Den som vill se ett exempel på hur den traditionella katolska mässan (som jag skrev om för ett par dagar sedan), firades kan göra det här.

En sak jag undrar i samband med det - förespråkare för återinförandet av den traditionella mässan brukar säga att bibelläsningarna alltid lästes på folkspråket även om resten var på latin. Men enligt filmen så verkar "folkspråket" i Chicago på 40-talet i så fall ha varit - latin...

Det intryck jag fick var annars ganska så sövande - det kändes som att se en mycket gammal långfilm i slowmotion - inte minst med det svartvita formatet och de långa meditativa melodislingorna. Det påminde lite om midnattsmässan som brukar sändas från S:t Peterskyrkan varje jul. Massor av gregorianik alltså, och enbart gosskörer, och där männen är helt i fokus omkring altaret.

Särskilt långsamt gick det i min dator som pausar var tredje sekund om man försöker se en video. Det tog alltså betydligt längre tid än den hopklippta och kommenterade knappa timmen att ta sig igenom den för min del.

När jag såg den kom jag också att tänka på en påsk i Sörforsa för ett antal år sedan. Mässorna firades enligt den nya liturgin förstås, men med mycket rökelse och spetsskrudar (det var helt enkelt det enda som fanns på plats där). Själva ljuset i kapellet på påskmorgonen var himmelskt - som om alla änglar hade stigit ner och in i kapellet och deltog i vår bön - det var en oerhörd närvaro - luften var förtätad. Jag tror faktiskt att det var så (och att det alltid är så - även om vi inte ser det eller erfar det). Det var min första katolska påsk, innan jag ännu hade blivit katolik (det var den påsken som det hela avgjordes), och jag var en av dem som ministrerade. För även flickor får ju ministrera enligt den nya liturgin...

Närmare himlen på jorden än under den påsken har jag fortfarande aldrig varit (jo, förresten, även på upptagningsdagen - som var något alldeles extra - en katolsk nunna beskrev det efteråt som att det hade liknat ett bröllop - och jag håller med henne, ändå var det en enkel vardagsmässa en vanlig höstkväll - det var något i själva atmosfären som gjorde det). Så om det är något av detta som de som saknar den gamla ordningen har upplevt, så kan jag förstå dem. Men jag tror inte att det har med själva liturgin att göra - utan att det handlar mer om hur man deltar och öppnar sig och tar in mysteriet - och förstås hur Guds nåd verkar i en människa vid ett särskilt tillfälle. Första gången man får vara med om en katolsk påsk är nog hur som helst överväldigande för de allra flesta - särskilt för dem som funderar på att konvertera...

Imorgon kommer ett referat från en gudstjänst som nog är så annorlunda den bara kan bli jämfört med den traditionella mässan....