Ulf Ekmans debattinlägg på SvD Brännpunkt tidigare, har fått svar av Per-Inge Planefors (hittar ingen länk till hans replik), samt av Per Beskow.
Per-Inge Planefors menar, enligt Beskow: "att Ekman bidrar till en religiös polarisering genom att sätta värdekonservativa grupper mot den stora liberala kristna mittfåran, som om denna ”mittfåra” inte skulle tåla några alternativ".
Detta påminner om en del av det jag tog upp i anslutning till debattinlägget - så det hade varit intressant att läsa hans kommentar. Är det någon som har tillgång till den och kan posta den här i bloggen?
Jag har några korta synpunkter på Per Beskows svar som helhet. (Kommenterar bara det i artikeln som jag inte håller med om nedan - i övrigt skriver han en del bra saker.)
Den här bilden tycker jag inte alls att Ulf Ekmans artikel gav (möjligen fanns något av detta i det andra svaret - som jag alltså inte har sett):
"Från katolsk synpunkt tycks båda inläggen lida av ett perspektivfel, eftersom de begränsar horisonten till Sveriges gränser. Den katolska kyrkan framstår här som en trängd minoritet i behov av samverkan med andra grupperingar."
Han skriver vidare:
"Något som säkert förvånar många är att den katolska etiken inte härleds ur bibeln utan från det mänskliga förnuftet. Det är därför som kyrkan kan hävda att de moraliska buden gäller alla människor och inte enbart de troende.
Evangeliets uppgift är inte att presentera en ny etik utan att levandegöra den etik som människan kan upptäcka redan med sitt eget förnuft."
Om det vore så att människor vanligtvis upptäckte den katolska moralen genom förnuftet så skulle det ju inte behövas en troskongregation som definierar den och mer eller mindre övervakar att den efterföljs... Varför är man i Vatikanen så ängslig att det "tydliga" budskapet inte ska framgå?
Och om det vore så att den katolska moralen i alla stycken är logisk och mer eller mindre självskriven så skulle alla oavsett tro redan följa den.... Istället skrattar vanligen icke-katoliker åt en hel del.
Det följande innehåller minst ett sakfel:
"Därför vänder sig kyrkan med kraft mot dödsstraff och omänsklig behandling, men också mot sådant som exempelvis aborter och eutanasi. Ingenting tyder på att kyrkan kommer att tänka annorlunda om dessa frågor i framtiden."
Fram tills ganska så nyligen så ingick dödsstraff officiellt i det som ansågs ibland kunna vara en möjlig utväg (Katolska Kyrkans Katekes nr. 2266). Det lär ha ändrats strax efter att den senaste katekesen hade givits ut, så att det i senare utgåvor skrivs mer negativt om dödsstraffet.
Mycket - inte minst det sunda förnuftet - tyder på att katolska kyrkan kommer att behöva tänka ganska så annorlunda om en hel del saker i framtiden om det ska finnas några katoliker kvar. Kyrkan har förändrats i varje tid - och så lär det fortsätta!
Beskow skriver vidare:
"Visst är det glädjande med en växande ekumenisk samsyn. Men det räcker inte att upptäcka likheter på ytan."
Likheterna (ekumeniskt) finns verkligen inte bara på ytan! Enbart utifrån ytskummet kan man inte bedöma enheten på djupet...
"Och om det vore så att den katolska moralen i alla stycken är logisk och mer eller mindre självskriven så skulle alla oavsett tro redan följa den.... Istället skrattar vanligen icke-katoliker åt en hel del."
Märklig slutledning där. Menar du att vi alla följer strikt logik i våra livsbeslut? Eller kanske att massmedia och den allmänna debatten präglas av en utmärkande hängivenhet till logiskt härledda tankesystem? Eller att alla ägnar lika mycket av sin dyrbara tid åt att söka härleda moraliska principer som de sedan alltid lever efter? Skulle vilja hävda att ganska få människor verkligen konsekvent lever efter sina uppfattningar om rätt och fel.
Man bör nog mer se Beskows inlägg som ett sätt att utmana de som hävdar att katolsk moralfilosofi etc. strider mot förnuftet. Såväl ett försök att betona katolska kyrkans stora filosofiska arv där det finns skiljelinjer gentemot flera andra trossamfund. Kanske inte så viktiga när man för fram det som är gemensamt, men ändock viktiga. Att förringa skillnader kan nämligen skapa problem längre fram. T.ex. vill man väl inte från katolskt håll buntas ihop med traditioner som anser att tro och förnuft inte behöver gå hand i hand.
Och den utmaningen behövs - för katolsk filosofi har väldigt mycket att bjuda på för den som är genuint intresserad / anser sig veta att tro och förnuft minsann är oförenliga.
Vidare bör man notera att man inom kyrkan sökt göra åtskillnad på saker som vi kan veta med säkerhet och annat som vi kan sluta oss till med skäliga principer men som det också kan bli tal om att reflektera mer över, utveckla eller tom. revidera i ett senare skede (dvs. som långt ifrån bör ses som dogmer).
