Mi-mi-mi-mi-mi-miaaaauuu....
(Övar skalor ifall ni undrar...för min nya sång är snart klar.)
När ni läser det här är jag alltså hemma igen hos matte och husse och Jullan (sur-store-kattsyrran här hemma - som faktiskt har blivit allt snällare mot mig nu efter att jag har varit på semester lite då och då). Men jag vet ju hur man tar sig in i bloggen - så den går inte säker heller framöver.... Det kan nog bli en och annan idolbild av mig - och kanske "Veckans Tistelitou" eller nåt, där jag kommenterar händelser av kattvärldsklass... (Har fått bloggad tass.)
Tycker förresten att det borde ordnas en separatutställning med foton av mig (rejäla förstoringar) vid tillfälle... T.ex. de bilder som finns i det här blogginlägget.
Kan ni apropå det förresten gissa vad hon har ställt till med, kattvärdinnan....? Under katträtten tog hon fram en gammal målning som hon skulle måla över (med ett nytt och mycket tjusigare motiv - mig förstås) - det var nån annan som hade gjort tavlan första gången. Det var massor av färg på den - och hon började skrapa loss de största sjoken för att få duken mer slät - hon använde både hammare och mejsel för att få bort dem - fyrtio års lagring gör att de sitter fast... Jag tittade ytterst nyfiket på när flagor flög omkring i köket (tidigare när hon var ensam använde hon sandpapper också - inte så smart om man inte vill ha damm-katt-lunga...) - det krafsade också intressant på duken - så jag satte mig bakom den och höll utkik efter eventuella dukmöss som kunde tänkas komma utsmygande ur den.
När hon var klar med allt idogt skrapande och katträtten var slut, så att hon fick ge sig ut på interkattnätet igen, så googlade hon på konstnärens namn - och fann till sin förvåning att det var en etablerad sådan, fortfarande verksam. Det var ett av ungdomsverken hon hade skrapat sönder. Nu hoppas hon att hon inte har skrapat bort en tavla värd en kattiljon eller så.... Men det blir säkert en härlig känsla när hon väl tar tag i en pensel - som att måla över en Mona Lisa eller Picasso.... Tänk att en bild av mig får ersätta ett urgammalt abstrakt motiv... Tavlan kommer att bli värd triljoners kattiljoner tack vare det...var så säkra....
I övrigt har jag övat min tassfärdighet genom att fånga en stor insekt en kväll. Den svischade förbi kattvärdinnan när hon satt i fåtöljen - och tidigare också vid skrivbordet. När den kom i min höjd kastade jag mig över den och åt upp den - allt inom loppet av en millisekund. Ett långt ben hängde kvar i pälsen under munnen ett tag. Jag var mycket nöjd.
Man måste ju dryga ut kattmaten med lite godbitar.
Har försökt fånga getingar med samma metod - men hittills inte lyckats. Stora och feta flyger de omkring här - tar sig in via köksfönstret och tar över hela köket tills de är utjagade.
Igår lagade kattvärdinnan till ett slags kryddade miniköttbullar (nytt i halvfabrikatssortimentet - bara att värma upp) - och medan de värmdes blev jag alldeles tokig av doften - lämnade min kattmat därhän och sprang omkring och jamade som aldrig förr. Jag gav mig inte förrän jag hade fått smaka. Himmelskt gott! Chilismak ska det va' på dem för att få mig att riktigt gå i spinn - hör ni det husse och matte...!?
Igår kväll blev jag annars både rädd och rejält sur när mitt matfat plötsligt var borta - anade ju inte att jag redan skulle åka hem igen och att det var därför hon hade städat undan och diskat. Hon brukar aldrig annars göra det medan jag är kvar. Jag följde förfärat efter när hon gick ut med det tomma fatet på balkongen - nosade på det, och sprang in i köket för att kolla om där fanns något ersättningsfat. Det fanns det inte! Då slängde jag mig platt på golvet under köksbordet och låg och surade. Och när hon lyfte upp mig och försökte förklara och trösta så bet jag till. Trodde ju att jag aldrig mer skulle få mat! Fatta chocken!!!
