Här går det nu att se foton från vigningen i Kanada.
Och här är två nya artiklar med lite olika vinkling.
Den första är mer positiv i tonen:
"Meehan, ordained in a Pittsburgh ceremony last year, said the group wants to change church doctrine on many issues, dispense with "clerical trappings" and turn Catholicism into a community of equals. "Our goal is a new model of priestly ministry in a renewed Roman Catholic Church," she said Tuesday from Virginia. "We are not leaving the church because we are the church.""
Den andra artikeln är av den sort som brukar publiceras i katolska tidningar efter en vigning - med en åsnas envishet och en papegojas upprepningsförmåga, men det ekar allt mer ihåligt för varje gång...
"The Roman Catholic Church in Toronto says an ordination ceremony held May 27 by a group that calls itself “Roman Catholic Womenpriests” has “no connection whatsoever to the Roman Catholic Church.”"
Igår, på Pingstdagen, vigdes fyra katolska kvinnor och en (gift) man i Kanada.
BBC levererar nyheten så här. De fokuserar tyvärr på det (än så länge) "illegala" (antagligen för att det "säljer" mer om man framställer det så), och på att det inte pågår en dialog med Vatikanen. Vilket beror uteslutande på Vatikanen - kvinnorna som vigts vill mycket gärna ha en dialog. Men Vatikanen vill inte....
Samtidigt, i samma stad, men i en annan kyrka, vigdes en ensam celibatär man - och en artikel om detta fokuserar på den skriande prästbristen i det området.
Ironiskt!
Det hela hade ju enkelt kunnat lösas genom dessa sex nyvigda präster - men nu får bara en av dem tjänstgöra officiellt.
När ska katolska kyrkan sluta att sätta krokben för sig själv?
När ska man sluta neka kallade kvinnor och män som vill tjäna kyrkan - medan man ber om kallelser för att lösa prästbristen?
Det påminner mig om den "roliga" historien där en person är i livsfara, hänger över ett stup eller liknande - och ber Gud om räddning. Gud sänder tre personer - men alla visas bort av personen i fara - eftersom denne väntar sig ett "gudomligt" ingripande. Denne faller till sist ner och dör - och förebrår Gud för att inte ha sänt någon hjälp... Och får då veta att dessa tre var sända.
Det är slående likt detta - kyrkans egna regler hindrar bönesvaret!
Fast en tröst i sammanhanget är ju att samtliga vigda präster kommer att tjänstgöra - om än de flesta inofficiellt. Så för människorna i trakten kan det hur som helst bli en klar förbättring.
Det nedanstående är vad som gäller för Kanada och USA i sommar - och förutom det så tror jag att det blir en eller ett par vigningar i Europa:
This summer (2007) in Canada and the U.S.:
14 candidates will be ordained deacons. 12 of these are women. 2 are men. 9 women will be ordained priests.
The locations of the ordinations this summer (2007) are: Quebec, Toronto, New York, Santa Barbara, Portland, Minneapolis.
Jag talar om de ganska så nykläckta småfåglar som jag har stött på i trafiken de senaste dagarna....
Först var det en andfamilj som var ute på vårpromenad - en förälder gick först, och sen kom en rad små ljusa ulliga ungar därefter. Det var bara det att de plötsligt gick rätt ut på en tvåfilig motorväg som var ganska så trafikerad, jag höll andan (!), men bilarna hann precis stanna, för att låta dem passera över vägbanan.
Eftersom ungarna var så små lyckades de först inte komma upp på trottoarkanten på motsatta sidan. De gjorde flera tappra försök, hoppade och studsade som små gummibollar, men det räckte inte. Var till sist på väg att gå över för att hjälpa till, då kom de på tricket en efter en. De fick till varsitt jätteskutt, lika högt som de själva var långa, sen var de säkert uppe på andra sidan.
Bilförarna och jag, som följt detta från första parkett (det hade hunnit bli en kö bakom de första redan), bytte ett varmt leende. Det slutade ju väl...
Några dagar senare var det dags igen - och den gången höll det på att sluta illa. Det var en fågelunge, en björktrast tror jag, som var ute på sin första flygtur - eller kanske andra. Den hade då inget flygcertifikat än - flög alldeles för lågt, och desutom alldeles ensam, och den siktade in sig rätt på min cykel, som den plötsligt kolliderade med. Jag hann bara se något brunt flaxande komma farande med hast, och att det sedan var något under cykeln, mellan hjulen eller i dem. Stannade och vände mig om - då satt den där mitt på vägen, hopkurad, vimmelkantig. Visste inte hur pass skadad den kunde vara, den var ju så liten jämfört med en cykel....
