A Catholic Renewal

~ En radikal blogg ~

"Se, jag gör allting nytt..." (Upp 21:5)

måndag, juni 23, 2008
Tistou kattbloggar igen

Tjena katt på er....!

Det börjar kännas att uppehället här snart är på upphällningen. Vi är båda ungefär lika trötta nu.

Jag av det myckna kattbloggandet och det vilda kattpartajandet (man måste ju passa på innan man ska hem), och hon jag bor hos av att passa upp mig och se till så att inget händer mig - och av att aldrig få sova ut förstås. Jag tokgillar tidiga morgnar. Då hoppar jag upp i sängen och vill gosa (och helst bita henne i näsan och fingrarna - men hittills har jag inte lyckats en enda gång). Hon ska också gå upp och ge mig mat innan hon eventuellt får somna om en liten stund. Har man hand om en katt så får man väl anpassa sig efter kattens tider och sova när den sover - och därmed mjau....!

Fast vi har det kul också - så hon lär nog sakna mig när jag har åkt hem, och jag kanske saknar henne lite grann också, eventuellt - för vi gillar båda att spela tassboll och att göra små utflykter där jag får äta gräs, och att sitta en stund på balkongen när solen tittar in. Och hon gillar när jag är som en liten gosig spinnrock. Vid andra tider på dygnet än under vargtimmarna på natten.

Vi var i naturreservatet igår igen på en liten blåsig picknick med några andra människor. Denna gång fick jag åka cykelkorg ner och tillbaka - men jag ville hela tiden hoppa ur och äta gräs (på hemvägen morrade jag lite igen - det har blivit tradition nu - men jag lugnade strax ner mig igen). Väl framme på picknickstället ville jag inte sitta still på en filt utan gå omkring utanför - så långt utanför att kopplet inte räckte till. Så jag tog mig ur kopplet en gång - men blev genast infångad. Sen försökte jag ändå ta mig till det glasbitsbeströdda området jag hade stretat mot - det glittrade så vackert - men jag fick inte! Hrmpf. Kattsan(d) också...!

Då försökte jag klättra upp i ett träd istället - men kom bara halvvägs innan jag blev nedlyft. Vadå...? Om jag inte kan ta mig ner själv sen så är det ju bara att ringa brandkåren.... Det är ju deras jobb att plocka ner kattungar ur träd ju.

Såg också kalvarna igen och en barnvagn - den här gången var jag inte alls rädd utan bara nyfiken. Människorna jag mötte tyckte att jag var fin. Trots att vissa ibland undrar om mina öron egentligen är små förklädda horn. Bara för att jag är så extremt busig. Jag älskar att gå dit jag inte får gå - bara för att retas. Som i morse vid femtiden - då jag hade hoppat upp på spisen och stod och försökte öppna en påse med spännande bröd i, så vaknade sjusovaren av prasslet och kom och tog mig på bar gärning. Hallå...? Det hade väl inte gjort något om jag hade smakat på frukostbröden och jagat omkring dem lite på golvet först - de såg ju ut som stora feta möss (minibaguetter). Hur spännande som helst. Det måste hon ju fatta.

Vägen mellan några gamla mer eller mindre trasiga datorer är numera också spärrad - för att jag inte ska frestas att tugga på sladdarna. Men det är ju mest bara telefonsladden som är rolig att knapra på - särskilt när det pratas i telefonen. Då rör den på sig så oemotståndligt lockande. Som en krullig svans. Jag anfaller på stört - håller i den med tassarna och hugger in....

Jag har också gjort några nya hål i favoritkoftan. I brist på viltskav. När det stektes i köket för några dagar sen så blev jag alldeles tokig. Jag fullkomligt skrek att jag ville smaka. Skrek för livet, lät det som. Så det fick jag. Åh så fantastiskt gott! Bättre än både lax och skagenröra!

Men nu är jag som sagt trött - jättetrött.

P.S. Bredvid mig på ena bilden ser ni en mjaubra bok som jag håller på att plöja igenom - "When women were priests" heter den. Man kan verkligen fråga sig varför det inte är så nu längre...?

Läs mina övriga kattgästblogginlägg här.

