I kyrkans tidning igår finns en debattartikel av Irène Nordgren och Gert Gelotte om detta ämne.

"Den viktigaste jämställdhetsfrågan ur religiös synpunkt är frågan om kvinnors lika möjlighet att bli präst, imam eller rabbin. Det förekommer dock redan kvinnliga imamer och rabbiner. Inom den kristna kyrkofamiljen är det den katolska och ortodoxa kyrkan som haft svårast att i praktiken ta till sig budskapet om mäns och kvinnors lika värde. Men även inom katolska kyrkan förekommer redan ”giltiga men kyrkorättsligt olagliga” (valid but illicit) kvinnliga präster och biskopar.

Ett intressant faktum är att kristendomens grundare Jesus skulle kunna betraktas som sin tids förste Jämo."

Artikeln är tyvärr inte tillgänglig i sin helhet på deras webbsida för andra än prenumeranter - men den går att läsa här.

Själv tycker jag att det är särskilt iögonfallande att det som Jesus stod för numera är "förbjudet" i katolska kyrkan, efter att tidigare ha funnits där (vilket jag ju har skrivit om många gånger - häpnadsväckande att den främmande "gökungen" får fortsätta att växa på bekostnad av en sant kristen lära och praxis).

Det är också slående att de andra religionerna såväl som kyrkorna har hunnit så långt före i fråga om att välkomna kvinnliga ledare. Märk väl att det inom judendomen finns både liberala och konservativa kvinnliga rabbiner, detsamma gäller i svenska kyrkan - där det även finns högkyrkliga kvinnliga präster. Man kan alltså inte, som många kvinnoprästmotståndare gör - sätta likhetstecken mellan kvinnliga kyrkoledare och en utpräglat liberal syn.

Diskutera gärna dessa synpunkter samt innehållet i artikeln här i bloggen!

Vill också i samband med detta påminna om diakonbrevet till Påven - som det ännu inte är för sent att skriva på - gör gärna det!!

På bilden: Helena Rubinstein, den första rysk-israeliska kvinnliga rabbinen.