Kardinal Newmans sista vilja bryts - för att undvika skandal?
Så ska kardinal Newmans kvarlevor grävas upp och flyttas - mot hans uttryckliga önskan - eftersom allra käraste vännen och prästkollegan lämnas kvar i graven när han själv färdas mot helgonprocessens fullbordande (bara ett mirakel fattas - men det inträffar säkert snart - eftersom allt annat redan är kirrat).
Man kan undra varför han flyttas. Är det för att undvika skandal och rykten? Skulle det svärta ner hans annalkande gloria ifall det skulle visa sig att han var homosexuell och inte levde i celibat?
Ja, vad ska man tro? Själv skulle jag knappast insistera så oerhört kraftigt på att begravas i samma grav som någon vän. Däremot förstås gärna i samma grav som min (blivande) man - om han dyker upp nån gång vill säga...
Så det låter då i mina öron som att dessa herrar var lite mer än bara goda vänner... Tänk om kyrkan klarade av att hantera sånt lika bra som Gud.... Tänk om också helgon fick framställas som de människor de var fullt ut...
Man minns i såna här sammanhang de tragiskt manipulerade "självbiografier" man läst - Thomas Mertons censurerade böcker, Thérèse av Lisieux' självbiografis första utgåva (utgåvor?) - med sockersöta teckningar, retuscherade foton och ändrad text.
Kyrkan behöver inga fler tillrättalagda helgon med änglavingar, svävande en bit ovan jord... Men vi behöver verkligen fler riktiga helgon av kött och blod!
***
"It was Cardinal Newman's dying wish that he be buried with his closest friend in the grounds of the house they had shared as priests.
But now, nearly 120 years after his death, Britain's most famous convert to Roman Catholicism is to be reinterred in a sarcophagus in preparation for his becoming a saint, leaving the remains of his friend behind.
The decision to separate the remains of John Henry Newman and Ambrose St John has upset figures in the Church and led some to question whether it is embarrassed about their relationship."
Allt fler katoliker vaknar upp till verkligheten.... Och detta gäller inte bara i England/Wales.
Om det kommer in underskrifter från hela välden (sorry, enbart katoliker verkar få skriva under denna gång) ger det en tydlig signal... Den somriga snöbollen är i rullning.
Kom, helige Ande!
***
Thousands of leading Roman Catholics including Lord Patten and Baroness Williams are calling on the Church to allow women and married men into the priesthood.
Senior clergy are also among the 2,000 who have so far signed a petition demanding that action be taken to tackle the "major crisis" of dwindling numbers of Catholic priests.
They claim that there is no real barrier to married men being ordained, despite it being part of the Church's teaching throughout its history, given that married former Anglicans who convert to Catholicism are allowed to become priests.
And in a further controversial move, they also want Catholic leaders in England and Wales to discuss the possibility of women becoming priests, an issue which has already been hugely divisive in the worldwide Anglican Church.
They say training programmes should be set up in colleges and online to "prepare suitable men and women for ministry".
A spokesman for the organisers of the petition said: "The possible ordination of married men has been raised as an urgent matter by bishops worldwide for over 30 years, and is becoming pressing now in this country as the shortage of priests worsens, parishes are merged and the average age of the clergy rises.
I Kanada prästvigs imorgon en katolsk kvinna samt en frånskild man... Mig veterligen är han den första man som prästvigs av RCWP (Roman Catholic Woman Priests).
Fick en länk till en artikel om detta - de intervjuade delar förstås inte "sektstämpeln" som journalisten har valt att sätta på rörelsen - som vill vara en inomkatolsk förnyelserörelse.
"Monica Kilburn-Smith and James Lauder will be ordained as Catholic priests by Bishop Patricia Fresen on Thursday (May 29).
Though they are both valid ordainments, Lauder said the church looks at them as illegal because women, or those married or divorced, cannot become priests.
/.../
“We call ourselves prophetic Catholics.” Jamieson said, explaining the groups within Catholicism that accept married, gay or women priests openly but still feel strongly about their faith.
The ordainment Thursday is another important step for groups like the Catholic Network for Women’s Equality, Ministry Without Borders and Corpus Canada, which supports married priests.
Jamieson said that it is important to have people like Lauder ordained because he has a strong and positive leadership role in the Catholic community, whether he is married or divorced should make no difference."
Vatikanen stryper antagningen till ordnar och seminarier
Ja, det blir konsekvensen av den universella instruktion som har skickats ut till världens alla katolska biskopar.
Än en gång får man läsa om vatikanherrarnas missriktade fördomar - sammanblandningen mellan pedofili och homosexualitet.
