Miaaaauuuooooyyyy!
Eller ska jag säga "mössning, klösning", kanske?
(Kattöversättning av "morsning, korsning", sekr. anm.)
Jag dikterade inledningen till detta inlägg från sängen till min sekreterare, eftersom jag var lite upptagen med att putsa pälsen så den skiner. Men nu är jag på plats igen. (Tänk att det ska vara så svårt att stava till "Miaaaauuuooooyyyy!" hrmpf - nu har jag rättat till en bokstav som blev fel.)
Igår var ingen särskilt rolig dag, för jag fick vara ensam flera timmar, för hon jag bor hos var i katt-olska kyrkan och sen på cykeljakt - tyvärr hade hon otur igen - en jättefin cykel som hon hade tittat ut var utread, hade gått åt som fåglar i en kattflock - de tar inte in den igen, sa de till henne i affären.
Det blev mest bara till att ligga och sova när jag var ensam. Trist, man blir så seg efter att ha sovit så länge. Hade ingen direkt matlust heller förrän på kvällen när jag fick mer permanent sällskap. Hon tittade förvisso till mig flera gånger under dan - men jag matstrejkade från torrfoderskulorna då - man måste ju markera läget på något sätt (fast lite skinka från en pizza slank ner - mutor går absolut an). Måste nog helt enkelt ha en betjänt till hands som matar mig med delikatesser hela dagarna. Det känns absolut så.
Att gå ut på balkongen är en höjdare - i dubbel bemärkelse - ger mig alltid en kick. Går omkring där och nosar. Sitter och spanar. Brukar sätta mig framför dörren och jama klagande när jag vill ut, krafsar och trycker också på den ifall den är lite på glänt - i bästa fall tar jag mig ut på egen hand. Har dock blivit lite nojig av balkongdörren - om den far igen så det låter lite rusar jag med ilfart in under badkaret och vägrar komma ut. Kattvärdinnan får lirka och lyfta ut mig. En kattborste gör susen i såna lägen - då spinner jag snart järnet. Superskönt att bli borstad!
Idag var det inte jag som väckte sjusovaren utan en juste granne som röker som en borstbindare (kattborstbindare?), och non-stoprökte från kl. 5 på morgonen och flera timmar framåt. Röken vällde in i stora sjok. Vi kunde inte andas härinne. Än mindre sova. Jo, jag slumrade till ett slag, men hon som bara sovit tre timmar masade sig upp. Det är väldigt ofta ett enda rökgasande även under dagarna. Inte Alls Kul.
Fast sen blev det däremot riktigt kul - för det kom spännande hantverkare hit. En bytte kökskran - hela kranen bytte han till en ny - fast det bara droppade lite. Så gör de numera, sa han. Den verkar vara vattenransonerande också, strömmar inte ut mer än hälften så mycket som ur den gamla. Måste bara lära mig hur den funkar - verkar vara lättare att få vatten ur - inte lika trög, mina tassar ska nog kirra det galant. Vattenhantverkaren kommenterade dessvärre inte min kattliga närvaro med ett ord. Men han var snäll och hjäpte till med handfatsrensning också - fast gästhemsvärdinnan bara ville veta hur man skruvar loss rören (hon hade tänkt rensa själv - är ganska självständig för att vara människa, må jag säga...). Så fick hon alltså två råttor fångade i en och samma tass av en ren händelse. Jag inspekterade förstås på nära håll att allt gick rätt till med rören.
Sen kom min absoluta favvo hittills av hantverkarna - ventilationstjejen som mätte utluften - och öppnade en köksventil i fläkten rejält så det ska strömma ut bättre. Sen ägnade hon resten av tiden åt att berömma mig och klappa mig lite. Riktigt trevlig tjej det där. Hon har själv en raskatt - viltfärgad abessinier. Nåja, alla kan inte ha en helig  birma. Särskilt inte så helig som jag...
Hoppas att en tredje hantverkare kommer medan jag är här (en som ska laga ett vädringsfönster där ena haspen har gått av och spräckt rutan). Om det nu är en kattintresserad sån förstås. Jag gillar när det är liv och rörelse (och trevliga kommentarer) omkring mig. Allt som är tillbörligt centrerat omkring mig gillar jag kloskarpt.
På bilderna ser ni mig dels i en stor papperspåse som jag tyckte var jättekul att gå in i igår kväll och sen ligga och smygtitta ut ur. Perfekt gömställe. Och så en närbild när jag var på väg mot kameran idag med ett av mina finurligaste uttryck. Tyvärr suddig - men så blir det ju när man är riktigt nära kameran och dessutom rör på sig.Etiketter: bloggare, katt, kattblogg, kattunge, Tistou |
Det är Tistous ande. Just nu har vi åska här, det är det bästa jag vet. Hur är det hemmavid? Tänk om blixten slår ner i svansen!
:oO