinnliga prasterna ar att de inte kanoniskt kan erkannas eftersom de agerar emot kyrkans ord, vid detta tillfalle. Och kyrkan styrs fortfarande av den Helige Anden. Kyrkan ar och har alltid varit hierarisk.
Jag ber om ursakt for mitt langa svar, och framfor allt for alla ondsa kanslor jag ma ha skapat.
Finns det mer att läsa om vigningen nånstans? Var du med så att du kan berätta om den?
En liten fotnot bara - liberala katolska kyrkan har såvitt jag har förstått det ingenting gemensamt med katolska kyrkan - det är bara namnet som liknar det. Rätta mig gärna om jag har fel!
Ur den synvinkeln så är kvinnan som vigdes inte katolik - till skillnad från de katolska kvinnor som har vigts illegalt under de senaste åren.
Hon är då definitionsmässigt den första svenska liberalkatolska kvinnan som vigts.
Och det vore som sagt intressant att läsa mer om henne!
Tack för din redogörelse av den ortodoxa synen....
Jag ska inte skriva en lång kommentar även om jag förvisso kunde göra det... :-)
Hoppas istället att Kjell Ove vill kommentera eftersom det är han som har skrivit artikeln (som handlar om kvinnliga präster i svenska kyrkan - inte om de katolska kvinnor som vigts illegalt).
Vill bara inflika att Grekisk-Ortodoxa kyrkan har återinfört kvinnliga diakoner 2004 - men de har inte liturgiska uppgifter.
Själv har jag fått en ny tanke under reträtten som jag återkommer med om några dar - om hur kvinnor kan bli präster - i Kristi efterföljelse.
Man måste nog skilja en aning mellan den jordiske Jesus och Messias. Jesus var man - men är Messias/Kristus enbart man?
Hur kan vi då alla vara Kristi kropp?
(Se ett tidigare blogginlägg för några veckor sen för en fördjupning av det.)
Vill också säga att det tyngsta skälet (min personliga åsikt) till vigningar inte är jämställdhet utan Guds kallelse. Och den går också till kvinnor - som lider av att inte få följa den. Kyrkan som helhet blir också mycket fattigare p.g.a. det.
Nu får ni som vill slita varann i stycken... Fast helst inte... ;-)
Angående "privatkristen" - så är det ett ganska vedertaget begrepp här...
Jag kan mycket väl förstå dem som i sorg lämnar Kyrkan - eller inte känner sig hemma där och vill träda in.
Det är nog vi "kyrkokristna" som får ta på oss den skulden - att vi inte alltid välkomnar alla på ett bra sätt, och inte visar tydligt och övertygande på Kristus för omvärlden.
Jesus sa något om att han också har "andra" fållor - förmodligen är det så även idag. Bara för att någon (av olika anledningar) inte tillhör en kyrka så betyder det inte att den är utesluten ur Kristi gemenskap.
Men visst - idealet är att alla kristna också skulle dela denna gemenskap.
Tack sa mycket Charlotte. Det var en lang redogorelse, och jag tror inte jag argumenterade nagot nytt har. Inget jag sade var ovantat eller overraskande tror jag.
Men jag sade ju ocksa i borjan att jag varit valdigt varlig om att skriva nagot pa fragan eftersom jag vet att detta ar en blogg dar de flesta ar valdigt pro kvinnliga praster. Vilket ar okej i sig. Fast jag ar mycket mer intreerad att forsoka hitta det vi har gemensamt, och finna en frid mellan de kristna kyrkorna. Well now the cat is out of the bag... as they say. +
De som läser/kommenterar här har alla möjliga åsikter - jag vet inte om de flesta är för eller emot kvinnliga präster - det varierar säkert också med tiden. Ibland verkar det vara fler som är för som tittar in och ibland är det snarare fler som är emot...
Alla åsikter är välkomna.
P.S. Vet en annan katt som är ute ur sin favvopåse (och hemma igen)... Bloggarkatten... ;-)
Tv sma bitar igen pa kvinnliga praster. Forst pa hur vi kan vara Kristi Kropp: Jesus Uppsteg till himmelen i sin kropp. I Eschaton sa kommer vi att uppsta med varan kropp. Sa Jesus sitter pa Faderns hogra sida i sin glorifierade men korsfasta kropp. Plus att vi ar alla Kristi kropp genom den Helige Ande i dopet. Vi ar all kallade till att vara Guds folk, det Nya Israel. Och vi ar alla ansvariga for att deltaga i det liturgiska transformerande av denna varlden som har sin hojdpunkt i den Gudomliga Liturgin, och framfor allt da Eukaristin.