Och samtidigt får man förvånas över deras oerhörda naivitet.
Vet de verkligen inte att många av de katolska prästerna och ordensmedlemmarna är homosexuella? Och det är ingen hemlighet direkt att det förekommer både det ena och det andra på prästseminarierna. Det är ju bara kvinnor som seminaristerna strikt uppmanas att hålla sig undan från.... (Vilket för övrigt formar ytterst märkliga prästpersonligheter bland de heterosexuella kandidaterna - som ofta är fullkomligt skräckslagna för kvinnor. De kan inte precis relatera naturligt till både män och kvinnor...vilket anges som ett skäl till att bojkotta homosexuella kandidater). Eftersom det som sker i dolda kammare inte resulterar i några barn så kan det fortgå även efter prästvigningen. Brott mot celibatslöftet. Jomenvisst - men det omtolkas lite grann och så styrks den traditionella dubbelmoralen än mer....
Blir det slut på detta i och med de nya reglerna. Ja, säkert, så småningom, när de flesta klostren har fått lov att stängas och tomma seminarier lagts ner på löpande band, och när församlingarna står helt utan präster och lekfolket får lov att ta vid.....
Då kanske i och för sig något positivt kan komma ut ur kollapsen - så att Kyrkan kan få en nystart....? Mer enligt Jesu exempel.
***
"Instruktionen är universell och ska tillämpas utan undantag" skriver kardinalen i brevet som uppges vara Vatikanens svar på ett stort antal förfrågningar och krav på förtydligande sedan instruktionen blev offentliggjord.
I den står det att "Kyrkan hyser djup respekt för personerna i fråga men kan inte tillåta att de som praktiserar homosexualitet, visar djupt rotade homosexuella tendenser eller stödjer den så kallade gay-kulturen antas till prästseminarier eller heliga ordnar." Vidare förklarar man att "Sådana personer befinner sig i en situation som allvarligt hindrar dem från att relatera till kvinnor och män på rätt sätt." Kongregationen varnar också för att blunda för "de negativa konsekvenser som kan komma av att personer men djupt rotade homosexuella tendenser" vigs till präster eller antas till de religiösa ordnarna."
I en del kulturer är det männen som genomlider alla graviditetens och barnafödandets plågor - medan kvinnor går mer eller mindre obemärkta igenom det - slutar jobba några timmar innan förlossningen, och sen går direkt tillbaka till arbetet. Medan männen är helt förstörda i flera dar efteråt. Och dessförinnan har gått igenom alla graviditetssymptom.
Det kallar jag medlidande! Och genuin solidaritet. Nu finns det inte längre något att skylla på, hörrni män....! Ni kan uppenbarligen vara nästan lika delaktiga i barnafödandet som kvinnor - och samtidigt lindra det enormt för dem.
Är detta inte som gjort för alla män i vår jämställda kultur? Särskilt katolska män - som ju ofta ser till att det blir ganska så många barn i familjerna. Bör män inte solidariskt ta på sig åtminstone hälften av lidandet? Varannan herrarnas...?
I de beskrivna kulturerna där fenomenet förekommer ses det som självklart att männen ska ta på sig det varje gång - annars är de inga riktiga män utan ynkryggar. Det här var en ny machosymbol som jag verkligen gillar (till skillnad från den rådande).
Fram för fler modiga och till ytterlighet empatifyllda män!
"Consider the phenomenon of Couvade, documented in many places worldwide. In some societies in Micronesia and the Amazon Valley, for example, the mother shows no indication of suffering during delivery. She may break from work a mere two or three hours to give birth, then return to the fields. By all appearances the husband bears the pain: during the delivery and for days afterward he lies in bed, thrashing about and groaning. Indeed, if his travail seems unconvincing, other villagers will question his paternity. A journalist or anthropologist who tried to explain, "Sir, there's no reason for you to feel pain because, after all, it was your wife who bore the child," would doubtless meet a hostile reaction. For months the father has struggled with such symptoms as nausea, weight gain, constipation, headache, and other signs of distress, not to mention the agony of the "delivery" itself. For him, the pain is as real as it is for the Manhattan socialite demanding her epidural."
Är det kanske så finurligt tänkt att vi kan bära varandras plågor mycket konkret - inte bara andligt utan också fysiskt....?
