Nya friska vindar blåser i katolska kyrkan - där man kan skönja ödmjukhet och öppenhet för förändring - i alla fall om man läser lite mellan raderna...
Ett omdiskuterat exempel nyligen är några av jesuiten Jon Sobrinos skrifter. Där ifrågasätts såväl Jesu gudomlighet, som hans självförståelse, och om hans död har en frälsande verkan.
En ganska så hård attack på kristna grundvärden kan det tyckas.
Men även det vi ser som bergfast och grundmurat är teologiska tolkningar av verkligheten.
Jag kan själv tycka att Sobrino (eller kanske snarare de teologer han hänvisar till), går lite för långt just i dessa uttalanden, även om jag kan förstå ungefär hur han tänker och varför han drar de slutsatserna - men man kan dra andra slutsatser utifrån samma fakta...
Jesuiternas provincial menar i en intervju - överraskande nog - att det Sobrino skrivit kan tänkas få plats inom kyrkans läroramar i framtiden. Han jämför med de teologer som först mötte motstånd, men sedan blev de ledande namnen under Andra Vatikankonciliets förnyelse.
Det som inte är möjligt på en gång blir ofta accepterat lite senare.
Jfr. frågan om kvinnor som präster - jag tror att precis detsamma nu är på väg att ske vad gäller det - från att ha varit förbjudet att ens tala om det, kommer det att bli en självklarhet, även om det kommer att ta tid.
Poängen i det hela, och anledningen till att jag tar upp detta är för att det är oerhört viktigt att främja rätten att tänka fritt utan kyrkliga sanktioner - teologernas uppgift är att ständigt söka mer av sanningen - så kan kyrkan gå framåt.
Provincialen säger också en sak till som jag absolut håller med om - att det alltid finns en spänning mellan vad han kallar karisma och institution.
Det är paradoxalt nog genom detta som förändring kan ske - genom att de stöts och blöts mot varann.
Andens friska fläkt av inspiration krockar med det förstelnade, det alltför systematiserade - förnyar, förändrar, blåser bort det som inte är menat att bevaras, påminner om viktiga sanningar som glömts bort, och visar på sådant som tidigare generationer inte sett eller förstått.
Här är ett utdrag ur en mycket spännande intervju - en länk till det hela finns längst ner:
"Father Cavassa continued his comments on Sobrino saying, "This is not the first time that the hierarchy has notified a theologian of the Church about supposed errors or discrepancies. The theologians of the 1950s were themselves considered outside the Church's orthodoxy. Ten or thirteen years later they were the theologians of the Council."
He went on to compare Father Sobrino to the controversial Jesuit theologian Pierre Theilard de Chardin, who was also disciplined but who he said made "significant contributions" to the faith of Church. "The relationship between charism and institution is not new in the Church and will always be with us," he said.
Asked by Catholic News Agency if he was saying that the Congregation was in error rather than Father Sobrino, Father Cavassa replied, "I don't know if what I said can be interpreted that way. I don't think that is the most accurate interpretation."
After the press conference, Father Cavassa told Catholic News Agency, "There have been cases in which the Congregation was mistaken. I can't say what will happen in the future. Can you?""
Läs hela artikeln härEtiketter: institution, karismatik, katolska kyrkan, Sobrino, teologi |
