Följande citat - som är vad Céline (Thérèses syster), har hört Thérèse säga om sin kallelse - tycker jag är fint - och verkligen rakt på sak:
"In 1897, but before she was really ill, Sister Thérèse told me she expected to die that year. Here is the reason she gave me for this in June. When she realised that she had pulmonary tuberculosis, she said: 'You see, God is going to take me at an age when I would not have had the time to become a priest ... If I could have been a priest, I would have been ordained at these June ordinations. So, what did God do? So that I would not be disappointed, he let me be sick: in that way I couldn't have been there, and I would die before I could exercise my ministry.' The sacrifice of not being able to be a priest was something she always felt deeply. During her illness, whenever we were cutting her hair she would ask for a tonsure, and then joyfully feel it with her hand. But her regret did not find its expression merely in such trifles; it was caused by a real love of God, and inspired high hopes in her. The thought that St Barbara had brought communion to St. Stanislas Kostka thrilled her. 'Why must I be a virgin, and not an angel or a priest?' she said. 'Oh! what wonders we shall see in heaven! I have a feeling that those who desired to be priests on earth will be able to share in the honour of the priesthood in heaven.'"
(St. Thérèse of Lisieux by those who knew her: Testimonies from the Process of Beatification, red. och övers. av Christopher O'Mahony, OCD (Dublin, 1975) s. 155-156.)
Om även kvinnor alltså kan tänkas få vara präster i himlen - så borde de väl få vara det redan på jorden....?
För om Gud tillåter det så kan ju inte Kyrkan rimligtvis förbjuda det...!
Thérèse har allt en hel del att lära även vår tids Kyrka - i egenskap just av kyrkolärare... Det som inte fungerade på hennes tid p.g.a. fördomar gentemot kvinnor - borde kunna förändras idag när vi har större insikt.
Jag vill samtidigt passa på att betona att jag inte egentligen ser detta som en jämställdhetsfråga (d.v.s. det handlar inte om kvinnors "rättigheter" - ingen, vare sig kvinna eller man, har ju "rätt" att bli präst) - utan jag ser det huvudsakligen som en kallelsefråga (och den Gud kallar borde få pröva och följa kallelsen - kvinna såväl som man).
Jag ser det heller inte som en trosfråga utan som en ordningsfråga. På samma sätt som prästcelibatet. Där fungerar det ju t.o.m. att ha två parallella ordningar (även om jag tycker att det borde vara valfritt också i den latinska riten).
Gift eller ogift, man eller kvinna - i Guds ögon är det ingen skillnad - ska det då vara det i Kyrkans regelverk?
Att välkomna även kvinnor till tjänst skulle göra Kyrkan hel och balanserad på ett sätt som den inte är idag - det är i alla fall min övertygelse - och jag längtar verkligen efter den dag då också Vatikanen inser det...
Fick igår, på Thérèses dag, för övrigt nyheten om att det den 7-9 februari nästa år blir en kvinnokonferens i Vatikanen!
Det verkar som att hon är fullt sysselsatt med sitt kyrkoläraruppdrag i himlen...!
Har ännu inte hittat info om konferensen på engelska, men finner jag någon sådan så länkar jag till det. Det är bara ett fåtal särskilt inbjudna som kommer att få delta, tyvärr...
Detta är något som hela Kyrkan borde reflektera över. Påven borde låta nästa år bli ett "kvinnoår"...!
Läs också gärna denna pågående intervju med Göran Degen, katolska prästseminariets rektor.
Det går bra att kommentera allt detta här i bloggen!Etiketter: Göran Degen, katolska kyrkan, kvinnliga präster, Thérèse av Lisieux |
|
| 4 Kommentar/-er: |
-
Charlotte,
Att lilla Therese utnämnts till kyrkolärare brukar anföras som ett exempel på att kvinnor inte diskrimineras i kyrkan.
Varje gång jag hör det argumentet tänker jag på hur praktiskt det är för Rom med döda kyrkolärare. De kan användas till det mesta utan att kunna opponera sig.
Gert Gelotte
-
Gert,
Hrmpf...
Ja, och särskilt belysande är det att det fortfarande bara finns tre kvinnliga kyrkolärare - men massor av män.
Fast det finns många kvinnor som borde utnämnas. Tänker inte minst på Edith Stein!
Charlotte
-
Charlotte,
Edith Stein? Ja, säkert. Och så har vi alla kyrkolärare (de facto) som aldrig kommer att utnämnas därför att de råkade födas och leva utanför den katolska kyrkan (i inskränkt bemärkelse).
Dietrich Bonhöffer och Martin Luther King för att ta två exempel. Och tilhör inte en jude som Martin Buber och en en hindu som Mahatma Gandhi de största kyrkolärarna någonsin. Detta om vi ser kyrkolärare som ikoner - fönster mot Gud.
Gert Gelotte
-
Gert,
Ja, även alla de som av Gud placerats utanför katolska kyrkan som mänsklighetens lärare, skulle förtjäna titlar...
Men många av dem får vi väl se utnämnda först av Gud själv - i himlen.
Det är ju inte titlarna som är viktiga - det viktiga är vad de har skrivit och sagt, och inte minst hur de har levt sina ord i handling.
Och det lever kvar i evighet, som goda inspirationskällor för oss som lever nu.
Charlotte
|
| Post a comment here: |
| To the main page of this blog: Till bloggens första sida |
| |
| |
|
Charlotte,
Att lilla Therese utnämnts till kyrkolärare brukar anföras som ett exempel på att kvinnor inte diskrimineras i kyrkan.
Varje gång jag hör det argumentet tänker jag på hur praktiskt det är för Rom med döda kyrkolärare. De kan användas till det mesta utan att kunna opponera sig.
Gert Gelotte