Fick en länk till en artikel om de katolska kvinnor som vigts - särskilt intressant tycker jag är att församlingarna omkring dem växer snabbt.
Fast hierarkin inte godkänner dem så gör gräsrötterna det och välkomnar deras tjänst.... Vilket kanske tyder på att de som trodde sig styra över kyrkan håller på att tappa järngreppet?
"Tortorilla, who works as a counselor and spiritual director, ministers to about 90 people in Portland and in Eugene who call themselves the Sophia Christi Catholic Community. They meet monthly in borrowed sanctuaries. "I believe in the supremacy of conscience, and my conscience has led me all along to be an ordained Roman Catholic priest," Tortorilla said last week. She, too, rejects the excommunication decree and says she will continue to serve her growing community. Archaeological and historical evidence, she says, supports the view that women have been priests and bishops in the Catholic Church.
"The Holy Spirit's call to be a priest is very strong and very persistent," she said. "It supercedes the Vatican's determination not to ordain women."
Artikeln ligger bara kvar öppet på nätet i två veckor och en vecka har redan gått - så skynda er att läsa den här.
Enligt artikeln omfattar frk Tortorillas församling städerna Portland och Eugene.
Portlands katolska ärkestift har i samma geografiska område 44 församlingar.
I det perspektivet verkar det vara en ytterst liten minoritet som intresserar sig för Tortorillas gruppering.
För att ytterligare klargöra vad saken gäller kan nämnas att Tortorilla lever i lesbiskt partnerskap samt att Sophia Iesu Christi är namnet på en av de gnostiska skrifterna från Nag Hammadi.
Det är dokumenterat att Tortorilla (a) lever öppet i sexuell omoral, med sin biskops goda minne; (b) inte bekänner Kyrkans genom koncilierna fastställda tro; (c) själv vidgår att hennes gudstjänst uttrycker "a development in theological understanding" i förhållande till katolsk liturgi.
Min slutsats blir att hon och hennes anhängare har avfallit från den katolska tron på en mängd punkter.
Mitt "påstående" är ett simpelt konstaterande utifrån artikeln jag läste och hänvisar till.
Det du gör är inte det du säger dig vilja göra - i så fall hade det ju räckt att hålla dig till siffrorna. Du går mycket längre än så - till att fördomsfullt smutskasta inte bara henne utan dem som väljer att besöka församlingen i fråga.
Det säger faktiskt mer om dig än om henne och dem.
Om hon nu har blivit en välkomnande herde för 90 får som förmodligen var utan andlig hemvist - är det något ont?
Är det du eller den störste Herden som är satt att döma över andras liv?
Vad säger att det är den som i sina egna ögon kanske har en oklanderlig moral som är den som visar mest kärlek?
Kanske det är hon som visar mest kärlek av oss alla gentemot sin nästa? Både till den person hon har valt att dela livet med och till sin församling.
Är det inte just kärleken som räknas allra mest i Guds ögon?
Om någon använder sitt argumenterande till att lämna sakfrågan för att klanka ner på hur andra lever så ger jag inte mycket för den personens "moral".
Och återigen - är det innehållet eller förpackningen som är det viktiga?
Det "innehåll" du hänvisar till är inte precis neutralt skrivet - utan aggressivt och fördomsfullt - fullt av antaganden om personerna, och utan att spara på pejorativa omdömen och benämningar. Hur kan du ens ta det på allvar?
Du vet väl att det finns ganska gott om manliga katolska päster som är homosexuella? Och många av dem lever i relationer.
Några med sina biskopars "tillåtelse" - d.v.s. de ska göra det diskret så är det ok.
Detsamma gäller präster som har förhållanden - och t.o.m. barn - med kvinnor i församlingen.
Så länge de inte visar det utåt så har man överseende med det.