När jag närmade mig den - för det kom bilar som nog inte såg den - så började den linka längre ut mot vägen - ännu värre alltså - för det kom bilar från båda hållen. Var inte säker på om den kunde flyga direkt efter krocken - så jag ställde mig mitt på vägen för att skydda den från bilarna medan jag funderade på om jag skulle försöka lyfta upp den och bära den till gräsmattan i närheten eller om den skulle bli än mer rädd då. En stor vit bil susade irriterat förbi, föraren skrek något - och höll på att köra över den - men precis innan dess flög den upp, och över vägen till andra sidan - av allt att döma någorlunda oskadd....trots allt.
Kanske den rentav räddades till livet genom att krocka med cykeln innan den hann fram till bilarna...?
Må Gud skydda alla sina minsta...människor såväl som djur!
(Bilden är från ett annat, betydligt mer stillsamt, möte med en björktrastunge för några år sedan.)
I SvD pågår just nu en intressant artikelserie - om "sekulariserad andlighet" - eller vad man ska kalla det.
Sådana som inte bekänner sig till någon religion har ofta andliga erfarenheter. Och om de får frågan om vad de har upplevt så är berättelserna liknande - oavsett kultur. Men tendensen i vår tid är att man skyr de religiösa etiketterna och dogmerna. Istället vill man själv utforska och formulera.
Men trots betoningen av individualism vill dessa sökare ingå i ett större samnmanhang, känna en djup gemenskap med andra. T.o.m. mystika upplevelser, som inom religionerna mer eller mindre har setts som reserverade för individer - eremiter och asketer - verkar kunna uppstå i grupper - en kollektiv mystik.
I likhet med de organiserade religionerna stannar inte det andliga enbart hos individen eller ens i gruppen - utan man vänder sig utåt till omvärlden.
Det enda som skiljer detta fenomen från religioner verkar vara just avsaknaden av trossystem - och av ledare - istället uppstår en gruppdynamik där man lär av varandra.
"Religionen skiljer människor från varandra. Andligheten, däremot, spränger gränser."
***
Fick häromdagen ett mail från en vän i USA som skrev om något som liknar detta - fast det sker inom kyrkorna.
Rörelsen kallas "emerging church", och fokuserar mindre på doktriner, och mer på spiritualitet. Den överbryggar kyrkosplittring på alla nivåer - liberal/konservativ; protestantisk/katolsk; liturgisk/evangelikal. Men de som dras till detta är mer inriktade på mission än på att samlas (för gudstjänster).
Det tycker jag påminner om apostlarna och den tidiga kyrkan - en mission som vi till stor del har förlorat på katolsk mark. Vi går inte så mycket ut i världen, utan de får komma till oss...
Han kommer med den intressanta slutsatsen:
"It may just be that a whole new way of being Church is emerging from the wreckage of the moribund institutions that no longer speak well to the post modern world."
Report Reveals Widespread Injustice Against Catholic Women (Washington, DC)
As the school year draws to a close and report cards are issued, a coalition of Catholic justice organizations has also issued a national report card on the status of women in the U.S. Catholic Church that shows wide disparities between women's and men's roles. The report, the first of its kind, reviews conditions in 23 of the nation's 146 Roman Catholic dioceses and archdioceses. Women participate in about equal numbers with men in public roles as readers and communion ministers. However, it is behind closed doors where women face the most daunting barriers in Catholic education, on diocesan advisory boards and in diocesan employment settings.
"Pope Benedict XVI has said that it is 'theologically and anthropologically important for woman to be at the center of Christianity, ' but our study shows that women are relegated to the margins when it comes to positions of influence within the Catholic Church," says Prof. Susan Farrell, a lead analyst of the report. "We've issued an 'F' to the dioceses when it comes to representation of women in religious education and a 'D' in hiring women for top jobs."
