Jag gillar alla tider, men bäst av allt nutiden. Gud har ju låtit mig födas till just denna tid och jag gissar att det därför är just i vår del av kyrkohistorien som jag passar bäst.

 

HAHA Johan jag gillar ditt svar. Gud ansag mig vardig att leva i kyrkan idag. Det ar har jag stravar att leva med Gud, och alla mina medmannsikor.

En kommentar pa en tidigare post... kyrkan blev institutionaliserad fran borjan runt apostlarna verkar det som om man laser Epistlarna, och Apostlagarningarna. Didache ar ju ocksa en bra kalla, och St. Clements brev...Sedan alldeles efter det sa har vi St Ignatius av Antioch som skriver om Biskopen som en Ikon av Kristus etc...St. Iranaeus av Lyon som talade om "rule of Faith." Sa redan efter Apostlarnas forsta arvtagare sa ser vi ett tydligt steg i denna riktning.

Kyrkan har fran borjan varit hierarchical, och institutionaliserad. Sa Andens rorelse ar inte hindrad i min asikt au contraire endast de kristna i kyrkbanken (vilka inte hor hemma i Gudsdyrkan) ar ansvariga for att inte lyssna till Anden.

Kyrkan ar bast idag, darfor att det ar i denna tid vi som kallar oss kristna maste sta upp for denna tro i en varld som alltmer ar konfunderad, och full av irrlaror. +Ma Gud hjalpa oss att vara trogna tjanare i Guds riket!+

 

Själv läser jag nu den mycket roliga (och lätt hädiska) "Lamb - the gospel according to Biff, Christ's childhood pal" av Christopher Moore. Den rekommenderas för alla som vill läsa något annorlunda och fnissigt om Jesus. 2/3 av boken rör egentligen Jesu uppväxt och perioden fram tills han döps av Johannes (alltså ungefär där evangelierna tar sin början).

Även om boken i sig är en skröna får Moore mig att fundera mycket omkring "Om det nu inte var så här, hur var det då?" Och när jag skrattar åt dråpligheterna (Jesus uppfinner Judo i Kina (fast det heter Jew-Do), Biff uppfinner Sarkasm, etc) får jag en otrolig längtan att velat vara där.

Sådär riktigt på plats. Bortom alla söndagsskoleföreställningar om hur det är, utan verkligen på plats hos Jesus. Han verkar vara en kul kille!

Men i brist på det måste jag säga att även jag är glad över att vara kristen i den här tiden. För 50 år sedan hade jag antagligen ställt helt andra frågor, för det var ett helt annat samhälle då. Och det är inte säkert att jag fortfarande varit kristen i den miljön.

 

Johan/Ephraim:

Ni verkar vara rörande eniga - även delvis med mig... :-)

Mackan:

Det låter som en kul bok - påminner lite om de apokryfiska berättelserna om Jesu barndom kanske?

Vara på plats hos Jesus - låta där och då bli här och nu - precis vad min reträtt har gått ut på.

Ja, att vara kristen just nu ställer en i ett särskilt historiskt perspektiv.

 

CT - jag vet inte om den har så mycket de apokryfa evangelierna att göra (har bara läst Thomas i någon större utsträckning).

Handlingen är att Jesus, när han växer upp, vet att han är Messias men inte hur han ska vara det. Han försöker söka upp de tre vise männen för att ta reda på varför de först sökte upp honom och kanske på så sätt få ledtrådar till vem han är och vad och hur han ska göra.

Med på resan finns hans trogne kompis Biff. Som också i många stycken är hans totale motsats.

Men jag är månne partisk - jag har gillat flera av Moores böcker (varav "A dirty job" var "Den bästa bok jag läst" innan jag tog upp American Gods av Neil Gaiman). Läs dock gärna - om inte annat så för det goda skrattets skull.