Även om detta skulle vara en placeboeffekt så verkar den ju funka utmärkt - både för kvinnor och män. Och blir lidandet för stort för de medlidande männen så kan man ju ge dem epiduralbedövning istället - så ser de nog till att den blir effektiv. För det är ju så det brukar funka i forskningen - när män lider så hittar man snart botemedel.... Hade män fött barn rent fysiskt hade det nog skett helt smärtfritt vid det här laget.
Även detta som skrivs om religion, och särskilt kristen tro och smärta är intressant:
"Religion, of course, plays a crucial role in ascribing meaning to the pain experience. At the risk of oversimplification, I might suggest the following pattern: acceptance (Islam, Hinduism, Buddhism), mastery (advanced practitioners of Hinduism and Buddhism), and protest (Judaism). Christianity at various points reflects each of these streams. Early in its history martyrs sang in the flames, stylites sat on poles exposed to weather, and desert monks lived on a diet of bread and water. Later, fatalistic Christians argued against inoculations for smallpox, which would interfere with God's will, and warned against relieving the God-given pain of childbirth. Sarah Coakley, one of the editors of this volume, contributes a chapter examining the relationship between pain and contemplation in the spirituality of two 16th-century Carmelites, Teresa of Avila and John of the Cross. She admits that in some ways these two reflect a strand of valorization of pain—a tradition familiar to parochial school students drilled on martyrs' tales. Yet, paradoxically, meditation also offers its own analgesic possibilities, as Dr. Herbert Benson has long maintained. Perhaps most important, the Christian mystics presume that no pain is devoid of spiritual meaning. It can serve a redemptive purpose, and in that sense pain can be transformed."
Katolska stickspår:
Kan män som tar på sig kvinnors graviditets- och barnafödandesmärtor bli präster?
Kan inte detta rent av utvecklas till en ny kyrklig tjänst enbart för män (så att de får ha ett eget unikt revir kvar när kvinnor återför möjligheten till vigningar) - att de tar på sig inte bara sina eventuella fruars smärta men också okända kvinnors lidande? Det vore väl närmast helgonlikt...?!
Hmmm....apropå kvinnlighet och prästerskap: kan medelålders män som får en naturligt ökad östrogenhalt och därmed får kvinnligare former, och även mentalt blir mer lika kvinnor, fortsätta vara präster? Medan kvinnor - som går i motsatta riktningen i medelåldern, mot större testosteronhalter - då borde få bli präster? Om prästämbetet nu ska definieras biologiskt - så som många gör....
Som väl ingen kan ha missat är det nu dags för påvens besök i USA.
Kommer att följa det under de kommande dagarna förstås, förmodligen blir det länkar till en del artiklar ur katolskt kvinnoperspektiv... Har fått en del i mailboxen om det på sistone, men inte hunnit kolla närmare på det.
Just nu sitter påven visst på planet över Atlanten och funderar över pedofilpräster.
Som en del av er säkert minns så skrev jag för en tid sen om Marek Bozek, en polsk präst mot strömmen.
Han har nu avstått från att ställas inför en konstellation till kyrklig domstol som mest liknar ett dåligt skämt (mer info om det finns i artiklar ifall ni googlar). Här är bara en artikel i mängden.
Nedan är en pressrelease som nyss kom - där jag markerat mittenstycket som jag tycker är viktigast.
***
After hours of prayerful discernment and upon the advice of my canon lawyer, I have decided to discontinue my participation in the so called “canonical penal process” that has been initiated by Archbishop Raymond Leo Burke in my regard. I will not subject myself any longer to the process which does not even attempt to appear fair. In the society where rights of any individual to an unbiased, fair process and a legal representation of ones own choosing are guaranteed by our Constitution, any further participation in this parody of legal proceedings would not only violate my conscience but also make the Catholic Church a subject of deserved but unnecessary criticism.
The church penalties that have already been administered to me, i.e. suspension and excommunication, as well as those that seem to be coming my way – laicization, are results of my stands taken in the face of injustice and abuse of power in the Roman Catholic Church. Archbishop Burke calls them “crimes” and “delicts” whereas most of the Roman Catholic faithful see my actions as prophetic and hope-giving. I have stated my beliefs very clearly: I believe that the governance of the temporary goods of any Parish should rest in the hands of its Parishioners; I believe that every baptized male or female, celibate or married has a right to be considered for the Holy Orders; I believe that the words of Jesus, repeated at the Consecration during each Holy Mass, “take this all of you and eat it” and “take this all of you and drink from it” oblige me to invite all believers to receive Holy Communion. I explicitly welcome all at the Eucharistic table, with no regard to their race, gender, marital status, sexual orientation, or any other extraneous factor. Here I stand and I can do no other.
