Jag talar om de ganska så nykläckta småfåglar som jag har stött på i trafiken de senaste dagarna....

Först var det en andfamilj som var ute på vårpromenad - en förälder gick först, och sen kom en rad små ljusa ulliga ungar därefter. Det var bara det att de plötsligt gick rätt ut på en tvåfilig motorväg som var ganska så trafikerad, jag höll andan (!), men bilarna hann precis stanna, för att låta dem passera över vägbanan.

Eftersom ungarna var så små lyckades de först inte komma upp på trottoarkanten på motsatta sidan. De gjorde flera tappra försök, hoppade och studsade som små gummibollar, men det räckte inte. Var till sist på väg att gå över för att hjälpa till, då kom de på tricket en efter en. De fick till varsitt jätteskutt, lika högt som de själva var långa, sen var de säkert uppe på andra sidan.

Bilförarna och jag, som följt detta från första parkett (det hade hunnit bli en kö bakom de första redan), bytte ett varmt leende. Det slutade ju väl...

Några dagar senare var det dags igen - och den gången höll det på att sluta illa. Det var en fågelunge, en björktrast tror jag, som var ute på sin första flygtur - eller kanske andra. Den hade då inget flygcertifikat än - flög alldeles för lågt, och desutom alldeles ensam, och den siktade in sig rätt på min cykel, som den plötsligt kolliderade med. Jag hann bara se något brunt flaxande komma farande med hast, och att det sedan var något under cykeln, mellan hjulen eller i dem. Stannade och vände mig om - då satt den där mitt på vägen, hopkurad, vimmelkantig. Visste inte hur pass skadad den kunde vara, den var ju så liten jämfört med en cykel....

När jag närmade mig den - för det kom bilar som nog inte såg den - så började den linka längre ut mot vägen - ännu värre alltså - för det kom bilar från båda hållen. Var inte säker på om den kunde flyga direkt efter krocken - så jag ställde mig mitt på vägen för att skydda den från bilarna medan jag funderade på om jag skulle försöka lyfta upp den och bära den till gräsmattan i närheten eller om den skulle bli än mer rädd då. En stor vit bil susade irriterat förbi, föraren skrek något - och höll på att köra över den - men precis innan dess flög den upp, och över vägen till andra sidan - av allt att döma någorlunda oskadd....trots allt.

Kanske den rentav räddades till livet genom att krocka med cykeln innan den hann fram till bilarna...?

Må Gud skydda alla sina minsta...människor såväl som djur!

(Bilden är från ett annat, betydligt mer stillsamt, möte med en björktrastunge för några år sedan.)