Biskopar säger "no, no" till katolska kvinnliga präster - men "yes, yes" till bordeller
Nu på söndag (imorgon) vigs ytterligare två katolska kvinnor till präster, i S:t Louis, USA.
Detta har hänt vid så pass många tillfällen nu att man kan tycka att det inte borde väcka så mycket uppmärksamhet längre. Men i motsats till andra biskopar som har tagit det hela mer med ro, och på sin höjd mumlat något om "självexkommunicering", så är den lokale katolske biskopen där eld och lågor - han säger att han tänker både exkommunicera kvinnorna och vidta andra "disciplinära åtgärder". En av kvinnorna som kommer att vigas undrar om han tänker bränna dem på bål...?
En annan bloggare uppmärksammar just denna nyhet som hon för övrigt fick samtidigt med nyheten om att en annan katolsk biskop stödjer legaliserandet av bordeller, eftersom detta "alltid" har funnits (!). Sant katolsk tradition alltså...?
Samtidigt "glöms" det bort att kvinnor alltid hade tjänstgjort i kyrkan i vigda ämbeten, lika länge och på samma villkor som män - ända tills kyrkan förbjöd det för kvinnor. Och man poängterar i vår tid att det aldrig kan införas eftersom kyrkan inte anser sig ha auktoritet att införa det. Den stackars hierarkin står alldeles maktlös och handfallen i enbart denna fråga. Medan man tydligen ansåg sig ha auktoritet att förbjuda Guds kallelse till kvinnor...?
Tydligen är det alltså i bordeller och vid spisen som katolska kvinnor hör hemma....?
Och som offentliga förespråkare för en exemplariskt stockkonservativ hållning, förstås. Det är sådana nya kvinnliga katolska ledare vi har att vänta inom kort, som jag tidigare nämnde. Undrar hur man anser sig ha auktoritet att införa dem...?
En sådan "exceptionell" kvinna har för övrigt nyligen av Bush utnämnts till ambassadör vid Vatikanen, framgår det i denna kardinals blogg. Orden räcker inte ens till för att prisa hennes förträfflighet...
Nej, att kvinnor inte vigs till präster gör att diskrimineringen i samhället (den strukturella synden bland människor) håller i sig. Låt mig utveckla:
Jag säger inte att vi får paradiset på jorden om vi inför kvinnlig prästvigning, men detta sade man också då man skulle införa rösträtt för färgade och kvinnor en gång i tiden. Det blev inte paradis pga den förändringen, men dock lite bättre. Detta medförde viss självbestämmande- och äganderätt meddetsamma.
Jag känner flera män i min församling som tänker: "Hoppas jag får en son en dag. Han kan ju bli präst"
Pga något som vi människor själv beslutat, så gör vi kvinnor "mindre önskade". Vi orsakar alldeles själva våra son-kulter. För att vi beundrar mörk röst och breda axlar (något kvinnor i gemen inte har).
Det GÅR inte i längden att inte viga kvinnor, för det förblir en diskriminering, och kvinnor bli därmed mindre önskade.
I t ex Indien gör man abort på flickfoster, för att (två av orsakerna):
1. "de inte kan föra familjenamnet vidare" (Detta bestämmer man ju själv! Det är bara att säga till blivande svärsonen att han mINSANN blir tvungen att singla slant om efternamnet med ens dotter. Inget hindrar. Det är ens eget beslut)
2. "att kvinnor inte får ha yrken där man tjänar mycket pengar" (återigen något som man kan påverka själv som familjefar. Bara att okonventionellt satsa på hennes utbildning lika mycket som sönernas!)
Patriarkat är man inte tvungen till. Det är något man bestämmer sig för att ha. Och strukturell diskriminering kommer aldrig lösa några som helst problem för Katolska kyrkan, utan bara ge en massa äldre bittra kvinnor.
Också hur ohållbara samtliga argument mot kvinnliga präster är - ihåliga, rentav - väger alltför lätt i vågskålen.
Synd är just vad denna av kyrkan initierade och uppehållna diskriminering är!
Det finns ju också en del som gärna vill ha döttrar så de kan bli nunnor.
Men snarare är väl det vanligaste numera att katolska föräldrar hoppas att deras barn ska välja något annat än vare sig präst (sönerna) eller nunna (döttrarna). För de vill ju gärna ha barnbarn....
Vid konfirmationerna brukar det i alla fall predikas om dessa segregerande idealkallelser - riktat inte minst till föräldrarna - att de inte ska hindra sina barn, och att barnen ska lyssna noga.
Tänk om de lyssnar så pass noga att en del tjejer hör Gud tydligt kalla dem till att bli präster...? Tänk om Gud väcker denna längtan hos dem. Stackars tjejer! Det hade varit bättre för dem om de aldrig lyssnat till Gud i bön. Livet hade blivit så mycket enklare då...
Även i det sekulära samhället är det ju fortfarande svårt för kvinnor att få lika lön som män - eller - förmodligen helt otänkbart - bättre lön än dem, för samma arbete! Men tvärtom går hur bra som helst. Män har ofta bättre lön än mer kvalificerade kvinnliga kollegor.
Och om en kvinna propsar på samma lön som sina manliga kollegor - anställer de då inte hellre en man? Även om kompetensen är densamma - eller om kvinnan är mer kvalificerad? (Också för att arbetsgivaren ska kunna vara säker på att slippa för mycket frånvaro p.g.a. barnledighet.)
The boys club lever vidare...
Ja - patriarkatets vara eller icke vara är något man bestämmer sig för - genom att acceptera status quo - eller att påverka i motsatt riktning - visa på "blinda" fläckar.
