Läste en intressant bloggartikel som lyfter upp ett brett spektra av frågor apropå jubiléet av Mulieris Dignitatem i år. Nån som märkt något direkt av "firandet" förresten?
Hoppas det märks mer när SvK drar igång sitt ganska så olikartade kvinnofirande i höst....
Anglikanska kyrkan firar just nu för fullt. Delvis.
***
"This year the Catholic Church is celebrating the 20th anniversary of Pope John Paul II’s Apostolic Letter Mulieris Dignitatem (The Dignity of Women). In it the Pontiff refers to “the genius of women” and so, two decades later, several seminars in different parts of the Roman Catholic Church are studying how (whether?) “this genius” is being celebrated.
/.../
While the Catholic Church is studying the steps it took in the last twenty years, the Anglican Church decided to take a veritable plunge. Those in favour are calling it a leap forward. Several women groups – and not just women groups - are lauding this decision for it recognises the dignity and equality of women. In a certain sense the decision is the logical consequence of another controversial one taken by the Anglican community ten years ago: the ordination of women priests.
Those against call it a fall into the chasm. The vote came in spite of the fact that more than a thousand clergymen threatened to leave the Church of England unless sufficient safeguards were put in place for those who objected to women bishops. One has got to see now whether the compromise reached will accommodate the dissenters and manage to keep them within the fold. The compromise will take the form of a "national code of practice," which could include suggesting a woman bishop delegate her duty of care towards objectors to a "complementary bishop" who would be male.
Final legislation that would lead to the ordination of a woman bishop within the Anglican congregation is considered to be about two or three years away from completion.
Four hundred and eighty clergymen had left the Church of England, mostly for the Roman Catholic Church, when women were allowed to be ordained. Seventy subsequently returned."
Så har ett gäng anglikanska biskopar inlett hemliga nödsamtal med Vatikanen.
Vad det gäller? Vart de ska ta vägen om kvinnor snart får biskopsvigas och homosexuella får del av fler mänskliga rättigheter. Typ.
I en skräckvision ser jag dem masskonvertera och bidra till att långsamt förstena katolska kyrkan.
En vän som läst artikeln skrev i ett mail:
"A thought related to all of this (from one of my professors):
"If you can't see your way to ordaining women, PLEASE do not baptize them. ALL Christians are given the right/duty to answer God's vocational call."
Rev. Leonel Mitchell Credited with the current 1979 liturgy of baptism, one which changed the theology of the Episcopal Church."
Bra sagt.
***
"Senior Church of England bishops have held secret talks with Vatican officials to discuss the crisis in the Anglican communion over gays and women bishops.
/.../
Dr Rowan Williams, the Archbishop of Canterbury, was not told of the talks and the disclosure will be a fresh blow to his efforts to prevent a major split in the Church of England.
In highly confidential discussions, a group of conservative bishops expressed their dismay at the liberal direction of the Church of England and their fear for its future.
They met members of the Congregation for the Doctrine of the Faith, the most powerful of the Vatican's departments, the successor to the medieval Inquisition, which enforces doctrine and was headed by Pope Benedict XVI before his election."
Fick en mycket intressant artikel skriven av en ateist apropå Anglikanska kyrkans splittring. Som ger oväntat stöd till icke-fundamentalistiska kristna... :-)
Nedan några tänkvärda utdrag.
Läs gärna hela artikeln och kommentera!
***
"If you really believe that salvation can only come by following Christ, then you think that the vast majority of all people who have ever lived are damned.
It's a tough teaching, but you might think that at least there is an integrity to it. For all the sweet words said about interfaith dialogue, isn't it just true that almost all religions think the other ones are plain wrong? If they didn't, why would anyone bother to believe one particular religion at all?
If that's true, then so much for traditional religion. The pluralism that the Foca bishops so lament reflects a truth that is more challenging to orthodoxy than even evolution. We just know that people believe wildly different things about what God is and what he wants, with equal conviction. Most people who believe latch onto a faith which is locally popular. So to believe that the religion you follow, partly through accidents of birth and geography, is the only true one, and all the other equally sincere believers around the world are just wrong, takes colossal chutzpah.
Fortunately for believers, however, that's not the only way to be devout. Although an atheist, I can see that in its more thoughtful corners, religion has worthwhile things to say, and even good ways to live.
/.../
I saw a side of Christianity that I don't like. They all seemed obsessed by salvation and glorifying Jesus. You would not have guessed that the only prayer their messiah gave was directed at God, not himself, and that he repeatedly told people not to worship him, but the father. You would not have guessed that he spent much of this time telling people to be good neighbours, irrespective of what other people believed or who they slept with. The very human moral teacher of Matthew, Mark and Luke was eclipsed by the more ethereal Christ of John.