As I conclude this chapter of debate and uncertainty, I look forward to many years of being a pastor of this vital and growing Catholic parish community in St. Louis in communion with the broader Catholic Church. My Catholic identity calls me to connection with and accountability to the broader Catholic Church and I will move rapidly and prudently, with the advice of St. Stanislaus community, to prayerfully discern where I am called to connect and be accountable. In days and weeks to follow I will seek incardination with another validly ordained Catholic bishop. Since I am not welcomed as a part of Archbishop Burke’s ecclesial jurisdiction, I look forward to forming a new, strong relationship with another Catholic Bishop and other than Saint Louis Archdiocese jurisdiction.
Jag får ofta meddelanden om katoliker världen över som höjer sina röster om krav på förändring av sånt som inte är bra i Kyrkan. Sammantaget blir det väldigt många mail, som ger en helt annan bild av Kyrkan än den nogsamt retuscherade bild som kablas ut från Vatikanen.
Allt oftare kommer ropen glädjande nog från representanter för den katolska hierarkin - från biskopar och präster.
Det är värt all respekt eftersom de riskerar sina tjänster för sin frispråkighet. Och det är först när de också vågar säga sin mening mer öppet som förändringar kan börja ta form.
Tidigare (för ett par månader sen) var det holländska dominikaner som talade ut - nu stämmer några brasilianska präster in i förnyelsekören. Det gäller denna gång främst prästcelibatet och kommunion till omgifta separerade.
Idag startar den tidigare nämnda kvinnokonferensen i Vatikanen. En nyhet som känns som en födelsedagspresent (och det råkar faktiskt vara vad det är, om än på distans...).
"Figueroa said the authentic promotion of the woman will come through "understanding the feminine beginning with an anthropology that recovers the value of the person and highlights the relationality between feminine and masculine.
The congress will consider themes raging from the history of women in the Church, beginning with Christ's interactions with women, to gender ideology, to the importance of marriage, family and motherhood. Participants will have an audience with Benedict XVI on Feb. 9.
The congress will analyze "the contributions particular women have given the Church and the world,” as well as “the contribution of Christianity in the advancement of woman,” added Figueroa. The theological and anthropological contribution which John Paul II made in "Mulieris Dignitatem" will be developed in two conferences. The first is dedicated to the story of creation and the relationship between person, nature and culture. The second seeks to delve into the relationship between man and woman, titled “Woman and Man, Created Each for the Other."
Man lär nogsamt undvika känsliga frågor (nånstans hoppas jag ändå på en frisk helig Ande-fläkt som plötsligt manar någon deltagare att tala profetiskt, så vi får väl se - om det nu når media är förstås en annan femma...). Detta kan hur som helst vara en god början på att nå fram till ett samtal även om kvinnlig tjänst i den katolska delen av Kyrkan....!
Här kan den som vill delta i en mer informell online-kvinnokonferens ordnad av samma anledning som Vatikanen - men förmodligen med ett vidare perspektiv.
Är fortfarande ganska så omtumlad av alla festivalintryck, så jag tänkte istället för att ta upp mer om det nu, skriva om en sak som väntade i den välfyllda mailboxen när jag kom hem.
Eller - rättare sagt - jag låter först en annan bloggare komma till tals - och därefter öppnar jag upp för samtal kring inlägget.
Blogginlägget jag fick en länk till finns här. (Intet nytt under solen för dem som läst min blogg ett tag.)
Och så här skrev en som heter David efter att han hade läst det - han gav mig tillåtelse att klistra in det här (mina markeringar):
"If you keep alive the argument that this blogger does, the classical position on the episcopacy, then Fresen doesn't have a leg to stand on. That position is based on power, ownership and exclusivity. The Church claims the right to own the episcopacy and define it. . . it's branding just like aspirin or Viagra. A simple business deal. The God Business, I like to call it. It's ours and you can't have it.
But I'm more interested in opening another line of inquiry though. The old one is wearing out and needs to be retired to a plexiglass showcase in the Vatican Museum with a few encyclicals and some notes on birth control. Aged bachelors are always the ones to ask about S-E-X. (If the color fades on any of these objects, curators will surely rush in to make it all look new again. If severe deterioration sets in, the papal embalmers can be called.)
How can anyone own the Divine Mind? Makes no sense to me at all. Sure, there are claims of infallibility (more branding and ownership talk) but they arise from a late 19th century collapse of papal states and temporal power. Had to find some more somewhere. "Oh, I know. We'll be right all time." Typical male behavior, isn't it? Gotta have power over something. And, like all men, they're afraid to ask for direction when they get lost.
