Under helgerna fick jag tid till att surfa runt i bloggosfären och läsa ikapp sånt jag inte hunnit med tidigare.
I Karins blogg fann jag flera intressanta artiklar om i grunden samma ämne: underordning och jämställdhet - på alla nivåer.
Skrämmande att det fortfarande ska vara så lång väg kvar att gå för att uppnå något självklart...
Den bästa artikel jag läst på länge är skriven av den förre Lutherske ärkebiskopen i Finland, John Vikström, och handlar om hur det ser ut i fråga om kvinnliga präster i vårt grannland. Mycket känns igen från svenska föhållanden - tyvärr. Man skulle vilja ställa samma brännande frågor som han gör om vad motståndet ytterst beror på.
Det tycks på botten "koka ihop" till att handla om stark grupptillhörighet förenad med usel (för att inte säga obefintlig) teologisk argumentation... På så lös sand som grund kan man inte bygga något annat än luftslott. Och det är just vad det rör sig om.
Bara ett kort men viktigt citat:
"Ämbetsbärarens uppgift är att vara tjänare åt Ordet och sakramenten, i vilka Kristus enligt sitt löfte är närvarande. Det kyrkliga ämbetet som sådant gör alltså inte Kristus närvarande. Det gör endast den helige Ande, som verkar i och genom Ordet och sakramenten oberoende av ämbetsbärarens kön och andra kvaliteter. Ämbetsbäraren representerar nog Kristus (”å Kristi vägnar och i hans ställe”, Apol. VII:28), men inte genom det han är utan genom det som han säger och gör - ”Den som lyssnar till er, han lyssnar till mig”. (Lk 10:16) Eftersom det kyrkliga ämbetets innehavare och utövare förutsätts ha denna relation till Kristus, Ordet och sakramenten, har frågan om könet överhuvudtaget ingen plats och betydelse i den lutherska ämbetssynen."
Läs hela artikeln här.
Läs också dessa artiklar om jämställdhet:
DN debatt tar upp frågan om bibehållna könsroller och där ställs den något förvånande ekvationen upp:
"Att mannen i ett parförhållande tar på sig en traditionell mansroll medan kvinnan går in i kvinnorollen beror på att båda upplever att de på detta sätt tillfredsställer varandras och familjens behov. Att ifrågasätta de invanda och könstypiska mönstren och sträva efter jämställdhet upplevs ofta som hotfullt, direkt felaktigt och likställt med att ifrågasätta partnern och hela kärleksrelationen. I valet mellan att åstadkomma jämställdhet inom parrelationen eller att bekräfta varandra och kärleksrelationen väljer par ofta det senare."
Var finns motsättningen i den av mig fetmarkerade meningen? Detta borde aldrig framstå som ett val - utan det ena leder naturligt nog till det andra om allt bara är som det ska.... Handlar "valet" inte istället om ekonomi - detta att män fortfarande tjänar mer än kvinnor av någon märklig anledning? Kan det vara därför papporna inte har råd att ta ut föräldraledighet i samma utsträckning som mammor? Familjen tjänar på att mamman är hemma med barnen. Anno 2008. Det blir då också en större katastrof ifall mannen blir arbetslös än om kvinnan blir det.
Min slutsats i fråga om detta:
Enklaste sättet att uppnå jämställdhet på i praktiken vore att lagstifta om lika lön för lika arbete. Har verkligen ingen tänkt på det?
På Brännpunkt beklagas männens taskiga läge retoriskt - och så överdrivet att det slår tillbaka på det författaren vill få fram:
"Enligt den feministiska retoriken, som märkligt nog accepterats som sanning av större delen av medierna och det politiska Sverige, är män en skock lata och egoistiska härskare som super, slår sina fruar och konspirerar i bastun om hur kvinnor bäst kuvas.
Runt omkring kvinnan lyser däremot helgonauran som en sol."
Han fortsätter:
"Verkligheten är att män befinner sig i underläge gentemot kvinnor på många områden. Kvinnor lever fem år längre, vilket inte uppfattas som något problem för jämställdheten (men om motsatsen gällt hade det säkerligen utmålats som en gigantisk orättvisa som snarast måste korrigeras genom ”kvinnosatsningar” i sjukhusvård och medicinsk forskning)."
Men han tycks inte vara informerad om att nästan all medicinsk forskning utgår just från män - har också läst nånstans om att medicinerna anpassas till män - och funkar därför inte lika bra för kvinnor.
Sorgligt förstås, att män lever så pass mycket kortare än kvinnor (trodde t.o.m. att det var mer än fem år). Vad beror den kortare livslängden på? Och ska det ses som en förlust enbart för män? Det är nog inte så kul att sitta ensam som änka heller...
Visst finns det sånt som inte är bra för män i vårt samhälle - även män diskrimineras. Självklart bör vi ta itu med detta!
Så fram för en sant jämställd syn på kvinnor och män som utgår från det som är bra för båda!
Håller utifrån denna syn med om en av slutklämmarna:
"Sann jämställdhet kan bara uppnås genom könsneutralitet i genusdebatten, där båda könens specifika svårigheter ges samma erkännande!"
Så var det sagt.... Kommentera gärna...!Etiketter: jämställdhet, kvinnliga präster, teologi, underordning |
....jag tror att sättet vi agerar på i vardagen, till fest etc, i sällskap, etc, ger grunden för förbättring i jämställdhetsväg.
Även livssituation är en viktig faktor. Finansminister Borg har tre döttrar och upptäcker väl därför mer av diverse strukturer i samhället; han talar åtminstone om ämnet ibland.
Säger som jag skrev till inlägget med John Wijngaard:
Människan är skapad till Guds avbild. Under mässan representerar prästen Jesus. Skulle kvinnan var MINDRE av Guds avbild än mannen? (Jesus är Gud)