Så jag undrar alltså - är det för att det i detta fall råkar vara just en vigd kvinna som öppet lever i partnerskap som du blir upprörd - eller varför vänder du dig annars inte samtidigt också mot en stor grupp av de manliga katolska prästerna?
Varför tror du att kvinnor i så hög grad är utestängda från den manliga katolska subkulturen?
Kanske för att det annars skulle dras upp till ytan hur saker och ting egentligen är (kvinnor brukar vara bra på sånt...) - och för att man då antingen skulle tvingas ändra kyrkans lära, vilket vore en enorm prestigeförlust - eller avkraga ett stort antal präster, vilket vore en pastoral kris.
Det skulle vara intressant att få veta vari min fördomsfulla smutskastning består. Min redogörelse är helt baserad på uppgifter från "Roman Catholic Womenpriests" samt det gudstjänstblad som finns avfotograferat på sidan jag hänvisade till.
Jag har fäst uppmärksamheten på det faktum att "Sophia Christi" omhuldar en tro och morallära som är okatolsk på en lång rad punkter.
Någon oinsatt kunde ju annars få för sig att det enda som skiljer denna grupp från de katolska församlingarna i Portland är att dess herde är kvinna.
Så jag undrar alltså - är det för att det i detta fall råkar vara just en vigd kvinna som öppet lever i partnerskap som du blir upprörd - eller varför vänder du dig annars inte samtidigt också mot en stor grupp av de manliga katolska prästerna?
Svaret är enkelt: därför att artikeln inte handlade om omoraliska präster och hycklande biskopar, utan om den vigda kvinnan.
Det fördomsfulla består i ditt sätt att döma henne och hennes sätt att leva - utifrån en obskyr blogg - mer än de källor du nu menar dig hänvisa till.
Vad ger dig rätten att döma andra på det sättet?
Jag har på andra ställen i bloggen skrivit om manliga katolska prästers och biskopars dubbelmoral - men då brukar det vara ganska tyst i kommentarstrådarna... Man kan undra varför.
Jag funderade ännu lite mer - kände på mig att det skulle komma en liknande släng:
>Någon oinsatt kunde ju annars få för sig att det enda som skiljer denna grupp från de katolska församlingarna i Portland är att dess herde är kvinna.
Om man inte gillar den utvecklingen så undrar jag verkligen varför inte katolska kyrkan medger att man inte har varit historiskt, intellektuellt och teologiskt ärlig i kvinnoprästfrågan - och kontrar med att göra det bästa av situationen.
D.v.s. inför vigning av kvinnor officiellt igen - så att de som vigs i högre grad kan antas stå för det kyrkan vill framföra - kvinnor såväl som män - gifta och ogifta.
Det senaste förfarandet från hierarkins sida var verkligen patetiskt - och kommer inte att leda till något gott.
Tänk vad de kunde vinna på situationen istället för att förlora så stort...
Jag har en uråldrig dator så videon hackade sig mycket långsamt fram - det var svårt att se och höra särskilt mycket.
Så vad var det du ville åt?
Att Gud ibland omnämndes med feminina ord?
Kan förstå att det kanske känns ovant - men jag kan också förstå det här - Gud (den Treenige) är ju varken enbart manlig eller enbart kvinnlig - så varför alltid använda enbart maskulina ord?
Eller gillade du inte att det var uppriktig sprudlande glädje i sången och liturgin och inte mer traditionell söndaglig begravningsstämning?
Eller...?
Genom din länk hittade jag en annan videosnutt som jag inte hade sett:
Där finns ett fint moment med som de har infört i vigningsmässan - som visar tydligt på det allmänna prästadömet - och på hur församlingen också välkomnar sina tjänare.
Och så råkade det vara en video som visar just den i artikeln omnämnda Tonis diakonvigning.
Ärkestiftet Portland räknar enligt uppgift 396 523 troende. Av dessa har alltså 90 valt att ansluta sig till "Sophia Christi".
Gräsrötternas stöd verkar kanske inte alldeles överväldigande.