Så har man blivit citerad i en artikel i National Catholic Reporter...
Väntar nu bara på att Troskongregationen tittar in här i bloggen... De är förstås välkomna... :-)
Tyvärr kapades sista biten - där jag skrev att Syster Louise har många okända vänner i världen - avslutade också med en välsignelse.
Men skarp polarisering "säljer" väl bättre?
Hur som helst, nedan följer ett kort utdrag samt citatet - läs mer på nyhetssidan i fråga - länk finns nederst. Och skriv gärna på petitionen ifall ni också vill stödja Syster Louise!
***
"Saint Louis Sister of Charity Louise Lears was banned from archdiocesan ministries and from reception of the sacraments for her support of the right for women to be ordained in the Catholic Church. Now the Women’s Ordination Conference, which for more than three decades has pushed for the ordination of women, has begun a petition drive to overturn the edict of Archbishop Raymond Burke.
The day after Burke punished Lears he left his Saint Louis post to take a post at the Vatican as head the highest court in the Catholic Church, the Apostolic Signatura.
The petition, begun on the Internet, is directed at Pope Benedict XVI and the Congregation for the Doctrine of Faith.
/.../
The following are some who have signed the petition and the reasons they offer for doing so.
Charlotte Thérèse, Sweden I don't think I'm the only one in this world who thinks this is totally insane. Why punish a sister - who follows her heart in an exemplary way as far as I can see? She hasn't committed any crime. She's not the one who should repent here. Christ welcomes her and everyone else who loves Him, to participate at his festive table."
Hej broder! Här har du en annan katolik med en lite egen inriktning. I just det här fallet kan jag inte ta konkret ställning, då jag inte känner detaljerna, men min grundinställning är klar: jag är mycket glad över Läroämbetets klara och hårda motstånd mot kvinnopräster. Teologin härbakom är komplex och mycket problematisk, och jag ska framöver utveckla den på min egen blogg för andlighet "Eklips!". Du är välkommen dit, och jag lägger till dig i minblogglista.
ÄHUM; Hej SYSTER var det nog. *rodnar* Det gör ingen skillnad, alla är vi lika inför Herren. Men kvinnopräster ne-ej! Men någon form av teologisk KOMPENSATION ska kvinnor ha; jag skall fundera över detta.
Tror du inte att det kanske var den Helige Ande som orsakade en liten felsägning....?! :-)
Hade jag varit din broder så hade jag förmodligen varit präst nu...
Så jag har läst mycket om ämnet under åren. Lyssnar förstås gärna till vad du har att säga om det och om annat - och du får också en länk i retur i min brokiga lista.
Men jag känner mig rent spontant här och nu inte intresserad av någon "kompensation" i tjänsteform. Som om prästämbetet vore det högsta - och som om kvinnor ska kompenseras för att de inte har tillträde till det (längre).
Nej, nånstans där klingar det fel i mina öron.
En kallelse är en kallelse. Och är man kallad bland annat till präst så blir det lite konstigt om man ska göra något annat istället för det - om det inte är mycket snarlikt.
Skulle vilja tjäna Gud på alla de sätt jag känner mig kallad till... Just nu är bara en del av dem möjliga.
Vi får väl se vad Gud hittar på i framtiden... Det är en spännande tid vi lever i hur som helst.
Och du - jag blir nyfiken också på vad du menar med din lite "egna" katolska inriktning. Kan du berätta lite mer, och ge något exempel?
Dendär felsägningen? Det var nog en liten demon, listiga rackare jag har haft åtskilligt besvär med.
Lite om mig själv, tja, född -51 blev jag uppfostrad till rabiat ateist som skrämde dåndimpen på mina lutherskt fromma Skolfröknar.
Det gick inte så bra i livet. :o(
Så jag vände på steken och blev katolik. Sedan dess har det gått bra. Framför allt har jag blivit orädd. Och vet du vad, jag har aldrig känt tvivel!
