Är fortfarande ganska så omtumlad av alla festivalintryck, så jag tänkte istället för att ta upp mer om det nu, skriva om en sak som väntade i den välfyllda mailboxen när jag kom hem.
Eller - rättare sagt - jag låter först en annan bloggare komma till tals - och därefter öppnar jag upp för samtal kring inlägget.
Blogginlägget jag fick en länk till finns här. (Intet nytt under solen för dem som läst min blogg ett tag.)
Och så här skrev en som heter David efter att han hade läst det - han gav mig tillåtelse att klistra in det här (mina markeringar):
"If you keep alive the argument that this blogger does, the classical position on the episcopacy, then Fresen doesn't have a leg to stand on. That position is based on power, ownership and exclusivity. The Church claims the right to own the episcopacy and define it. . . it's branding just like aspirin or Viagra. A simple business deal. The God Business, I like to call it. It's ours and you can't have it.
But I'm more interested in opening another line of inquiry though. The old one is wearing out and needs to be retired to a plexiglass showcase in the Vatican Museum with a few encyclicals and some notes on birth control. Aged bachelors are always the ones to ask about S-E-X. (If the color fades on any of these objects, curators will surely rush in to make it all look new again. If severe deterioration sets in, the papal embalmers can be called.)
How can anyone own the Divine Mind? Makes no sense to me at all. Sure, there are claims of infallibility (more branding and ownership talk) but they arise from a late 19th century collapse of papal states and temporal power. Had to find some more somewhere. "Oh, I know. We'll be right all time." Typical male behavior, isn't it? Gotta have power over something. And, like all men, they're afraid to ask for direction when they get lost.
So the inquiry is open. If branding seems weak and out-of-date, then what's going on here? The Boys in Red, White and Purple don't like it, but neither did the Jews in the time of Jesus either.
David"
Många tankar dyker upp efter att jag läst inlägget och Davids svar....
Vill trots allt anknyta lite kort till något Gerard W. Hughes sa i morse - han ställde den brännande frågan som var och en rannsakande kan ställa sig - om vem/vad vi tjänar - Guds rike eller oss själva.... Är det vår Kyrka eller Guds? Vad har mänsklig (manlig?) makt och prestige och kontroll med Guds rike att göra?
Nyfiken på era kommentarer....Etiketter: apostolisk succession, biskop, katolska kyrkan, katolska präster, kvinnliga präster, teologifestival |
Kyrkan är aldrig opåverkad av tidsandan. Individualism och självförverkligande präglar oss också, även om vi kanske kämpar emot.
Kan se det tydligt på nya präster och diakoner som förväntar sig att kyrkan ska vara arena för deras talkshow. De vill ha kyrkan som plattform för att föra ut SITT budskap...
Å andra sidan så var väl pendeln för långt ut på andra hållet när jag tog mina första stapplande steg i kyrkans tjänst. Vi skulle utplåna oss själva.
Kyrkan är Guds, men den är till för alla hans barn, vi som är vigda har till uppgift att vårda och bevara, förnya och avgränsa.
Ungefär.