/.../
Yet which denominations are thriving today? Those that focus on the authority of the Bible and the message of salvation.
Why does this matter to non-believers or the 'vaguely spiritual', as a BBC survey identified most people? Because it shows that religion is much more diverse than crude attacks on it as a 'delusion' suggest. Belief is not going to go away, and if we want those churches that thrive to be inclusive and, yes, pluralist in their approaches, we have to give support to those resisting the fundamentalist urge and not simply lump them together with evangelicals. In one sense Foca is right: an unholy alliance of liberal religionists and secularists can threaten their version of bible-based Christianity, and that is precisely what it should do."
Beslut om kvinnliga biskopar kan leda till massflykt
Ja, så kan det tyvärr bli....
Kan dock tycka att de präster och lekmän som i så fall lämnar Anglikanska kyrkan i protest kunde bilda en egen liten sekt istället för att bli katoliker....
Det är inte rätt att skyffla över alla problem till oss. Bara för att vi råkar vara sist ut med att återinföra vigning av kvinnor så är det ju dumt att fördröja det ytterligare genom att acceptera en tillströmning av extremtraditionalister som bygger sin kyrkotillhörighet på en enda fråga - som inte ens grundar sig i tron...
Borde katolska kyrkan alls släppa in dem på så felaktiga grunder?
***
"The church of England faces a mass exodus of priests and worshippers after plans were approved to allow women to become bishops without protection for traditionalists.
At a confidential meeting, bishops narrowly voted to proceed with the historic reforms and to resist pressure to create separate dioceses free of women clergy.
The decision will dismay hundreds of priests who could defect to the Roman Catholic Church, which refuses to ordain women. It was taken at a meeting of about 50 members of the House of Bishops, at a hotel in Market Bosworth, Leicestershire, last week, and has set the stage for a showdown with traditionalists when the General Synod, the Church's parliament, is next convened, in July."
Har just läst två konversionsberättelser. Alltid intressant att få ta del av olika personers väg till den ena eller andra delen av Kyrkan.
Berättelserna berör väldigt mycket av det som har diskuterats i ekumeniksamtalen i bloggarna under året som gått.
Intressant nog verkar det också vara närmast en "konversionsboom" i vårt land just nu. I alla fall är mitt intryck att fler än nånsin är på väg inte minst mot det katolska... Kanske gäller det även det ortodoxa?
En del protestanter tar också till sig katolsk/ortodox tradition på olika sätt och i olika hög grad, men utan att konvertera, de försöker tillämpa det där de står - ofta under kritik från de egna.
Läsningen väckte en hel del funderingar. Jag kan känna igen min egen väg i mycket av det skrivna. Men så här i backspegeln ser jag det som en startsträcka - vägen leder vidare - den tar inte slut i och med konversionsdagen. Det är en nystart - varken mer eller mindre.
Aldrig hade jag kunnat förutse en enda av mina dagar som katolik. De har alla varit unika. Och jag har inte alls hamnat där jag planerat - eller planerat att hamna där jag är nu. Har blivit ledd av Gud, varje liten bit av vägen hittills, och litar på att bli det även framöver. Kyrkan är på samma sätt på väg, och jag gläder mig över att ha del inte bara i historien bakåt utan även i linjen framåt...
Det skulle vara intressant att höra vad de som har givit nedanstående vittnesbörd säger om sin tro om 20 år.
I väntan på det så vill jag nu fråga er alla om varför ni vill bli/blev/är katoliker eller ortodoxer (dessa hamnar på något sätt på samma sida av kyrkodiket - även om det finns små klyftor dem emellan) - eller protestanter.
***
"I wrote off Catholicism in my adolescence, observing some of my Catholic friends and their disinterest in the Church. Comfortably I continued in this mentality, until that night in the coffeeshop when I was twenty-one years old; all my preconceived notions about Catholics had suddenly, with one conversation, been mortally wounded–and, as I would soon see, put entirely to death. Could it be that I had been wrong–that I had judged an entire group of people by my experience with a few? That night as I went to bed, I had a nagging feeling that all had changed, utterly changed."