I början var jag sådär "liberal" och "modern" i mina tänkesätt och retade mig på mycket inom Kyrkan. Tre decenniers katolsk livserfarenhet har fått mig att alldeles tänka om, och numer är jag i praktiska ting hängiven Lojalist, Integrist & Ultramontan med höga tankar om Opus Dei.
Inte är man någon spårvagn inte! Jag ser ett växelspel mellan Petrus och Älsklingslärjungen, Kyrkans oövervinneliga radarpar.
Lite egen, ja, minst sagt... Fråga excelsis lite diskret, han känner mig sen en tid. Katolsk prudens i teologiska frågor!
ETT område inom den katolska teologin har jag ett särskilt intresse för: demonologin. Jag försökte exorcera mina demoner på det gamla sättet. Det gick inte alls. Dom rackarna snurrade upp mig fullständigt.
:o/
Så nu begagnar jag en ny metodik, som behöver ständigt utvecklas och förfinas. Jag försöker bli VÄN med dem. Styvt jobb, för att uttrycka det milt, MEN: av allt att döma en exorcistisk strategi som sakta men säkert verkligen fungerar genom alla tillfälliga bakslag.
Då har vi gått lite motsatta vägar när vi väl hamnade inom vår älskade Kyrkas väggar (måste ha mötts på mitten vid något tillfälle förmodar jag).
Fann min jämviktsplats i radikaliteten.
Inte konservativ eller liberal.
Skrev några inlägg (om att gå på stenar och något annat) tidigare som definierar det mer om du är intresserad - tror etiketten "radikal" i högerspalten (en bra bit ner) eventuellt tar dig dit - ska kolla när jag postat detta.
Annars var ju din vandring intressant.
Ser fram emot att utbyta tankar framöver.
Får se vad vi kan enas om... :-)
Och särskilt vad denna "kompensation" skulle innebära... Skicka en blänkare när du har skrivit något om det så jag inte missar det.
Ja, Vår Fru är en speciell kvinna - och det är faktiskt hon jag tycker är mest prästlik av alla personer i Nya Testamentet.
Ville infoga den här kommentaren som jag just läste på petitionen. Huvudet på spiken!
***
# 934: 6:50 am PDT, Jul 8, Scott Brazil, Minnesota
Though I may look like a disenter to the "orthodox" of the Catholic tradition, and may also be putting my own ministerial career in jeopardy,I am signing this petition out of a love for my faith tradition. I want to be able to pass on to others what is most beautiful about our faith tradition, and the treatment of Sr. Lears does not in any way whatsoever reflect that beauty. It appears to me now that the "purification" of the faith is being sought through fear, not love. I am sure Sr. Lears' positions and statements were made from a place of love, but the decision of our hierarchy is doing nothing more than saying to the people, "Either conform, regardless of what your conscience says, or this will happen to you, too." This is promoting a culture of fear, and it is wrong. Let me also add that Jesus himself loved his faith tradition and voiced opposition to what he saw was wrong. He showed us to be faithful first and foremost to God. As much as I hate to say it, I think Jesus would be excommunicated by the Church if he were to come again today. How did we ever get to such a sorry state in the Catholic Church? Regardless, I commend Sr. Lears for being true to her conscience and her faith, and I hope others in the Church will be couragous enough to follow her example, an example I believe is very much Christ-like and God-centered.
Jag vill inte propagera, har bara behov bli förstådd: min sista artikel på Eklips! - "Tecknet har kommit." - har särskild bäring på fallet syster Louise.
Hej broder! Här har du en annan katolik med en lite egen inriktning. I just det här fallet kan jag inte ta konkret ställning, då jag inte känner detaljerna, men min grundinställning är klar: jag är mycket glad över Läroämbetets klara och hårda motstånd mot kvinnopräster. Teologin härbakom är komplex och mycket problematisk, och jag ska framöver utveckla den på min egen blogg för andlighet "Eklips!". Du är välkommen dit, och jag lägger till dig i minblogglista.