Vet faktiskt inte ens hur jag ska klara mig hemma utan alla extra måltider... Hemmavid är det nämligen lite andra traditioner som gäller. Jag får inte sitta på en egen stol vid bordet heller....vilket jag fick på kattferiehemmet nu senaste gången. Man har bra utsikt över efterrätten då också - på andra sidan bordet. Inom tasslängds avstånd. Bara att svansa sig upp när man tröttnat på kattmatskulorna. (Foton kommer senare i ett separat inlägg.)
Jag hade under chiliköttbullsdan klämt i mig tre frukostar - kl. 05, 07 och 09 (samt lunch och mellanmål och kvällsmat). För att få frukostarna måste jag anstränga mig lite extra, det räcker inte att bara ha en hejdundrande jamkonsert - måste också hoppa upp i sängen och stå på henne tills hon gnyr av tyngden och klorna, eller buffa med en kall nos på hennes kind och slicka, eller lägga mig med huvudet på hennes arm och spinna ett tag. Det gör susen.
Hjälper inte något av det så hoppar jag (vid det laget ganska surt) upp på ikonbordet - det under ikonerna alltså - och börjar peta ner klockradion - hittills har det inte lyckats - men nästan. Ikonerna är förresten häftiga - de är inte som vanliga tavlor - jag hoppade upp en kväll och satte mig framför dem och tittade jättelänge.... Som om de var levande på något sätt. De nästan jamade till mig - fast jamet fanns inuti liksom. Det finns förresten superfina kattikoner - en av Julian av Norwich och en av Klara av Assisi (foto av den senare finns längre ner i bloggen - kanske kan jag få in den andra vid tillfälle - den är ännu finare) - de har varsin katt i famnen - vilket är det centrala motivet förstås.
Nä, nu ska jag fila lite mer på min sång så den blir klar nån gång...
Detta medan kattvärdinnan förmodligen våttorkar golv och skakar allt som går att ta ut på balkongen... Synd att våttorkandet aldrig sker medan jag är där - det hade varit så otroligt kul att jaga moppen (mopsen).... Sopborsten brukar jag jaga - lägger mig på lur i ett hörn och kastar mig över den när den passerar. En antik sammetsborste som man tar bort katthår från kläder och möbler med är också skön att bli borstad med - fast på ett annat sätt än min egen riviga kattborste som jag fullkomligt älskar - både att bli borstad med och att bita i. Dammsugare är jag dock rädd för - men någon sådan har hon inte....
Hon har för övrigt som sagt funderat på att spela in mitt jamande - husse föreslog att hon kunde sätta på det sen på högsta volym på stereon varje gång det strömmar in tjockt av rök i katthotellet. Så att kedjerökargrannen (som hävdar att hon aldrig röker på balkingen!) tror att det bor en tiger här. Som är allergisk mot rök. Alternativt en tiger som har rökabstinens och kan tänkas söka sig dit där röken kommer ifrån. En tiger som inte har fått mat på flera dar... Kunde nog sätta sprätt på förhandlingarna.... Matte och husse kanske kan få till en sådan kassett (kattsett)...?
Nåväl. Största möjliga musikaliska koncentration kräves nu.
Mi-mi-mi-mi-miaaauuuu.....
P.S. Jag tog utan att tillfrågas över en utmaning som kattvärdinnan fick igår. Om att sprida kärlek på interkattnätet genom att dela med sig av något musikminne - det har ju handlat lite om kattmusik här. Jag har mest bara minnen av min egen musik (även om jag gärna viftar på svansen till annan musik också, och jamar både själv och stämmer in i duett när kattvärdinnan sjunger)... Och minst en av mina sånger, förmodligen två, dyker snart upp som en bilaga till detta inlägg. Håll koll i kattbloggen!
Alla som känner sig manade att hänga på är härmed utmanade av mig.Etiketter: bloggare, katt, kattblogg, kattunge, Tistou |
