En lysande bitsk, ortodoxt ordrik förstås, genomgång av heresier och sann lära.... Vad underbart att få läsa om detta kristna favvoämne från ortodoxt håll för en gångs skull. Mer övertygande i sin sinnrikt logiska ironi än den romerska kanons alla paragrafer. Konstantinopel, here I come...! Jag har redan rakat tonsur och sitter i säck och aska - får se om jag överlever den ortodoxa fastan bara - efter den katolska... :-) Inlägget föräras en stor glittrig "hedniskt" katolsk guldstjärna!
Pinnen skjutsades raskt vidare till ytterligare en ortodox, Katholou, som skriver om ett eget ämne: "Hollywoods heresi".
Torr ortodox humor när den är som bäst. För och emot, och mot för och mot emot, och för för och slutligen för emot. För att sammanfatta det i ett nötskal. Glimmande guldstjärna.
Den ortodoxa pinnen övergick åter i en katolsk - och nu står allt katolskt hopp till Jacob.
Vi väntar också spänt på att se hur det går med den frikyrkliga pinne som har landat i Cissis blogg.
Jag får väl bekänna "färg" - är väldigt svag för ortodoxa kyrkan...
Har ibland fått frågan av andra ikonmålare om varför jag inte är ortodox. De fattar inte hur en katolik kan måla ikoner...
Gillar liturgin (även om jag kan tycka att lekfolket borde få delta mer aktivt).
Och jag är hemma där på ett starkt sätt som liknar den hemkänsla jag har i det katolska. Så ibland är frestelsen stor att kliva över ån efter vatten...
Och så har en släkting och några nära vänner konverterat till ortodoxa kyrkan för ett antal år sen.
Och idag kom ett vykort i brevlådan som talade om när nästa ryska ortodoxa liturgi hålls utanför stan - de har börjat samlas i ett annat kapell - präst kommer från Stockholm. Men det ligger väldigt avigt till - svårt att ta sig dit utan bil från där jag bor nu. Där jag bodde tidigare fanns ett grekiskt kapell ett stenkast därifrån - men det var sällan det var liturgi där.
Hade det funnits en stor ortodox församling här hade det varit svårt att välja. (Det blir lättare genom att de ortodoxa församlingarna är små och ganska nationella - jag är varken ryss eller grek - även om jag har studerat språken en aning.)
Men detsamma gäller nog om det hade funnits en anglikansk församling här. Det är likt det katolska - men har dessutom det jag saknar allra mest.
Och jag gillar också mycket i det frikyrkliga... Det karismatiska inte minst.
Så jag tror jag kanske nånstans har del i allt på samma gång - fast jag är katolik - och kanske måste förbli det - för enhetens skull. Har sett allt det goda också i de andra delarna av Kyrkan - och vill ha del även av det - vill inte behöva välja utan kunna gå till olika kyrkodelar och delta fullt ut en utopisk dag. Känner mig därför kallad att verka för enhet - och (främst inomkyrklig) förnyelse i samband med det.
En dag ska kanske kyrkopusslet gå att lägga - så alla bitar passar ihop intill varann.
Att vara katolik är ju (eller borde vara) att vara allomfattande i ordets egentliga betydelse.
Därför är jag ekumenisk, och står på något sätt mitt i Kyrkan.
Får väl säga som Luther: "här står jag och kan inget annat"... :-)
Undrar i min tur hur ni andra ser på er plats i Kyrkan....?
Även när det gäller ortodox litteratur är jag mycket svag.
De har en veritabel guldgruva att ösa ur.
Jag är också mer hemma i det ortodoxa tänkandet och i teologin.
Det finns ingen ortodox dogm som jag inte håller med om fullt ut - eftersom de inte har lagt till något efter de ekumeniska koncilierna...
Fast visst skulle jag vilja se även kvinnor i tjänst där en dag...
De har visserligen infört diakonatet igen för ett par år sen - även om det bara är en marginell företeelse än - och där de kvinnliga diakonerna bara hjälper till med sånt som rör kvinnor och barn, vad jag förstår. (Varför kan männen ha hand om alla....?)
Det ortodoxa är helt enkelt oerhört nära mitt hjärta, hur jag än vänder och vrider på det.
Som tur är får ju även katoliker läsa ortodox litteratur...och slinka in som heretiker längst bak i ortodoxa kapell.
Det ortodoxa har nog format min syn på teologin mer än något annat - där finns inte bara det intellektuella, utan också det radikala draget, det mystika - djupandliga, ökenfäderna, kyrkofäderna - och mödrarna.
Ortodoxerna skiljer inte mellan teologi och djup andlighet på samma sätt som katoliker - där man ibland tvingas välja mellan hjärna och hjärta.
Ortodox teologi blir aldrig torr och fyrkantig och tråkig - så som konciliedokument och annat som produceras på löpande band hos oss ofta är (min subjektiva uppfattning).
Visst finns det en del katolska teologer som lyckas förena detta på ett liknande sätt som ortodoxerna - men även hos dem saknar jag något som jag inte kan sätta fingret på exakt.