The ground-breaking study investigated women's status at cathedral liturgies, in seminaries, on diocesan councils and in diocesanemployment settings. Although women's public visibility in Catholicism has risen, for example, with men and women serving equally as lectors at cathedral liturgies, bishops rated only a "C" when it comes to including girls as altar servers when the bishops preside at masses. One disturbing result: respondent surveys indicate only 29% ofseminary faculty are women. This compares with the 37.5% of women faculty nationwide (American Association of University Women, Tenure Denied, 2004 Report). Additionally, the surveys reported that there is still not gender parity on diocesan councils and boards, with men making up the majority of members on diocesan pastoral councils, Catholic Charities boards and diocesan finance councils. Additionally, the surveys showed that only 34% of women are diocesan "Level 1" employees, Level 1 being those who report directly to the bishop.
There are some bright spots. The bishops got an "A" for providing tuition assistance and scholarships for men and women preparing for lay ministry, as recommended in 1998 by the USCCB's Secretariat on Family, Laity, Women, and Youth in their report, "From Words to Deeds." Additionally, the bishops are appointing more women to their pastoral councils. On diocesan pastoral councils, women were 42% of the total. In two dioceses, there were equal numbers of women and men and in one, there were 3 more women than men. The full report with more statistics is available online at http://womensjusticecoalition.org
"We call for the United States Conference of Catholic Bishops (USCCB) to address these inequalities and to support women's gifts in church ministry, education and employment," says Rea Howarth, coordinator of the Women's Justice Coalition. The Coalition has sent its study to the USCCB and to each bishop individually with the request that the bishops address the six recommendations in this report at their November meeting. "One key recommendation is that the bishops make certain that seminarians and lay church members learn the full story about the roles of women in the development of the early church. The failure to learn our own history lies at the heart of many of today's disagreements, " Prof. Regina Bannan, another lead analystof the study, pointed out.
"Even though women make up the majority of parishioners in the pews, relatively few sit on diocesan councils, in seminary faculty chairs, or in decision-making offices," says Howarth. "With the release of this report, we're working so that Catholic women have a seat at the table, not just in the pews."
1) Men are too emotional. Their conduct at sporting events proves this.
2) A man’s place is in the military.
3) Some men are so handsome, they will distract women worshipers.
4) Male physiology indicates that men are more suited to tasks like chopping down trees, unearthing rocks, and wrestling with wild animals. It would be “unnatural” for men to do other forms of work.
5) In the New Testament, the person who betrayed Jesus was a man. His poor judgment and lack of faith represent the character of his gender. This justifies the subordinate position all men should take in matters of spiritual formation.
6) Men are overly prone to violence. “Real” men prefer to settle disputes with immature displays of prowess and domination. Thus they make poor role models and are dangerously unstable leaders.
7) An ordained minister nurtures the congregation. Nurturing is not a traditional male role. Through history, women have proven more skilled at nurturing and more naturally attracted to it. This makes women the obvious choice for ordination.
8) In Genesis, man was created before woman, obviously as a prototype. Thus men represent an experiment. Women represent the crowning achievement of creation, a more perfect image of God’s intent for humanity.
9) For men who have children, the duties of the church may distract them from their responsibilities as fathers.
10) Men can find meaningful church roles without being ordained. They can sweep sidewalks, repair the roof, and maybe even lead portions of worship on Father’s Day. Embracing such traditional roles, they can still be important in the life of the church.
Church must change says Latin American liberation theologian Aparecida, Brazil (ENI).
The Roman Catholic Church needs to change dramatically, says a Latin American liberation theologian, if is to do justice to its task in a continent that accounts for almost half of the world's 1.1 billion Catholics. "In the Catholic Church today, fear dominates," said Chilean theologian Pablo Richard, who is now director of the Department of Ecumenical Research at San Jose in Costa Rica. "The Church has closed in on itself and is cut off from the world. It thinks that all problems are outside of itself, and it is incapable of self-criticism."
Nya friska vindar blåser i katolska kyrkan - där man kan skönja ödmjukhet och öppenhet för förändring - i alla fall om man läser lite mellan raderna...
Ett omdiskuterat exempel nyligen är några av jesuiten Jon Sobrinos skrifter. Där ifrågasätts såväl Jesu gudomlighet, som hans självförståelse, och om hans död har en frälsande verkan.
En ganska så hård attack på kristna grundvärden kan det tyckas.
Men även det vi ser som bergfast och grundmurat är teologiska tolkningar av verkligheten.
Jag kan själv tycka att Sobrino (eller kanske snarare de teologer han hänvisar till), går lite för långt just i dessa uttalanden, även om jag kan förstå ungefär hur han tänker och varför han drar de slutsatserna - men man kan dra andra slutsatser utifrån samma fakta...
