Detta inlägg ska inte handla om element eller radiatorer...
Nej, jag tänker på det mystika elementet i den kristna tron, i bön, liturgi och lära.
Den ekumeniska bloggdebatten som på sistone har tagit farit här och i ett antal andra bloggar, har snuddat vid detta fenomen.
Frikyrkliga/evangelikala tycks ofta tolka detta på ett sätt som det inte är menat. Som något "mysko". När det snarare handlar om direktkontakt med den levande Guden.
I mystiken liksom i karismatiken.
Om ordet inte får liv i en människa har det inte utfört sitt avsedda verk. Om tron stannar i intellektet är den inte fullständig.
Katolska kyrkan har gett upphov till många mystiker, bl.a. Teresa av Avila och Johannes av Korset. Och karismatiken florerar inte minst i frikyrkor - såväl som i svenska kyrkans oas-rörelse.
Detta är något av essensen i den kristna tron, och kan alltså inte tas bort. Det vore att klippa av "telefonledningen" till Gud s.a.s., och gå över enbart till snigelpost - brevkontakt.
Den som har deltagit i en katolsk mässa (eller en karismatisk samling) med ett öppet sinne går nog inte opåverkad därifrån - oberörd av Gud...
Det gäller just bara att vara öppen - när Gud "träffar" en människa påtagligt kan nog en hel del förutfattade meningar blekna bort.Etiketter: andligt liv, ekumenik, Gudsmöte, karismatik, mystik |
Ibland är det bara en knappt hörbar viskning som når en vid köksbordet en söndagmorgon. Hör mig själv säga - ska vi gå till kyrkan? Efter 20 års frånvaro, var jag tillbaka!