So the inquiry is open. If branding seems weak and out-of-date, then what's going on here? The Boys in Red, White and Purple don't like it, but neither did the Jews in the time of Jesus either.
David"
Många tankar dyker upp efter att jag läst inlägget och Davids svar....
Vill trots allt anknyta lite kort till något Gerard W. Hughes sa i morse - han ställde den brännande frågan som var och en rannsakande kan ställa sig - om vem/vad vi tjänar - Guds rike eller oss själva.... Är det vår Kyrka eller Guds? Vad har mänsklig (manlig?) makt och prestige och kontroll med Guds rike att göra?
Det finns numera ganska så många dåliga förklaringar till detta - inte bara historiska - det poppar också upp moderna skapelser i genren. Den ena mer absurd och patetisk än den andra.
Det sträcker sig från biologi till kvinnofobi i "the exclusive boy's club".
Vinnarna i klassen "absolut sämsta argument" kommer här.
Håll i er!
* En anledning skulle vara att män är mer förtappade än kvinnor - därför inkarnerades Gud i Jesus - för att frälsa det förtappade manliga väsendet.
Jaha, så plötsligt är Eva inte längre den mest syndiga av de första människorna - utan Adam får själv den största skulden - hör och häpna! När det inte längre hjälper att peka ut kvinnor som de mest usla varelser som befolkat jordens yta vänder man på resonemanget... Ja, hjälp!
* Män skulle också av naturen vara mindre andliga än kvinnor.
Hmmm... Vore det inte bättre om präster i någon mån var förebilder och ledsagare vad gäller andligt liv - och i så fall tycks kvinnor vara mer lämpade enligt detta resonemang. Inte ska väl blinda leda seende i det andliga livet?
* Ytterligare en anledning är att män av naturen inte kan ge liv - och därför behöver få kompensera för detta (psykologiskt?) genom att fira eukaristin.
Hmmm.... Kan enbart kvinnor ge liv för egen maskin s.a.s.? Jag trodde att både män och kvinnor var involverade i livgivandet, men jag kan ju ha missat något i de så för prästämbetsdiskussionen viktiga biologilektionerna.
Män föds nämligen med något som inte kvinnor har rent biologiskt - som gör dem till det enda giltiga prästmaterialet. Jag har inte fått något enda svar när jag då frågat vad detta kan tänkas vara för en unik prästkroppsdel.
Om prästämbetet till stor del handlar om livgivande, och kvinnor genom barnafödande och ammande har en naturligt utökad erfarenhet av det jämfört med män - borde då inte kvinnor vara mer lämpade även utifrån detta resonemang? Och handlar det om ett andligt livgivande hamnar vi ju återigen på samma ställe som i punkten ovan.
Med exakt samma argument kan man än mer hävda att enbart kvinnor bör vara präster eftersom de av naturen har allt det som män bara kan härma på ett futtigt sätt genom att försöka komma så nära det går - vilket de alltså tydligen gör genom att vara präster. Väldigt ovanligt resonemang må jag säga.
Män måste alltså i princip bli präster eftersom det är de som minst liknar Gud! Ljudet i skällan brukar ju gå i rakt motsatt riktning: att kvinnor inte kan efterlikna Kristus som är så högtstående på alla sätt och därför föddes till man.
Vet faktiskt inte om jag ska skratta eller gråta åt allt detta - men jag ger en massa credit till Jacob som har skrivit om detta i sin blogg - nedanstående är ett direkt citat därifrån som förtjänar att läsas i sin helhet - då det snarare leder tankarna till motsatsen av vad han och jesuitpatern han hänvisar till vill åstadkomma genom sitt resonemang. Har fetmarkerat de "bästa" bitarna.
Hittar du hit någon annanstans ifrån och har missat de senaste dagarnas rafflande långkörare i ämnet ur en annan synvinkel så går det att hitta den här.
***
Enligt den amerikanske jesuiten Raymond Gawronski så ville Kristus ta sig ner till de lägsta djupen av gudlöshet, och män till skillnad från kvinnor tenderar att vara mindre religiösa, och mer benägna att lita på sin egen förmåga, arrogans och högmod om man så vill. Kvinnor å andra sidan är mer av naturen mottagliga och livgivande, kvinnor brukar vara mer troende än män. Och från ett sådant perspektiv passar det utmärkt att Kristus uppenbarar sig som en man.
