Tack för det Charlotte,

Som psalmälskare blir jag ibland så trött på det mekaniska upprepandet man ofta hör "det är så tråkigt med psalmer: Gammaldags och hemskt, låt oss sjunga någon käck poppig variant istället.
Salt och ljus och tanke är vad jag längtar efter och just psalmskatten - så rik och stor - bl a Nordens bidrag till den världsvida kyrkan.

Kul val på De heliga Cosmas och Damianus dag!

Maria

 

Maria,

Ja, den här "satt" verkligen alldeles perfekt just igår.

Den är vackert formulerad, sann och djup. En stark påminnelse och uppmaning till Kyrkan, minst sagt.

Den tillhör mina favoriter - som tyvärr alltför sällan sjungs. Kan inte minnas när eller var jag hörde den sist...

Charlotte

 

Maria och Charlotte
Normalt lyssnar jag mest på melodin, för jag tycker att många texter är snarlika, men denna var mycket fin och uttömmande

....J. Stone?...engelsman?...
ja, de är så grymt bra på både text och musik i psalmer, tycker jag.

 

Z och Maria,

Jag är nog lite "yrkesskadad".

Som poet, även just inom psalm/sånggenren, så arbetar jag själv väldigt mycket med texter och ord - och har därmed blivit ganska så petig med vad jag gillar och inte. (Också av mina egna alster!)

En bra text kan förstöras totalt av en dålig melodi - något som inte alls är i samklang med texten.

Men en bra melodi kan också lyfta en halvbra text till högre höjder än den når på egen hand.

Det enkla, rena och klara är oftast det allra bästa.

En illa formulerad rad i en psalm, eller en banal sångtext kan reta mig något otroligt, så att jag har svårt att sjunga med.

Ibland vill jag inte sjunga med heller när det är bra - det är fint och meditativt också att bara få lyssna.

En del (särskilt ett flerstämmigt ortodoxt halleluja) - är så - närmast gudomligt - vackert att jag inte vet om jag vill sjunga med, av den glädje skönheten väcker - eller lyssna, i andakt. Ibland är valet svårt.

En del psalmer känns "utnötta" av för mycket sjungande och dem har jag för länge sedan tröttnat på.

Andra är som gnistrande guldkorn - som lyser mer och mer för varje gång, eller så är de förknippade med särskilda minnen - och dem tröttnar jag aldrig på.

Hur är det för er (och ev. andra som läser detta)?

Charlotte

 

Bara för att jag är igång ska jag ata ett exempel, där ni kanske inte alls håller med, men:

Här en källa rinner:

Texten...hyfsad...helt ok...
Men melodin är bara ljuuuvlig

 

Z,

Jag tycker att både texten och melodin till den är fantastiska!

Tonerna är just som den källa de illustrerar.

Helt i samklang!

Den råkar vara en av mina "minnespsalmer" - vi sjöng den under en pilgrimsresa i Heliga landet, på ett underjordiskt ekande ställe, med en vattenreservoar av något slag under hängbroar - minns inte exakt var det var. En gammal akvedukt?

Kommer, när du nämner den, också att tänka på Johannes av Korsets "Fast natten råder".

Mer sparsmakad melodi, och kärvare text, men de har på något sätt sina likheter tycker jag.

Är det fler som har några särskilda "psalmminnen"? undrar jag också!

Charlotte

 

Psalmminnen? - många, många. Det gäller bara att tränga in under ytan och att öppna sig för den skatt av vishet som finns så blir man rikligt belönad.

Jag blir så ledsen över att vi inte har större respekt för varje tids ( och med det följer människors )erfarenheter. Allt ska vara så himla käckt och tillrättalagt. Ut med det gamla -in med det nya och marknadsanpassade! Man borde vara mer varsam och låta gammalt och nytt samsas.

Jag byter älsklingspsalmer var och varannan söndag. Gå på upptäcktsfärd till exempel med mystiken i psalmboken som utgångspunkt. Här finns massor att erfara och upptäcka.Kanske under rubriker som man inte tänkt sig.
Vad som slår en är hur väl förankrade forna tiders psalmförfattare var i bibeln. De lever så av Guds ord ( och det gäller över konfessionsgränserna).Nyare tiders psalmförfattare verkar mer vilja tala om sina egna personliga upplevelser.

Vad jag däremot har svårt för är mycket av den musik som sjungs i tex karismatiska sammanhang. Då blir jag närmast kräkfärdig. Uhhh!

Förklara för mig Charlotte hur det kan komma sig att den är så erbarmligt enahanda. Såväl musik som text låter som dålig schlager.Jag kunde ge tonvis med exempel men det skulle förleda mig till lustmord på genren.

