"The very problem of Christian reconciliation is not that of a correlation of parallel traditions, but precisely that of the reintegration of a distorted tradition. The two traditions may seem quite irreconcilable, when they are compared and confronted, as they are at the present. Yet their differences themselves are, to a great extent, simply the results of disintegration: they are, as it were, distinctions stiffened into contradictions."
Fr. Georges Florovsky, “The Ethos of the Orthodox Church” (an address to the World Council of Churches given in 1960); emphasis in original.
"Om katten själv får välja" (för att citera kattmatsreklamen) så väljer den gärna att delta i religiösa ceremonier....
Just precis så som denna klosterkatt som deltog intresserat och uppmärksamt då en ortodox broder - Yossi - som jag känner (han bor i USA), fick tonsur härom dagen.
Katten tittar, liksom alla övriga, rakt mot brodern - som inte finns med på bilden eftersom han just då prostrerar (d.v.s. ligger utsträckt på golvet medan alla ber för honom).
Jag frågade om kattens (och för all del prästens) namn - återkommer med en uppdatering ifall jag får svar senare.
Såg ni förresten elefanten som målar ett häpnadsväckande självporträtt via videolänken i gårdagens inlägg?
Vem sa att djur inte är intelligenta - bara för att de inte talar på ett sätt så att vi kan förstå allt?
***
Uppdatering:
Prästen heter Bob, och den numera berömda katten, som plötsligt dök upp framför kameran, heter Larry.... ;-)
Fick veta att det finns hela fyra katter som håller till i krokarna, som alla är fascinerade av bön, och som särskilt verkar gilla psaltarpsalmerna. De gillar också en musikgrupp (oklart vilken genre) som dottern till kattägaren har, och de brukar stå i mitten av gruppen och lyssna när de övar... Coolt.
En annan ortodox vän berättar att han fortfarande har tassavtryck i sina liturgiska böcker efter att de katter han tidigare hade brukade komma in utifrån och sätta sig i hans knä medan han bad... ;-)
Har just läst två konversionsberättelser. Alltid intressant att få ta del av olika personers väg till den ena eller andra delen av Kyrkan.
Berättelserna berör väldigt mycket av det som har diskuterats i ekumeniksamtalen i bloggarna under året som gått.
Intressant nog verkar det också vara närmast en "konversionsboom" i vårt land just nu. I alla fall är mitt intryck att fler än nånsin är på väg inte minst mot det katolska... Kanske gäller det även det ortodoxa?
En del protestanter tar också till sig katolsk/ortodox tradition på olika sätt och i olika hög grad, men utan att konvertera, de försöker tillämpa det där de står - ofta under kritik från de egna.
Läsningen väckte en hel del funderingar. Jag kan känna igen min egen väg i mycket av det skrivna. Men så här i backspegeln ser jag det som en startsträcka - vägen leder vidare - den tar inte slut i och med konversionsdagen. Det är en nystart - varken mer eller mindre.
Aldrig hade jag kunnat förutse en enda av mina dagar som katolik. De har alla varit unika. Och jag har inte alls hamnat där jag planerat - eller planerat att hamna där jag är nu. Har blivit ledd av Gud, varje liten bit av vägen hittills, och litar på att bli det även framöver. Kyrkan är på samma sätt på väg, och jag gläder mig över att ha del inte bara i historien bakåt utan även i linjen framåt...
Det skulle vara intressant att höra vad de som har givit nedanstående vittnesbörd säger om sin tro om 20 år.
I väntan på det så vill jag nu fråga er alla om varför ni vill bli/blev/är katoliker eller ortodoxer (dessa hamnar på något sätt på samma sida av kyrkodiket - även om det finns små klyftor dem emellan) - eller protestanter.
***
"I wrote off Catholicism in my adolescence, observing some of my Catholic friends and their disinterest in the Church. Comfortably I continued in this mentality, until that night in the coffeeshop when I was twenty-one years old; all my preconceived notions about Catholics had suddenly, with one conversation, been mortally wounded–and, as I would soon see, put entirely to death. Could it be that I had been wrong–that I had judged an entire group of people by my experience with a few? That night as I went to bed, I had a nagging feeling that all had changed, utterly changed."
"When a subject interests me, I rarely go halfway in trying to understand or master it. In the months that followed I began an erratic, but fruitful, journey of study and consideration of the Catholic Church. I read Catholic, Protestant, and agnostic histories of the early Church and the Reformation. At Briercrest the only thing I ever heard about Christianity prior to the twentieth century was Luther's heroic freeing of Christianity from Rome. This was simplistic at best and false at worst. I found a couple volumes of the Church Fathers and read those. When I read Ignatius, writing only eighty years after Christ's death about the reality of Christ's flesh and blood in the Eucharist, it was a knife in my heart. Instead of finding an early Church that was Protestant, I was discovering a Church that believed in the Real Presence, baptismal regeneration, liturgical worship, and apostolic succession.
I read conversion stories by those entering the Church as well as the testimonies of anti-Catholics who had left the Church. I bought a copy of the Vatican II documents and read some writings of John Paul II. I immersed myself in the works of theologians such as Thomas Aquinas, Karl Adams, Henri de Lubac, Hans Urs von Balthasar, Deitrich von Hildebrand, Ronald Knox, and Fulton Sheen. I had thought I knew Christianity, but I was being blown out of the water by these amazing authors and their penetrating insights into Scripture, human nature, and history. Like so many other people who have examined Catholicism, I read John Henry Newman's The Development of Christian Doctrine. His famous words burned into my mind: "To be deep in history is to cease to be Protestant." Since history is not important to most Fundamentalists, it could be said that "to be deep in Scripture is to cease to be Fundamentalist." This strikes them as ludicrous, but, like so many before me, I was seeing verses I didn't even know existed, and I was discovering, through Catholic doctrine, a richness and profundity in the whole of Scripture that had never been there for me before."