Jag citerar Gawronski: So it is man, then, first and foremost, who needs to be shown how to live: And, again, from the Christian point of view, this means to be shown how to die that he may live. Detta får en oerhörd betydelse för Kristi offers karaktär som tog plats på korset men som alltjämt aktualiseras i mässan, en man är inte livgivande av naturen på samma sätt som en kvinna är det.
Såhär uttrycker Gawronski det: The sacrifice at the altar, at the foot of the Cross, is all about blood. A man does not bleed of himself: He must take a knife and cut. A woman bleeds naturally. The sacrifice is a meal: A man has no nourishing breasts to offer, unlike the woman. And the paradox of the peculiar dignity of the male is that at this alter he is able to be by intention that which the woman is by nature: an initiate into the mystery of life-giving, nourishing death. Here it is the supernatural life that he is begetting.
Eftersom "nåden inte förstör naturen" som den skolastiska axiomen lyder så handlar Kristus i egenskap av hans mänskliga natur som är manlig, när han dör på korset för att vi skall få evigt liv. Och då ger han liv genom att frivilligt ge sitt eget, han gör det genom "intention" som Gawronski uttrycker det eftersom det är på detta sätt mannen ger liv, detta är mer karaktäristiskt för män än för kvinnor som är mer livgivande av naturen. Därmed inte sagt att kvinnor inte handlar på detta sätt medvetet, men de blir ju hjälpta av sin natur vilket män inte blir på samma sätt.
Detta är vad prästen uttrycker och vad som händer när vi firar mässan. Och då kan man svara dem som kommer med invändningen att om vi ska vara bundna till Kristi val av apostlar så skall alla präster även vara judar. För vad prästen ska symbolisera är just den typ av livgivande och självuppoffring som Kristus gör i egenskap av en man. Skulle man viga kvinnor till präster så skulle man döda denna symbolikens djup och frälsningens kosmiska karaktär skulle fördunklas.
***
Precis tvärtom, käre Jacob....
Fram för en genuin katolsk teologi som inkluderar både män och kvinnor i en gemensamt livgivande och andligt rik prästtjänst...!
Här och var poppar det upp tecken på en påbörjad förnyelse - i katolska kyrkan.
Läste just om Don Sante Sguotti, en italiensk präst som tänker förlova sig i december, men fortsätta leva i celibat. Det har visst rört om lite i den vatikanska grytan, medan hans församling närmast helhjärtat står bakom honom.
Bra taktik kanske - att vara rejält utmanande - utan att bryta mot några formella regler?
Han har skrivit en bok, om sin situation förmodar jag: "Il mio amore non è peccato". (= Min kärlek är inte synd?)
Han har också en hemsida, tyvärr bara på italienska, men jag kunde förstå så pass att det snart kommer att hållas ett seminarium där frågan om omgifta katolikers mottagande av kommunionen kommer att diskuteras.
Sidan illustreras också med ett inledande bildspel om fariseiska katolikers favoritsport: stenkastning.
Det finns verkligen många förnyelsebehov i vår tids kyrka....
***
Detta inlägg utgör samtidigt ett 300-inläggsjubiléum i bloggen....
Biskopar säger "no, no" till katolska kvinnliga präster - men "yes, yes" till bordeller
Nu på söndag (imorgon) vigs ytterligare två katolska kvinnor till präster, i S:t Louis, USA.
Detta har hänt vid så pass många tillfällen nu att man kan tycka att det inte borde väcka så mycket uppmärksamhet längre. Men i motsats till andra biskopar som har tagit det hela mer med ro, och på sin höjd mumlat något om "självexkommunicering", så är den lokale katolske biskopen där eld och lågor - han säger att han tänker både exkommunicera kvinnorna och vidta andra "disciplinära åtgärder". En av kvinnorna som kommer att vigas undrar om han tänker bränna dem på bål...?
En annan bloggare uppmärksammar just denna nyhet som hon för övrigt fick samtidigt med nyheten om att en annan katolsk biskop stödjer legaliserandet av bordeller, eftersom detta "alltid" har funnits (!). Sant katolsk tradition alltså...?
Samtidigt "glöms" det bort att kvinnor alltid hade tjänstgjort i kyrkan i vigda ämbeten, lika länge och på samma villkor som män - ända tills kyrkan förbjöd det för kvinnor. Och man poängterar i vår tid att det aldrig kan införas eftersom kyrkan inte anser sig ha auktoritet att införa det. Den stackars hierarkin står alldeles maktlös och handfallen i enbart denna fråga. Medan man tydligen ansåg sig ha auktoritet att förbjuda Guds kallelse till kvinnor...?
Tydligen är det alltså i bordeller och vid spisen som katolska kvinnor hör hemma....?