Jag vägrar tro att den Helige Ande bara kan tillbedjas på detta vis.
För mig är musiken en stötesten i sådana sammanhang. Ingen som jag har frågat vill kommentera saken - utan om en nunna som en gång kom med det fullständiga skamgreppet genom att säga "om du tycker så är du inte väckt av Anden" (!!!!!)Mon Dieu!

Om jag ska avsluta med att ge exempel på psalmer som rört mig kan jag bara ikväll ta "Hur mäktig är den sabbat", "Tränger i dolda djupen ned" "Uti i din nåd" "Brist ut i sång, min själ", "Var ljus över griften" ( Och genast vill jag ändra mig och ta fem andra som är minst lika bra och viktiga!) och de två som jag skulle kunna sjunga om någon så väckte mig mitt i natten " Kom Gud egen andedräkt"och Kom, helige Ande"
Den sistnämnda, av Symeon den nye teologen har mången försökt efterlikna i egna texter men de blir mest billiga kopior tycker jag.
Stephen Langtons text- Kom Guds egen andedräkt har fått en underbar svensk översättning.

"Ande,salighetens ljus, gläd vårt hjärta med ditt rus,
bli dess tysta jubelskri.
Utan dig är allting dött,
åldrat, kraftlöst, tomt och trött under tidens tyranni".

Slutversen kan vi väl be över alla dessa bloggar oc bloggande och som en kraftfull förbön för motsättningar utom och inom kyrkan

"Kom med enhet, kom med frid,
gör vår tid till hoppets tid,
andas i vår längtans bön.
Gör oss visa av ditt råd,
gör oss goda av din nåd,
ge oss härlighetens lön"


Maria

 

Psalmer i all ära...

Må orden tränga in i oss...

 

Maria

Fast har nunnan helt fel? Vad vet vi om den heliges Andes verkan?
En enkel människa som inte är kunnig i vad som ändå måste anses vara kanske from finkultur kan ju mkt väl i ett visst ögonblick få in i sitt hjärta ett ord från en dålig schlager. Det är ju frågan om en helig synkronisering kanske.
Jag tror man ska akta sig att veta hur Kristi kärlek verkar i vår tid. Det vore på något vis att försöka styra det heliga Ordet.
Att uttropa "mon Dieu" över nunnan känns inte bra. Å andra sidan har inte nunnan rätt att insinuera att du inte är väckt av Anden.
Det vet inte hon något om.
En konstig dialog som andas för mig att båda ni försökte vara mycket kunniga och kanske tävla om vem som vet bäst och är främst i kyrka eller om det nu var ett kloster.

 

Maria,

Det du nämner om att läsa i psalmboken - det mystika inte minst - kan jag också rekommendera. Man kan läsa texterna meditativt, som en hjälp till bön, eller som poesi.

Jag tror det var så jag först lärde mig psalmerna - genom att läsa och sjunga favoriterna även mellan kyrkobesöken. Jag kan det mesta av det som vanligen används utantill - utan att ha ansträngt mig för att lära mig dem. Kanske det också beror på rimmen?

Jag kan hålla med dig om att en del av musiken som förekommer i karismatiska sammanhang inte tycks vara särskilt genomtänkt.

En del är ganska så slarviga översättningar av engelska texter, som inte alls funkar grammatiskt eller stilmässigt i den svenska skepnaden.

Men det kan vägas upp till stor del om melodin är bra.

En del lovsångstexter kan jag haka upp mig riktigt på - lika mycket som på en del formuleringar i psalmer i psalmboken. Där är det ingen skillnad för min del. Det finns både sånt som är omistligt "guld" och sånt som jag helst vill slippa höra - i bådadera.

Bäst är lovsångerna när de sjungs på originalspråket - alltså vanligen på engelska i de sånger vi träffar på i Sverige.

Fransk och tysk karismatisk musik håller också vanligen måttet väl tycker jag.

Så frågan är väl närmast varför det ibland urartar så när det överförs till svenska...?

Genialisk enkelhet är inte detsamma som simpelt, platt...

Det finns också svindlande bra lovsånger som är skrivna på svenska som originalspråk. Så det har inte med språket i sig att göra. Det går att få till det även på svenska!

Men jag tror man får se lite djupare än till ord och musik när det gäller karismatik.

Det viktigaste är den helige Andes närvaro och verkan i människors inre, som kan vara oerhört stark även då musiken är medioker.

Gud använder väl helt enkelt vad som finns till hands...?

Det handlar ju inte i botten om estetik - utan om ett intensivt och djupt andligt liv.

Själv tycker jag mycket om flera av psalmerna i Cecilia om och till den helige Ande. Inte minst den du citerar ur. En pärla - som också passar bra som bön just nu, som du föreslår!