Nej, denna fråga handlar inte bara - och inte heller främst - om jämlikhet, så det går inte att jämföra rakt av.
Det är först och främst en fråga om kallelse och tjänst.
Men jag tycker att det är ännu värre och mindre förståeligt (än att det förekommer i samhället i övrigt) att diskriminering försiggår t.o.m. inom kyrkan - i Guds eget hus.
Där de som Gud kallar nekas att följa.
Det sticker betänkligt i ögonen.
I ett sekulariserat samhälle är det kanske inte så konstigt att det går snett, också rejält snett - eftersom man inte räknar med Guds ledning - men ska det få vara så snett även i kyrkan?
CHARLOTTE: Det kan ju vara på sin plats att vi bloggrannar från Oslo, Lund, Göteborg, Stockholm, Umeå och Norrland lär känna varandras Journeys lite närmare, eller hur, när vi nu mötts ur Den svenska kristenheten ute i Bloggosfären...
EFTERSOM min bakgrund är lutherskt konservativ, med högkyrkliga inslag, blandat med Kyrklig Samling, Missionsprovinsen samt mycket av teologisk konsensus med konservativa Katolska kyrkan och Ortodoxa, så är min syn på saken inte rakt av vare sig politiskt eller religiöst eller kyrkligt korrekt. ;-) Sagt detta går jag på sak.
SAMHÄLLET I samhället ser jag man och kvinna som kompletterande varandra och hävdar med bestämdhet att den feminism som hörs och syns mest är närmast en kult och en religiös ideologi som i sin kvinnochauvinism tror sig fritt kunna dominera ett helt folks tänkande och varande. Denna kultiska feminism bestämmer ju snart nog det allra mesta inom svensk politisk samhällelig utveckling. Min mening när det gäller jämlikhet mellan man och kvinna är självklarheter om lika lön för lika arbete etc Samtidigt står jag upp för den bibliska undervisningen om att man och kvinna är komplementära i sitt stöda av varann.
KYRKAN Ämbetsfrågan är inte en jämlikhetsfråga. Det är en fråga som alls inte går att kategorisera under jämlikhet och feministisk kamp. Där har Påven, Missionsprovinsen, Kyrkliga Samling m.fl. mitt stöd.
DET SVENSKA SAMTALET om "Emergent" dvs om församlingen har andra preferenser. Där har vi inga hierarkiska strukturer. Därför har en kvinna såväl en man delaktighet i allt delande. Läs Sjur Jensens poster om husmenigheten...
Charlotte & Enkla Z, kära systrar, så det kan bli med bloggrannar som jag som har så märkliga tolkningsmönster och parametrar i tillvaron. Hur ska detta kunna gå vidare att ens ha med stofiler som jag? ;-)
Jag har många vänner som har svårt för tanken på kvinnliga präster.
Det är inget hinder för vänskapen från min sida.
Men du svarar inte egentligen på det jag skriver.
D.v.s. detta att vi i princip verkar vara eniga i sak - detta handlar inte egentligen om jämställdhet, även om det lätt halkar in på det i diskussionerna.
Utan det handlar om Guds kallelse.
Och Gud kallar bevisligen inte bara män till att bli präster - även kvinnor kan erfara denna kallelse djupt - och andra kyrkor bekräftar den som autentisk.
Men är de katoliker får de inte följa den. Därför lämnar många kvinnor med denna kallelse katolska kyrkan - för att de prioriterar kallelsen framför kyrkan. Andra gör det inte, eftersom det är deras kyrka också - då offrar de istället kallelsen. Ytterligare några gör som kvinnorna jag skrev om i dagens inlägg - de stannar kvar OCH följer sin kallelse.
Tre möjliga vägar - varav egentligen ingen är ett bra alternativ.
Men kanske det ur dessa "födslovåndor" en dag ska växa fram EN väg som är verkligt bra.
Jag tror denna väg kan växa fram i Emergent-anda - och samtidigt leda till en förnyad syn på prästens roll, och på Kyrkan.
Nej, att kvinnor inte vigs till präster gör att diskrimineringen i samhället (den strukturella synden bland människor) håller i sig. Låt mig utveckla:
Jag säger inte att vi får paradiset på jorden om vi inför kvinnlig prästvigning, men detta sade man också då man skulle införa rösträtt för färgade och kvinnor en gång i tiden. Det blev inte paradis pga den förändringen, men dock lite bättre. Detta medförde viss självbestämmande- och äganderätt meddetsamma.
Jag känner flera män i min församling som tänker: "Hoppas jag får en son en dag. Han kan ju bli präst"
Pga något som vi människor själv beslutat, så gör vi kvinnor "mindre önskade".
Vi orsakar alldeles själva våra son-kulter. För att vi beundrar mörk röst och breda axlar (något kvinnor i gemen inte har).
Det GÅR inte i längden att inte viga kvinnor, för det förblir en diskriminering, och kvinnor bli därmed mindre önskade.
I t ex Indien gör man abort på flickfoster, för att (två av orsakerna):
1. "de inte kan föra familjenamnet vidare"
(Detta bestämmer man ju själv! Det är bara att säga till blivande svärsonen att han mINSANN blir tvungen att singla slant om efternamnet med ens dotter. Inget hindrar. Det är ens eget beslut)
2. "att kvinnor inte får ha yrken där man tjänar mycket pengar"
(återigen något som man kan påverka själv som familjefar. Bara att okonventionellt satsa på hennes utbildning lika mycket som sönernas!)
Patriarkat är man inte tvungen till. Det är något man bestämmer sig för att ha. Och strukturell diskriminering kommer aldrig lösa några som helst problem för Katolska kyrkan, utan bara ge en massa äldre bittra kvinnor.