Får för tillfället (under några månader) UNT, och hittar så gott som varje dag saker jag skulle vilja kommentera. Mest intressant är insändarsidan och debatten.
Men för att inte lusa ner redaktionen med vassa kommentarsinlägg så tar jag nog det mesta av det jag inte kan låta bli att kommentera här i bloggen.... Hoppas dock att en insändare jag skrev nyligen tas in...
Idag läser jag bland insändarna ett ytterst blekt försvar till de skyhöga garanterade politikerpensionerna - som politiker får lyfta under decennier samtidigt som de har andra arbeten. Det kan röra sig om flera hundra tusen om året i "bonus" - som tack för att ha ägnat något år åt politiken. Därefter är man visst kasserad på arbetsmarknaden....?
Enligt insändarskribenten finns det "goda skäl att ha politikerpensioner" - eftersom politiker kan göra sig obekväma genom att de säger sin åsikt, och riskera att förlora makten vid nästa val. Jaha?
Är det inte just det politik går ut på? Att man gör sig obekväm genom att säga vad man tycker, genom att stå upp för det man anser är rätt - ibland mot strömmen, och att man uttalar sig om saker man önskar genomföra? Ska man för att göra sitt förväntade jobb ha extra fallskärmspension utöver det vanliga (redan rejält tilltagna) arvodet?
Exemplen som ges är ganska absurda, som hämtade från en historisk svartvit film. Ett handlar om en bibliotekarie som blir lokalpolitiker och tar parti för invandrare när ett främlingsfientligt parti får makten och beslutar rensa ut böcker - om denne står upp för tron att alla är jämlika riskeras bibliotekarieanställningen i framtiden. Eller en läkare som arbetat som politiker och bjudit in judiska läkarkollegor under förföljelser i Tyskland och riskerar sitt läkararbete p.g.a. detta. Hur troligt eller vanligt är det att såna extremsituationer uppstår i dagens Sverige?
Om nu politiker anses riskera hela det framtida livet genom sitt uppdrag - varför ser man då så sällan politiker som ställer sig upp och säger nåt vettigt, något som går rakt in, som inte bara ligger på ytan och guppar beskedligt, som olja på vågorna? Var är de politiker som vågar ställa sig upp i snålblåsten och säga något "politiskt inkorrekt"? Mot den egna partilinjen. Mot den politikercentrerade politiken. Mot de svindlande orättvisa fallskärmarna och väl tilltagna egna arvodena.
Varför ska just politiker vaccineras och tryggas en livstidsinkomst när vanliga medborgare inte får ett öre extra - hur obekväma de än är? Har politiker så svårt att hitta nytt jobb efter politiken att de behöver denna silkesvantesbehandling? Eller får de kanske svårt att masa sig upp ur soffan och söka jobb när de vet att inkomsten är kirrad i vilket fall som helst? Hägrar månne årslånga semestrar på skattebetalarnas bekostnad? Eller bunkrar de upp för den riktiga pensioneringen med att lagra politikerpensionen vid sidan av inkomsten för det nya välbetalda arbetet? Ex-politiker kör knappast sopor, eller arbetar som städare, kan jag tro.
Hur motiverat är det att samtliga politiker garanteras ersättning för att en promille (om ens det) kan råka ut för svårigheter att återgå till sitt tidigare arbete eller hitta nytt liknande? Andra yrkeskategorier får ju lov att omskola sig och flytta hundratals mil om de inte hittar jobb där de är och med den bakgrund de har. De har inga garantier. Så har politikerna bestämt att det ska vara.
Varför ska politiker själva ha mer priviligierade villkor än alla andra?
Politiker lär för övrigt enligt en granskning nyligen vara de friskaste i landet - många har inte en enda sjukdag under flera år. Kan det bero på att de inte vill bli av med den höga inkomst de annars får 365 dagar om året? D.v.s. att de inte vill förlora en enda karensdag? Samtidigt som de vill försämra sjukförsäkringsvillkoren för alla andra. Kanske är politiker vaccinerade inte bara mot inkomstbortfall utan mot alla sjukdomar som vi vanliga dödliga kan drabbas av?
Tänk om politikerna kunde besluta om att bli av med sina förmåner (det handlar årligen om gigantiska belopp som slentrianmässigt och omotiverat betalas ut till de stackars ex-politikerna), så att alla som verkligen gör en betydande insats i samhället och som har förhållandevis låga löner kunde belönas med en fallskärm. De som utmärker sig som sjuksköterskor, lärare, dagispersonal, städare, sophämtare och avloppsrensare bland annat. Då kanske även politiker skulle få ändan ur vagnen och göra något vettigt som kommer andra än de själva till del...?
Om politiker skulle dela allas våra villkor utan att vara immuniserade mot inkomstbortfall - skulle det inte göra dem mer motiverade att verka just för allas bästa?
Och tänk om alla människor som vågade vara riktigt rejält obekväma skulle belönas med en bonus....
Då skulle nog t.o.m. de inomkatolska samtalen se lite annorlunda ut även officiellt. Mindre "politisk korrekthet" och mer rakt på sak. Påven borde införa en bonus istället för bestraffning av katolsk obekvämhet.... Vilket korsdrag det skulle bli!
Inte för att katoliker alltid är så värst moraliska - ens som politiker (se artiklarna nedan, två av dem handlar om katolska politiker)...
Relaterade artiklar i UNT:
Kommunalråd får miljonpensioner
Sjuka politiker skippar sjukanmälan
Politiker fuskar med sjukanmälan
Politiker som inkasserat 1,2 abetsfria miljoner vill skärpa krav för andra
Politiker glömde deklarera räntaEtiketter: bonus, fallskärm, inkomstgaranti, katolska kyrkan, politik, politikerpension, sjukförsäkring, UNT |
I sak håller jag väl med dig. Vill bara göra en liten komplettering. Majoriteten av våra politiker är fritidspoliker, utan fallskärmar och skyhöga arvoden.