Sympatiskt, möjligen, men stridande mot den kristna traditionen, väl?
/Jonas Lundström

 

Titta på hemsidan det länkats till, Jonas, så ser du att det inte är något konstigt. Bara väldigt fint, tycker jag! Om jag mot all förmodan skulle dö i USA, blir det Honey Creek för mig :)

 

Maria. Även om kyrkogården nyanserar det hela (tack för tipset!) så vidhåller jag nog att dikten uttrycker något som strider mot kristen tradition. Jag tycker inte man som Jesus-troende ska prata positivt om döden och vad som händer efter döden, vårt hopp står till uppståndelsen på "Herrens dag". Även om man tror att hela människan sover i jorden och blir till jord (vilket jag tror, men som dock strider mot katolsk lära!), så är detta inte en positiv process och inte heller sista ordet. Döden är vår fiende. Så tänker jag i alla fall...
/Jonas

 

Jag erkänner samtidigt att jag läste det hela slarvigt och missade undertexten. Förlåt!!
(Jonas)

 

Jag tycker att dikten och tanken är vacker...

Enkel, avskalad. Inga kistlock att krossa. Bara det mest naturliga.

Upptäckte under en reträttpromenad på den gamla kyrkogården i stan att där faktiskt växer träd på en hel del gravar... Tyckte det var fint.

Skulle faktiskt kännas betydligt bättre om ens döda kropp fick bli näring till ett träd som sträcker sig mot himlen - än maskmat. Inte mina favvodjur kanske... Fast de små krypen är nog snabbt framme.

Hur som helst ingår ju resterna av en i kretsloppet på något sätt.

Och det har inget med uppståndelsekroppen att göra.

Jag har nog en så krass syn att det vi eventuellt får i en fortsatt tillvaro är en ny andlig kropp. Det verkar osannolikt att samma gamla celler som vi har haft här och som nötts ner och slutligen dött ska återuppväckas.

Gud sparar nog lite DNA till uppståndelekroppen ifall det behövs så vi blir oss lika och känner igen varandra... :-)

 

Jag håller med om att dikten var fint.

När det gäller uppståndelsen så tror jag att människan är en helhet där delarna inte kan skiljas åt. Skriften och den kristna traditionen lär väl i stort sett enstämmigt kroppens uppståndelse? Och i så fall måste någon fysisk kontinuitet finnas med våra kroppar idag. Jesus är den förste som uppstått. Om vi ska få en "andlig kropp" beror på vad man menar. När Paulus använder begreppet i 1 Kor 15 så tror jag att han menar "en kropp genomsyrad av Anden" och inte en "icke-materiell" (platonsk) kropp.

Det kristna hoppet är inte en eventuell tillvaro efter döden, utan Jesus återkomst, dom dödas uppståndelse och gudsrikets upprättande på jordne, som jag ser det. Jag rekommenderar starkt den anglikanske biskopen och exegeten NT Wright om detta, tex "Surprised by hope".
/Jonas

 

Jag tänker mig våra uppståndelsekroppar som Jesu uppståndelsekropp.

Den var fysisk men överskred fysiska begränsningar (åtminstone var den fysisk fram till himmelsfärden). Intressant är att Maria Magdalena uppmanas att inte röra vid hans kropp - eftersom han ännu inte stigit upp till Fadern.

Som om den vore skör för beröring? Men han kunde äta fisk. Och gick genom väggar.

Det står nånstans att vi ska vara som änglar efter uppståndelsen - det kanske gäller även kroppen - att den är annorlunda beskaffad?

Jag har i alla fall väldigt svårt att tänka mig att fullständigt maskätna, bortmultnade eller pulvriserade kroppar ska återställas till exakt det de en gång var. Det vore ju ett mirakel utan like. Men det verkar inte stämma...

Och jag tror på nya himlar och en ny jord. Innan eller efter döden - beroende på när det sker. Inte att det ska rulla på här som vanligt bara det att Jesus är tillbaka på jorden kroppsligt igen.

Nej, mer annorlunda än så tror jag allt att det blir.

Jag tror att han gör allting nytt.

 

Ok, då känns det som om vi har ungefär samma uppfattning, jag tror också på en radikal förnyelse av våra kroppar och vet inte hur Gud löser materie-mysteriet. Uppståndelse är både återskapning och förvandling. Så om vi med dikten ovan pratar om naturlig begravning i väntan på uppståndelsen och våra (för)nya(de) kroppar, då är jag helt med. Det låter soft!
/Jonas

 

Så tolkar åtminstone jag dikten...