Och som offentliga förespråkare för en exemplariskt stockkonservativ hållning, förstås. Det är sådana nya kvinnliga katolska ledare vi har att vänta inom kort, som jag tidigare nämnde. Undrar hur man anser sig ha auktoritet att införa dem...?
En sådan "exceptionell" kvinna har för övrigt nyligen av Bush utnämnts till ambassadör vid Vatikanen, framgår det i denna kardinals blogg. Orden räcker inte ens till för att prisa hennes förträfflighet...
I kyrkans tidning igår finns en debattartikel av Irène Nordgren och Gert Gelotte om detta ämne.
"Den viktigaste jämställdhetsfrågan ur religiös synpunkt är frågan om kvinnors lika möjlighet att bli präst, imam eller rabbin. Det förekommer dock redan kvinnliga imamer och rabbiner. Inom den kristna kyrkofamiljen är det den katolska och ortodoxa kyrkan som haft svårast att i praktiken ta till sig budskapet om mäns och kvinnors lika värde. Men även inom katolska kyrkan förekommer redan ”giltiga men kyrkorättsligt olagliga” (valid but illicit) kvinnliga präster och biskopar.
Ett intressant faktum är att kristendomens grundare Jesus skulle kunna betraktas som sin tids förste Jämo."
Artikeln är tyvärr inte tillgänglig i sin helhet på deras webbsida för andra än prenumeranter - men den går att läsa här.
Själv tycker jag att det är särskilt iögonfallande att det som Jesus stod för numera är "förbjudet" i katolska kyrkan, efter att tidigare ha funnits där (vilket jag ju har skrivit om många gånger - häpnadsväckande att den främmande "gökungen" får fortsätta att växa på bekostnad av en sant kristen lära och praxis).
Det är också slående att de andra religionerna såväl som kyrkorna har hunnit så långt före i fråga om att välkomna kvinnliga ledare. Märk väl att det inom judendomen finns både liberala och konservativa kvinnliga rabbiner, detsamma gäller i svenska kyrkan - där det även finns högkyrkliga kvinnliga präster. Man kan alltså inte, som många kvinnoprästmotståndare gör - sätta likhetstecken mellan kvinnliga kyrkoledare och en utpräglat liberal syn.
Diskutera gärna dessa synpunkter samt innehållet i artikeln här i bloggen!
Vill också i samband med detta påminna om diakonbrevet till Påven - som det ännu inte är för sent att skriva på - gör gärna det!!
På bilden: Helena Rubinstein, den första rysk-israeliska kvinnliga rabbinen.
Fick nedanstående från flera håll idag. Rosemary Radford Ruether ska enligt uppgift ha skrivit det - men jag känner igen det mesta av det från andra håll, så det verkar vara ett hopplock av roliga historier som här har fogats samman.
***
ADAM WAS ONLY A ROUGH DRAFT
A synod of bishops from the four corners of the earth, and a full panoply of mother superiors recently converged on the Holy City of Rome to consider the vexed question of the ordination of men. The Holy See had received many tearful appeals from the cruder sex claiming to havea call to the priesthood directly from God herself. But Her Holiness had firmly replied to these appeals that the call must have been awrong number.
Our Holy Mother in heaven would never call to the ministry those soobviously disqualified by reason of gender. But the men had refused to take no for an answer. Throwing down their picks and shovels, they had declared that they would do no more maintenance work for the church until there was equality of rites.
They sent petitions to the Holy see, filled with arguments for the ordination of men, both theological and practical, although, ofcourse, they could cite no example from Jesus, the incarnation of Holy wisdom, because he most evidently had ordained no men to the priesthood(or women either).
It was said that confining the ordained ministry to widowed women over 65 was causing a crisis throughout the world. More and more older women felt the juices still flowing after 65 and were not willing to embrace blessed widowhood. Some preferred to run for prime minister or chairwoman of the board rather than to turn to the sacred service.
Finally, Her Holiness decided to gather the holy mothers of the church together, with a number of the best qualified peritae, who had of the male gender, from a safe distance, of course. They hoped to come up with a definite answer, once and for all, to the vexed question of the ordination of men.
After long and careful study, in which the holy mothers had enjoyed agood many laughs on the subject of men and their foibles, a final decree was drawn up defining the reasons that men could not be ordained. The decree was proclaimed by Her Holiness urbi et orbi, and the holy departed for their respective seats of wisdom, feeling very pleased with themselves. The decree Ad Hominem stated to their satisfaction and, it is hoped for all time, the weighty reasons for their gut prejudices.