"When a subject interests me, I rarely go halfway in trying to understand or master it. In the months that followed I began an erratic, but fruitful, journey of study and consideration of the Catholic Church. I read Catholic, Protestant, and agnostic histories of the early Church and the Reformation. At Briercrest the only thing I ever heard about Christianity prior to the twentieth century was Luther's heroic freeing of Christianity from Rome. This was simplistic at best and false at worst. I found a couple volumes of the Church Fathers and read those. When I read Ignatius, writing only eighty years after Christ's death about the reality of Christ's flesh and blood in the Eucharist, it was a knife in my heart. Instead of finding an early Church that was Protestant, I was discovering a Church that believed in the Real Presence, baptismal regeneration, liturgical worship, and apostolic succession.
I read conversion stories by those entering the Church as well as the testimonies of anti-Catholics who had left the Church. I bought a copy of the Vatican II documents and read some writings of John Paul II. I immersed myself in the works of theologians such as Thomas Aquinas, Karl Adams, Henri de Lubac, Hans Urs von Balthasar, Deitrich von Hildebrand, Ronald Knox, and Fulton Sheen. I had thought I knew Christianity, but I was being blown out of the water by these amazing authors and their penetrating insights into Scripture, human nature, and history. Like so many other people who have examined Catholicism, I read John Henry Newman's The Development of Christian Doctrine. His famous words burned into my mind: "To be deep in history is to cease to be Protestant." Since history is not important to most Fundamentalists, it could be said that "to be deep in Scripture is to cease to be Fundamentalist." This strikes them as ludicrous, but, like so many before me, I was seeing verses I didn't even know existed, and I was discovering, through Catholic doctrine, a richness and profundity in the whole of Scripture that had never been there for me before."
Det är visst ingen hejd på intressanta artiklar idag...
Här är ytterligare en - mycket kort sådan. Men den väcker verkligen frågor.
Hur illa är det egentligen i anglikanska kyrkan...? När kvinnliga präster där tar steget att konvertera till katolska kyrkan för att slippa bli trakasserade.... Då måste det ha gått mycket långt.... Ändå har frågan om anglikanska kvinnliga biskopar gått ut på remiss för ett tag sen - saker tycktes röra på sig i rätt riktning.
Kan lutherska kyrkor bidra med hjälp här utifrån deras erfarenheter av att vara föregångare inom området....?
"At least two Anglican women priests have become Roman Catholics because they are "fed up with being treated like dirt in their own Church," according to Fr Michael Seed, the Franciscan friar who is ecumenical adviser to Cardinal Murphy-O'Connor.
Fr Seed - a deeply inspiring priest who has received many Anglicans into communion with Rome - reveals this extraordinary detail in an interview with the Independent, which has buried it away in a feature. He received two women himself - and has now told the Catholic Herald that other female priests have come over to Rome as a result of "persecution".
In the forthcoming issue of the Herald, Fr Seed tells my colleague Simon Caldwell: "There are other Catholic priests who have dealt with cases like this. Anglican women priests are generally upset at the way they are being treated ... This is hardly the Third Secret of Fatima. The persecution of women priests is well known among Anglican clergy, bishops and laity.""
"I den ena [båten] satt Abba Arsenios och Guds helige Ande mol tysta. Och i den andra båten fanns Abba Moses med Guds änglar. Alla åt de honungskakor."
I Kyrkan finns det olika vägar - olika slags människor. I en sann gemenskap får alla plats.
"Tänk om de verkliga kännetecknen på ett riktigt fungerande gemensamt liv, för den sociala tillvaron i stort, kan ha med denna uppgift att göra: att sätta varandra i kontakt med den livgivande verkligheten med en möjlighet till försoning eller helhet? Tänk om det värsta hotet mot ett liv i gemenskap är att stå i vägen för någon annans insikt om helheten genom att envist hålla fast vid egenrättfärdigheten?"
"En riktigt fungerande grupp människor, som gör vad grupper av människor under Gud är tänkta att göra, skulle alltså vara en grupp där vi sysslar med att ganska intensivt komma underfund med de påfrestningar som får oss att undvika den uppgift Gud ger oss. Vi behöver utveckla känsliga antenner för olika slags konkurrenstänkande som driver oss och för alla sätt vi har att i hemlighet eller öppet ta för givet att framgång handlar om att någon annan förlorar."
"Kyrkan pekar på Kristi alltillräcklighet när den är full av människor som inte är måna om att med sina rädslor och fixa idéer skilja andra från hoppet om försoning och liv. En sund kyrka är en kyrka där vi försöker vidmakthålla kontakten med Gud genom att försöka sätta andra i kontakt med Gud, och där vi omvänder varandra genom vår uppriktiga insikt om vår svaghet. Och en kyrka som lever så är den enda kyrka som kan ha något annorlunda att säga till världen. Hur djupt deprimerande vore det inte om allt kyrkan erbjöd vore nya och bättre sätt att lyckas på andras bekostnad, om man återinförde syndabocksmekanismerna som Kristi kors en gång för alla borde ha sprängt sönder."
