"Om katten själv får välja" (för att citera kattmatsreklamen) så väljer den gärna att delta i religiösa ceremonier....
Just precis så som denna klosterkatt som deltog intresserat och uppmärksamt då en ortodox broder - Yossi - som jag känner (han bor i USA), fick tonsur härom dagen.
Katten tittar, liksom alla övriga, rakt mot brodern - som inte finns med på bilden eftersom han just då prostrerar (d.v.s. ligger utsträckt på golvet medan alla ber för honom).
Jag frågade om kattens (och för all del prästens) namn - återkommer med en uppdatering ifall jag får svar senare.
Såg ni förresten elefanten som målar ett häpnadsväckande självporträtt via videolänken i gårdagens inlägg?
Vem sa att djur inte är intelligenta - bara för att de inte talar på ett sätt så att vi kan förstå allt?
***
Uppdatering:
Prästen heter Bob, och den numera berömda katten, som plötsligt dök upp framför kameran, heter Larry.... ;-)
Fick veta att det finns hela fyra katter som håller till i krokarna, som alla är fascinerade av bön, och som särskilt verkar gilla psaltarpsalmerna. De gillar också en musikgrupp (oklart vilken genre) som dottern till kattägaren har, och de brukar stå i mitten av gruppen och lyssna när de övar... Coolt.
En annan ortodox vän berättar att han fortfarande har tassavtryck i sina liturgiska böcker efter att de katter han tidigare hade brukade komma in utifrån och sätta sig i hans knä medan han bad... ;-)
En ortodox vän (nybliven prästseminarist i USA) skriver för tillfället en uppsats om karismatiska saker - så han vill nu veta "allt" om en katolsk och en pingstkyrklig syn på detta...
Själv hade jag en intressant brevväxling med en ortodox präst för några år sedan om den helige Ande i ortodoxa kyrkan, inklusive karismatik. Så detta är i högsta grad ett ekumeniskt ämne...
Istället för att till svar skriva en bautauppsats om min syn på saken, tänkte jag göra det hela intressantare både för min vän och för andra - och lägga ut hans frågor till "expertpanelen" här.
Jag bad honom skriva på engelska för att förmedla hans frågor även internationellt till en katolsk karismatisk lista - men han är svensk, så ni kan svara på svenska här. Då kan han också komma in i samtalet och kommentera och ställa följdfrågor.
Ser fram emot en intressant diskussion om skillnader mellan en katolsk och pingstkyrklig syn - samt glädjer mig åt ett samtal om ämnet i sig - det talas ju inte precis mycket om det i katolska sammanhang - p.g.a. fördomar...?
Min teori vad gäller olikheter, så här i starten, är att skillnaden nog inte är så stor - det enda jag kan komma på just nu är att katoliker brukar betona sakramenten i anslutning till karismatiken, vilket jag inte tror pingstvänner gör (utom sannolikt i Bjärka Säby...!). Men i övrigt - vad finns det för skillnader?
Nedan följer hans brev med alla de många frågorna.
***
Dear Sister,
+Thank God+ for generous faithful Christians.
I am interested in learning more about the Charismatic Catholic understanding of 1 Corinthians chapter 12 and 14. Especially chapter 14. I am looking at the gifts of The Holy Spirit, and how they are understood and presented in the Roman Catholic experience.
What exactly is speaking in tongues? How is it manifested in the worship environment, historically, and contemporary?
What is the prophetic gift? How is it manifested? How are these related to a liturgical life.
What is, if at all, a baptism in the Holy Spirit? Aren't Roman Catholics Chrismated with the seal of the gifts of The Holy Spirit?
Doesn't the gifts manifest themselves within the worshiping community? If not what does one have to do to experience them, or develop them?
How, if at all, is prayer different? The liturgy?
These are some more specific questions regarding these chapters. I hope and pray that they might serve as start and opening in the discussion regarding these two chapters.
