Det lilla kattbusfröet Tistou åkte som sagt hem för några dagar sen.
Och efterlämnade ett stort tomrum efter sig.
Man liksom förväntade sig flera dagar efteråt att han skulle hoppa upp på skrivbordet eller i knäet när som helst, spinna som en liten spinnrock, och försöka knattra på tangentbordet med tassarna. Eller tugga på mina koftor. Eller väcka mig flera gånger om natten för att få mat. Eller bara för att väcka mig. (Vaknade av nygammal vana 04.30 första natten efter att han hade åkt hem.) Eller nästan få mig att snubbla när han kommer farande i tron att mina tår är möss. Eller linda sig runt benen när man försöker gå genom rummet. Eller jama och sniffa i luften när han ser min mat... Han brukade också ta sig en väldigt nära titt. Så nära han bara kunde.
Det blir liksom väldigt tomt efter en sprallig och mysig katt.
Och idag fick jag veta att han tydligen saknar mig också, verkar lite deppig sen han kom hem, vill inte alls leka, väcker inte ens matte och husse på natten...
Det är till och med tal om att han ska få flytta. Han trivs inte så bra med "surkattan" - husets äldre dam, storesyrran Julia - eller så är det hon som inte gillar honom.
Men det vore ju väldigt tråkigt, för då får jag kanske aldrig se honom mer.... För med min allergi skulle det väl inte gå att han bor här jämt...?
Även om det säkert vore kul för honom att fortsätta tänja på kattgränserna... Och blogga, inte minst... ;-)
Ska hur som helst hälsa på honom snart och försöka pigga upp honom lite... Och fota kattsyskonen.
En märklig sak hände dagen efter att Tistou hade åkt hem. Jag öppnade dörren - och där satt det en annan liten katt i trappuppgången, flera våningar upp. Det har aldrig hänt så länge jag har bott här. Den var väldigt ängslig, men otroligt nyfiken - jamade med en mörk barytonröst, som inte riktigt passade ihop med den späda kroppen, och sträckte på halsen, försökte titta in med de stora gula ögonen... Som om den ville flytta hit och frågade försynt om det skulle vara ok... Klappade den lite på huvudet innan jag gick ner med tvätten. Åkte sen till stan. Den satt kvar när jag kom hem tre timmar senare... Men tio minuter därefter när jag skulle ta hand om tvätten var den totalt försvunnen.
Katter lämnar visst osynliga spår efter sig till varann har jag nu fått veta. Som luffare som markerar hus där de blivit bra bemötta, så att efterkommande kollegor hittar dit.
En signal: "kom hit, här finns det mat mitt i natten, och mjuka platser att sova på om dagen, och en intressant balkong - här har det varit kattcirkus förut och kan bli så igen...."
Ja, vem vet vad Tistou har skrivit i luften utanför min dörr... Här inne är det i alla fall nästan katthårsfritt nu efter närmast klinisk städning - även tvätt och byte av mattor.
Vet inte vad som är värst: kattallergi eller kattabstinens. 
Tistou har förresten fått sitt namn från en klassiker: "Tistou - pojken med de gröna fingrarna" "Tistou är en ung pojke med ett stort hjärta. Han passar inte riktigt in i den vanliga världen och faller i sömn så fort han sätter sig i skolbänken. En dag avslöjas hans säregna förmåga: Tistou har gröna fingrar! Där han sticker ner ett finger börjar det genast att spira. Tistou är inte sen att använda sin gåva och göra tillvaron lite lättare för dem som har det svårt. Men hans pappa, som är vapenfabrikant, tänker skicka vapen till två länder som ligger i luven på varandra. Nu sätts Tistous förmåga verkligen på prov." Kan avslöja att det slutar med att kanonerna skjuter ut blommor.... :-) Tistou kanske borde starta Kristna Kattfredsrörelsen eller Balkongkattodlares intresseförening...? Otroligt vad det tycks vara meningen att han ska vara här... Hur blir man av med kattallergi? Läs Tistou's kattgästblogginlägg här. Etiketter: bloggare, katt, kattblogg, kattunge, Tistou |
Stackare, du har det definitivt inte lätt. Du får väl helt enkelt skynda på och flytta ut på landet och skaffa utekatter/mata vildkatterna. Fast det löser ju inte problemet med just Tistou.
Tyvärr, jag känner inte till några underkurer mot kattallergi. Visserligen brukar man ibland prata om "sensivisering" (som går ut på att man ska utsättas för allergenet - det man reagerar på - och på sätt bli av med allergin), men jag tycker det låter ganska bakvänt. Man blir ju liksom bara allergisk mot sådant man utsätts för och allergin blir bara värre och värre för varje gång man utsätts för det...
Nåja, du kan ju alltid be om förbön för allergin och se om den försvinner :)