Jesuiternas provincial menar i en intervju - överraskande nog - att det Sobrino skrivit kan tänkas få plats inom kyrkans läroramar i framtiden. Han jämför med de teologer som först mötte motstånd, men sedan blev de ledande namnen under Andra Vatikankonciliets förnyelse.
Det som inte är möjligt på en gång blir ofta accepterat lite senare.
Jfr. frågan om kvinnor som präster - jag tror att precis detsamma nu är på väg att ske vad gäller det - från att ha varit förbjudet att ens tala om det, kommer det att bli en självklarhet, även om det kommer att ta tid.
Poängen i det hela, och anledningen till att jag tar upp detta är för att det är oerhört viktigt att främja rätten att tänka fritt utan kyrkliga sanktioner - teologernas uppgift är att ständigt söka mer av sanningen - så kan kyrkan gå framåt.
Provincialen säger också en sak till som jag absolut håller med om - att det alltid finns en spänning mellan vad han kallar karisma och institution.
Det är paradoxalt nog genom detta som förändring kan ske - genom att de stöts och blöts mot varann.
Andens friska fläkt av inspiration krockar med det förstelnade, det alltför systematiserade - förnyar, förändrar, blåser bort det som inte är menat att bevaras, påminner om viktiga sanningar som glömts bort, och visar på sådant som tidigare generationer inte sett eller förstått.
Här är ett utdrag ur en mycket spännande intervju - en länk till det hela finns längst ner:
"Father Cavassa continued his comments on Sobrino saying, "This is not the first time that the hierarchy has notified a theologian of the Church about supposed errors or discrepancies. The theologians of the 1950s were themselves considered outside the Church's orthodoxy. Ten or thirteen years later they were the theologians of the Council."
He went on to compare Father Sobrino to the controversial Jesuit theologian Pierre Theilard de Chardin, who was also disciplined but who he said made "significant contributions" to the faith of Church. "The relationship between charism and institution is not new in the Church and will always be with us," he said.
Asked by Catholic News Agency if he was saying that the Congregation was in error rather than Father Sobrino, Father Cavassa replied, "I don't know if what I said can be interpreted that way. I don't think that is the most accurate interpretation."
After the press conference, Father Cavassa told Catholic News Agency, "There have been cases in which the Congregation was mistaken. I can't say what will happen in the future. Can you?""
Här är ännu en artikel om Patricia Fresen, en av de kvinnliga katolska biskoparna.
Det finns en del faktafel i den (bl.a. så finns det redan fyra kvinnliga biskopar och inte tre, och en femte kommer alltså att väljas och vigas i USA så småningom).
Själv tycker jag att kallelseaspekten är det viktigaste i sammanhanget. Gud kallar både män och kvinnor, individuellt.
Eftersom katolska kyrkan tyvärr har en bra bit kvar till att erkänna även kvinnors kallelse så kommer också jämlikhetsperspektivet in.
Jag har mycket svårt att se hur Gud skulle kunna stå bakom katolska kyrkans diskriminering av kvinnor...
Ju tydligare det blir inom katolska kyrkan vad det är som egentligen pågår, och att det inte är inspirerat av Gud, desto enklare kan förändringarna ske även officiellt - det är på sikt den enda möjliga vägen vidare. Därför behöver detta redan nu samtalas om, öppet och ur alla aspekter, inom katolska kyrkan och ekumeniskt.
Den som bor nära Uppsala (t.ex. i Stockholm), och är intresserad av teologi eller botanik har en del att se fram emot både inom kort och på sikt.
Läste just i Kyrkans tidning om hur Uppsala vill markera sin position på den teologiska kartan - i februari anordnas en teologifestival som kan komma att bli ett årligen återkommande evenemang - och redan i slutet av maj (25:e) föreläser kardinal Walter Kasper strax innan han promoveras.
"Walter Kasper är en av världens mest uppmärksammade teologer. Han har givit prov på akademiskt teologiskt arbete med stor relevans för kyrkornas och trosgemenskapernas självförståelse. Kasper har också som forskare och kyrkoledare positivt bidragit till arbetet för enhet och försoning i världen, till exempel i de ekumeniska dialogerna mellan lutheraner och katoliker och i samtal mellan judar och kristna." (Ur universitetets beskrivning.)