I am an Eastern Orthodox seminarian writing a small paper in Church History looking at the traditional, or historical understanding of these chapters, and a contemporary take in the Charismatic movements in Christianity. Especially within the Pentacostal and the Catholic traditions. So I would appreciate a response sooner rather than later.
Som jag nämnde så väntade två mycket olika dagar denna helg.
Idag började vi (jag och mamman i familjen här) med en och en halv timmes resa (inklusive lite vilseåkning), för att nå ett ortodoxt dubbelkloster, där det alltså finns både munkar och nunnor. Och, åtminstone på söndagarna - många gäster.
Vi var där drygt en halvtimme efter att liturgin hade startat, ändå var vi bland de första som anlände. De flesta kom först två timmar senare, när det var dags för eukaristin.
Vid det laget var det lilla kapellet (utan elektricitet), smockfullt. Folk trängdes så mycket när de skulle ta sig fram för att tända ett par ljus var (som nästan genast släcktes av nitiska ljusbärarvakter, då ljusen lutade eller snabbt brändes ned), att jag inte fann någonstans att ställa fötterna till slut och fick ge upp. Gick ut strax innan kommunionen för att bereda plats för de ortodoxt troende så de både kunde kyssa ikon och köa till nattvarden utan att trampa mer på mig.
En liten pojke minns jag särskilt - han var kanske två år gammal, men redan väl införd i sina föräldrars tro. Han hade lärt sig en egen liten (bokstavligen) liturgi, av bugningar och korstecken, och drog sedan i ett skynke vid ikonstället, inte för att dra ner det, som andra tvååringar kanske skulle ha gjort, utan för att lyftas upp av sin mamma, flera gånger, så att han kunde kyssa ikonen högt och ljudligt på fem ställen minst. Senare var han dock mer tvååringsintresserad av några andra barn som kom in. Då gjorde han först en grimas, rullade sen omkring på golvet...medan prästerna mässade sina böner och körens sånger bidrog till att dra ner himmelriket på jorden. Bara kvinnor ingick i kören, och de överröstade prästerna där framme.
Efter lunch i det ikonväggmålade refektoriet fick vi en liten guidning av en syster Serafima i det kloster som grundades av Arkimandrit Sofrony, som kände starets Siluan - läs förresten gärna den bok som finns om honom på svenska av just Arkimandrit Sofrony!
Särskilt ikonerna var mycket vackra, men kameran gjorde dem inte rättvisa (de få foton jag tog), utan blixt och med skakigt lång slutartid. (Ett par klosterkattfoton blev det också - raderade de roligaste kattbilderna, men inte de mest lyckade, för att få plats med andra bilder, annars hade jag tänkt blogga om lustiga kattfoton och kattfotograferandets svåra konst.) Fick t.o.m. komma in i deras ikon- och mosaikateljé, och i kyrkan ovanpå begravningskapellet där Arkimandriten vilar.
Gjorde lite efterforskningar om ikoner med kvinnliga diakoner (det tycks vara ett ganska "oskrivet" område - så jag efterlyser härmed bilder av ikoner med detta motiv!), och andra kvinnliga helgon. Hittade en med Thekla (Paulus följeslagare som nämns i Apostlagärningarna), och några bland målningarna i refektoriet, som dock mest visade manliga helgon. Investerade också i en intressant cd med grekisk liturgi för Maria Magdalenas fest, från berget Athos. Ska bli spännande att höra sen!
Glömde skriva ett par saker igår - just nu minns jag bara en.
De tre foton jag tog under den katolska karismatiska samlingen blev samtliga ganska så märkliga. Det är fullt av runda ringar, som ser ut som såpbubblor, i luften, det ser ut som att folk bollar med dem, och det är fler på den sista bilden än på den första. Mellan och efter de bilderna tog jag andra foton - där är det inte så, utan allt ser ut som det såg ut genom kameralinsen. Var det kanske den helige Ande som visade något av sin verksamhet även i bild?
Jag har nu lagt till ett av de fotona i gårdagens tillägg - klicka på bilden för att förstora den så ser ni "bubblorna".