Nej, jag menar inte att enbart logiken styr alla livsbeslut (även om det naturligtvis är en stor fördel om även förnuftet är inblandat i beslutsprocessen...).
Men jag tycker att Beskow förenklar situationen alldeles för mycket - som om det alltid lätt gick att bedöma vad som är moraliskt rätt eller fel genom förnuftet - och filosofin.
Just med förnuftets hjälp kan man komma fram till flera motstridiga alternativ/uppfattningar i svåra frågor. Så det är inte så enkelt att alla håller med om den katolska moralfilosofin om de bara får höra om den - eller att de skulle komma fram till exakt detsamma på egen hand om ingen redan definierat det.
Jag vet inte om människor vanligen lever efter sina uppfattningar om rätt och fel. Brukar inte "förhöra" folk om det. Kan alltså bara tala för mig själv - och jag ser det som en kristen "plikt" (hittar just nu inget bättre ord) att inte gå emot samvetet.
Tycker också att frågan - ytterst om tro och förnuft - är ganska så perifer numera - men kanske jag har fel?
D.v.s. jag hör väldigt sällan kristna förespråka att tro och förnuft inte skulle gå ihop.
Jag tror inte att det är ett stort ekumeniskt problem i alla fall.
Snarare är dessa nya murar som byggs upp problematiska för framtiden. Ska vi ha en delad kyrka framöver - där gränslinjerna dras upp inom varje samfund?
Det största ekumeniska "hindret" är inte teologiska frågor - utan just revirtänkandet.
Finns det inte mycket viktigare saker för oss kristna att alltmer ägna oss åt?
Sådant som leder till enhet både mellan och inom kyrkorna - genom att man arbetar tillsammans.
D.v.s. kristen tro i praktiken - inte bara i teorin.
Fredsfrågor, rättvis fördelning mellan länderna, miljön, flyktingar, hemlösa, etc, etc...
Vi lever i ett samhälle där media/kvällspress slår mynt av trolöshet. Som kristna vare sig vi är katoliker eller tillhörande ett annat kristet samfund är trohet det verkligt essentiella. Vi tror på att Gud är kärlek och att kärlek är trohet till Gud, nästan, sanningen etc. Diskussionen om förnuft visavi tro är sekundärt i denna tid då vi förutom moralupplösning har överstressade hjärnor(på bekostnad av hjärta). Om nu detta ligger i dagen dvs vikten av att stå trogna i vår tro på en kärleksfull Gud kan revirtänkande mellan kyrkor som du Charlotte så riktigt påpekar vara bara en sak: sorgligt. Och jag tror att det är väldigt viktigt att komma ihåg att revirtänkande lätt kan övergå i arrogans som jag tycker att det finns drag av i Beskows artikel.
Det är ofta, allt för ofta som manliga företrädare för katolsk tro kommer till tals i pressen. Detta kan bero på att redaktörer inte känner till att katolska kyrkan består av åtminstone 50% kvinnor men att dessa aldrig eller sällan kommer till tals (släpps in i media).
Frågan är: hur ser de på framtidens ekumenik? Hur ser katolska mödrar på det "katolska filosofiskt tunga arvet"i en värld fylld av trolöshet? Något vi återfinner även inom den egna katolska kyrkan där systemet är så ålderdomligt att präster till pedofiler kan gömas undan utan insyn. Om kvinnors röster kom till tals gentemot ex. Ekman kanske det lät som en helt annan kyrka. Med helt andra förutsättningar för att skapa en kärleksfull enhet av kristna kyrkor i en värld full av- jag tjatar- trolöshet.
Det vackraste av allt. Tillblivelsen av ett nytt människobarn, omvårdnaden och kärleken till barnen såsom Jesus emottog barnen. Långt ifrån de efterföljande kyrkofädernas ointresse för kvinna och barn... var Jesus nära livet med kvinnor och barn. Denna sfär av exemplifierad kärlek är gemensam för alla kyrkor. Därpå följer en kamp mot den trolöshet gentemot Jesu kärleksbudskap som råder idag när vi i så mycket skapar en värld som inte hör dessa ömtåliga nya människor till.
Vi glömmer så lätt att vi bär alla ett barn inom oss. Vi har alla legat utlämnade i universum som nyfödda och sugit ett kvinnobröst.
Kvinnor har även lättare att tala om hjärtats angelägenheter till skillnad från många av teorier uppfyllda män framförallt inom vår egen kyrka. Män och kvinnor behöver varandras språk och de bidrager tillsammans till en mer helgjuten bild av den Herre vi älskar. Och om kvinnor får komma till tals med sin känsla inför omvårdnaden av "dessa de minsta" följer en möjlighet naturligt för kvinnor att ge sin syn miljöansvar, fred och social rättvisa.
Män bär inte liv. Män varken föder eller lever i en rädsla att inte kunna bära liv eller förlora liv. Att låta kvinnor komma till tals i allt som hör detta till ...även om man inte är mor...tror jag vidgar horisonter, förändrar närheten mellan kyrkor och människor och ger en djupare aspekt av vad Gud och Liv är.
