Om du var den enda kristna personen här i världen - hur skulle du leva då för att visa på Kristus?
Som nu?
Om inte - hur då?
Mer intensivt, vittnande - eller mer räddhågat, som vissa apostlar i början efter uppståndelsen.
Du har då ingen församling att luta dig tillbaka mot. Ingen mässa. Inga andra sakrament. Inga verksamheter. Ingen organisation. Du har bara din tro och gemenskapen med Gud själv. Och i bästa fall en bibel.
Om du i en sådan situation skulle ta din tro på större allvar, låta den få mer inflytande över ditt liv - och andras - varför inte försöka leva så nu...?
Om du inte skulle göra det - är det inte i så fall ett skäl till allvarsam eftertanke....? En uppmaning till omprioritering, till närmande till Gud.
Ytterst visar ditt svar på frågan vad Gud betyder för dig och hur mycket din tro påverkar ditt liv...
Det var en teoretisk tanke - som kan hjälpa oss att göra det extra tydligt för oss hur vi lever som kristna här och nu.
Fast visst är det möjligt att det en dag inte finns mer än en kristen kvar - att alla övriga har utrotats/dött ut. Att alla kyrkor har förstörts och alla biblar bränts.
Kommer kristendomen i så fall att dö med honom/henne som är den sista som är kvar?
Det är ju ett ganska tungt ansvar...
Och det stämmer åtminstone mig till djup eftertanke.
Om det här med att "följa Jesus" bara var ett mänskligt påfund skulle ditt scenario kunna inträffa. Men nu tror vi ju att det faktiskt finns en tom grav borta i Israel och att Gud utgjutit sin Ande. Han bygger sin församling sen får vi vara med som byggstenar allihop.
Däremot bör vi vänja oss vid att leva i en "efterkristen" tid. Men det är inte bara dåligt, det finns möjlighet till nystart och förändring!
Ja, så galen är väl inte tanken, igentligen är det väl samma sak som kan hända i microformatet på arbetsplatser osv.
En viktig skillnad i att vara ensam är ju att inte ha en massa att gå in i, att få skydd ifrån, och som gör något åt dig.
Jag är tveksam till att jag skulle orka, men man får nog tänka att den Helige Ande skulle verka ganska starkt i en sådan person. Om så skulle jag nog bli mer kompromisslös, släppa mer på hämningarna i efterföljelsen. Jag skulle nog inte prata så mycket, utan leva mer. Kanske bland fattiga. (Nu kommer den spännande frågan varför jag inte gör så idag...)
Jag tror att svaret på den frågan bör vara vägledande för den missionsstrategi som bör anammas, både av dig som person och för kyrkan i stort.
Det här är ett tankeexperiment som sagt - som kan utmana vardagskristendomen - ställa saker lite på sin spets.
Det är nyttigt ibland - att se saker från ett i sanning radikalt perspektiv....
En positiv sak är faktiskt att den nya generationen inte har mött kristen tro på ett specifikt sätt - de är opåverkade - om de inte har vuxit upp i en församling förstås - och kan därmed kanske nås på liknande sätt som i traditionella missionsländer - med ett för dem NYTT - och inte uttjatat - budskap.
Charlotte. Jag försökte verkligen ta din tanke på allvar. Om jag upptäckte att jag var den enda kristne kvar så skulle jag konstatera att Jesus var död och att han inte är att lita på. Att bygga sin församling/etablera en ny gränsöverskridande familj som älskar varandra/ta ut ett särskilt folk som genom sitt sätt att leva pekar fram mot det kommande gudsriket, är ju själva essensen av Jesus uppdrag och Guds vision.
Om jag därför var ensam kristen kvar så skulle jag försöka strunta i Jesus och byta tillhörighet, troligen bli hedonistisk hedning, alternativt anarko-primitivist.
Hej Charlotte! Jag hittade din blogg idag. Intressant frågeställning. Jag skulle bjuda in människor till mitt hem, bjuda på mat och berätta om Jesus och svara på frågor. Bjuda dem att komma igen. Om någon börjar tro skulle jag döpa den och sen skulle vi börja läsa Bibeln tillsammans för att lära känna Jesus bättre. Vi skulle också fortsätta med måltider och att bryta brödet och dela vinet för att komma ihåg Jesu död på korset. Sen har vi en församling i mitt vardagsrum och snart är vi ett gäng lärjungar och då är det dags att starta en ny församling i nåt annat hus. Sen är vi på gång! Välkommen till min blogg om du har lust förresten!
Tack för uppmuntran! Jag skulle i alla fall försöka. Och jag tänker att det är väl nåt sånt jag ska göra nu på ett eller annat sätt, i gemenskap med min församling. Kul att hitta din blogg och hemsida. Du har verkligen en imponerande lista med länkar och annat intressant. Jag kollade igenom en hel del och hittade inte Anabaptist network. Den tror jag du skulle tycka är intressant. Det är ett ekumeniskt engelskt nätverk av människor från olika sammanhang som inspireras av anabaptismen. På deras hemsida finns en hel del intressant och matnyttigt. Du hittar den här http://www.anabaptistnetwork.com/
Ska ta en titt på länken. Mina länklistor här är på intet sätt heltäckande - det är bara några små glimtar, både till sånt jag instämmer i, och annat. Jag har ju en del länkar till anabaptistiska bloggare redan. Minst två...?
Säkert skulle den passa på min hemsida bland kristna länkar. Kan i så fall lägga till den nästa gång jag uppdaterar!
Det skulle vara omöjligt. Kristen tro kan bara demonstreras i gemenskap.
/Jonas LUndström
http://blog.bahnhof.se/wb938188