Perifer doftiakttagelse:
Ortodoxerna använder också mycket mer väldoftande rökelse - t.ex. ros och lilja och jasmin - medan vi (lokalt - vet inte hur det är på andra platser) använder något otyg som stinker frän tallkåda. Det riktigt sticker i näsan och gör så man knappt kan andas när det kommer ner i lungorna.
Vad är egentligen vitsen med ohyggligt illaluktande rökelse? Trodde poängen var att det skulle vara en väldoft - ett "rökoffer" som behagar både Gud och församlingen...
Hade det funnits en bysantinsk katolsk rit här hade jag nog varit i himlen.
Men får man vara det redan på jorden?
Tilläggas bör, efter denna lovsång till ortodoxin, att jag uppskattar vår rika katolska variation, de olika spiritualiteterna, spridningen i olika länder, och den nationella mixen i församlingarna, och allt karitativt volontärarbete.
Och att mässan inte tar tre timmar... ;-)
Fast hade den latinska riten varit som himlen på jorden så skulle man förstås inte ha märkt hur tiden flyger iväg... Så är det hos ortodoxerna. Och de katolska afrikanerna (har jag hört av ett par karmelitbröder jag "adopterat" där).
Det hade jag inte sett än - stort tack till dig och alla andra som håller oss uppdaterade om humorpinnarnas ekumeniska färd genom bloggarna.... Det blev verkligen sprätt på den ena - knappt man hinner med i vändningarna!
Ska bli spännande att läsa era inlägg! Jag uppdaterar godiskorgen vid tillfälle, samt skriver en lägesrapport.... :-)
Själv håller jag som bäst på att tota ihop ett inlägg om pajkastning.... ;-)
Det är gudstjänster i Grekiska kyrkan i Uppsala (Sysslomansg. 46) i teorin 1-2 gånger i månaden. I realiteten är det en gång i månaden under året, fler gånger i de fyra fastorna, och vid större högtider, och färre gånger rätt efter stora högtider (t.ex. Påsk, Kristi födelse, Gudsmoders insomnande, Petrus och Paulus).
Problemet är att det slarvas med att skriva upp detta på gudstjänstkungörelsen, utan det är snarare via talet på gatan som man får veta när det är gudstjänst nästa gång. F.ö. så är det otta och Liturgi nästa gång den 23 mars, ottan börjar kl. 9 och själva Liturgin börjar någon gång efter kl. 10.
Jag bodde ett par kvarter därifrån förut - det var min allra närmaste kyrka, så jag var där lite då och då - bl.a. vid påsk (minns en härlig procession runt kvarteren med den "blommande graven" förra året), och ibland när ryssarna från Stockholm var där. Tyvärr bor jag nu långt därifrån och har inte tillgång till bil eller för tillfället ens en hel cykel...
Är inte största problemet att info textas enbart på grekiska på en liten lapp invid porten? :-)
Tog upp det med någon i församlingen där nån gång - undrade om de inte ville att icke-greker skulle komma dit. Så var det naturligtvis inte. Men jag hör av det du skriver att inget har förändrats till det bättre på upplysningsfronten...
Jag har läst NT-grekiska så jag kan ju tyda krumelurerna och lista ut när liturgin är - men hur många "vanliga svenskar" kan det?
Är du förresten den ortodoxe David här i stan som jag känner en liten aning?
De har haft ibland gudstjänstkungörelse både på grekiska och svenska, problemet för närvarande är att om det skrivs upp något överhuvudtaget så sker det kvällen före gudstjänsten. Dock så känner man ofta någon som har fått veta när det är nästa gång så den informationen brukar spridas via telefon, e-post eller kyrkkaffe (bl.a. när f. Angel kommer hit och firar i Ulleråker så finns det personer som har kontakter så man får då ofta veta när det är gudstjänster i grekiska kyrkan, serbiska församlingen, moskvaryska församlingen etc. etc.).
Ja, vi har träffats några gånger. Bl.a. på Newmaninstitutet då f. Paul Meyendorff talade.
Det verkar vara lite katakombstuk på det hela då... :-)
Har nyligen fått uppdaterad info om gtj i Ulleråkerskapellet - men problemet är alltså mest hur man tar sig dit smidigt.
Tips: det borde ordnas en ortodox minibuss (eller rentav en stor buss?) som far runt till de olika stadsdelarna och hämtar upp kyrkobesökare i anslutning till gjt... :-)
Då var du den jag trodde. Bloggvärlden är liten...
Det var verkligen kul att få hit Meyendorff! Hoppas på fler såna initiativ....
Håll mig gärna uppdaterad på den ortodoxa uppsaliensiska fronten! Mailadress finns i högerkanten av bloggen, men det går bra att skicka en notis off-topic i något blogginlägg också när det är något spännande på G - liturgi såväl som föredrag - eller annat.
Lustigt, apropå ortodoxin:
Ibland när jag tittar på din blogg kommer jag på mig själv med att glömma rubriken,
och få för mig att du är ortodox.
Pga konsten, ikonmåleriet etc...