Jag tycker det är nåt diaboliskt över katter. Det är det jag älskar hos dem.

 

Tja, tycker du det blir riktigt jobbigt att bli uppkörd så finns ju faktiskt alternativet att stänga dörren in till sovrummet. Det behövs ibland!

 

Kraxpelax,

Det ante mig nästan... ;-)

Själv gillar jag det oförutsägbara, spontana och intensivt levande hos dem - och det vilsamma spinnandet också - allt det påminner mig om Gud.

Men visst undrar man ibland om de inte har små horn bakom öronen. I ett obevakat ögonblick kan vad som helst hända... Och man ser på blicken att de vet att de varit lite väl busiga.

Charlotte

 

Johanna,

Här finns tyvärr inget sovrum...och därför ingen dörr.

Har byggt en liten sovalkov av bokhyllor. Det går inte att stänga något där...

Och jag fick just veta att Tistou nu har lärt sig öppna dörrar... Så det skulle inte ha hjälpt ändå.

Han är intelligent så det förslår...

Nyfiken framför allt.

Charlotte

 

Ajdå. Då får du väl låsa ut honom på balkongen då! (Och bära in alla blommor och odlingar och binda fast honom så att han inte smiter över räcket och ...).

 

Johanna,

Nej, känner jag honom rätt så tar sig ur kopplet på en sekund - och hoppar över räcket i ett smidigt språng. (Efter att ha ätit upp det sista av smultronplantorna...medan jag bär in det övriga så det blir en djungel här.)

Och så får vi ha världens sorgligaste kattbegravning.

Så inte att tänka på.

Men det är bara fram till torsdag denna gång... Så jag överlever säkert... :-)

Charlotte

 

Vi hade katt i familjen. Jag älskade den. Det var inte ömsesidigt. En gång när jag kom hem från plugget hade morsan fått ansiktet helt sönderklöst. Hon hade försökt gulla med djuret. Det var bara farsan katten accepterade. Dom utvecklade en nära relation. Farsan var lite sadist, hans favoritnöje var att experimentera md olika metoder att avlägsna fästingar som kräket ständigt var fullt med, han döpte kisse till "Fästingmotellet". Jisses vad vad han pinade djuret. Han log konstigt och ögonen fick en egendomlig glans. En gång fick kisse en fästing mitt på själva den där sömmen på halsens undersida. Farsan droppade bensin på den. Katten for ut på gräsmattan i i stora språng, och la sedan halsen platt på gräset. Saliven forsade ur munnen. Vi trodde den skulle dö.

Men den överlevde och på kvällarna låg den framför teven på farsans bröst och snuttade på skjortan. Den var väl lite masochist. Hade kanske sina kattlika dragningar till högre och lägre sfärer. Kattolik på sitt sätt. JPII sa ju en gång att också djur kommer till himlen.

 

Ok. Säger du det så.

Och ha det nu så trevligt med din buse till katt. Själv är jag på väg hem till föräldrarna för att hälsa på mina katter. Och mina föräldrar och syskon också såklart :) Så trevlig helg på dig!

 

Kraxpelax,

Stackars kisse....

Låter inte som att den mådde så bra. Katter ska inte rivas utan anledning.

Även nuvarande påven gillar katter.


Johanna,

Detsamma!

Charlotte

 

Den var förvildad. DEn kom och jamade ömkligt en vinternatt och krafsade på rutan. Farsan organiserade familjeråd och framhöll att "vi blir aldrig av med den", och så tog vi in den och gav den en tallrik spaghetti som var det enda vi hade. Den glufsade frenetiskt i sig hela tallriken. Tam blev den aldrig.

Den som inte mådde så bra i dendär bataljen var morsan. Hon borde ha vetat bättre, men hon var alldeles ur balans då.

Jag kunde knappt gå barfota. Katten kom och strök öronen mot mina vrister, och så plötsligt högg den till i fötterna. Sen rusade den i väg och kömde sig un der en möbel. Den hade dåligt samvete.

Det där hände stup i ett, det tog aldrig slut. Den kunde inte rå för sina oordnade böjelser. Det blir väl en viss bottid i kattskärselden.

 

Kraxpelax,

En sån förvildad katt håller till vid kyrkan här. Den får mat av en syster - men den stannar utomhus - och fräser om någon människa kommer för nära.

Har förmodligen dåliga människorerfarenheter...

Kattskärseld... Ja, vem vet...? :-)

Charlotte

 

Kan meddela alla att Tistou nu har anlänt, och redan satt igång med sin spinnande charmoffensiv.

Fast för ögonblicket ligger han på sängen och slickar pälsen.

Charlotte