Så har ett gäng anglikanska biskopar inlett hemliga nödsamtal med Vatikanen.
Vad det gäller? Vart de ska ta vägen om kvinnor snart får biskopsvigas och homosexuella får del av fler mänskliga rättigheter. Typ.
I en skräckvision ser jag dem masskonvertera och bidra till att långsamt förstena katolska kyrkan.
En vän som läst artikeln skrev i ett mail:
"A thought related to all of this (from one of my professors):
"If you can't see your way to ordaining women, PLEASE do not baptize them. ALL Christians are given the right/duty to answer God's vocational call."
Rev. Leonel Mitchell Credited with the current 1979 liturgy of baptism, one which changed the theology of the Episcopal Church."
Bra sagt.
***
"Senior Church of England bishops have held secret talks with Vatican officials to discuss the crisis in the Anglican communion over gays and women bishops.
/.../
Dr Rowan Williams, the Archbishop of Canterbury, was not told of the talks and the disclosure will be a fresh blow to his efforts to prevent a major split in the Church of England.
In highly confidential discussions, a group of conservative bishops expressed their dismay at the liberal direction of the Church of England and their fear for its future.
They met members of the Congregation for the Doctrine of the Faith, the most powerful of the Vatican's departments, the successor to the medieval Inquisition, which enforces doctrine and was headed by Pope Benedict XVI before his election."
Fick en länk till en artikel om en (förmodat) homosexuell katolsk präst i Vatikanen från förra året. Hade inte hört talas om just detta fall - men andra liknande.
Det är ingen hemlighet precis att det är många katolska präster som är homosexuella, och att de gärna förflyttas till tjänster i Vatikanen. Vilket gör att frågan fortfarande är aktuell.... Man kan knappast ställa dem inför kyrklig domstol allihop.
Nån som vet hur det gick för denne präst - om de trodde på hans fantasifulla story eller om han blev fälld? Han kunde ju inte gärna förflyttas till tjänst i Vatikanen om han bedömdes vara skyldig eftersom han redan var där. Blev han i så fall möjligen kardinal på en öde ö i Söderhavet?
***
"It's another story the Vatican could have done without. A high-ranking church official in Rome is caught by a hidden camera making what appear to be advances to another man. The scenes, in which the priest questions the Roman Catholic church's teaching on homosexuality, are then broadcast on Italian television.
/.../
The case has raised questions about the extent of homosexuality in the Vatican. Those who dismiss Stenico's explanation believe the priest may be part of a small "underground" gay community of Vatican officials. Some officials readily admit such a community exists, but according to one, "it's not a formal network through which they are able to protect themselves." Others have long regarded Rome as a haven for gay priests, sent to the Vatican because they would not survive in a parish. "Rome's famous for it," said one parish priest in Italy who asked not to be named. "They've got to go somewhere, and so are given something innocuous to do in Rome.""
Vatikanen stryper antagningen till ordnar och seminarier
Ja, det blir konsekvensen av den universella instruktion som har skickats ut till världens alla katolska biskopar.
Än en gång får man läsa om vatikanherrarnas missriktade fördomar - sammanblandningen mellan pedofili och homosexualitet.
Och samtidigt får man förvånas över deras oerhörda naivitet.
Vet de verkligen inte att många av de katolska prästerna och ordensmedlemmarna är homosexuella? Och det är ingen hemlighet direkt att det förekommer både det ena och det andra på prästseminarierna. Det är ju bara kvinnor som seminaristerna strikt uppmanas att hålla sig undan från.... (Vilket för övrigt formar ytterst märkliga prästpersonligheter bland de heterosexuella kandidaterna - som ofta är fullkomligt skräckslagna för kvinnor. De kan inte precis relatera naturligt till både män och kvinnor...vilket anges som ett skäl till att bojkotta homosexuella kandidater). Eftersom det som sker i dolda kammare inte resulterar i några barn så kan det fortgå även efter prästvigningen. Brott mot celibatslöftet. Jomenvisst - men det omtolkas lite grann och så styrks den traditionella dubbelmoralen än mer....
Blir det slut på detta i och med de nya reglerna. Ja, säkert, så småningom, när de flesta klostren har fått lov att stängas och tomma seminarier lagts ner på löpande band, och när församlingarna står helt utan präster och lekfolket får lov att ta vid.....
Då kanske i och för sig något positivt kan komma ut ur kollapsen - så att Kyrkan kan få en nystart....? Mer enligt Jesu exempel.
***
"Instruktionen är universell och ska tillämpas utan undantag" skriver kardinalen i brevet som uppges vara Vatikanens svar på ett stort antal förfrågningar och krav på förtydligande sedan instruktionen blev offentliggjord.