Han är en av de linnéanska hedersdoktorerna, så är även Kofi Annan, som deltar i en paneldebatt samma kväll - allt detta är ett led i ett stort Linnéjubileum, där bl.a. japanska kejsarparet närvarar.
Linné och Uppsala hör ihop på många sätt - här finns han representerad på en tavla - ett chagalliskt Uppsala.
Jag ser nu att jag har missat att lägga in detta tidigare - ett samtal pågår på annat håll om det just nu - närmare bestämt här - välkomna att delta. Och ni som just hittat hit därifrån - ta gärna en titt i bloggarkivet - där finns mycket mer att läsa.
***
PRESS RELEASE by The Roman Catholic Womenpriests Movement, Canada
In Toronto on May 27, 2007, three women will be ordained as Roman Catholic priests by bishop Patricia Fresen of Germany.
Patricia Fresen, originally from South Africa where she was a nun for 45 years, is presently the international Program Coordinator of the Roman Catholic Womenpriests movement based in Germany. She was ordained a bishop in 2005 by an active Roman Catholic bishop in good standing.
This is the first ordination ceremony of the RCWP movement to take place on land in a church. All other public ceremonies have taken place on boats, usually in international waters, to avoid jurisdictional conflict with diocesan bishops. Also, for the first time in North America, a man will be ordained in a public ceremony in the RCWP movement.
This movement is making history in the Roman Catholic Church. It was born in 2002 and already there are 14 women priests in the U.S. and one in Canada, Michele Birch Conery of Parksville, BC. Also, there are over 100 candidates in training worldwide. At the Toronto ceremony, Marie Bouclin, from Sudbury, Ontario, and two other women from the U.S. will be ordained to the priesthood. Three others will be ordained as deacons at the same ceremony, one from the U.S. and two from Canada, Monica Kilburn-Smith of Calgary and Jim Lauder of Victoria, BC.
The movement is also maturing. The first ordinations that took place on the Danube in 2002 were designed to protest an unjust, discriminatory law of the Roman Catholic Church, namely, that women were denied access to ordained ministry. Now the movement wants to model another way of being Christian in the Roman Catholic tradition, a way that is more in keeping with what Jesus taught and lived.
As the church where the ordinations will take place is very small, attendance at the ceremony is by invitation. A press conference for radio and print media will follow the ordination ceremony. Exclusive television rights have been given to Vision TV.
I slutet av maj kommer tre kvinnor att vigas i Kanada - det har skrivits om dem redan - bl.a. denna artikel som innehåller en hel del tänkvärt - men som bara finns att läsa gratis på nätet ett par dar till - så skynda er!
Här ett kort utdrag:
"These women have sought change within the church, but they got nowhere. They feel excluded in an institution that is dear to them, and they are fighting for inclusion. Their chosen path should not to be mocked or derided - it should be seen as an opportunity.
The Catholic Church has had 2,000 years to shape its doctrines, surely this challenge is no threat. Instead, it should be the catalyst for debate.
Change is inevitable, even in rigid institutions like the Catholic Church. But it comes about because people take bold steps and challenge authority and well-established beliefs.
Bouclin and the others are prepared to face the consequences of their actions, which is exclusion from the church. Their methods can be challenged, but their spirituality and love for their faith should not be questioned.
Jag vet att grodor hoppar även ur t.ex. politikermunnar ibland - men något får mig att undra om vatikanrepresentanter inte placerar sig i toppklassen i den ligan....?
Läs bara detta nedan... Behöver det ens kommenteras? Andra kyrkor (som ses närmast som "konkurrenter" som "snor" katoliker), kallas för sekter - rakt av - utan urskillning. Säkert finns det också en och annan sekt i Latinamerika - men det är ju de vanliga frikyrkorna som drar mest folk från de katolska kyrkorna. Jag tycker att de allvarligt borde fundera över varför...
Det lär inte räcka med lite påvlig charm för att hålla alla katoliker kvar... Så lättduperade är vi inte överlag. Det behövs lite djupare insikter och förändringar än så...
Men det är ett bra råd till de katolska prästerna att (inte bara bemöta folk vänligt utan) bli vänner med människorna i församlingarna - bara då kan hierarkiseringen brytas - så att himmelrikets kan bli än mer synligt också i den jordiska kyrkan....
Citatet om behovet av förnyelse håller jag med om - förstås.