Sdan tror jag att kvinnor inte känner samma intresse för hierarkins eller dogmernas historia inom katolska kyrkan som männen (präster, proffstyckare, teologer) utan mer är vänd mot just det: omvårdnaden av varandra.
Hur mycket är ekumenik en språk eller tolkningsfråga? Tolkning av vad? Vad sa Jesus att vi skulle tolka eller avgränsa? Vad?
Läste något förfärligt imorse (i ett mail jag fick) - något som Thomas av Aquiono lär ha sagt - vet inte varför jag kom att tänka på det nu - kanske för att det är en bjärt kontrast - en motsats till det du beskriver...
"St. Thomas Aquinas did not think really well of women. He said same-gender love is a worse sin than raping a woman because homosexuality is "unnatural" and that rape of women is "natural" in that it results in offspring."
Och han ska vara en högt ansedd teolog?!?
Hur kan man ta något han sagt på allvar om han kan kläcka ur sig något så urbota dumt? Eller kan man ursäkta precis allt med tids- och kulturskillnader?
Han sa förresten själv på sin dödsbädd att allt han dittills skrivit var "halm" - av inget värde - för han hade till sist fått en glimt av sanningen. Det tycker jag att kyrkan skulle ta på allvar... Det är fel att upphöja mänskliga bristfälliga tankesystem till nästan något gudomligt, ofelbart.
Vad gäller ekumeniken - att den alls behövs är ju för att det redan finns olika tolkningar. Tänk om man från alla håll kunde ödmjuka sig så pass att man inte gjorde anspråk på precis hela sanningen för egen del. Mycket skulle vara vunnet redan därigenom....
Jag funderar också på hur kvinnor bedriver ekumenik - det sker på delvis andra sätt än "manlig" ekumenik - som mest verkar gå ut på att (manliga) ledare bekräftar andra (mestadels manliga) ledare - och att man skriver teologiska dokument tillsammans för att visa vad man kommit överens om och vad man ännu är oenig om. Det finns naturligtvis lysande undantag. Men i grova drag.
Kvinnor är generellt sett mer praktiska ekumeniskt (och interreligiöst) - man möts mer i vardagen, i en till synes icketeologisk kontext och gör inte en så stor sak av det. Det är en bred med delvis osynlig ekumenik. Men den får effekter...
Jag undrar hur många vet om det uttalandet av Aquino? Kyrkans ledare, dominikanerna? Hur förklarar dom något så vidrigt? Gömmer de det under mattan? Flinar mot varandra vid frågan och drar ett mot-citat? Kanske har någon medan jag skriver redan funnit ett motcitat att här publisera... som om det skulle hjälpa! Vad gör de kvinnliga dominikanerna när de läser det? Håller tyst. Gråter stilla för att sedan jamsa med sina bröder?
Är detta uttalande annorlunda många av de uttalande vi hör muslimskla fundamentalister säga?
Inte sa Nicke...
Och tänk om vi hade ett citat från moder Teresa som lät " pedofili är inte lika illa som våldtäkt på en kvinna eftersom då kan säd bära frukt"
Det är hög tid...hög tid...för förnyelse, sanning och öppenhet om saker och ting inom vår kyrka och någonstans tror jag att det är bara kvinnor och kvinnornas manliga vänner som kan göra det. Med manliga vänner menas "de som står jämte med".
De som förstår: Att såsom Trädgårdsmästaren inte rädas det som kvinna av jord är.
"Och om det vore så att den katolska moralen i alla stycken är logisk och mer eller mindre självskriven så skulle alla oavsett tro redan följa den.... Istället skrattar vanligen icke-katoliker åt en hel del."
Märklig slutledning där. Menar du att vi alla följer strikt logik i våra livsbeslut? Eller kanske att massmedia och den allmänna debatten präglas av en utmärkande hängivenhet till logiskt härledda tankesystem? Eller att alla ägnar lika mycket av sin dyrbara tid åt att söka härleda moraliska principer som de sedan alltid lever efter? Skulle vilja hävda att ganska få människor verkligen konsekvent lever efter sina uppfattningar om rätt och fel.
Man bör nog mer se Beskows inlägg som ett sätt att utmana de som hävdar att katolsk moralfilosofi etc. strider mot förnuftet. Såväl ett försök att betona katolska kyrkans stora filosofiska arv där det finns skiljelinjer gentemot flera andra trossamfund. Kanske inte så viktiga när man för fram det som är gemensamt, men ändock viktiga. Att förringa skillnader kan nämligen skapa problem längre fram. T.ex. vill man väl inte från katolskt håll buntas ihop med traditioner som anser att tro och förnuft inte behöver gå hand i hand.
Och den utmaningen behövs - för katolsk filosofi har väldigt mycket att bjuda på för den som är genuint intresserad / anser sig veta att tro och förnuft minsann är oförenliga.
Vidare bör man notera att man inom kyrkan sökt göra åtskillnad på saker som vi kan veta med säkerhet och annat som vi kan sluta oss till med skäliga principer men som det också kan bli tal om att reflektera mer över, utveckla eller tom. revidera i ett senare skede (dvs. som långt ifrån bör ses som dogmer).