I den står det att "Kyrkan hyser djup respekt för personerna i fråga men kan inte tillåta att de som praktiserar homosexualitet, visar djupt rotade homosexuella tendenser eller stödjer den så kallade gay-kulturen antas till prästseminarier eller heliga ordnar." Vidare förklarar man att "Sådana personer befinner sig i en situation som allvarligt hindrar dem från att relatera till kvinnor och män på rätt sätt." Kongregationen varnar också för att blunda för "de negativa konsekvenser som kan komma av att personer men djupt rotade homosexuella tendenser" vigs till präster eller antas till de religiösa ordnarna."
Fick tips om ett brev skrivet till en ung gay-katolik av en äldre.
Det han förmedlar liknar på många sätt den situation katolska kvinnor med en prästkallelse hamnar i.
Brevförfattaren, James Alison, skriver mycket vackert om Guds sätt att vända sig till var och en som ett personligt "du" på ett sätt som den kyrkliga auktoriteten sällan lyckas med (istället används från deras sida ganska absurda utryck som jag har gett en del exempel på vad gäller katolska dokument om kvinnor). Han ger en del tips på vägar vidare ur de låsta positionerna - eller kanske snarare hur det går att göra något konstruktivt trots dem.
Detsamma gäller kanske kvinnofrågan?
Men gay-katoliker befinner sig uppenbarligen i ett ganska undanskymt läge, som gör att de inte hamnar i hetluften på samma sätt som katolska kvinnor som upplever att de har en prästkallelse ofta gör - särskilt efter de vigningar som ägt rum de senaste åren.
Den relativa osynligheten för homosexuella i katolska kyrkan kan kanske vara en fristad som ger det välbehövliga lugn de inte alltid möter från omvärlden - och framför allt inte från högljudda kristna på annat håll som inte drar sig för att i media döma över vad de betraktar som synd (intressant nog utifrån ett fåtal mycket luddiga bibelverser som inte ens bibelexperterna kan avgöra hur de ska tolkas), eller från andra kristna som duttar med dem med silkesvantar för att inte bli beskyllda för diskriminering. Men samtidigt är undanskymdheten en fara - det är inte bra att osynliggöra människor alltför länge....
Därför vill jag lyfta fram det hela en aning nu med anledning av det unika brevet som just har publicerats i ett katolskt officiellt sammanhang.
Tänk om vi fick se liknande brev ur kvinnligt perspektiv i officiella sammanhang en dag...! Från en katolsk kvinna till en ung katolsk tjej som känner en prästkallelse. En dag när jag är äldre och förhoppningsvis visare kanske jag skriver ett sådant - det går ju alltid att publicera det i bloggen, om den finns kvar.... :-)
Här är några utdrag - men ta gärna den lilla stund det tar att läsa brevet i sin helhet - det förtjänar det verkligen:
"No, I don’t want to pretend that being an openly gay Catholic is something easy or obvious. It isn’t. For a start, merely the fact of your wanting to read a letter like this at all is a sign of how many obstacles you must have overcome already. You may have faced hatred and discrimination in your own country, from family members, at school, at the hands of legislators eager for cheap votes, through shrieking newspaper headlines that sear your soul, and in the glare of which you are speechless in your own defence. And you’ve probably noticed that at the very best, the Church which calls itself, and is, your Holy Mother has kept silent about the hatred and the fear. While all too often its spokesmen will have lowered themselves to the level of second-rate politicians, lending voice to hate while claiming that they are standing up for love. The very fact that, through and in the midst of, and despite, all these hateful voices, you should have heard the voice of the Shepherd calling you into being of his flock is already a miracle far greater than you know, preparing you for a work more subtle and delicate than those voices could conceive.
You will share in all the contempt which the modern world has for the Catholic Church by virtue of holding firm to the faith you have been given – you will be considered as having little of worth to offer. And by virtue of being a Catholic you will always be on the brink of being considered something of a traitor to whatever project your contemporaries seek to build. No surprise there: that goes with the turf. However you will face something in addition, for you will be considered something of a traitor within the Church as well. “Not quite one of us”. And certainly not someone who can publicly represent the Church, be a visible part of the sign which leads to salvation. And how could it be otherwise? For if being gay is a defect in creation, as is held, then the only sign of grace attaching to being gay would be the removal of being gay from what makes you or I to be.
Do not be surprised, then, that they will be considered loyal and trustworthy who pursue every conceivable psychological false lead with a view to finding scientific backing for the claim that being gay is a pathology. They will receive approval as “a sign of contradiction”, of not yielding to the spirit of the age. While you will be considered a bad Catholic, if a Catholic at all. For, long after the evangelical groups which gave birth to “reparative therapy” and the “ex-gay” movement have moved on, and their leaders apologised for leading people astray, such ideas will find Catholic backers and supporters, since they flatter current Church teaching. But don’t be afraid of those ideas, and don’t hate their propagators. They are our brothers. The very fact that these brothers understand that if the Church’s teaching is true it must have some basis in the discoverable realm of nature means that ultimately it is the evidence of what is true in that realm which will set us free. It will be bigger than what either you, or I, or they, can guess right now and it will set us all free."