En Ortodox Prast kan inte lyfta upp gavorna utan att Guds folk ar samlade. Och nar gavorna blir kristi kropp och blod ar irrelevant. Det ingen magisk formel utan det ar hela den liturgiska dagens hela samlade process som nar sin hojdpunkt i just Eukaristin.
Den andra grejen jag tankte kommentera pa ar kallelse. Det ar ingen sjalvklarhet att en kan bli prast, diakon eller nagonting bara for att man pastar sig ha en kallelse. Jag har en kallelse till prsterskapet, men jag ar inte garanterad att bli vigd. Endast om Kyrkan, dvs. min Biskop, min Spirituella Fader, prasterna vid skolan, professorerna, och mina broder och systrar som studerar dar anser mig mogen och vardig sa kan jag bli vigd till Prast. Sa det ar folk som har en kallelse som inte blir vigda till prast. Bara en parentes, att bli vigd till prast ar absolut ingen generell rattighet, utan en seperation genom vigningen. Det betyder inte att en "lekman" har mindre vikt i Kyrkans roll i varlden. lekmannen maste ju vara dar i liturgin for att offret ens kan goras for varldens fralsning. Denne maste deltaga i och svara pa bonerna...Let us again pray to the Lord. Kirie Eleison! Sa ar det.
Just för att vi alla är Kristi kropp - så blir det märkligt att binda närvarogörandet av Kristi kropp i Eukaristin (men inte annars) enbart till män.
Extra märligt blir det eftersom det ju egentligen inte är prästen som gör något (annat än ber) - utan Gud som förvandlar (håller med om att det inte är viktigt när det sker, bara att det sker).
Så vad blir skillnaden ifall en kvinna gör detsamma?
En man är inte lik Jesus bara för att han är man - och än mindre Kristuslik. Det krävs mer än så... Och inte bara en yttre likhet utifrån hur vi tänker oss att Jesus såg ut (vilket många inte har - blonda, rödhåriga, skägglösa etc).
Förnekar man att en kvinna kan be Gud förvandla Eukaristin så förnekar man i princip samtidigt att Gud hör kvinnors böner i alla andra fall... För att de är kvinnor.
Och det tror jag få skulle göra.
Alla de andra sakramenten är inte bundna till prästen - t.ex. kan diakonen utföra flera, och lekfolk kan döpa.
Det blir snett också när man särskiljer vissa av sakramenten så att bara vissa män ska få ha hand om dem.
Det blir en konstig hierarki mellan sakramenten... Och en sakramentalisering av sånt som från början var naturligt för så gott som vem som helst som var en hängiven kristen att göra.
Jag skulle önska ett tillbakagående i den riktningen. Men det verkar just nu ganska långt borta... Istället går trenden åt andra hållet.
Ja - alla som är kallade/känner sig kallade vigs inte.
Det är helt riktigt att det är så - det behövs någon form av urskiljande av dem som är lämpliga och dem som inte är det.
Men det som är fel är att alla kvinnor är uteslutna från urskiljandet - på förhand - bara för att de är kvinnor.
Oj, inte visste jag att det skulle bli så mycket debatterande p.g.a. mitt lilla inlägg. Hoppas inte någon tog illa vid sig? Ville bara berätta att det finns människor som anser sig vara katolska och som har apostolisk succession från katolicismen, som inte har problem med detta att viga kvinnor till präster. Var tyvärr inte med på vigningen i Liberala Katolska Kyrkan, men det hade nog varit en upplevelse! Kanske det går att googla fram mer info om den?