***
SÃO PAULO, Brazil, MAY 10, 2007
The phenomenon of people leaving Catholicism poses "serious questions to the Church," says Vatican Secretary of State Cardinal Tarcisio Bertone.
Cardinal Bertone, in Brazil with Benedict XVI, spoke to Vatican Radio today aboutthe growth of sects in Latin America and people leaving the Church to join Protestant communities."
Unfortunately, sects represent a phenomenon that not only afflicts the Latin American continent but North America and Europe as well," he said.
"The Church is called -- as the Lord himself said and as we hear repeated in the Gospel -- to a continual process of conversion to her Lord," the Vatican secretary of state explained. "It is a process of purification and renewal."
"The problem -- and I always say this to bishops and priests -- is a problem of bishops and priests being able to welcome and listen to people." Cardinal Bertone pointed to the example of current and previous pastors of the Church.
He encouraged "being close to people, being welcoming -- as the great saints who were bishops have taught us, and as Pope John Paul II spoke about in his autobiography when he said: 'I have tried and I try to be welcoming, to be near people.'
"And how Pope Benedict XVI teaches us in his ability to listen, his closeness to people -- the people he meets, even just for a moment, during audiences, feel transfigured because they have the perception of being treated as a friend, as if you were meeting with old friends."
"This is a very beautiful thing. It is a teaching," Cardinal Bertone said. "It is also a simple but effective way to stop this exodus of our Catholic Christians."
Kyrkans tidning har nu tyvärr på sin webbsida infört inloggning för prenumeranter - så att enbart de som redan har tidningen i pappersform kan läsa det lilla urvalet av webbartiklar.
Det var betydligt bättre tidigare - då alla hade tillgång till några "morotsartiklar" som kunde tänkas locka nya läsare. Det gick ju också smidigt att länka till de artiklarna i bloggar. Men de vill kanske inte att man kommenterar det de skriver om så att det når fler än deras redan trogna läsare?
På det världsvida öppna nätet bildas allt fler små slutna rum.
Allt annat än slutna rum möter man dock i detta moderna kloster:
Kyrkans tidning skriver idag om en trevlig kommunitet mitt i Paris - Jersusalemkommuniteten - som har en egen hemsida. Det finns en hel del man kan ha glädje av på sidan även om man inte kan franska.
Kort om spiritualiteten: de är samtidigt både kontemplativa och aktiva - arbetar i stan halva dagarna, och i klostret andra halvan, måndagar är en stilla ökendag. De är en blandad kommunitet med både munkar och nunnor, som bor i varsitt hus, och de har en gudomligt vacker fyrstämmig liturgi... Ett kort exempel spelas på hemsidan.
Besökte dem för många år sedan och fick bo i ett rum 99 trappsteg upp - i ett klocktorn... Bara det....med härlig utsikt över Paris från kyrktaket (det var väl inte precis meningen att man skulle gå omkring på taket - men det var ganska svårt att låta bli).
Här är en recension i SvD av en nyutkommen bok om Jesus (tydligen översvämmas världen av sådana). I denna bok porträtteras han ur en journalists synvinkel.
"Det finns cirka 175 000 böcker om Jesus. Minst. Varje dag utkommer ytterligare fyra. Är det aldrig nog? Den som ställer frågan i inledningen till sitt eget bidrag till bokfloran – Jesus. Jude, Rebell, Gud? – är journalisten Sören Wibeck, med en lång och gedigen bakgrund på Sveriges Radio. Och han svarar genast läsaren: Nej, det finns mer att berätta, både grundläggande och nytt. Dessutom finns det ett behov av översikter, konstaterar Wibeck. Därav denna bok."
Visst kan det vara så... Men Jesus var inte bara en historisk person.... Så viktigare än tusentals böcker är att möta honom irl (in real life)...
Ulf Ekmans debattinlägg på SvD Brännpunkt tidigare, har fått svar av Per-Inge Planefors (hittar ingen länk till hans replik), samt av Per Beskow.
Per-Inge Planefors menar, enligt Beskow: "att Ekman bidrar till en religiös polarisering genom att sätta värdekonservativa grupper mot den stora liberala kristna mittfåran, som om denna ”mittfåra” inte skulle tåla några alternativ".
Detta påminner om en del av det jag tog upp i anslutning till debattinlägget - så det hade varit intressant att läsa hans kommentar. Är det någon som har tillgång till den och kan posta den här i bloggen?
