A Catholic Renewal

~ En radikal blogg ~

"Se, jag gör allting nytt..." (Upp 21:5)

fredag, september 14, 2007
Liturgisk förnyelse / tillbakagång - eller bådadera?

Vår påve är mycket för det liturgiska. Väldigt mycket. Så mycket att han nu försöker jämka ihop olika liturgiska strömningar som tycks vara ganska så svårförenliga.

Det handlar om den tridentinska liturgin respektive den "nya" liturgin, med rötter i Andra Vatikankonciliet. Påvens nästa drag lär vara: "att dessa ska befrukta varann", enligt Yvonne Maria Werner, som höll ett föredrag om detta nyligen. Resultatet kan bli en liturgi som innehåller utvalda delar av vardera. Men vilka delar?

De regler som omringar den äldre liturgin är minst sagt detaljerade. I den gamla ordningen är det omöjligt att tänka sig flickor som ministrerar, och kvinnor har inte tillträde innanför altarringen. Prästen står bortvänd, som enda representant för det heliga, församlingens ställföreträdare - bara han ensam frambär böner och mässoffer, och allt måste framföras med de exakta böneformuleringarna på latin (allt utom bibelläsningarna är på latin). Allt detta med resultatet att lekfolket passiviseras - de får inte ens dela ut kommunionen. Fastan innan kommunionen är också mycket krävande i gamla ordningen, och festdagarna måste flyttas så de kan firas enligt gamla kalendern.

Detta kan då jämföras med den mer folkliga nya mässan, firad på lokalspråk (svenska, engelska, franska etc), med lekfolkets aktiva deltagande (såväl i ord som i "bänkgymnastik") - denna mässa uttrycker tydligt de heligas gemenskap, inte minst här på jorden, och det allmänna prästadömet. Den liturgiska fastan är där minskad till endast en timme, och lekfolket frambär såväl nattvardsgåvorna, mässoffret (tillsammans med prästen), kollekten, samt läser läsningarna utom evangeliet, och delar ut kommunionen. Kvinnor såväl som män.

Det sakrala och inriktningen på Gud lär, enligt kritikerna av den nya mässan, ha gått förlorat vid förnyelsen, och genom sammanjämkandet skulle detta då kunna införas igen - kanske t.o.m. i form av en "ny" tridentinsk mässa noga översatt till folkspråket.

Men tänka sig - jag upplever faktiskt den vanliga svenska "nya" mässan som väldigt sakral. Så även den, enligt vissa, "utslätade" engelska liturgin. Så hur sakralt kan det egentligen bli? Vad har jag missat? Eller beror inte denna upplevelse snarast på det inre, på gudsnärheten i bönen - och inte på yttre former?

Jag har nu aldrig varit med på en tridentinsk mässa. Mest för att de inte har firats där jag har varit. Jag har alltså inget emot variation mellan olika former - de är just bara yttre former - medan innehållet är det viktiga. Men visst känns det lite främmande att tänka sig att vi skulle gå tillbaka till den gamla liturgin i sin helhet - inte minst till alla restriktionerna omkring den - som verkligen inte hör hemma i vår tid, och som skulle komplicera tillvaron i församlingarna i onödan, och införa en föråldrad syn på lekfolket - inte minst kvinnor.

Men visst skulle man kunna införa vackra saker ur den gamla liturgin i den nya - och tvärtom, och det är inte heller särskilt svårt att tänka sig en kompromiss av kalenderreformen - för har en del festdagar flyttats på ett sätt som förvirrar, så visst, flytta tillbaka dem - bara vi inte får två olika kalendrar! Det är illa nog att de har det i den ortodoxa kyrkan!

Men inte vill vi tillbaka till en tid i historien där majoriteten av gudsfolket i praktiken inte egentligen räknades - eftersom fokus i så hög grad hamnade på prästen. Att prästen vänder sig bort från församlingen blir ytterligare ett distanserande. Lekfolket behövs inte längre då.... Prästen kan stå där ensam och helig utan oss. Dessutom skyms altaret, som är det som bör vara i mitten av församlingen - centrum för uppmärksamheten, ifall prästen står framför det.

Detta med versus populum - alltså prästens inriktning mot folket - som genomfördes snabbt, "över en natt", utan att det finns några föreskrifter om det, och som vissa är så emot - som om det vore det allra viktigaste - har en mycket enkel lösning:

Om prästen vänder sig inåt mot Gud så spelar det ingen roll om riktningen är versus populum eller tvärtom. Jag inflikade detta under samtalet efter föredraget och fick då frågan från någon ifall jag menar att prästen ska vända sig "ut och in". - Ja - om det är nödvändigt att han omvänder sig! - kom det blixtsnabbt till mig...

Man får inte fastna så vid detaljer - det är den stora faran för dem som intresserar sig mycket för detta. Då hamnar man till slut oerhört långt från Jesus och evangeliet...!

Jag minns än hur det retade mig under min ungdomstid i svenska kyrkan, att inte kunna se vad prästen egentligen höll på med långt där framme - i de övertagna katolska kyrkorna som hade altaret mot väggen.

Jag vill då se vad som händer på altaret! Jag vill vara delaktig i mässan så långt det är möjligt!

Om det är andligt djup som en del saknar i den nya mässan så beror det nog som sagt inte på själva mässans utformning, utan på att något saknas inuti dem som saknar det. Gud är inte beroende av yttre former för att möta oss... Vi behöver bara öppna oss för Guds närvaro... I mässan såväl som annars.

Det känns inte precis som en slump att den gamla ordningens mer utbredda firande återinförs just idag, på Korsets upphöjelse... För hur ska de tu kunna bli ett på ett bra sätt? Nåväl, för Gud är ju allt möjligt...