The first part of the decree deduced a good many reasons from men's biological and psychological natures that disqualified them from thepriesthood. It was said, first of all, that men were too violent and emotional to be priests.
Anyone who has watched groups of men at football matches, ice hockey, soccer or cricket games, not to mention political conventions, has seen their volatile tendencies and penchant for solving conflicts with fisticuffs. To ordain such creatures would be to risk disgraceful brawls at the altar. The male proneness to violence surely disqualifies them from representing the One who incarnates graciousness and peace.
The cruder and heavier physical frame of the male clearly marks him for the physical tasks of society, digging ditches, mending roofs and the like. The finer, more spiritual tasks of society are intended by our Mother in heaven for those more refined spirits and bodies, women. This separation of roles is clearly evident in Scripture, where the males are said to have been created from dirt, while the women were created from human flesh. Moreover, women were created last, clearly marking them as the crown of God's creation. It was even suggested by one mother superior that Adam was a rough draft, Eve being the more refined and complete version of human nature. The mothers had a good many laughs on that one, and some decided to make it into a bumper sticker.
It was also felt that men were needed for military defense. A man'splace is in the army, declared one wise perita, and all the holy mothers nodded in agreement. Besides, men would look silly in red dresses and lace. The sacred garb is clearly intended for women.
Profound matters of a theological nature were also discussed. One perita had prepared a long paper proving from the symbolic order that men could not be ordained. The division of humanity into male and female is a profound mystery that symbolizes the relationship of the transcendent and the immanent, the spiritual and the material. Women represent the spiritual realm, men the material. The material must be ruled by the spiritual, just as Holy wisdom presides over the physical cosmos as her household.
Moreover, since the church is female, those who represent the church clearly should be female as well. There should be a physical resemblance between the priest and the church as holy mother. Obviously, this means that all priests should be mature women. The church is also said to be the bride of Christ, and brides are female. The priest, as representative of the church in relation to Christ, represents Christ's bride. Therefore, only women can be priests.
Finally, it was noted that most of the people who come to church are women, Men tend to stand outside the doors of the church gossiping or sneak off to sporting matches. To have a man on the altar might distract a woman from her prayers.
It was hoped that, with so many clear reasons from both the natural and the theological realms against the ordination of men, this would settle the matter. Male impertinence would be silenced, and they would slink back to their proper sphere. Roma locuta; cause finita.
Så har nyheterna blåsts upp igen om rekordstora skadestånd till dem som råkat ut för pedofilpräster - denna gång i Los Angeles - skadestånd som sannolikt skulle ha blivit ännu större ifall det hade hamnat i rätten.
Man kan undra vad som händer med förövarna - går de fria nu tack vare skadestånden? Vidtas inga åtgärder? Och vad gör man framöver för att detta inte ska hända igen?
När ska man öppna dörrarna för normalt funtade prästkandidater (bl.a. gifta män och kvnnor)?
Är individers missgärningar kyrkans ansvar - borde de inte ställas till svars personligen? (I och för sig har kyrkan i detta fall viss del i skulden eftersom man bara har förflyttat förövarna - men ytterst - har individen inget eget ansvar om denne är anställd av kyrkan?)
DN sammanfattar det som också är mina frågor bra:
"Påven Benedictus XV har i försiktiga ordalag sagt att katolska kyrkan måste vidta åtgärder för att komma till rätta med problemet och återvinna ett förtroende som gått förlorat.
Men Vatikanen har ännu inte visat någon beredskap att diskutera mer radikala förändringar som en del kritiker ser som nödvändiga: ett upphävande av celibatet, rätt för präster att ingå giftermål och öppen dörr för kvinnliga präster."
Här går det nu att se foton från vigningen i Kanada.
Och här är två nya artiklar med lite olika vinkling.
Den första är mer positiv i tonen:
"Meehan, ordained in a Pittsburgh ceremony last year, said the group wants to change church doctrine on many issues, dispense with "clerical trappings" and turn Catholicism into a community of equals. "Our goal is a new model of priestly ministry in a renewed Roman Catholic Church," she said Tuesday from Virginia. "We are not leaving the church because we are the church.""
Den andra artikeln är av den sort som brukar publiceras i katolska tidningar efter en vigning - med en åsnas envishet och en papegojas upprepningsförmåga, men det ekar allt mer ihåligt för varje gång...
"The Roman Catholic Church in Toronto says an ordination ceremony held May 27 by a group that calls itself “Roman Catholic Womenpriests” has “no connection whatsoever to the Roman Catholic Church.”"