Att jag kallar mig privatkristen beror på att jag anser mig vara kristen men inte vet vilket samfund som är det rätta för mig. Det är så många samfund som säger sig vara ensamma om sanningen och som anser sig vara den enda rätta kyrkan... men varför känner jag mig då så fel hos dem? Det var så jag snubblade på Liberala Katolska KYrkan - har varit på flera mässor hos dem den senaste tiden och tycker att de känns väldigt katolska, men de har inte en massa dogmer eller bestämmelser om hur människor skall leva. Visst vill jag också tillhöra en kyrka! Måste bara bli klar över vilken... får se vad det blir, men en sak är säker: om inte en kyrka accepterar att Gud står över könsuppdelningen och därför bör representeras av bägge könen för att vara en Gud för både män och kvinnor, är det inte en kyrka för mig!
Det brukar nästan alltid bli en hel del debatterande här... ;-)
Men nu blev det ju extra intressant bredd på det hela både med ditt inlägg och med den ortodoxa synen.
Jag har redan googlat men inte hittat något om vigningen - hör av dig om du gör det!
Menar du den liberalkatolska kyrka som finns i Sthlm? Jag mötte prästen där (eller en av dem eftersom det väl finns flera) för ett tag sen - han är en "volontärskollega" till mig.
Håller med dig om att Gud står över mänskliga regler - för det är ju vad det är frågan om - och bör representeras av både kvinnor och män för att det ska bli rättvisande - men kyrkan är ändå helig - trots alla brister....
På något sätt måste man börja och förbli i det.
Om man ska hitta något som är perfekt på ytan och i alla detaljer så kommer man nog att vara kyrkolös jämt...
Min sista kommentar pa detta amne ar en ganska intressant och sagande artikel. Det ar en artikel som sist och slutligen ar det basta svar jag kan ge. Tills den Helige Ande plotsligt leder oss ur den tradition vi ar del i. Det varande den Ortodoxa kyrkan. Sa for de som fortfarande ar intresserade i detta amne bor lasa denna artikel.
Jeg tror NT sier ja til kvinnelige og mannlige prester. Men jeg tror den sier nei til hierarkiske prester. Likevel velsigner Gud ulike kirkesamfunn, husmenigheter og andre, for ingen er perfekte. Her er noen kommentarer:
KUN 10 % TRADISJON: På 300-tallet innkalte Staten alle biskoper man kjente til i Romerriket på den tiden. 90 % av biskopene møtte ikke opp. Likevel er det de 10 % som kalles Tradisjonen og som vi liksom skal støtte oss til. Hva med de 90 % som ikke var på dette møtet?
FINE TITLER: Tradisjonen er i konflikt med oppfordringene til Jesus, for eksempel: Vi skal ikke forsøke å oppnå religiøs status med klærne våre, og vi skal heller ikke kalle noen for far, slik for eksempel ortodokse prester krever (Matteus 23:9).
PETER ER MOT KRISTNE SJEFER: Prester/biskoper skal ikke være sjefer, det sier Peter (1. Peter 5:3). Likevel krever ortodokse biskoper at man sier "Bless despota" til dem, altså: "Velsign meg, sjef." Igjen settes Tradisjonen foran Skriften.
I NT brukes despot-ordet ikke om prester/biskoper. Hvem brukes det om? Jo, det er Paulus som kommer med en oppfordring til gifte kvinner. (1. Tim 5.14) De skal være sjef på gården (ikke kjøkkenet, men hele gården og de ansatte slik ordet brukes ellers i NT).
FØBE VAR DIAKON: Paulus sier at kvinnen Føbe er diakon. Hun er et menneske med navn, kjøtt og blod. Og hun anbefales av Paulus. Dette står med solide føtter. Så har vi oppskriften til Paulus som sier at en diakon skal være én kvinnes mann. Her kan de se ut til at Paulus er mot kvinnelige diakoner. Men oppskriften er uten navn, kjøtt og blod. Altså står den svakere når man skal sammenligne de to bibeltekstene. Oppskriften preges av at i antikken var det menn som eide husene, derfor var kvinnelige diakoner sjeldne, en logisk og naturlig forklaring. Det fantes ikke kirker, så vi må anta at diakonene gjorde tjeneste ut fra sitt eget hus. Midt i oppskriften må Paulus derfor skyte inn at det samme gjelder for kvinner. Tradisjonelt tolkes setningen til at den gjelder kvinner gift med prester/diakoner, noe som ikke reduserer poenget hvis vi tenker på ekteparet Priska/Akvillas. Uansett, når man skal se hva Paulus mente i praksis, må man se hans anbefaling av Føbe. Og når han anbefaler henne, må man lese oppskriften på prester/eldste/biskoper på samme måte: Ja til kvinner.
