Idag startar den tidigare nämnda kvinnokonferensen i Vatikanen. En nyhet som känns som en födelsedagspresent (och det råkar faktiskt vara vad det är, om än på distans...).
"Figueroa said the authentic promotion of the woman will come through "understanding the feminine beginning with an anthropology that recovers the value of the person and highlights the relationality between feminine and masculine.
The congress will consider themes raging from the history of women in the Church, beginning with Christ's interactions with women, to gender ideology, to the importance of marriage, family and motherhood. Participants will have an audience with Benedict XVI on Feb. 9.
The congress will analyze "the contributions particular women have given the Church and the world,” as well as “the contribution of Christianity in the advancement of woman,” added Figueroa. The theological and anthropological contribution which John Paul II made in "Mulieris Dignitatem" will be developed in two conferences. The first is dedicated to the story of creation and the relationship between person, nature and culture. The second seeks to delve into the relationship between man and woman, titled “Woman and Man, Created Each for the Other."
Man lär nogsamt undvika känsliga frågor (nånstans hoppas jag ändå på en frisk helig Ande-fläkt som plötsligt manar någon deltagare att tala profetiskt, så vi får väl se - om det nu når media är förstås en annan femma...). Detta kan hur som helst vara en god början på att nå fram till ett samtal även om kvinnlig tjänst i den katolska delen av Kyrkan....!
Här kan den som vill delta i en mer informell online-kvinnokonferens ordnad av samma anledning som Vatikanen - men förmodligen med ett vidare perspektiv.
Du verkar ha bestämt dig för att påverka Katolska Kyrkan att acceptera kvinnliga präster. Eller försöker du bara skapa debatt kring ämnet?
Nu kommer jag ju från protestantiska kretsar och är van vid kvinliga präster och pastorer, men är inte säker på att jag ser det som en så viktig "vara eller ickevara"-fråga. Är frågan så viktig egentligen?
Och jag är som sagt var van vid det och tycker det är ganska självklart, men alla katoliker jag har mött har hittills argumenterat ganska övertygande för motsatsen, så jag är bara lite förvånad över envisheten du har kring frågan. Inte för att verka elak eller ngt, men påven och de herrarna verkar ju inte direkt tänka ändra åsikt i första taget. Och känns det då inte som slöseri med tid och ork att driva en kampanj dömd att misslyckas?
Vet inte om du riktar dig till mig eller till Z...
Om det var till mig så är svaret att det säkert kommer att bli en förändring, men det kommer att ta tid - och det kommer att ta ännu längre tid om ingen väcker uppmärksamhet kring frågan. För då slipper ju herrarna fundera över varför de har fel...
Deras argument är ihåliga som en schweizerost - inte ett dugg övertygande om man har läst aldrig så lite kyrhositoria...
De bygger inte på en sund teologi - utan på ett felaktigt synsätt på kvinnor och på en falsk historiesyn.
Har skrivit massor om frågan redan tidigare i bloggen - så jag ska inte upprepa mig här.
Charlotte: Tja, det var nog ganska öppet, det var bara den första meningen som jag riktade specifikt till Z.
Jaja, lovar att läsa på bättre inför nästa inlägg. Både på vad som är tidigare skrivet i bloggen (men inse hur många inlägg som finns att läsa om man ska läsa alla bloggar från början!) och vad kyrkohistorien säger, istället för att ställa dumma frågor. Förlåt.
Charlott: Oki, kände mig bara ganska dum. Tycker liksom att det ingår lite i konceptet att acceptera den idén med förbud mot kvinnliga präster när man väljer att bli katolik. Men visst, förekom det de 1000 första åren så är det ju knäppt att man så kraftigt fördömmer det idag. (Till saken hör väl att jag bara hade hört talas om att kvinliga diakoner förekom på "den gamla goda tiden", inte kvinliga präster...)
Jag blev inte katolik p.g.a. synen på kvinnliga präster...
Det är en ordningsfråga som har förändrats under tidens gång och som kan förändras tillbaka igen - det är inte en trosfråga, så det hör inte till det man "måste" tro som katolik.
Bara kort svar på det övriga nu:
Under det första årtusendet fanns det kvinnor i tjänst i Kyrkan. Under de första århundradena fanns inga präster bland de kristna (i vår tids mening). Kvinnor och män tjänade då på samma sätt i det som senare utvecklades till ämbeten med vigningar...
Oj, nej. Det försökte jag inte antyda heller. Menade bara att det inte borde ha kommit som någon överraskning. Och då genom att gå med i en kyrka som har en bestämd åsikt i frågan så upplever jag det iaf som om man i någon mån accepterar det. Inte i betydelsen att det är den viktigaste frågan, eller kanske öht inte viktig i dina egna ögon, men du lär ju ändå varit medveten om det.
Oki. Tack. Försöker orientera mig, men tycks inte helt enkelt.
Svenska kyrkan hade heller inga kvinnliga präster, förrän för bara femtio år sedan.
Anledningen till att de införde det, var väl för att många opponerade sig mot den 100%iga kvoteringen. Var dessa opponenter då inga riktiga protestanter/kristna?
Vad jag egentligen menar är:
Det hade inte funnits eller behövts några kyrkomöten, om allt kyrkfolk, och hela Vatikanen, tyckte lika, och tyckte precis som katolska kyrkan sade vid det tillfället. Varför synoder?/koncilier?
För några år sedan hade Lunds Katolska studenter en diskussionskväll om varför kyrkan inte har kvinnliga präster.
Alla som deltog var konfirmerade i RKK. Vilket utrymme för diskussion kan egentligen tillåtas om alla ska vara överens? En tjej blev så ledsen för att det saknas kvinnliga präster, att hon började gråta, och fick så småningom gå ut.
Du verkar ha bestämt dig för att påverka Katolska Kyrkan att acceptera kvinnliga präster. Eller försöker du bara skapa debatt kring ämnet?
Nu kommer jag ju från protestantiska kretsar och är van vid kvinliga präster och pastorer, men är inte säker på att jag ser det som en så viktig "vara eller ickevara"-fråga. Är frågan så viktig egentligen?