Egentligen borde Ande-psalmerna användas året om och inte bara vid pingst! Som lovsånger, som bön om förnyelse av våra hjärtan, och som en andlig blodtransfusion till Kyrkan som helhet.

Jag tycker också att de karismatiska sångerna kunde få vara med på ett hörn i någon högmässa nån gång då och då (liksom latinet regelbundet finns med) - för att ta vara än mer på bredden och djupet och höjden.

Det finns ju faktiskt sånt som är riktigt bra även i det karismatiska utbudet!

Och man kan gripas t.o.m. av sånt som inte direkt är lysande - det kan röra vid något i det inre, fast orden kan vara klumpigt valda.

Det enklaste och vackraste jag har varit med om i karismatiska sammanhang är nog en sång bestående av bara ett ord: Jesus.

Det upprepades gång på gång - likt Jesusbönen - jag vet inte hur länge det varade - en halvtimme eller mer skulle jag tro - tid och rum upphörde efter ett tag - allt som fanns var Guds oerhörda och påtagliga närvaro - i sakramentet, som fördes runt i en monstrans - och samtidigt en inre närvaro. Något mäktigare än det som skedde där och då - i största koncentration av intensifierad enkelhet - är det svårt att tänka sig....

Dit, till sådana höjder, når inte en traditionell psalm, hur väl den än är formulerad, hur utsökt musiken än är - för den sjungs inte på ett sådant sätt, så att det intellektuella "uppslukas" av det andliga. (Men jfr. Taizésångerna - som kommer i närheten om de upprepas tillräckligt länge.)

Men skönheten är förvisso också en "konungslig" väg till Gud - tänker på psaltarrecitationer och fyrstämmig Gouzes. Allt har sin plats i helheten!

Hur ord och musik påverkar oss - som en böneform inte minst - är verkligen ett mysterium...

Charlotte

 

Kyrksyster,

Amen!

Charlotte

 

Maria, alla,

P.S.

Jag tror att psalmförnyelsen i vår tid är på väg in i en större bibelförankring igen.

Det har jag märkt i de psalmskrivarsamlingar (i Anders Frostensonstiftelsens regi) som jag har deltagit i under ett antal år.

Det skrivs en hel del med utgångspunkt från bibeltexter!

Och det behöver inte vara en motsättning till att psalm också kan ge uttryck för "oss" och "vi" - för vårt vardagsliv och våra mänskliga erfarenheter. Det har också sin plats.

Men för mig, då jag skriver, är psalmen så gott som alltid vänd till Gud, som en bön, ett samtal, eller så handlar den om Gud. Ofta skriver jag med bibelverser i bakhuvudet, och ofta kommer orden mer eller mindre av sig självt om man bara väntar, lyssnar in... (Men ibland är det verkligen en kamp!)

Jag kommer nu att inbjuda andra, både de "lärare" och "elever" som har deltagit i dessa skrivarseminarier till det spännande samtalet här - vi har alla olika erfarenheter, som kompletterar varann.

Hoppas alltså att ni, psalmvänner, också vill kommentera och belysa det hela ur era synvinklar!

Saknar våra psalmmöten!

Charlotte

 

Anonym,

Du missförstod totalt.
Det är ju just för att vi inte kan fånga, ringa in, etikettera Anden som vi kan säga att den som inte gillar en viss musik inte är väckt av Anden. Det är det jag opponera mig mot, det är det jag säger Mon Dieu! till och det är jag beredd att göra om och om igen.Nunna eller ej. Nota bene att jag inte påstod att hon eller ngn annan inte var väckt - jag undrade varför musiken var så enahanda. Det var allt.

Kom ihåg att Guds röst också var i den stilla susningen -

Låt stämmorna sjunga - hela symfonin, men inte bara en sorts stämma och dessutom märkvärdigt entonig.
Det var min poäng!

Maria

 

Maria (o.p.?)

Det är ibland svårt att förstå ditt logiska tänkande.
Jag är nog inte ensam om att förstå dig på ett annat sätt än vad du menar. Och jag förstår dig fortfarande inte. Svaret du ger upplever jag som ett något- ursäkta- manipulativ försvarskringelkrångel.
Men nog om det. Ditt och Charlottes kunande och intresse i psalmer är intressant att följa.

 

Hej igen anonym,

Jag inbjuder gärna fler som tycker att jag är ologisk att kommentera.

En gång till då.

man kan aldrig till någon annan säga att han eller hon är väckt av Anden eller inte väckt av Anden.
Det är bara Herren som pejlar djupet i vår inre, inte människor.

Är jag krånglig? Tycker du Anonym att man kan uttala sig om en msk inre relation med Gud?

Om någon begriper vore det ju kul att få veta det också eftersom anonym insinuerar att det ofta är så att jag är obegriplig och ologisk.

mvh
Maria

 

Maria,

Det är inte ovanligt att folk missförstår vad man skriver, det händer mig emellanåt också.