"Olika människor behöver olika sorters disciplin för att hålla sig andligt vakna. Det leder till katastrof när en viss disciplin tillämpas antingen som ett sätt att få övertaget eller urskillningslöst påtvingas andra. Hela avsikten med all sorts askes är att hos oss själva övervinna allt som gör oss till ett hinder för kontakten mellan Gud och vår nästa."
"För att bli ett redskap till försoning för någon annan i Kristi kropp måste du medvetet vara dig själv och veta något om vad som har gjort dig till den du är, vilka dina typiska problem och oöverkomliga hinder är, vilka dina gåvor är."
"Vi älskar som Gud älskar bara när vi är kanaler för Guds försonande närvaro till den person vi har närmast oss."
"Det finns inga standardformer av helighet, ingen helighet som är opersonlig. Det är en självklarhet att var och en gör något unikt av livet i öknen."
"Våra ord bidrar till att förstärka de illusioner vi omger, skyddar och tröstar oss med. Utan tystnad kommer vi inte närmare insikten om vilka vi är inför Gud."
"Vårt liv är knutet till vår nästas."
Johannes dvärgen:
"Vi har lagt av den lätta bördan, som heter självrannsakan, och tyngt ner oss med den tunga, självrättfärdigande."
"Det är inte uppriktigheten, utan sanningen som gör oss fria."
"Öknen producerade läkare, inte tänkare."
Om skillnaden mellan personer och individer:
"En gemenskap av fristående individer kan knappast kallas gemenskap. Den är ett ställe där en samling egon armbågar sig fram och tävlar för att uppnå ungefär samma saker, sammanhållna av en motvilligt accepterad regelsamling för att begränsa skadan."
"Men en gemenskap av människor som alla blivit utbildade till fullständig likriktning, så att alla vill det de blir tillsagda att vilja och rättar sig in i ledet, skulle ha sina egna problem. Vi skulle alltid hålla ett öga på varandra för att kontrollera enheten och alltid vara medvetna om att vi övervakas."
"Kyrkan är först och främst tänkt som en gemenskap av människor i den bemärkelse vi redan gått in på. Den är ett ställe där man kan upptäcka särskilda kallelser till glädje och nytta för alla, och där ingen känner sig hotad. /.../den måste kunna ge utrymme för olika personliga gåvor och bakgrunder. En sund kyrka är en sådan kyrka där det i det här avseendet finns påtaglig mångfald, och där det finns gott om udda typer."
"En osund kyrka är en grupp där kyrkans enhet har inskränkts till likformiga uppfattningar och vanor, så att man till exempel rynkar på näsan åt vissa gudstjänstformer eller vissa uttryck för vad Gud betyder för den ene eller den andre, där man sätter likhetstecken mellan dygd och oförarglig slätstrukenhet och där det finns en nervös, kulturell "utslätning" i folks sätt att prata, klä sig och så vidare. Och tro inte att detta är ett problem som bara gäller höger- eller vänsterkanten eller överhuvudtaget "alla andra" men inte oss..."
Helgon är:
"människor för vilka allt de gör i viss mån tycks falla sig naturligt. De har blivit en speciell sorts person, och denna andliga verklighet har börjat förändra den mänskliga natur de lever i och fått dem att sträva efter ett delvis nytt mål."
"Någon har förolämpat eller sårat mig, anklagat mig för något eller påpekat något jag helst vill glömma. Den lockande utvägen är att prata med andra och få dem att övertyga mig om att jag är underbar och (allra helst) att min kritiker inte är värd att lyssna på. Men detta gör lika mycket nytta i längden som att dricka saltvatten."
Heliga människor är:
"ofta besvärliga på samma gång som de är spännande och inspirerande. Då menar jag inte bara temperamentsfulla eller opåräkneliga - för sådana kan heliga människor också vara - det handlar mer om att man inte så lätt kan reducera dem till en formel, inte så lätt fogar in dem i ledet för en viss åsiktsriktning eller gör dem till goda partimedlemmar. De är fullt sysselsatta med att använda röntgenblicken."
"Guds rike är en plats där talet återfår sin rätta plats, i lovprisning, i tålamod och i lyhört tal (som går hand i hand med lyhört lyssnande)."
Detta var bara några få pärlor ur en skattkammare - och en klar spegel för kyrklig och personlig självrannsakan.
