Nyss hemkommen från årets första mässa funderar jag lite över de två första läsningarna...
Den första är den underbara Aronitiska välsignelsen (4 Mos 6:22-27), numera med andra ord än de "klassiska", så man får koncentrera sig för att inte läsa "fel" och utantill av bara farten. Svårt det där med nyöversättningar av sånt som hunnit sätta sig i "ryggmärgen" (ändå är jag för ung för att börja skylla på åldern...).
Herren välsignar dig och beskyddar dig.
Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd.
Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred.
Andra läsningen är ur Galaterbrevet (4:4-7) - om "söners" rätt.
Mässans texter anknyter till Jungfu Maria som firas på katolskt håll idag, liksom världsböndagen - men det jag fastnade mest för var bl.a. det som stod om "sönerna" i båda texterna.
Fick en liten aha-upplevelse...
Om Paulus ord ska tolkas som att även döttrar är inkluderade när sönerna nämns (och om detta är väl exegeterna alldeles överens - det var kutym att ofta nämna enbart män, men i detta inkluderades automatiskt även kvinnor), så varför inte också orden om Arons söner (prästsläkten) - som får i uppdrag att läsa denna Guds välsignelse över Israels folk (numera alla folk)....?
Är det bokstavliga söner det handlar om - eller är det textens ande - att det handlar om Guds barn - som är det viktiga?
Texterna fick plötsligt nytt strålande ljus över sig i fråga om detta...
Evangeliet upphäver dåtidens många tabuföreställningar om kvinnor, män, rent och orent.
I Kristus är vi alla ett. Ett nytt folk. Alla inkluderas och räknas. Inte bara Israels släkt, och inte bara män.
Man kunde önska att vi kommit längre i vår tids kyrka än vi har. Evangeliet har kommit så mycket längre, och är mer radikalt i sin (jämställda) omutlighet, än vi som är kallade att tillämpa det idag tycks vara....!Etiketter: döttrar, evangeliet, jämställdhet, söner |
