Ur: Tystnad och honungskakor (av Rowan Williams).
Om nödvändigheten och välsignelsen med mångfald:
"I den ena [båten] satt Abba Arsenios och Guds helige Ande mol tysta. Och i den andra båten fanns Abba Moses med Guds änglar. Alla åt de honungskakor."
I Kyrkan finns det olika vägar - olika slags människor. I en sann gemenskap får alla plats.
"Tänk om de verkliga kännetecknen på ett riktigt fungerande gemensamt liv, för den sociala tillvaron i stort, kan ha med denna uppgift att göra: att sätta varandra i kontakt med den livgivande verkligheten med en möjlighet till försoning eller helhet? Tänk om det värsta hotet mot ett liv i gemenskap är att stå i vägen för någon annans insikt om helheten genom att envist hålla fast vid egenrättfärdigheten?"
"En riktigt fungerande grupp människor, som gör vad grupper av människor under Gud är tänkta att göra, skulle alltså vara en grupp där vi sysslar med att ganska intensivt komma underfund med de påfrestningar som får oss att undvika den uppgift Gud ger oss. Vi behöver utveckla känsliga antenner för olika slags konkurrenstänkande som driver oss och för alla sätt vi har att i hemlighet eller öppet ta för givet att framgång handlar om att någon annan förlorar."
"Kyrkan pekar på Kristi alltillräcklighet när den är full av människor som inte är måna om att med sina rädslor och fixa idéer skilja andra från hoppet om försoning och liv. En sund kyrka är en kyrka där vi försöker vidmakthålla kontakten med Gud genom att försöka sätta andra i kontakt med Gud, och där vi omvänder varandra genom vår uppriktiga insikt om vår svaghet. Och en kyrka som lever så är den enda kyrka som kan ha något annorlunda att säga till världen. Hur djupt deprimerande vore det inte om allt kyrkan erbjöd vore nya och bättre sätt att lyckas på andras bekostnad, om man återinförde syndabocksmekanismerna som Kristi kors en gång för alla borde ha sprängt sönder."
"Olika människor behöver olika sorters disciplin för att hålla sig andligt vakna. Det leder till katastrof när en viss disciplin tillämpas antingen som ett sätt att få övertaget eller urskillningslöst påtvingas andra. Hela avsikten med all sorts askes är att hos oss själva övervinna allt som gör oss till ett hinder för kontakten mellan Gud och vår nästa."
"För att bli ett redskap till försoning för någon annan i Kristi kropp måste du medvetet vara dig själv och veta något om vad som har gjort dig till den du är, vilka dina typiska problem och oöverkomliga hinder är, vilka dina gåvor är."
"Vi älskar som Gud älskar bara när vi är kanaler för Guds försonande närvaro till den person vi har närmast oss."
"Det finns inga standardformer av helighet, ingen helighet som är opersonlig. Det är en självklarhet att var och en gör något unikt av livet i öknen."
"Våra ord bidrar till att förstärka de illusioner vi omger, skyddar och tröstar oss med. Utan tystnad kommer vi inte närmare insikten om vilka vi är inför Gud."
"Vårt liv är knutet till vår nästas."
Johannes dvärgen:
"Vi har lagt av den lätta bördan, som heter självrannsakan, och tyngt ner oss med den tunga, självrättfärdigande."
"Det är inte uppriktigheten, utan sanningen som gör oss fria."
"Öknen producerade läkare, inte tänkare."
Om skillnaden mellan personer och individer:
"En gemenskap av fristående individer kan knappast kallas gemenskap. Den är ett ställe där en samling egon armbågar sig fram och tävlar för att uppnå ungefär samma saker, sammanhållna av en motvilligt accepterad regelsamling för att begränsa skadan."
"Men en gemenskap av människor som alla blivit utbildade till fullständig likriktning, så att alla vill det de blir tillsagda att vilja och rättar sig in i ledet, skulle ha sina egna problem. Vi skulle alltid hålla ett öga på varandra för att kontrollera enheten och alltid vara medvetna om att vi övervakas."
"Kyrkan är först och främst tänkt som en gemenskap av människor i den bemärkelse vi redan gått in på. Den är ett ställe där man kan upptäcka särskilda kallelser till glädje och nytta för alla, och där ingen känner sig hotad. /.../den måste kunna ge utrymme för olika personliga gåvor och bakgrunder. En sund kyrka är en sådan kyrka där det i det här avseendet finns påtaglig mångfald, och där det finns gott om udda typer."
"En osund kyrka är en grupp där kyrkans enhet har inskränkts till likformiga uppfattningar och vanor, så att man till exempel rynkar på näsan åt vissa gudstjänstformer eller vissa uttryck för vad Gud betyder för den ene eller den andre, där man sätter likhetstecken mellan dygd och oförarglig slätstrukenhet och där det finns en nervös, kulturell "utslätning" i folks sätt att prata, klä sig och så vidare. Och tro inte att detta är ett problem som bara gäller höger- eller vänsterkanten eller överhuvudtaget "alla andra" men inte oss..."
Helgon är:
"människor för vilka allt de gör i viss mån tycks falla sig naturligt. De har blivit en speciell sorts person, och denna andliga verklighet har börjat förändra den mänskliga natur de lever i och fått dem att sträva efter ett delvis nytt mål."
"Någon har förolämpat eller sårat mig, anklagat mig för något eller påpekat något jag helst vill glömma. Den lockande utvägen är att prata med andra och få dem att övertyga mig om att jag är underbar och (allra helst) att min kritiker inte är värd att lyssna på. Men detta gör lika mycket nytta i längden som att dricka saltvatten."
Heliga människor är:
"ofta besvärliga på samma gång som de är spännande och inspirerande. Då menar jag inte bara temperamentsfulla eller opåräkneliga - för sådana kan heliga människor också vara - det handlar mer om att man inte så lätt kan reducera dem till en formel, inte så lätt fogar in dem i ledet för en viss åsiktsriktning eller gör dem till goda partimedlemmar. De är fullt sysselsatta med att använda röntgenblicken."
"Guds rike är en plats där talet återfår sin rätta plats, i lovprisning, i tålamod och i lyhört tal (som går hand i hand med lyhört lyssnande)."
Detta var bara några få pärlor ur en skattkammare - och en klar spegel för kyrklig och personlig självrannsakan.
Tolle lege!Etiketter: andliga råd, andlighet, andligt liv, anglikanska kyrkan, helighet |
