Läste en intressant bloggartikel som lyfter upp ett brett spektra av frågor apropå jubiléet av Mulieris Dignitatem i år. Nån som märkt något direkt av "firandet" förresten?
Hoppas det märks mer när SvK drar igång sitt ganska så olikartade kvinnofirande i höst....
Anglikanska kyrkan firar just nu för fullt. Delvis.
***
"This year the Catholic Church is celebrating the 20th anniversary of Pope John Paul II’s Apostolic Letter Mulieris Dignitatem (The Dignity of Women). In it the Pontiff refers to “the genius of women” and so, two decades later, several seminars in different parts of the Roman Catholic Church are studying how (whether?) “this genius” is being celebrated.
/.../
While the Catholic Church is studying the steps it took in the last twenty years, the Anglican Church decided to take a veritable plunge. Those in favour are calling it a leap forward. Several women groups – and not just women groups - are lauding this decision for it recognises the dignity and equality of women. In a certain sense the decision is the logical consequence of another controversial one taken by the Anglican community ten years ago: the ordination of women priests.
Those against call it a fall into the chasm. The vote came in spite of the fact that more than a thousand clergymen threatened to leave the Church of England unless sufficient safeguards were put in place for those who objected to women bishops. One has got to see now whether the compromise reached will accommodate the dissenters and manage to keep them within the fold. The compromise will take the form of a "national code of practice," which could include suggesting a woman bishop delegate her duty of care towards objectors to a "complementary bishop" who would be male.
Final legislation that would lead to the ordination of a woman bishop within the Anglican congregation is considered to be about two or three years away from completion.
Four hundred and eighty clergymen had left the Church of England, mostly for the Roman Catholic Church, when women were allowed to be ordained. Seventy subsequently returned."
Du har verkligen gått in för katt-apofatin ser jag... :-)
Fick också just en liten chock när jag gick in på din blogg och såg hur mycket du har rensat bort. Typ allt.
Hann ju inte läsa de sista inläggen innan rensningen - inte heller svaren på de saker jag kommenterade senast.
Det är inte så att du har några kopior kvar av något av det som man kan få kika på?
Började läsa ditt superlånga inlägg. Men skulle ha föredragit att läsa det på papper just eftersom det är så långt.
Du har aldrig bearbetat och skickat in dina texter till något förlag?
De har sina starka sidor - humor - poesi - ett slags melankoli - och så något som gör att man hoppar till här och där. På ett fascinerande och stundtals riktigt vackert och meditativt språk.
Apofatisk teologi menar att man liksom kan aldrig säga vad Gud är, bara vad han inte är, och byggs då upp av negativa utsagor. Här begagnar jag mig avv ett slags antydande språk som underförstått negerar det gängse, poisitiva språket: Gud är inte detta, utan i stället det här, ungefär.
Ge ut diktsamling... Jag är mycket tveksam. Vill komma ifrån kategoritänkandet, detdär att vi går in och ut i olika rum, nu är vi religiösa, nu är vi litterära, nu är vi det ena, nu är vi det andra. Det "teologiska" måste på nåt sätt innefatta alltihop i ett enda rum, och de här texterna vill egentligen inte vara "litterära", utan just allmängiltiga, alltså teologiska.
På Kraxpelax hittar du en mängd vanliga dikter, jag är speciellt stolt över mina rimmade, traditionella alster. Men dem sätter jag strängt taget mindre värde på.
Mjau!
:o)