Här och var poppar det upp tecken på en påbörjad förnyelse - i katolska kyrkan.
Läste just om Don Sante Sguotti, en italiensk präst som tänker förlova sig i december, men fortsätta leva i celibat. Det har visst rört om lite i den vatikanska grytan, medan hans församling närmast helhjärtat står bakom honom.
Bra taktik kanske - att vara rejält utmanande - utan att bryta mot några formella regler?
Han har skrivit en bok, om sin situation förmodar jag: "Il mio amore non è peccato". (= Min kärlek är inte synd?)
Han har också en hemsida, tyvärr bara på italienska, men jag kunde förstå så pass att det snart kommer att hållas ett seminarium där frågan om omgifta katolikers mottagande av kommunionen kommer att diskuteras.
Sidan illustreras också med ett inledande bildspel om fariseiska katolikers favoritsport: stenkastning.
Det finns verkligen många förnyelsebehov i vår tids kyrka....
***
Detta inlägg utgör samtidigt ett 300-inläggsjubiléum i bloggen....Etiketter: förlovning, katolska präster, reform |
Detta var verkligen underligt. Är inte celibatet till för att prästen ska ägna all sin energi åt Kyrkan och att var Kristi tjänare?
Går det ihop med att vara förlovad med en kvinna även om man inte får gifta sig med henne?
Det låter värre än att avsäga sig prästämbetet och gifta sig. Vore det inte bättre? Eller inte förlova sig och ta konsekvenserna av sitt livsval?
Att både äta lite av kakan och ändå ha den kvar låter inte som att han gör varken sin prästtjänst eller sin förbindelse med kvinnan helhjärtat. Charlotte, tycker du verkligen att detta låter sunt?