Etiketter: , , , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 12:36  
5 Kommentar/-er:
  • 24 juni, 2008 00:41 sa Anonymous Anonym

    Polaren Brandmanspelle hade länge som standardsvar när man frågade honom om att rädda katter ur träd: "Jag har aldrig sett några skelett av ihjälsvultna katter i något träd".

    En sanning som rymmer mycket visdom.

    (Varken Pelle eller jag är kattmänniskor.)

     
  • 24 juni, 2008 11:48 sa Anonymous Anonym

    Mackan,

    Skeletten trillar förmodligen ner när kattstackarna har svultit ihjäl. Blåser bort. De kan ju inte längre hålla sig kvar med klorna då. Fy så hemskt.... Man riktigt ryser. Fast sånt tänker man ju inte på när man står nedanför ett träd och vill ha lite utsikt.

    Och - förresten - har din brandmansvän tittat igenom varenda träd i den här världen kanske?

    Det var knappast ett vetenskapligt grundat uttalande... Så fånigt!

    Hade det varit människobarn som klättrat upp hade det nog varit ett helt annat skall i skällan.

    Och själv är jag för den delen ingen människokatt, bara en kattkatt. Tar hjälp av människor bara för att bli servad på ett smidigt sätt.

    Miiiiiiaaaaau....

    Och du, jag hade glömt att länka till mina tidigare gästkattinlägg här - nu är det fixat (se längst ner i inlägget). Ska du förstå dig på vårt förnäma släkte lite bättre så att det inte kommer fler såna där otäcka fördomsfulla skämt så bör du nog sätta dig in i hur vi tänker...

    Tistou

     
  • 24 juni, 2008 11:50 sa Blogger Charlotte Thérèse

    Mackan,

    Du får ursäkta Tistou - han har för vana att skriva precis vad han tänker...

    Men läs gärna hans tidigare inlägg.

    Charlotte

    (Som snart återfår min blogg till fullo - efter kattockupationen!)

     
  • 04 oktober, 2008 13:09 sa Anonymous Anonym

    En annan kattälskare tittar in :-) fyratassar.blogspot.com

     
  • 05 oktober, 2008 22:04 sa Anonymous Anonym

    Ska ta en titt på din kattblogg!

    Numera gästkattbloggar jag här ibland istället:

    http://katolskakyrkan.blogspot.com/search/label/kattblogg

    Senaste nytt är att jag har flyttat till en annan stad - rättare sagt ut på landet, utanför en stor stad.

    Och jag rymde redan efter två dagar. Gav mig ut på spännande äventyr.

    Men kom snart tillbaka, när matte ropade, med lätt darr i benen - det ska visst finnas räv i trakten....

    Inte bra...

    Storekattsyrran höll sig inomhus. Bara ibland är hon klokare än jag.

    Fast säg inte det till henne.

    Och räven ska förresten vara ganska tafatt. Det blir nog jag som fattar tag i den ifall den närmar sig.

    Åtminstone så har jag tänkt morra lite lagom åt den.

    Så den håller sig undan från gamla kattmadammen (min kattsyrra alltså).

     
Post a comment here: Skicka en kommentar
To the main page of this blog: Till bloggens första sida
 
 
     
OBS!!! BLOGGEN HAR FLYTTAT! / THE BLOG HAS MOVED!
Senaste kommentarer
My English blog posts
Aktuellt
Min lilla hörna
Om bloggen
Tidigare inlägg
Arkiv
Webbsidelänkar
En salig bloggblandning
Etiketter - ett urval
Ekumenisk dialog
Citerat

    "Since we live by the Spirit, let us keep in step with the Spirit." (okänd källa)

    "Where there is no love, put love and gather love."  Johannes av Korset

    "The soul of one who loves God, always swims in joy, always keeps holiday, and is always in the mood for singing." Johannes av Korset

    "To write is to pray."  Thomas Merton

    "In vino veritas!" (Det kan tolkas bokstavligen så - på ett djupt sätt - i eukaristin.)

    "Injustice anywhere is a threat to justice everywhere. I will not stand idly by when I see an unjust war taking place." Martin Luther King, Jr.

Smått och gott

Copyright: Charlotte Thérèse, 2007

Bloggtoppen.se BlogRankers.com Christianity Blogs - Blog Catalog Blog Directory Blogglista.se Bloggar Religion bloggar Blog Flux Directory Blogarama - The Blog Directory Add to Technorati Favorites
eXTReMe Tracker