Här är ännu en artikel om Patricia Fresen, en av de kvinnliga katolska biskoparna.
Det finns en del faktafel i den (bl.a. så finns det redan fyra kvinnliga biskopar och inte tre, och en femte kommer alltså att väljas och vigas i USA så småningom).
Själv tycker jag att kallelseaspekten är det viktigaste i sammanhanget. Gud kallar både män och kvinnor, individuellt.
Eftersom katolska kyrkan tyvärr har en bra bit kvar till att erkänna även kvinnors kallelse så kommer också jämlikhetsperspektivet in.
Jag har mycket svårt att se hur Gud skulle kunna stå bakom katolska kyrkans diskriminering av kvinnor...
Ju tydligare det blir inom katolska kyrkan vad det är som egentligen pågår, och att det inte är inspirerat av Gud, desto enklare kan förändringarna ske även officiellt - det är på sikt den enda möjliga vägen vidare. Därför behöver detta redan nu samtalas om, öppet och ur alla aspekter, inom katolska kyrkan och ekumeniskt.Etiketter: biskop, katolska kyrkan, katolska präster, kvinnliga präster |
Jag är ju inte katolik, men är ingift i en katolsk familj så jag har inte kunnat undgå att följa debatten...
Det som är katolska kyrkans styrka är ju att man kan låta verkligheten och dess behov komma först.
Så finns det ju ordenssystrar som i praktiken är kyrkoherdar. Man kan ge dispens för gifta män att prästvigas.
Man låter det som kommer underifrån som en nödvändighet sakta slå rot.
Men man tolererar aldrig självsvåld och öppet trots. Därför finns det inte en chans för dessa nu präst- och biskopsvigda kvinnor att bli erkända.
Men däremot de hårt arbetande ordenssystrarna i Sydamerika... där tror jag hoppet kan finnas... en dag blir det bara av nöden tvunget. Och det som först blir en dispens, blir snart ok...
Kanske...