Jag har inte haft några problem med att förstå vad du har skrivit i denna tråd, och skulle gärna höra hur du ser på det jag skrev som svar till dig för ett par dagar sedan.

Tankar? Kommentarer?

Charlotte

 

Hej igen Charlotte,

Jag har just skrivit en kommentar men den försvann av ngn obegriplig anledning.
Nåväl, tur att du förstod. Jag är visserligen bekant med att msk missförstår men det brukar i regel gälla inlägg i debatter. Här redovisade jag ju bara mina egna synpunkter. Märkligt.

Nåväl, vad gäller dina synpunkter kan jag bara hålla med - inte i allt men t ex "att Gud använder väl helt enkelt vad som finns till hands...?" absolut. Det är som Ylva Eggehorn skriver " han har ju bara din kropp att bli verklig i"

Och när du skriver

"Det handlar ju inte i botten om estetik - utan om ett intensivt och djupt andligt liv."

Sedan tror jag att det ligger mkt i det som benediktinerna brukar benämna "den enkla skönheten" med betoning på båda orden, både det sköna och det enkla. Det enkla kan rymma stor skönhet. Skönheten, hur enkel den än är kan rymma stora djup. Ändå är det kanske just detta som är så svårt. Det enkla och det sköna.
Jag tror däremot inte att man så lätt blir överens när det gäller estetiska ting - de gustibus non est disputandum,- men det är ju inte heller nödvändigt så länge man respektera att andra vill något annat.

Jag tycker det är bra att det finns många olika slags uttryckssätt i gudstjänsten men tycker ändå att helheten, där musik och sång blir ett uttryck för bönen och liturgin, är viktigast. Vi står ju alla i tjänst och blir alla tagna i tjänst.

Andepsalmer kan liksom så många andra psalmer sjungas vid olika tillfällen. Ibland tror jag helt enkelt inte att man refelktera så mkt över vilken psalm/hymn man tar utan bara plocka en i högen. Då kan det bli både torftigt och frustrerande.

Mvh

Maria

 

Maria,

Konstigt att inlägget försvann!

Det kan vara bra att göra en kopia innan man skickar det ifall det är långt - så man kan klistra in det igen - ifall tekniken skulle krångla fler gånger.

Det du skriver om detta är intressant:

>Det enkla kan rymma stor skönhet. Skönheten, hur enkel den än är kan rymma stora djup. Ändå är det kanske just detta som är så svårt. Det enkla och det sköna.

Skulle vilja tillägga att det är både svårt och enkelt på samma gång. Ett arbete och en gåva.

Ibland är resultatet lite väl enkelt. Ibland är det lite väl estetiskt - och alltför komplicerat.

Så ibland gnistrar det till och blir både enkelt och djupt.

Enkelt och djupt.

Det får bli min definition på det som gör en psalm eller sång till något som håller i decennier och t.o.m. århundraden.

I mässan idag sjöng vi bl.a. "O, liv som blev tänt" - som är ytterligare en av mina "minnespsalmer", av det sorgligare slaget... Min farmor ville ha den på sin begravning, och det fick hon. Den sjunger vi ganska ofta.

Har ni ockeå en "stadig" repertoar i din församling (och för all del i andra församlingar)? Typ 15-20 psalmer som församlingen kan väl, och som därför mycket ofta återkommer.

För imorgon har jag önskat "O, Jerusalem, du höga" (458 i Cecilia), som sjöngs vid min upptagning i katolska kyrkan (imorgon är årsdagen för det) - den psalmen för mig tillbaka till Jerusalem som pilgrim - och samtidigt till det himmelska Jerusalem. Mäktigt!

Charlotte

 

Charlotte,
Tack för tipset med att klistra. Mest retsamt om man skrivit långt,man tappar liksom styrfart om det ska formuleras en gång till.

I vår församling har vi en stor och tycker jag varierad repetoar. Framför allt en sångglad församling som sjunger starkt och gärna.

All välsignelse inför morgondagen -

"Varje sten är huggen, slagen
slipad för att passa rätt,
fogas så av mästarhanden
på den plats som Gud berett,
så att alla i Guds tempel
blir förenade till ett"

Passar bra både som uttryck för var och en av oss OCH för psalm och hymntraditionen.

Maria

 

Maria,

Du skrev:

>All välsignelse inför morgondagen -

>"Varje sten är huggen, slagen
slipad för att passa rätt,
fogas så av mästarhanden
på den plats som Gud berett,
så att alla i Guds tempel
blir förenade till ett"

>Passar bra både som uttryck för var och en av oss OCH för psalm och hymntraditionen.

Ja! Och tack!

Charlotte