LITURGI ER INNSAMLING TIL FATTIGE: Sjekk ordet liturgi i NT. Liturgi er å samle inn penger til fattige eller å bruke kroppen sin i Guds tjeneste. Og, hold dere fast: Ordet prest brukes ikke i sammenheng med liturgi i NT-paradigme. Hvor er kravet om "tydelig og klart"?
PRIVAT-KRISTEN: Det er første gang jeg hører dette uttrykket. Men det er paradoksalt nok den eneste posisjonen man kan ha for sterkest å kunne identifisere seg med alle kristne og ha fellesskap med alle man møter. Privat-kristen er en slags organisk kollektiv løsning. Når man lager menigheter og kirkesamfunn med vedtekter, stenger man andre kristne ute. Johannes skulle kjefte på Diotrefes som stengte andre ute.
Å være privat-kristen betyr ikke at man forlatt Kirken eller kirken. Man kan møte opp både i Kirken og i kirken til fellesskap. Men Kirken kan dessverre stenge dem ute.
NATTVERD-GODKJENNING? Hvor i NT står det at man må ha en tittel for å dele nattverd? I Apg står det at det var 3000 kristne og at de hver dag brøt brødet i hjemmene. Var det en prest i hvert hjem? Hvorfor står det ingenting om ordinasjonene av disse prestene? Hvor er kravet om "tydelig og klart"?
TYNGDEPUNKT I IKKE-HIERARKISKE HUSMENIGHETER: Jeg tror Priska og andre kvinner var biskop/prest og at tyngdepunktet blant de ur-kristne lå i husmenigheter der alle slapp til med sine innslag og der det var likestilling.
Til alle privatkristne: Invitér gjerne noen venner hjem til en kristen samling. Det kalles menighet. Hvis noen kritiserer dette, så husk at da kritiserer de samtidig Priska, Akvillas og Paulus.
Blev glad för att du satte in detta inlägg med Kjell Ove Nilssons tankar.
Jesus var faktiskt människa just där, med den samhällssyn och kvinnosyn som där rådde. Inte ens Jesus kunde sätta sig över detta. Han var sann människa och han var själv tidsbunden!
Precis. Jesus kom inte till jorden som allvetande människa, utan som 100 % människa, den mest naturlige av oss alla.
Han är allvetande i sin gudomliga natur men var inte det på jorden i sin mänskliga (Hur mycket han vet NU som människa, vet jag inte). Jungfru Maria fick säkert lära honom att prata, etc. Han antog människans situation och begränsningar (förutom synden).
När folk frågade honom om hur många som skulle komma till Himlen, så gav han inget allvetande-svar på det.
En kommentar till den anonyma...är Liberala Katolska kyrkan överhuvudtaget kristna förutom att de kanske är giltigt döpta? En kyrkan fullständigt utan dogmer där det är upp till var och en att förlora sin tro, där är Kristi Kropp oerhört skadad på gränsen till död (men aldrig död eftersom det aldrig är försent för omvändelse).
Jag hoppas du kan hitta rätt, för LKK är det tyvärr inte.
"Jesus var faktiskt människa just där, med den samhällssyn och kvinnosyn som där rådde. Inte ens Jesus kunde sätta sig över detta. Han var sann människa och han var själv tidsbunden!"
Hmm. Jesus övervann döden - men i det här fallet var han plötsligt tidsbunden och inskränkt? Vilket kvalificerat skitprat. Om Jesus velat att kvinnor skulle bli präster hade han naturligtvis utnämnt även kvinnor till sina apostlar!
Jag håller med Kjell Ove Nilsson, under dessa 50 år visar kvinnliga präster att de gjort ett gott arbete i kyrkans tjänst. Jag som hör hemma inom pingströrelsen , vet att det är först de senaste 10-15 åren som kvinnliga pastorer blivit allmänt accepterade hos oss. Tidigare fick de endast arbeta som "evangelister"
De sänders ut på 30-50 talet till byar ut i landet där det gjorde en viktig insats byggde upp församlingar, men församlingspastorer fick de aldrig bli.