Imorse skulle jag äta frukost som vanligt... Ur knäckebrödsförpackningen tog jag fram en bit. Det jag då höll i min hand såg ganska lustigt ut. En stor trekantig brödbit med ett hål i ena hörnet.
Slungades genast, och naturligtvis helt oplanerat, in i filosofiska funderingar över ett slags hålteologi....
Nu tänker jag inte på de djupa Schweizerosthålen i religiösa system som gör anspråk på att vara heltäckande, eller, med en parallellbild - på klädlösa kejsare som kan inbilla alla utom klarsynta barn att de visst har kläder på sig...
Nej, detta handlar om existensens brännande närvaro i det till synes frånvarande.
Det har dock en anknytning till liknelserna ovan - avsaknadens tysta språkande om motsatsen.
Hålet i knäckebrödet blev ett kikarsikte in i en skriande brist - men det stannade inte därvid, i tomheten - utan visade vidare mot en orkidéknopp på väg att slå ut - mot en vintrigt frusen bakgrund. Det talade om kontraster - om liv ur död...
Och det sade mig något om katolska kyrkan och kvinnoprästbristen.
Om människorna är tysta ska knäckebröden ropa....
Vid köksbordet kan man för övrigt ofta lära sig mycket om livets väsentligheter...Etiketter: filosofi, hål, knäckebröd, kvinnliga präster, teologi |
