Nya friska vindar blåser i katolska kyrkan - där man kan skönja ödmjukhet och öppenhet för förändring - i alla fall om man läser lite mellan raderna...
Ett omdiskuterat exempel nyligen är några av jesuiten Jon Sobrinos skrifter. Där ifrågasätts såväl Jesu gudomlighet, som hans självförståelse, och om hans död har en frälsande verkan.
En ganska så hård attack på kristna grundvärden kan det tyckas.
Men även det vi ser som bergfast och grundmurat är teologiska tolkningar av verkligheten.
Jag kan själv tycka att Sobrino (eller kanske snarare de teologer han hänvisar till), går lite för långt just i dessa uttalanden, även om jag kan förstå ungefär hur han tänker och varför han drar de slutsatserna - men man kan dra andra slutsatser utifrån samma fakta...
Jesuiternas provincial menar i en intervju - överraskande nog - att det Sobrino skrivit kan tänkas få plats inom kyrkans läroramar i framtiden. Han jämför med de teologer som först mötte motstånd, men sedan blev de ledande namnen under Andra Vatikankonciliets förnyelse.
Det som inte är möjligt på en gång blir ofta accepterat lite senare.
Jfr. frågan om kvinnor som präster - jag tror att precis detsamma nu är på väg att ske vad gäller det - från att ha varit förbjudet att ens tala om det, kommer det att bli en självklarhet, även om det kommer att ta tid.
Poängen i det hela, och anledningen till att jag tar upp detta är för att det är oerhört viktigt att främja rätten att tänka fritt utan kyrkliga sanktioner - teologernas uppgift är att ständigt söka mer av sanningen - så kan kyrkan gå framåt.
Provincialen säger också en sak till som jag absolut håller med om - att det alltid finns en spänning mellan vad han kallar karisma och institution.
Det är paradoxalt nog genom detta som förändring kan ske - genom att de stöts och blöts mot varann.
Andens friska fläkt av inspiration krockar med det förstelnade, det alltför systematiserade - förnyar, förändrar, blåser bort det som inte är menat att bevaras, påminner om viktiga sanningar som glömts bort, och visar på sådant som tidigare generationer inte sett eller förstått.
Här är ett utdrag ur en mycket spännande intervju - en länk till det hela finns längst ner:
"Father Cavassa continued his comments on Sobrino saying, "This is not the first time that the hierarchy has notified a theologian of the Church about supposed errors or discrepancies. The theologians of the 1950s were themselves considered outside the Church's orthodoxy. Ten or thirteen years later they were the theologians of the Council."
He went on to compare Father Sobrino to the controversial Jesuit theologian Pierre Theilard de Chardin, who was also disciplined but who he said made "significant contributions" to the faith of Church. "The relationship between charism and institution is not new in the Church and will always be with us," he said.
Asked by Catholic News Agency if he was saying that the Congregation was in error rather than Father Sobrino, Father Cavassa replied, "I don't know if what I said can be interpreted that way. I don't think that is the most accurate interpretation."
After the press conference, Father Cavassa told Catholic News Agency, "There have been cases in which the Congregation was mistaken. I can't say what will happen in the future. Can you?""
Försökte förstå exact vad betydelsen av Jon Sobrino var och jämförde ditt inlägg med Wikipedia artikeln för honom. Har jag förstått det korrekt att han bara ifrågasätter att de tidiga skrifterna ej stimpulerar at Jesus är Gud och att han själv ej tycker detta utan är dogmatisk i frågan?
Eller är han själv av åsikten att Jesus ej var gudomlig?
Jag citerar ur artikeln: "The warning mainly addressed two works by Sobrino in which the divinity of Jesus is questioned, as well as Jesus’ knowledge of himself and the salvific value of his death".
Jag är inte bekant med Sobrinos teologi. Men vad menas med att "Jesu gudomlighet ifrågasätts"? Om kristendomen vilar på något så är det ju detta, eller?
Det övriga två påstendena i citatet förefaller mindre kontroversiella. Om Jesus var "sann människa" kan han knappast varit medveten om sin gudomliga natur. Och den objektiva försoningsläran ifrågasattes ju redan av Pierre Abelard på 1000-talet.
Jag känner inte till Sobrino så pass väl att jag vet var han står i olika frågor, har inte läst de böcker som det refereras till, utan endast följt debatten.
Men kanske någon annan som tittar in här är bekant med hans skrifter - välkommnen att svara på frågorna i så fall!
Jag kan bara gissa att Sobrino inte kan ha uttryckt sig så särskilt "kätterskt" ifall en av hans överordnade (bland jesuiterna) försvarar honom.
Jag håller helt och hållet med, Gert - kristendomen vilar på Jesu gudomlighet - så det verkar minst sagt konstigt att det skulle ha ifrågasatts.
Vad gäller Jesu självmedvetande så kan man lika gärna se det tvärtom: om han även var sann Gud visste han väl om det...?
Ja, den objektiva försoningsläran har mycket riktigt ifrågasatts - men lever ändå envist kvar - och är ju närmast ett fundament, inte minst i frikyrklig teologi.
Men visst finns det stora nyansskillnader i fråga om ifrågasättande av olika saker.
En del måste anses vara legitimt - för att inte säga nödvändigt att ifrågasätta - av samvetsskäl.
Annat skulle rasera hela kristendomen om det togs bort.
Problemet är att olika kristna håller fast vid olika saker olika hårt.
Den allra intressantaste frågan är till syvende och sist vad Gud anser om det hela...
Försöker man tänka sig in i det perspektivet, i bön och lyhördhet, blir man ofta överraskad...
Gud ser ju inte på saker med samma begränsade blick som vi människor.
Om vi får en liten glimt ur Guds perspektiv kan saker klarna, få rätt proportioner. Religionskrig skulle kunna undvikas...och inbördeskrig inom kyrkorna - och mellan dem...
Jag tog upp intervjun mest för att jag tycker att det är intressant att läsa mellan raderna i den - se hur utvecklingen i katolska kyrkan långsamt går framåt genom omprövning, ifrågasättande och nya visioner.
Inte minst medvetenheten om att kyrkans auktoriteter kan ha fel (som skymtar fram i intervjun) - är omistlig, det känns befriande att höra det rakt på sak.
Som sagt, problemet sann Gud sann människa fascinerar mig. "Vem" visste vad om "den andre"? Kanske finns svaret i Jesu skrik på korset? "Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig"? Där var Jesus nog mest sann människa.
Jag ser det nog inte som ett "problem" utan mer som ett mysterium - som är "självklart", förklarat (uppenbarat), men som ändå inte kan förklaras, uttryckas med ord.
Charlotte!
Försökte förstå exact vad betydelsen av Jon Sobrino var och jämförde ditt inlägg med Wikipedia artikeln för honom. Har jag förstått det korrekt att han bara ifrågasätter att de tidiga skrifterna ej stimpulerar at Jesus är Gud och att han själv ej tycker detta utan är dogmatisk i frågan?
Eller är han själv av åsikten att Jesus ej var gudomlig?
Jan.