Jag har några korta synpunkter på Per Beskows svar som helhet. (Kommenterar bara det i artikeln som jag inte håller med om nedan - i övrigt skriver han en del bra saker.)
Den här bilden tycker jag inte alls att Ulf Ekmans artikel gav (möjligen fanns något av detta i det andra svaret - som jag alltså inte har sett):
"Från katolsk synpunkt tycks båda inläggen lida av ett perspektivfel, eftersom de begränsar horisonten till Sveriges gränser. Den katolska kyrkan framstår här som en trängd minoritet i behov av samverkan med andra grupperingar."
Han skriver vidare:
"Något som säkert förvånar många är att den katolska etiken inte härleds ur bibeln utan från det mänskliga förnuftet. Det är därför som kyrkan kan hävda att de moraliska buden gäller alla människor och inte enbart de troende.
Evangeliets uppgift är inte att presentera en ny etik utan att levandegöra den etik som människan kan upptäcka redan med sitt eget förnuft."
Om det vore så att människor vanligtvis upptäckte den katolska moralen genom förnuftet så skulle det ju inte behövas en troskongregation som definierar den och mer eller mindre övervakar att den efterföljs... Varför är man i Vatikanen så ängslig att det "tydliga" budskapet inte ska framgå?
Och om det vore så att den katolska moralen i alla stycken är logisk och mer eller mindre självskriven så skulle alla oavsett tro redan följa den.... Istället skrattar vanligen icke-katoliker åt en hel del.
Det följande innehåller minst ett sakfel:
"Därför vänder sig kyrkan med kraft mot dödsstraff och omänsklig behandling, men också mot sådant som exempelvis aborter och eutanasi. Ingenting tyder på att kyrkan kommer att tänka annorlunda om dessa frågor i framtiden."
Fram tills ganska så nyligen så ingick dödsstraff officiellt i det som ansågs ibland kunna vara en möjlig utväg (Katolska Kyrkans Katekes nr. 2266). Det lär ha ändrats strax efter att den senaste katekesen hade givits ut, så att det i senare utgåvor skrivs mer negativt om dödsstraffet.
Mycket - inte minst det sunda förnuftet - tyder på att katolska kyrkan kommer att behöva tänka ganska så annorlunda om en hel del saker i framtiden om det ska finnas några katoliker kvar. Kyrkan har förändrats i varje tid - och så lär det fortsätta!
Beskow skriver vidare:
"Visst är det glädjande med en växande ekumenisk samsyn. Men det räcker inte att upptäcka likheter på ytan."
Likheterna (ekumeniskt) finns verkligen inte bara på ytan! Enbart utifrån ytskummet kan man inte bedöma enheten på djupet...
Det kanske ser ut som att inget nytt finns här i bloggen eftersom det inte fyllts på med nya ämnen överst under några dagar.
Men en anledning till det är att det pågår ett intressant samtal om bl.a. vetenskap-andlighet, som förtjänar eftertanke. Det återfinns lite längre ner i bloggen, närmare bestämt här.
Välkommen att dela med dig av eventuella funderingar om det!
Dessutom har jag just haft vernissage - en tavla därifrån får illustrera detta inlägg...
I senaste Kyrkans tidning fanns en hel del intressanta notiser:
Bl.a. informerades det om att pastoralinstitutets prästkandidater deltog i valborgsforsränningen i Uppsala - med en flotte som klarade sig ända in i mål (vilket hör till ovanligheterna) - och där det fanns ett hopfällbart kors som fälldes ner innan passagen under broarna - och därefter upp igen, med ropet: Kristus är uppstånden, sannerligen uppstånden!"
Frågan är bara varför detta trosvissa rop kom från en flotte med namnet "Tvivel"...?
Konstvetaren Elisabet Stengård kom med ett skarpt svar till Per Ragnars kritik av dokumentären "Nunnan". Hade själv tänkt svara på det han skrev - men nu behövs det inte längre!
Pingst och EFK är nu också medlemmar, och inte bara observatörer, i SKR - välkomna! Trevligt också att en kvinna nu är invald i presidiet (Karin Wiborn).
Katolska kyrkan i Brasilien engagerar sig också starkt för att rädda Amazonas regnskogar - heja! Det står också en del om förnyelse av psalmer (text och musik). Intressant!
Och de har ett mycket långt reportage om humanisterna - där en del har vänt sig mot kristen tro (men det finns även kristna humanister!).