Jag slutar här, med detta redan ganska så långa inlägg. Välkommen att kommentera det! Vad tänker du om detta? Hur skulle du vilja att mässan gestaltas? Vad anser du om den gamla ordningen - respektive den nya?

Etiketter: , , , ,

postat av Charlotte Therese Björnström @ 15:22  
5 Kommentar/-er:
  • 14 september, 2007 17:13 sa Anonymous kristin

    Ett ständigt balanserande mellan nytt och gammalt... men så måste det ju få vara.
    Jag tänker hur hemskt det måste ha varit förr i svenska kyrkan när det rabblades på latin och folket ansågs inte behöva veta vad som sades. Nej, delaktighet och förståelse är jätteviktigt.

    Sen är det ju lite olika hur man vill ha en mässa o gudstjänst, lite efter humör faktiskt. Stillsam, ibland vill jag bara vara åskådare, ibland är jag glad och vill vara engagerad osv.
    Det viktigaste är väl att Kärnan finns där och inte tappas bort i varken föråldrade riter eller nymodigt spektakel.

     
  • 14 september, 2007 17:33 sa Blogger Charlotte Therese

    Kristin,

    Balanserande, ja, visst behövs det...!

    Men här är det mer fråga om ett sammanfogande av närmast två motpoler.

    Frågan är vilka som kommer att tycka att det är bra - det blir varken hackat eller malet i värsta fall.

    Men kanske det kan bli bra på något sätt? Om det nu blir av.

    Håller med om att det är en fördel att förstå...

    Ja, kärnan är det viktigaste. Men den kan lindas in i så många lager av allt möjligt annat att den är svår att finna.

    I det avskalade träder kärnan fram - kanske det är därför jag skulle föredra så enkla mässor som möjligt, utan krusiduller. Jag tycker bättre om vardagsmässor än festdagsmässor.

    Men kanske det mest beror på att orgelmusik inte riktigt är min grej - och när den öser på mer pompöst och längre än vanligt, och fullkomligt dränker församlingens sång så står det mig upp i halsen. Då längtar jag bara efter att pinan ska ta slut.

    Men smaken är ju olika.

    Och det finns faktiskt fler instrument - varför används de så sällan? Piano, t.ex. tycker jag är vackert - inte så dominerande.

    Nu får jag väl alla orgelälskare på mig.... :-)

    Så bäst att tillägga att jag tycker att det är helt OK att ni får ha er musik - men jag skulle nån gång också vilja få höra något som jag tycker om...

    Och gärna någon annan psalm då och då än "topp tio"...

    Charlotte

     
  • 15 september, 2007 09:34 sa Anonymous Anonym

    Charlotte,

    Att återgå till den tridentiska liturgin känns som ett försök att fly till det förflutna.
    Den som flyr är rädd för någonting. Och vår nuvarande kyrkoledning tycks rädd för både samtid och framtid.
    Men det går inte att återvända till det man lämnat bakom sig. Resultatet blir nygotik. Ett härmande skal utan originalets liv.

    Gert Gelotte

     
  • 15 september, 2007 18:01 sa Blogger RUDIE

    Jeg skulle ønske meg at det fantes mer Gregoriansk musikk i kirken. Da tror jeg det hadde kommet mange ufrelst også, bare for å lytte til musikken. :-) Libera er en av mine favoritter. Hva tycker du om dem? http://www.youtube.com/watch?v=rmexCDL86iU&mode=related&search=

     
  • 16 september, 2007 15:51 sa Blogger Charlotte Therese

    Gert,

    Ja, och mer av "originalets liv" är just vad Kyrkan skulle behöva...

    Rudie,

    Jag vet inte om mycket gregorianik skulle få folk att strömma till kyrkorna - annat än de som redan gillar det förstås.

    Gärna gregorianik - för dem som gillar det. Påven vill ju gärna att det andra försvinner och att man prioriterar just gregorianiken - som den "ädlaste" av former.

    Men jag efterlyser lovsång - och annan mer modern musik!

    Det får man söka med ljus och lykta efter i katolska kyrkan (i Sverige). Och snart är det väl utrotat i de länder där det nu förekommer...?

    Ska ta en titt på upp din länk.

    Charlotte

     
Post a comment here: Skicka en kommentar
To the main page of this blog: Till bloggens första sida
 
 
     
OBS!!! BLOGGEN HAR FLYTTAT! / THE BLOG HAS MOVED!
Senaste kommentarer
My English blog posts
Aktuellt
Min lilla hörna
Om bloggen
Tidigare inlägg
Arkiv
Webbsidelänkar
En salig bloggblandning
Etiketter - ett urval
Ekumenisk dialog
Citerat

    "Since we live by the Spirit, let us keep in step with the Spirit." (okänd källa)

    "Where there is no love, put love and gather love."  Johannes av Korset

    "The soul of one who loves God, always swims in joy, always keeps holiday, and is always in the mood for singing." Johannes av Korset

    "To write is to pray."  Thomas Merton

    "In vino veritas!" (Det kan tolkas bokstavligen så - på ett djupt sätt - i eukaristin.)

    "Injustice anywhere is a threat to justice everywhere. I will not stand idly by when I see an unjust war taking place." Martin Luther King, Jr.

Smått och gott

Copyright: Charlotte Thérèse, 2007

Bloggtoppen.se BlogRankers.com Christianity Blogs - Blog Catalog Blog Directory Blogglista.se Bloggar Religion bloggar Blog Flux Directory Blogarama - The Blog Directory Add to Technorati Favorites
eXTReMe Tracker