Jag fick just en länk till ett äldre blogginlägg som handlar om detta.
Det mest intressanta kommer i mitten/mot slutet:
"None of the above, with the possible exception of the "sacramental person" definition, come close to another aspect of the priesthood that few speak about today; the more "mystical" side, for lack of a better word. I suspect it is not often mentioned because in today's culture there are many STs (sensory-thinking, in the Myers-Briggs terminology) in positions of leadership, and fewer NFs (intuitive-feelers). My experience is that NFs come across as somewhat flaky, or at least in need of better meds, to many STs, so they have learned to remain silent."
Det långa citat som följer på det är också intressant.
Jag undrar om dagens prästkandidater får lära sig något om sånt...?
Hur högt prioriteras personlig erfarenhet i förhållande till boklig lärdom?
Undrar också vilka personligheter som står högst i kurs - är det de intellektuella och rationella - eller de mer kreativa, intuitiva?
Jag ska inte göra en teologisk/kyrkohistorisk debatt av denna intressanta fråga men en "präst" är enligt NT en sån som du och jag. Vi som tror på Jesus är alla del av det allmänna prästadömet. (min käpphäst)
Sen är det klart att de ledare vi väljer kan präglas av dessa båda sidor mer eller mindre. Personligen är jag nog mer intuitiv är rationell. Fast å andra sidan... Bra fråga.
Jag håller med, några av de bästa pastorer/präster jag känner är kvinnor. Jag kan inte förstå hur somliga kan låta en viss tolkning av några bibelord beröva kyrkan/församlingen dessa duktiga och välbehövliga ledare. Det går ju att tolka dessa bibelord annorlunda om man ser till sammanhnget.
Problemet är att bibeln spelat för lite roll, konflikten i Svensk kyrkan är till stor del beroende av att grunden för kvinnliga präster inte i första han var teologisk utan politiskt. Jag menar att det gått alldeles utmärkt att finna en stabil grund i skriften för kvinnligt ledarskap. Nu blev det istället en symbolfråga som egentligen handlar om bibeltro med resultatet att många av de bästa prästerna i Svk också är kvinnoprästmotståndare. Märkligt!
Tycker själv att det var olyckligt att frågan avgjordes politiskt och inte kyrkligt i SvK.
Men frågan är hur mycket längre tid det hade tagit då...?
Som politisk fråga tog det länge att klubba igenom den. Första motionen om det kom 1919 om jag minns rätt.
Problemet är inte bibeltroheten utan en bibeltolkning som grundar sig på motstånd - på förhand, och alltså inte kan tolka det neutralt och därmed komma fram till hela sanningen.
Det mest absurda i det hela är att det finns gott om bibeltrogna kvinnor som är präster.
Vad ska de bibeltrogna herrarna/kollegorna sätta emot det?
I katolska kyrkan får frågan inte ens diskuteras - efter att en påvlig bibelkommission kom fram till att inget i Bibeln motsäger kvinnliga präster. Då lades locket på - då blev det plötsligt farligt. För den egna kommissionen hade ju kommit med "fel" budskap - som inte var i linje med det som lärs ut.
Otrolig paradox:
Katolska (påvliga!) bibelexperter får alltså inte komma fram till mer av sanningen - för troskongregationen har redan lagt beslag på sanningsdefinitionen... Och allt som motsäger det man har beslutat ska vara "sant" i vår tid - hamnar i ett diskussionslimbo.
Särskilt denna fråga som kan riskera att förändra katolska kyrkan alltför positivt...
Ger Vatikanen upp den förlorar man rejält i prestige och auktoritet - eftersom man har försvarat ställningarna så kraftigt redan - då kan de ju inte plötsligt säga att de visst hade fel - för då kan ju folk börja tvivla även på om det övriga som lärs ut stämmer...
Och då blir det riktigt intressant. Där öppnar sig plötsligt en dörr till förutsättningslös upptäckt av hela sanningen.
Och det är RIKTIGT farligt... ;-)
För då kan Gud komma att få något att säga till om också. Och det vet vi ju hur han brukar gå till väga. Det blir inte kul för den kyrkliga makteliten....!
Så, så Charlotte... Käkat sarkasmflingor till frukost idag? (Här hemma tog de slut i fredags och jag har inte hunnit handla nya).
Hur är det inom RKK - är biskoparna fortfarande församlingsledare i en lokal församling? Det är annars också en förändring som gjorts i ämbetet under historiens gång.
Frälsningsarmén har ju haft kvinnliga officerare alltsedan den startade (1865), togs till Sverige av en kvinna (Hanna Ouchterlouny, 1882) och de första officerarna i Sverige, bland annat Templet i Stockholms första kårledare, var kvinnor. När jag arbetade inom FA hade jag ett kort tag endast kvinnliga "chefer", men sådant där ändrar sig ganska regelbundet inom Armén, på grund av ordersystemet som gör att en officér inte tjänstgör på samma ställe hur länge som helst.
Men FA hade alltså kvinnliga ledare sisådär ett halvsekel (drygt) innan vi fick kvinnlig rösträtt i Sverige... Och långt innan vi fick kvinnliga präster i SvK.
När jag blev soldat 1993 reflekterade jag inte över att det kunde vara annorlunda. Och när jag på våren 1995 för första gången träffade en kvinnoprästmotståndare så trodde jag först att han drev med mig. Det var mig så totalt främmande att läsa Bibeltexten på det sätt man gjorde.
Som så ofta på sistone så strör du guldkorn omkring dig här i bloggen. Tack för det!
Kanske bra att sarkasmflingorna tog slut hos er? Själv har jag som synes inhandlat ett nytt paket under helgen (de var på uppehällningen även här)... :-)
Vi får kanske besluta om ransonering av dem på nästa humorkoncilium?
Nej - den katolske biskopen är vanligen inte biskop bara över en lokal församling.
Det är kyrkoherdarna som har den ursprungliga biskopsrollen numera.
Och biskoparna har fått kraftigt utökat territorium. I Sverige har biskopen ansvar för hela landet. Och Rombiskopen har som du vet lagt hela världen under sina fötter.
Snacka om församling...!
Tack särskilt för påminnelsen om de inte minst i detta hänseende föredömliga FA-sammanhangen! Jag har läst om er historia för många år sen, men har inte alla namnen aktuella i minnesbanken.
Charlotte
P.S. Dags att börja höra efter hur det blir med humorpinnarna där de nu har landat?
Vi får kanske snart skicka ut en bonuspinne i väntan på fler bidrag...?
Jag ska inte göra en teologisk/kyrkohistorisk debatt av denna intressanta fråga men en "präst" är enligt NT en sån som du och jag. Vi som tror på Jesus är alla del av det allmänna prästadömet. (min käpphäst)
Sen är det klart att de ledare vi väljer kan präglas av dessa båda sidor mer eller mindre. Personligen är jag nog mer intuitiv är rationell. Fast å andra sidan... Bra fråga.