Välkomna att kommentera veckans bibelblogg! (Söndagens evangelium.) En av mina favvotexter, för övrigt.
***
Matt 11:25-30
Vid den tiden sade Jesus: "Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn. Ja, fader, så har du bestämt. Allt har min fader anförtrott åt mig. Och ingen känner Sonen, utom Fadern, och ingen känner Fadern, utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.
Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt."
Ja, nog tycks det som att Jesus kunde ana vad som skulle ske - och ville komma med svalkande ord långt in i framtidens härdsmälta...
Jag gillar annars särskilt det där om att han uppenbarar det för dem som är som barn - inte för dem som tror sig vara något, tror sig veta - kloka och lärda och stora i sina egna - och i sina fromma beundrares - ögon.
Nej, som barn.
I öppenhet, enkelhet, oförställdhet, mottaglighet.
Oförståeligt ideal för dem som anser sig vara visa - men som inte har funnit den sanna visheten som inte består i boklig lärdom utan i djup Gudskunskap.
Där är dåren för Gud visare. Där är spädbarnet mer klarsynt.
Oket är intressant. Ett ok är en börda, men det är också ett något man använder för att den börda man ändå måste bära skall bli lättare att bära.
Jesu ok är också en frihet utifrån att du, när du bär det (är i Herrens sold, svara inför honom och ingen annan) inte behöver bära världens ok. Du är bortom jämförelse för att din väg är din, dina förutsättningar är dina och endast en kan döma dig. Han som älskade dig till döds..
Utläggningen om att känna Fadern tåls att reflektera kring både gällande mystik och treenighet (hur ofta hänger inte dessa ämnen ihop). Men det är kanske att ta det för långt i denna diskussion..
Ja - det är ju faktiskt också en börda - om än jämförelsevis lätt.
Fundera gärna vidare - det går inte att reflektera för djupt i den här bloggen - och särskilt inte under denna rubrik där sånt uppmuntras med eftertryck!
Du har rätt i det där med skenbara motsägelser. Ett stilmedel - som också gräver ut allt djupare schakt inom oss (i positiv mening).
Ja, det som går ihop brukar gå ihop på olika sätt för olika personer - just därför behövs lite mer flexibilitet - så att folk inte hamnar mellan stolarna - eller snarare mellan kyrkbänkarna... :-)
Johannes Edfelt är en av mina favvopoeter. Inte minst den dikten.
Nu blir jag nostalgisk - det var länge sen jag läste hans dikter. Men de hörde till dem jag levde av en tid. Andades in i ordform. Solade mig i stavelserna. Tog till mig näringen. Klorofylliskt.
Jag har under mängder av år tolkat Jesus uppmaning om att ta på oss hans ok, att då slipper vi tyngande teologi och svårsmälta troskrav.
Våra kyrkor står, i många stycken, inte fariseerna efter.