Läste just ett ateistiskt blogginlägg om hur kristendomen förutspås i princip ha försvunnit om hundra år. Första tanken var att det förmodligen låg i skribentens intresse att det blir så... Men vid närmare eftertanke så ligger det en del i hans påpekanden (förutom den ateistiska fördomen om rationalism och fritänkande - vilket inte begränsas av tro...).
Artikeln handlar om Storbritannien - men frågan kan utvidgas till att omfatta situationen i världen.
"Whilst this is good news for rationalism and freethinking in Britain, the fall of Christianity is having a completely opposite effect on Islam. It is expected that the active Muslim population will double within the next 27 years, proving that Islam really is the more controlling and persuasive religion in the world today."
Andra undersökningar visar på liknande tendenser - buddhism och islam växer i popularitet och population. Särskilt islam.
Det är nog inte en alltför djärv slutsats att dra att om utvecklingen fortsätter så här så kan islam mycket väl ha blivit den största religionen i världen inom hundra år. Tätt följd av areligiositet/ateism.
Å andra sidan så växer kristendomen kraftigt i länder där den inte minskar. D.v.s. i tredje världen. Det verkar vara en ganska konservativt bokstavstolkande variant, ibland kombinerad med synkretism.
Man kan då fråga sig varför "vanliga" kristna i västvärlden inte missionerar mer här? Det är ju här den största avkristningen har skett.
Ska vi överlåta i princip all mission till ateism/humanism och islam - och till representanter för en ytterst förenklad kristendomstolkning som i värsta fall öppnar upp för sekterism (som ju har sin grogrund i det absoluta, och där kikaren måste hållas felvänd för att perspektivet ska stämma)?
I och för sig märks en påkristning i Sverige under de senaste åren då olika "kändisar" har funnit tron och gått ut med det i media. Det når säkert ut brett till deras anhängare - de blir ett slags mediapredikanter - men når det också ner på djupet? Får lite känslan av att man som nyomvänd gärna vill uppfinna hjulet igen och missar mycket av det som redan finns i den kristna skattkammaren av tradition. Fast visst - varje ny tid behöver nås på ett nytt sätt - också. Och nu lever vi i en mediaera - på gott och ont. Men budskapet får inte bantas ner till ett minimum, till en skugga av vad det egentligen är om det ska få någon effekt.
Vad säger ni om allt detta...?Etiketter: ateism, buddhism, humanism, islam, kristendom, religion |
